solhaga skrev:Uni-T UT611 LCR-mätare:
LCR-mätare är lämplig för både lab och service. Mäter induktans (600 µH - 200 H), kapacitans (300 pF - 10 mF) och resistans (60 Ω - 20 MΩ). Testfrekvens vid mätning 100 Hz - 10 kHz
Jag bara kopierade från Kjells websida utan att reflektera över vad det angavs vara (ingen annan har påpekat det heller

). Det verkade ju vara en mycket dålig LCR-mätare.
Naturligtvis är det inte så.
Värdena ovan är från onoggrannhets- och upplösningsmätningar av LCR-mätaren.
Exempelvis så är 0 till 60.00 ohmsområdet uppmätt att för ett motstånd på 10,00 ohm ha en onoggrannhet på +/- 0.5 % med en minsta upplösning av 0,01 ohm.
LCR-mätaren är lite svår att använda då den är tänkt för att testa komponenter för montering på mönsterkort; testproben är i form av en pincett med 10 mm nominellt gap.
Lite svårt att göra mätningar mot två avskalade 0,25 mm koppartrådar alltså.
Mätningar:
Har gjort två plana fullskalespolar (670 x 50 mm) enligt ovan, en med tre varv och en med fyra.
Det blev nästan precis en ohm per varv, 2,99 respektive 3,99 ohm.
Induktansen visade motsvarande skalning, 33 uH respektive 50 uH. Lite fladder vid mätningarna gör att jag inte kan ange fler decimaler.
Är dessa värden rimliga?
Nu till det intressanta:
Förde in spolen i magnetgapet på mina gamla bandelement och kunde inte se någon signifikativ skillnad på induktansvärdena, hur jag än vände och vred på spolen i magnetgapet.
Ej heller gjorde direktkontakt med magneterna någon skillnad.
Tänker så här:
Spolen omsluter ju ingen järnkärna eller någon annat material än foamboarden, som kan antas ha samma permeabilitet som luft, så varför skulle dess induktans påverkas?
Kan man dra några slutsatser av detta resultat, om det nu är riktigt resonerat, vad det gäller spolens eventuella olinjaritet när man kör ett antal watt igenom?
Svante skrev:Det gör att magnetiseringkurvan kröker nära mättnad och det avspeglar sig i att induktansen man ser på den elektriska sidan varierar med strömmen. Talspolen i en högtalare har en talspoleinduktans och om mättnaden (från magneten) är låg så kommer talspoleinduktansen att bli hög, järnet blir ju aldrig mättat. Om järnet är nära mättat så kommer induktansen att variera med strömmen genom talspolen och man får en olinjäritet (det är DEN jag pratar om) och dist. Mättar man järnet ordentligt så får man en låg talspoleinduktans och den blir dessutom linjär. Och så får man ju en hög kraftfaktor.
För spolen ovan, kommer spolen påverka eller påverkas av någon annan permeabilitet än luft?
Jag blir gärna emotsagd
