Jag klippte ut ett inlägg ur den andra tråden för att ha en utgångspunkt för diskussionen. Detta är inlägget och mina kommenterar till det:
Harryup skrev:En fråga;
Om färgning inte anses som negativt, varför lades det ner energi på att bygga om Bryston så att den inte blev detekterbar i F/E-test?
Du kan lika gärna fråga: "Om färgning anses negativt, varför lägger folk ned energi på att tweaka fram sound som de gillar?"
Förstår du nu problemet med din fråga? Det berör inte det diskussionen har handlat om - om ordet färgning är en värdering eller en beskrivning.
Det är en beskrivning.
Inte en värdering, även om man självklart kan ha en uppfattning om att man själv inte vill ha någon färgning.
"Färga" är inte vare sig negativt eller positivt, det är ett ord som beskriver något, det betyder påverkande. En färgning ÄR dock negativ för den som inte vill ha den, men postiv för den som gillar den.
För den som vill slippa färgning är ju (all) färgning oönskad.
För den som vill ha den är den önskad (men en annan kan vara oönskad).
Så även om ordet inte innehåller en värdering utan bara är en beskrivning så kommer en specifik färgning självklart statistiskt att vara oönskad oftare än den är önskad.
Hur kan detta vara svårt att förstå för någon?
Harryup skrev:I ex. antal diskussioner så har det framförts att skivan är originalet och om man vill höra vad som är på skivan så är en förstärkare som inte är detekterbar i F/E-test det man behöver ha.
Vem har skrivit det?
Det man behöver ha för att få höra fonogrammet som det är, är en anläggning som i sin helhet är fonogrammet så trogen som möjligt. Ett sätt att nå dit kan vara att välja länkar som var och en för sig färgar signalen så lite som möjligt. Men det betyder varken att det är så enkelt som att det räcker:
Exempelvis är alla länkar inte transmissionslänkar och därför är de svårare att utvärdera, det kan inte ske på samma enkla sätt som man kan undersöka transmissionslänkarnas egenskaper.
Det betyder inte heller att det är den enda vägen:
Jag kan dock av egen erfarenhet berätta att jag stött på många anläggningar i mina dar, där ägarna till anläggningarna givit upp. De kommer inte vidare, på grund av att metoden inte fungerat för dem. De har gått vilse i sina försök att balansera alla färgningar mot varandra.
Men jag har även stött på anläggningar som låtit subjektivt trevligt, trots att de komponerats ihop med bara lyssning och utan hänsyn eller kunskap om hur apparaterna beter sig som enskildheter. Jag vet inte om jag stött på någon anläggning som komponerats ihop på det viset som jag känt igen egna inspelningar (där jag hört originalet) i, men det anläggningarna spelar kan ändå låta som något man känner igen från levande musik, på ett allmänt plan.
Och skall man sätta det hela i perspektiv så har jag även stött på anläggningar som använder extremt lågfärgande elektronik, men som ändå inte låter något vidare, varken subjektivt eller med avseende på likhet med originalet.
Att resultaten kan variera, oavsett teknik för att nå det mål respektive anläggningskompositör haft, betyder inte att någon av metoderna är fel, bara att det faktiskt är lite svårt att komponera ihop en anläggning - och det är det vare sig man har som mål att anläggningen skall återge ursprungstroget, om det är en illusorisk återgivning man vill ha, eller om man bara vill "gilla ljudet".
Min uppfattning är att kunskap aldrig är till nackdel (i varje fall så länge som den inte får den som får kunskapen att överskatta sitt kunnande) utan det är en tillgång bara - oavsett hur man tänker sig sin anläggning. Det är också därför jag tycker att det är så viktigt att komma ihåg att konceptet med F/E-lyssning, från min sida nota bene, alltid har handlat om att berätta om HUR en apparat påverkar musiksignalen, inte att vara ett verktyg för att ge fail/go. Om det sätt apparaten färgar signalen är positivt eller negativt kan bara bedömas utifrån ett behov.
Men jag vet ju å andra sidan att Svante sedan jag blev bortshasad från LTS har anslagit sin mera fundamentalistisk bild på vad en förstärkare "skall vara" och att han ser en F/E-lyssning som ett fail/go-test. Eftersom det var jag som intruducerade testmetoden så vill jag med emfas klargöra att den aldrig varit tänkt som något annat än en möjlighet att på ett mera objektivt sätt lära känna apparaten som testas.
Visst kan det vara fascinerande med t ex ett stort effektslutsteg som inte kan detekteras på grund av att det färgar så lite (jag vet ju hur svårt det är att skapa ett sådant slutsteg) och som därför imponerar på den som testar det, även på mig. Men det betyder ju inte inte att det är givet att det är rätt apparat för någon som har ett annat behov.
Harryup skrev:Ni får tycka vad ni vill, så länge det framstår som att färgning hindrar från att höra originalet så är det inget positivt.
Jag kan försäkra att jag ser den effekt som solglasögon ger som någonting positivt. Annars skulle jag inte vilja ha dem.
Du verkar ha tappat bort att man måste börja med att definiera ett mål eller önskemålen man har, innan det går att värdera påverkanseffekten. Syftet kan ju vara just att se till så att jag får höra något som passar mig bättre än att få höra (eller se i solglasögonfallet) originalet.
Och skälen till att något annat än ett oförvanskat original kan föredras, av många, kan vara många.
En sak som jag talat om är t ex när färningar får en domestisceringseffekt, som i förekommande fall kan föredras. När man plockar hem (via en CD t ex) en signal som sprungar ur en originalhändelse vars ljudnivå man inte vill ha i hemmet, så kan en färgad återgivning vara klart att föredra framför en ofärgad, vid lyssning på den nivå som man gillar bäst. Just jag personligen tycker att loudness är ett dåligt exempel på fungerande domensticeringsfärgning, men att många rörförstärkare gör att mycket bättre jobb.
Exempel på andra färgningar som uppskattas är de som folk ofta kallar för house curves. Alltså klangfärgningar som man tar fram med helt subjektiva medel - baserat på att man gillar det man hör då man rattar in den kurvan.
Harryup skrev:Vilket jag inte har några problem med att hålla med om. Det enda som kan diskuteras finns det verkligen anläggningar ihop med rum som inte färgar?
Det är väl en rätt så ointressant fråga?
Svaret på frågan påverkar ju ingenting med avseende på vilka mål lyssnaren kan eller får ha.
Den som vill ha en så ackurat återgivning som möjligt har målet "ofärgad" att sträva efter. Det betyder inte att de måste byta strävan om det inte går att nå ända fram.
Och den som har målet "bästa soundet" behöver självklart heller inte bry sig om vad som är möjligt, det är bara en gränsgivare.
De som struntar helt i ursprungstrohet men strävar efter maximal illusion (av verklighet) är i samma läge.
Kort sagt - om det går att nå dithän att en anläggning verkligen är totalt ofärgande, saknar betydelse, oavsett vilket mål man har med anläggningen. Man kan alltid sträva efter sitt mål.
Harryup skrev:Finns det anläggningar som inte färgar om man har akustikreglerat valfritt rum maximalt? Finns det anläggningar som inte färgar oavsett teknik för akustikreglering enligt de olika skolor som finns? Finns det akustikregleringar som döljer färgning hos anläggningar?
Dessa frågor har du ältat i många år, trots att svaret är givet* och dessutom har besvarats åtskilliga gånger här på faktiskt. Men det har inget med vilka önskemål och strävanden en lyssnare kan eller får ha att göra.
Varken på anläggningen i sin helhet eller på någon enskildhet.
Vare sig det går eller inte går så kan man ju dessutom inte utgå ifrån att så är fallet i det enskilda fallet.
Vh, iö
- - - - -
*Nej, det går inte att skapa en återgivning med bara två kanaler (som spelas av två högtalare, i ett rum) som blir helt ursprungsidentisk, men det går att skapa en återgivning som är så nära originalet att de som lyssnar tar miste på vilken som är vilken.
