Jag säger samma sak här som jag sa där - fascinerande att man på en diy-mässa av detta slag möts av större välljud från i princip vartenda system(!) än man vanligtvis hör från någon anläggning i någon enda vanlig hifi-butik. På mässan hördes välljud överallt (jag undantar då ett par små köpehögtalare som något hade tagit med och spelade på vid sidan om diy-byggena. Det lät riktigt dåligt).
Mina favorithögtalare, även om de inte var de minst färgande på mässan, var Un Monstre. Helt underbara!
Allt som spelades i dem lät (trots påtagligt färgad diskant) mest bara som musik och inte som apparater, även om jag tror att en del av hemligheten var god musiksmak från ägaren. Suverän låt följdes av suverän låt...

I det, i basregistret, relativt dåliga rummet kom även dipolprincipen till sin rätt. De spelade riktigt artikulerat trots rummet. I mina öron var dessa högtalare best in show.
Kan det vara så enkelt som att det som kännetecknar de flesta som alls ger sig på diy, helt enkelt är att de VÅGAR lyssna? Jag tror de stora tillverkarna lyssnar för lite och mäter alldeles för mycket (utan att först ha gjort klart för sig hur det bör mäta, och varför).
Missförstå mig inte - man kan självklart gå vilse illa även när man lyssnar, och svagheterna är förstås:
1. Att det för många blir svårt att skilja mellan inspelning och anläggning (vilket man ju gör automatiskt när man mäter), och,
2. Att många kan höra att något är fel utan att från det veta vad det beror på. De flestas hörsel är inte så objektiv att den kan användas som ett mätinstrument. Så att lyssna löser inte nödvändigtvis problemen, det bara berättar att det finns problem.
Bäst är förstås att både mäta och lyssna, men det är inte så lätt.
Många blir endera döva när de börjar mäta (döva i betydelsen att de stirrar sig blinda(!) på mätresultaten och tror mer på dem än på vad de skulle kunna höra om de fortfarande lyssnade) eller frustrerade över att de inte tycker att det de hör och det de mäter går ihop. Det gör det nämligen inte om man betraktar mätresultaten från ett tumregelperspektiv.
Hursomhelst var det väldigt kul och givande att lyssna och prata med utställarna, liksom att med dem som stannade kvar få en god middag efteråt på lokala krogen, som vida översteg mina förväntningar. Riktigt gott. Men sällskapet var ännu bättre.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).