Beatles, var dom bra?

[viktor]

Vad har Elvis gjort mig? Han har förpestat en del av den ljudmiljö jag har befunnit mig i då jag ofrivilligt utsatts för hemskheter som In the ghetto och annan skit.

Var det inte Elvis som ville samarbeta med Nixon...mot amerikansk ungdom. Som informatör..? Usch.

[Magnuz]

På vilket sätt tycker du att Elvis är överskattad då?

Vh

Den snudd på religiösa fankulten är väl ett tecken på en viss överskattning. Sedan har jag aldrig varit särskilt imponerad av Elvis insatser som artist. Visst, han sjöng väl tidvis hyggligt och hade möjligen mindre dålig röst än vissa andra, men särskilt imponerande? Nja. Framför allt känns det mesta inte särskilt äkta, utan plastigt och själlöst på samma sätt som t.ex. ABBA eller Britney Spears, eller för den delen hela musikalgenren.

[BACH]

Vad har Elvis gjort mig? Han har förpestat en del av den ljudmiljö jag har befunnit mig i då jag ofrivilligt utsatts för hemskheter som In the ghetto och annan skit.

Var det inte Elvis som ville samarbeta med Nixon...mot amerikansk ungdom. Som informatör..? Usch.

Du kanske menar det här:

President Nixon and Elvis in a brief meeting in December, 1970 during which a reportedly prescription drug-impaired Presley offered his assistance in a national effort against drug abuse.

Det är onekligen paradoxalt, men särskilt hemskt tycker jag väl inte det är.

[BACH]

På vilket sätt tycker du att Elvis är överskattad då?

Vh

Den snudd på religiösa fankulten är väl ett tecken på en viss överskattning. Sedan har jag aldrig varit särskilt imponerad av Elvis insatser som artist. Visst, han sjöng väl tidvis hyggligt och hade möjligen mindre dålig röst än vissa andra, men särskilt imponerande? Nja. Framför allt känns det mesta inte särskilt äkta, utan plastigt och själlöst på samma sätt som t.ex. ABBA eller Britney Spears, eller för den delen hela musikalgenren.

Jag har förstås svårt att komma med några argument om du helt enkelt inte tycker att han sjöng särskilt bra.

Men det är ju också en avsevärd skillnad på hur studioinspelningarna från 50 och 60-talet låter jämfört med hur det låter senare!



Vh

[Magnuz]

Jag har förstås svårt att komma med några argument om du helt enkelt inte tycker att han sjöng särskilt bra.

Vh

Jodå, nog sjöng han väl hyggligt, men det är det många som gör. Mest är det nog själva stilen (eller stilarna) som jag har problem med.

[Bill50x]

Under 1960-talet fanns möjlihet till ljudkvalitet av en helt annan och högre dignitet än vad Beatles lyckades med.

För övrigt var jag stor Beatles-fan som yngre, men har växt upp numera

NIX. Beatles hade bra ljudkvalitet med tanke på hur det lät med andra grupper. Stones på Decca lät kass i jämförelse. Det fanns klassisk musik av hög kvalitet (Decca tex) men det har ju inget med Beatles att göra.

Om du var Beatles-fan som yngre (vad nu det betyder, du är ju inte direkt gammal idag heller ) men inte längre, betyder inte att du växt upp. Det betyder snarare att du tappat rötterna.

/ B

[viktor]

Det är väl ironiskt i överkant att Elvis var så emot droger. Han som pumpade sig så full av allehanda piller att han till och med kolar på toan. Flush.
Apropå att växa upp så läste jag något väldigt bra en gång:

Mopsen tror att han är stor bara för att han slutat växa.

[Flint]

Mopsen tror att han är stor bara för att han slutat växa.

Och musikhistorikern tror att han alltid har rätt bara för att han har doppat näsan i några böcker.

[Almen]

Morello: Lyssna på till exempel Come Together, Revolution, Rain, Get Back. Kom sedan tillbaka med samma omdöme om Ringo, så accepterar jag din åsikt.

Beatlarna var ruggigt samspelta som band, som en enhet, något som förmodligen grundlades under tiden i Hamburg. Man glömmer lätt det.

Det enda avseendet vari de har överskattats är att det finns de som tror att allt de gjorde var helt genialt. Så var det naturligtvis inte; men de är ändå helt originella, de sammansmälte en massa musikstilar och gjorde tillsammans med George Martin något helt eget av det.

Man måste inte tycka om dem, men i ett musikhistoriskt perspektiv är det bara nonsens att kalla dem överskattade.

[MichaelG]

"Beatles, var dom bra?"

Frågan i sig är egentligen obesvarbar med mindre än att "bra" definieras. Följande exempel på definitioner får mer eller mindre olika svar, vilket indikerar svårigheten att entydigt besvara frågan.

- Tycker Flint att Beatles var bra?
- Tycker MichaelG att Beatles var bra?
- Gjorde Beatles många kommersiellt framgångsrika låtar?
- Var de duktiga instrumentalister?
- Talas det om dem än idag?
- Fungerar den vita dubbeln (The Beatles) bättre som partyhöjare än "Hits for Kids 14"? (Då tänker jag särkilt på (Beatleslåten) Revolution nr 9.)
- Har deras musik influerat senare låtskrivare?
- Spelade Beatles någon roll för -60-talskulturen?
- Sjöng Ringo bättre än Elvis?
- osv, osv, osv

Vissa skribenter har ju antytt att artister som ABBA, Elvis, Spears och Stones skulle vara bättre. Detta är ju naturligtvis inte sant! Dessa är ju varken mer eller mindre exempel på musikaliska klåpare. ABBA var ju enbart en (schlagermusikens) föregångare till punken. 3 ackord och konstiga kläder! Elvis med sin grötfyllda vibratostämma har väl aldrig gjort någon (rimligt musikalisk) människa lycklig! Spears framför dagsländor för 2000-talet och är glömd om 5 år! Stones upprepade bara sådant som andra redan hade gjort. Numera upprepar de bara sådant de själva redan gjort!

Artister som på allvar kan betrakas som "bra" är i så fall:

- The Monkees. Deras hit "Listen to the band" har ju betytt mer för pophistorien än Stones hela samlade repertoir.
- Tom Jones. Dels kan han till skillnad från Elvis verkligen sjunga och dessutom får hans kåta blick och sensuella utspel Elvis att framstå som en söndagsskolgosse på saftkalas. Jones är SEX personifierad. Han till och med ser ut som en eregerad penis!
- Family Four. Till skillnad från ABBA kunde hela gänget sjunga. Och dessutom gjorde de riktig musik och inte bara 3-ackords smörtrall i glittriga platåskor.
- Sonya Hedenbratt. Liksom Spears sjunger (sjöng) hon andras låtar. Men vilken sång! Spears barnkammarknarrande stämma når ju inte Sonya till fotknölarna ens. Och låtvalet går knappt att diskutera. Spears går ut genom andra örat innan det ens kommit in genom det ena!

Och så här är det!

Hälsn. Michael

[BACH]

Elvis med sin grötfyllda vibratostämma har väl aldrig gjort någon (rimligt musikalisk) människa lycklig!

[xeizo]

Alltså, I själva verket borde vi alla byta nick till "Subjektivisten" för det är vad allting handlar om

[BACH]

Jo, det kan väl vara sant, jag bara tyckte att det där var att ta i lite väl mycket.

Kan man verkligen tycka att Elvis sjöng så dåligt!

Tydligen kan man det.



Vh

[MichaelG]

Kan man verkligen tycka att Elvis sjöng så dåligt!

Fast jag tog väl i liiite...

Hälsn. Michael

[hajen1]

Michael G skrev:

The Monkees. Deras hit "Listen to the band" har ju betytt mer för pophistorien än Stones hela samlade repertoir.

Du driver med oss din jäkel

Tom Jones. Dels kan han till skillnad från Elvis verkligen sjunga och dessutom får hans kåta blick och sensuella utspel Elvis att framstå som en söndagsskolgosse på saftkalas. Jones är SEX personifierad. Han till och med ser ut som en eregerad penis!

Varit i Las Vegas och slängt kallingar på scenen

- Family Four. Till skillnad från ABBA kunde hela gänget sjunga. Och dessutom gjorde de riktig musik och inte bara 3-ackords smörtrall i glittriga platåskor

Huuu! Du driver skämtet för låååångt!! Musikalisk menlöshet a la Hylands Hörna

Sonya Hedenbratt. Liksom Spears sjunger (sjöng) hon andras låtar. Men vilken sång! Spears barnkammarknarrande stämma når ju inte Sonya till fotknölarna ens. Och låtvalet går knappt att diskutera. Spears går ut genom andra örat innan det ens kommit in genom det ena!

Svängig dam från Götet. För många år sedan såg jag henne i ett TV-program som Hula-Hula dansös. Omfånget på magen var ju något större än sopan Spears men men så var även rösten

[mapem]

Det är ganska konstigt att jämföra Beatles och Elvis. Beatles gjorde sin egen musik och utvecklades hela tiden. Allt de har gjort är inte bra, men avtrycket på musikhistorien kan ingen förneka.

Elvis var en person med en fantastisk röst och känsla för timing som gjorde några riktigt bra inspelningar av rocklåtar i sin ungdom. Då lät han äkta. Sen blev han en produkt, framavlad av skivbolag, filmbolag och en överste som gjorde allt de kunde för att tjäna pengar på honom. Han gjorde i slutet av sin levnad tafatta försök att återknyta till sin ungdom, det kan man se i diverse konsertinspelningar. Men det som slår en när man tittar på dem är hur hans osäkerhet och dåliga självförtroende gör att han aldrig törs göra ens en enda låt ordentligt. Han avbryter sig, flamsar, verkar inte våga lita på sin röst, söker bekräftelse från publiken och musikerna hela tiden. Det hela blir sorgligt och tramsigt, även om han glimmar till nån sekund då och då.

Beatles hade inte varit nånting utan John Lennon. Han var den konstnärliga motorn i bandet, och han var ju också den enda som lyckades göra något bestående efter splittringen. Flera av hans låtar med Ono band etc är ju fullständigt lysande. Tyvärr är inspelningarna dåliga (åtminstone på de LP-skivor jag har med Lennon). Komprimerat, ingen dynamik, vilket plattar till hans geniala musik.
Av Beatles skivor, dem de gjorde tillsammans, håller jag Abbey Road högst. Här finns en svit låtar som hänger ihop på ett sätt som liknar det "konstmusikaliska" för att använda en konstig term. Men också prov på hur skickliga musiker de var när de var som bäst. George Harrison - säker rockgitarrist. Ringo Starr - minimalistiskt trumspel med driv (minimalistiskt kanske p g a bristande teknik, vad vet jag). Lennon - en av de bästa rockrösterna. Paul McCartneys roll är oklarare för mig, men han kanske höll ihop det hela.

Rollings Stones är ett bra rockband, men deras musik bygger ju mest på sånt som andra gjort. Riktiga epigoner, tycker i alla fall jag. Jag lyssnar hellre på Robert Johnson, hos honom finns alla riff som Stones senare upprepat.

Om man ska nämna andra som gjort självständiga avtryck är det ju Dylan, Velvet Underground, Hendrix - idel amerikaner.

Och vad finns i dag då? Jag är lite dåligt orienterad gammal gubbe som jag är, men av vad jag har hört gillar jag t ex Low och Sonic Youth. Där hör jag saker som för mig känns som om utvecklingen förs framåt inom rockmusiken.

[MichaelG]

Du driver med oss din jäkel

Tja - kanske något... Fast just låten "Listen to the band" är riktigt svängig. Om vissa artister kan betrakatas som överreklamerade, så kan nog Monkees i sina bästa stunder betraktas som bättre än sitt rykte.

Varit i Las Vegas och slängt kallingar på scenen

Hade jag varit lagd åt det hållet, skulle jag inte tveka en sekund!

Huuu! Du driver skämtet för låååångt!!

Och här skämtar jag inte så mycket som man kan tro... Men det handlar om två olika genrer, så det går väl inte att jämföra rätt av egentligen. Men musikaliskt är ABBA för enkelspårigt och intetsägande för att tilltala mig.

Svängig dam från Götet

Eller hur! Jag har ett par (jazz-) plattor med henne. Det sammanfattande ordet är: "SUVERÄNT!"

Hälsn. Michael

[viktor]

Flint, jag är inte musikhistoriker. Bara allmänbildad.

Jaså Lennon var den uppfinningsrike och dominerande i Beatles? Som exempel nämns Abbey Road, vilken till största delen är McCartneys skiva. Som den icke-musikhistoriker jag är rekommenderar jag att man läser en bok om förhållandet inom Beatles, för då får man en helt annan bild. Nämligen den att det var McCartney som samplade baklänges tape, som ständigt var nyfiken på nya instrument och ljudkombinationer. Han var mycket experimentell. Lennon var förvånansvärt konservativ ända tills han träffade Madam Mim. Och då åkte han snålskjuts på hennes galenskaper.
Tillsammans var de bästa som hänt musiken någonsin, åtminstone inom populärkulturen. Lennon/McCartney alltså.

[i]

Jo, det kan väl vara sant, jag bara tyckte att det där var att ta i lite väl mycket.

Kan man verkligen tycka att Elvis sjöng så dåligt!

Tydligen kan man det.

Vh

För att trösta dig så kan jag meddela att Elvis sjöng bra och framför allt hade han en unik röst !

(Även om han annars inte hade något musikaliskt omdöme. Han var väl ganska naiv kille. Dock sympatisk till skillnad från andra fantastiska röster med dåligt omdöme.)

[mapem]

Jaså Lennon var den uppfinningsrike och dominerande i Beatles? Som exempel nämns Abbey Road, vilken till största delen är McCartneys skiva.

Jo jag har förstått att han kämpade som ett djur för att hålla ihop gruppen så att det blev en skiva, och det var en stor insats. Fast det som jag gillar bäst på Abbey Road är "Come Together" och "I Want You/She's so heavy" och det är i alla fall Lennons låtar. Liksom även "Because..", tror jag i alla fall. Harrison gjorde väl "Something", ytterligare en av de fina låtarna på plattan. Däremot är väl "Maxwells silver hammer" (McCartney) och "Octopusses Garden" (Starr?) mera lättviktiga. På andra sidan har vi den långa sviten med olika musikaliska idéer där i alla fall jag tycker mig höra Lennons idiom ganska genomgående. Men jag har inte läst boken, ska väl göra det. Skivan är i alla fall en av mina absoluta favoriter. Men jag hoppar alltid över Maxwell.. och Octopusses.. när jag lyssnar på den. (lite jobbigt, jag har vinylskivan i originalutgåva!)

[mapem]

Jo jag kan väl lägga till att Abbey Road så tydligt präglas av spänningarna i gruppen och det kanske är det som gör den så spännande och mångfacetterad. Lennon på väg åt det råare rockigare i sina låtar, McCartney på väg åt det sötare poppigare, Starr mer barnsligt. Harrison hade väl redan börjat spela med diverse andra band. Och det som verkligen håller idag tycker i alla fall jag är Lennons insatser.

[viktor]

Alla har vi våra favoriter och jag håller med om att Come Together är en topplåt, snodd från Chuck Berry, men ändå.
Ringos havsutflykt är ganska naiv och lite rörande, fullt godkänd- Maxwell är knappast acceptabel. Vad som är synd är att Lennon hemskt gärna ville sjunga Oh Darling, men McC. envisades med att göra det själv. Synd, här hade John varit superb.
Sviten på b-sidan är mest McC. faktiskt.

Visst skrev Paul en hel del söta sånger, framför allt efter Beatles. Men han tjatade inte sönder sitt förhållande med Linda som John gjorde med alla dessa Ballad of John and Yoko, Oh Yoko etc etc.

[xeizo]

"Lovely Linda" på hans första skiva som för övrigt var

[mapem]

Visst skrev Paul en hel del söta sånger, framför allt efter Beatles. Men han tjatade inte sönder sitt förhållande med Linda som John gjorde med alla dessa Ballad of John and Yoko, Oh Yoko etc etc.

Han var väl kär Jag tycker hans kärlekslåtar till Yoko Ono är rätt gripande. Annars brukar rockers ha en rätt så nedlåtande attityd till kvinnor som ses som förbrukningsmedel, skönt med en som vågade tala om att han älskade en kvinna...Och att det inte alltid var så enkelt.

[viktor]

Jag visste att nåt ljushuvud skulle nämna The Lovely Linda. Första soloplattan, inte ens en minut lång. Lennon fjantar med sin japanska kärring på varenda platta utom Walls and Bridges.
Linda spelade synt med Wings, ganska motvilligt till en början. Yoko Ono gavs halva utrymmet åt sina hysteriska primalskrik på några av Lennons skivor.

Visst tusan var han kär. Men han hade så enormt ego att han inbillade sig att resten av världen var lika kära i häxan som han och att vi var så in i helvete intresserade av deras kärleksliv. Det är skillnad på personlig och privat.

Lennon utvecklade en riktigt elak sida efter Beatles. Se dokumentären Imagine, hur han skäller på tekniker och andra på det mest oförskämda sätt. Det skulle aldrig McCartney göra. Han skulle nöja sig med att tömma kylarna på kött!

[xeizo]

Hursomhelst, ett band som 35 år efter att det blivit nerlagt ger upphov till sådana här trådar kan knappast ha varit överskattat. Snarare underskattat i mina ögon

[Magnuz]

Beatles hade inte varit nånting utan John Lennon. Han var den konstnärliga motorn i bandet, och han var ju också den enda som lyckades göra något bestående efter splittringen.

Njae, nu måste jag nog protestera lite: Georges första soloskivor var verkligen bra, i synnerhet den allra första. Sedan gick det utför, vilket det också raskt gjorde för de andra.

Jaså Lennon var den uppfinningsrike och dominerande i Beatles? Som exempel nämns Abbey Road, vilken till största delen är McCartneys skiva.

Jag skulle nog inte kalla Abbey Road McCartneys skiva. Kanske vad gäller antal låtar, men de verkligt tongivande låtarna (Come Together, I Want You, Because, Something, Here Comes the Sun) är Lennons och Harrisons, medan McCartney mest bidrog med mer lättviktigt gods samt förstås skivans verkliga bottennapp, Maxwell.

[viktor]

Ja ja, hur som helst. Vem som var bäst och gjorde vad kan vi diskutera till döddagar.
Men jag vill å det bestämdaste protestera mot att Lennons soloproduktion är starkast. Oftast avfärdas McCartneys skivor efter Beatles av personer som faktiskt inte har hört mycket mer än singlarna, och detta är alldeles galet. Paul har gjort en rad riktigt bra skivor genom åren, Ram, Band on the run, Venus and Mars, Flowers in the dirt, Driving rain, McCartney, McCartney II, Tug of war och nu senast Chaos and creation.

Dessutom har han gjort en mängd musik under andra namn, som hela Ram för orkester under namnet Percy Thrillington. Som Fireman gjorde han Rushes (Penny Lane...The fireman rushes in)
med mycket mera. Nu har ju Paul haft lyckan att få leva längre än John, en lycka som artistiskt nog legat honom i fatet då människor tenderar att göra martyr av den avlidne Lennon.

Paul McCartney är en stor musiker inom sitt gebit.

[Magnuz]

Paul McCartney är en stor musiker inom sitt gebit.

Det tänker jag sannerligen inte förneka.

Nu har ju Paul haft lyckan att få leva längre än John, en lycka som artistiskt nog legat honom i fatet då människor tenderar att göra martyr av den avlidne Lennon.

Dessutom har han haft längre tid på sig att ge ut mindre bra skivor. Jag är övertygad om att även Lennon hade fortsatt ge ut dåliga skivor om han fått leva. Jag tror att hybris och brist på kritik är den största bidragande orsaken. Under Beatles-tiden kunde John alltid räkna med att Paul sågade mindre lyckade idéer och vice versa. Dessutom, vilket de själva vittnat om, rådde en avsevärd konkurrens mellan främst Paul och John vilket sporrade dem till goda insatser.

Edit: Glömde säga att jag håller med om att Paul gett ut flera bra skivor.

[viktor]

Magnuz, du har helt rätt. Vad alla "stora" personligheter behöver främst är nejsägare. Vem skulle ha modet att såga McC. inför ögonen på honom idag, och hans album behöver bli jämnare. Men John & Paul hade denna ge o ta mentalitet. Plus att de sporrade varrandra till det ena stordådet efter det andra. Undrar hur de hade låtit idag.....tillsammans.