markusA skrev:Efter att ha läst lite i tråden om fioler så tänkte jag att det kunde vara kul att prata lite om våra erfarenheter rent generellt när det gäller livemusik och instrument. När jag gick i skolan så hade vi musik på schemat och vi fick prova alla möjliga sorters instrument. Jag ha själv spelat piano (&keyboard), skottsk säckpipa och utan framgång (hittills) försökt mig på lite gitarr. Vänner har spelat instrument av väldigt varierande slag och en del har tom varit instrumentmakare på sin fritid. Jämfört med många här så är mina koncerterfarenheter blygsamma men jag har ändå sett en del livemusik i mina dagar.
Det är helt klart värdefullt att ha referenser när jag utvärderar hifi men ibland undrar jag över hur anal man egentligen behöver vara över realismen. Att lyssna på livenivå när jag bor i lägenhet är inte realistiskt. Akustiska instrument kan vara förbaskat högljudda om det vill sig till.
Och vad är förresten realism? Om man går och ser en spelning med modern populärmusik så är det PA-system som gäller. Vill vi ha koncertljud hemma? Vad är äkta när du lyssnar på mickade instrument?
Så, hur är era referenser? Har ni hört instrumenten i verkligheten och hur relaterar ni det till hifi'n?
Jag menar att det kan finnas en skillnad mellan vad man vill kunna göra och vad man vill göra.
"Vad jag vill kunna göra" (nämligen återge akustisk musik på realistiska nivåer) är alltid samma.
"Vad jag vill göra" är däremot olika från lyssnings till lyssning, och för att uppnå vad jag önskar
så använder jag helt enkelt volymkontrollen.
När jag verkligen lyssnar på musik, liksom tar in ett klassiskt verk, så vill jag höra det som på
konserthuset. I sin fulla prakt. Då har jag det ofta släckt men kanske med lite levande ljus tända.
Som jag skulle önska det även live, men då för man ju ta det som det är.
Men majoriteten av det antal gånger som jag lyssnar på musik så gör jag det mycket svagare, och
då vill jag förstås att det skall låta så bra som det kan, trots att nivån är fel, och med så bra det
kan så menar jag egentligen inte att det skall låta så likt som möjligt (som om det vore starkt fast
det inte är det) mera att det skall höras att det är svagare än verkligheten. Jag gillar anläggningar
där man hör hur det är, och där man hör hur mycket som är lagom att vrida upp för att det skall bli
som det var - originalnivå. Inspelningen måste då självklart tillåta den möjligheten, det vill säga
vara okomprimerad.
Det låter kanske lite motsägelsefullt, men min erfarenhet är faktiskt att de anläggningar där det
är lättast att höra hur starkt som är originalstyrka, oftast ÄVEN är de anläggningar där man lättast
kan välja nivå fritt utan att gå miste om för mycket musik. Jag tror att det beror på att anläggningar
där det bara går att spela på en specifik nivå med behållning oftast är anläggningar där basen brister
(dålig utsträckning) när man spelar svagt och där renheten brister när man spelar starkt. Sådana an-
läggningar gör det INTE lättare att hitta originalljudstyrkan, de gör bara sig själva gällande.
Jag har funnit att det finns en nivå 10-25 dB under originalnivå då man i en riktigt god anläggning
oftast kan höra musiken i nära sin fulla prakt, och där hamnar jag oftast när jag har musik på utan
att vilja spela på originalnivå. 15 dB kanske ser ut som ett stort spann, men det finns ju ett stort
spann av musik som till sin natur är rätt så olika starka.
När jag har musik på som bakgrund, t ex om man samtidigt talar med någon eller några, så vill jag att
den skall vara väldigt svag. Om jag inte stänger av helt så kanske 35-40 dB svagare än naturligt. Ibland
får jag känslan av att många hifi-människor drar sig för att dra ned så mycket. Det vill säga det blir
svårt att prata samtidigt som det kan vara för svagt för att man skall kunna lyssna med maximal behåll-
ning.
- - -
Som slutord är realismen (eller potentialen till den, olika fonogram medger ju den ju inte i samma grad)
för mig viktig. Jag vill kunna spela båda så starkt som det är naturligt, och att det skall låta så lika som
det var som möjligt.
Men jag spelar inte alltid så.
Och när jag spelar mycket svagare så tilltalas jag faktiskt ofta av rörförstärkare! De är mycket bättre på
att domesticera en musiksignal än kompressorer och loudness och annat elände.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
