Hur får vi gemene man att lyssna/höra ordentligt?

[Fjonkalicious]

Det var svårt att sätta rätt rubrik på detta ämne. Jag har funderat mycket på detta den senaste tiden och jag blir inte riktigt klok på hur man skall komma runt detta problem. Var man än rör sig så finns det situationer där man får bokstavligen ont i öronen och där man riskerar att få permanenta hörselskador. Än värre är det om man gillar musik i olika former och gillar att gå på klubb/konsert.

Problemet är att gemene man (eller hur man nu vill uttrycka det) inte har någon direkt koll på sin hörsel. Om vi ser till andra sinnen så verkar det som att fler personer är känsligare i andra områden. Mat är på tapeten, det dricks, äts och bedöms till förbannelse (även jag gillar mat, dryck osv). Folk stör sig på felaktig belysning, är väldigt medvetna om att tända/släcka, vill kunna dimma, färgåtergivning osv.

Men när det kommer till hörseln så är man ofta helt bedövad. Skulle man dessutom lyfta ett finger och vilja prata om det så är det mig det är fel på. Det är jag som är hifimiffot som skall ständigt gnälla. Och visst är det så, gillar man bra ljud så har man genast hamnat i ett fack, ett väldigt nördigt fack. Inte sällan kommer det också gliringar om kabeldiskussioner, träpinnar och shaktistenar. Men låt oss lämna kabeldiskussionerna åt sidan, det är inte det jag vill diskutera.

Hur får vi människor att höra/lyssna? Hur får jag mina vänner att vilja/orka göra en kvalitativ bedömning av antingen en inspelning, anläggning, konsert eller rum?

Jag var på konsert i somras på Sofiero. Det bjöds på Timbuktu och Veronica Maggio. Tror det gick på en 4-500 kr. Fine, det var ju fint väder, trevligt att sitta på en filt och sippa lite rödtjut och lyssna på musik. Men när konserten börjar så känner jag med en gång att det:

1. Har en kraftigt avvikande frekvensgång, framförallt i övre register.
2. Distar i ovan nämnda register.

Jag rusar till närmsta tält för att köpa öronpluggar. Dom var slut. När jag sorgset går tillbaka så står publiken och diggar, alla är nöjda och glada. Jag tänker stilla för mig själv: - Är det bara jag?

Till slut hittar jag ett par gamla kvitton i fickan som får bli små bollar för att dämpa den värsta plågan. Dagen efter läser jag en musikrecension i lokalblaskan som endast bedömer musiken och skriver inget om ljudkvalitén.

Pratade med en kvinnlig kollega i veckan och då berättar hon för mig att hon varit på Jesus Christ Superstar. Precis som jag så hade hon också upplevt att ljudet är obehagligt, men hennes formulering är något annorlunda: - Varför måste dom spela så högt?

Matlagning har de senaste decennierna utvecklas enormt till en stor industri. Det surdegsbakas, bryggs öl, bakas avancerade bakverk i vartannat hem i Sverige. Folk älskar musik, men bryr sig inte om kvalitén.

Hur får vi gemene man att förstå och kunna kvalitetsbedöma ljud, utan att man får en nördstämpel på sig?

Jag tror detta är en av de största frågorna för att hifibranschen skall kunna överleva. Jag känner att det finns en viss likhet med MaxHeadrooms tråd här: viewtopic.php?f=9&t=59668&p=1706429&hilit=tidningar#p1706429

[jeff_belowski]

De måste skapa sig referensramar, bygga på sin erfarenhet och vara lite intresserade av
musik och ljudåtergivning också, tror jag. Det finns mycket annat som distraherar.

[MultiMan]

Faktiskt ingen aning och jag har funderat rätt mycket på frågan. Inte ens på 1970-talet då bra ljudanläggningarna var en statussymbol även bland vanligt folk så var ljudsnobberi (i brist på bättre ord) speciellt populärt.

Jag har inte varit på jättemånga konserter, men den enda jag minns som riktigt välljudande (närapå fantastiskt bra) var Björn Afzelius på Hovdala slott på andra halvan 1980-talet. Alla andra har låtit mer eller mindre illa. Med det i åtanke konstaterar jag tillsammans med loudnesswar och annat att när inte ens de som jobbar med ljud professionellt bryr sig, hur ska man då kunna begära att vanliga konsumenterna ska göra det?

[genstruktur]

Jag håller med till stor det. Kan känna mig rätt ensam i det också.
Som på arbetet, där jag tycker det är väldigt jobbigt att vistas i lunchrummet när det är 20 personer som äter och pratar samtidigt. Har försökt påtala att man skulle göra något åt akustiken men det verkar inte störa så många tydligen.

[Nattlorden]

Man måste nog ta och tänka igenom sin egen resa innan man jämför sig själv med de som inte gjort resan.

Jag hade byggt Voight-horn, skaffat NAD3100, bytt element i hornen, uppgraderat till Magnepan och sub, gått via Sunfire-slutsteg och Holfi till Canton Digital 1.1 för väl över 40 papp... Och jag förstod fortfarande inte att ringningen i öronen när man drog på kunde ha någon annan anledning än att "så blir det när man spelar högt".

Hade jag inte varit inloggad på Faktisk och läst en diskussion om hur mycket effekt man behöver för att spela klippfritt på en viss nivå så hade jag nog trott det fortfarande. Möjligen hade jag lyckats byta upp mig från Holfi till GamuT D200 som jag vet jag suktade efter vid det här laget, men jag hade säkert spelat vidare på Cantonarna.

Och likfullt... När jag väl satt med piP och 8 tolvor och åkte på träff hos Ola-68 så flyttades mina referensramar än en gång, så nu sitter jag på ännu bättre saker... Och är ännu längre i min hörselutbildning än Svensson. Men jag märker ju att vissa andra på träffar har än mer koll... Som kan peka ut med ganska stor precision var en färgning de hör ligger i frekvens....

Jag var på en WilmerX-koncert där scenplaceringen var så usel att all musik studsade i en borgmur efter att ha gått över vallgraven och anlände tillbaka med god styrka så sent att det tydligt uppfattades som ett eko. De flesta verkade dricka sin öl och ha hur trevligt som helst trots det. Viktigaste för många är kanske att ha varit där, för de inte förstår att ljudet skulle kumna bli så bra att det är njutbart om folk verkligen bemödade sig om det.

(Hoola spelade på samma ställe, men ställde scenen annorlunda så att ljudet inte studsade tillbaka på publiken och det är bland de ljudmässigt bästa koncerter jag varit på)

[RogerGustavsson]

Det här känner man igen... Tror att det finns ett gammalt dilemma när det gäller att spela viss typ av musik för "pöbeln", folk är möjligen inte tillräckligt intresserade av själva musiken utan är där mera för umgänget. Jämför man med tillställningar av lite smalare musik, då är det tyst i publiken och den behöver inte överröstas med ett PA som går på "plågonivå". Nu är folk så vana av det där illaljudande att man tror det ska låta så. Inte ens på forum som detta tycks en del reagera på starkt dynamikreducerade fonogram. Är rätt beklämmande att de inspelningar jag har från radio med 30-35 år på nacken bjuder på åtminstone 5 och ofta 10 dB mera dynamik. Tydligen ska det låta starkt och jämtjockt, så även live.

[genstruktur]

Well spoken Nattlorden, du har helt klart en poäng i vad du skriver.

[eljulio]

Bästa liveupplevelsen jag har haft var en Josh Rouse konsert på KB i Malmö. Den blev försenad pga. ljudteknikern tillsammans med bandet länge, länge rattade fram och tillbaka innan de var nöjda. Det var mycket god återgivning. Vad jag vill säga är väl att artisterna själva har ett ansvar också för hur det blir till slut.

[miaber]

Bra frågeställning, Fjonken, och bra liknelse med matlagning.
Trots all hype kring matlagning är jag alldeles för lat för att lägga den tiden som krävs för att fixa en middag i tidens tecken (dvs som man gör i TV-programmen, mm). Jag kan däremot lägga timmar på att justera in ett högtalarfilter så att ljudet blir som jag önskat.
Fråga till mig själv; Vad krävs för att sporras att skapa gastronomiska sensationer i köket? När det finns ett bra svar på den frågan, kanske det också går att komma något på spåren angående gemene mans inställning till välljud.

[Elfsberg]

Min tjej saknar vår gamla bilstereo. Det var sånt ös. "Man ville vrida på högsta volym jämt!"

Nu saknar hon mina Ino i6 istället. "Man ville spela riktigt högt" har hon sagt nån gång.

[misanplass]

Alla har vi våra egna käpphästar. Vi som hänger här vurmar för bra återgivning. Andra kan tycka att fler cyklister är det som världen behöver och pratar sig varma för det. För att komma till rätta med en bättre återgivning över lag så tror jag att det behövs en stor artist, ett affischnamn som tar det första steget. Som privatperson kan man nog tyvärr inte göra så mycket. Själv har jag märkt att ju bättre prylar jag skaffat mig, ju mer känsligare/förbannad har jag blivit då jag ställts inför dålig producerat material. Bara vetskapen om att det kanske finns en mer välljudande CD-skiva "där ute" än den man håller i handen i affären gör att jag tvekar inför varje inköp. Jag förstår och stöder PekkaJohansson till 100% i sin jakt på den "bästa" utgåvan.

[Harryup]

Jag ser inget egenvärde i att få andra att välja bättre stereo. Ungefär samma sak som att få folk att köpa bättre kameror. Finns viktigare saker i livet.

Mvh/Harryup

[bootstrap]

Har varit med om att just dist är en referens att det är högt, och hög volym dist fritt kan anses lägre i ljusstyrka.

Jag kanske inbillar mig men ibland känns det som att i vissa filmer spelas musik med en pålaggd dist liknande en klippans förstärkare och det ger en illustration av att musiken spelas högre än vad den är.

[Nattlorden]

Har varit med om att just dist är en referens att det är högt, och hög volym dist fritt kan anses lägre i ljusstyrka.

Jag kanske inbillar mig men ibland känns det som att i vissa filmer spelas musik med en pålaggd dist liknande en klippans förstärkare och det ger en illustration av att musiken spelas högre än vad den är.

Ja, det kan jag mycket väl tänka mig en filmljudläggare skulle göra.

[Perfector]

Jag tror man måste inse att var och en blir salig på sin egen fason.
Saknar man intresse på en punkt kanske man har på en annan som vi ljuddårar inte har insett att den ens finns.
Man kan inte lära en tondöv att sjunga rent och inte en benlös att hoppa höjdhopp.
Det enda som funkar är att inte blanda in saker som andra inte förstår och ha överseende med att dessa andra inte har insikt i lyssnandets ädla konst

[Kraniet]

Jag har iaf lyckats med min sambo. Nu stör hon sig på dålig akustik på caféer och hon uppskattar verkligen ljudet vid film och kan mycket väl tänka sig att skaffa en riktig hembio. :)

[Fjonkalicious]

Jag ser inget egenvärde i att få andra att välja bättre stereo. Ungefär samma sak som att få folk att köpa bättre kameror. Finns viktigare saker i livet.

Mvh/Harryup

Antingen saknar du förmågan att läsa eller så är du enormt selektiv i det du läser. Var har jsg explicit uttalat att jag enbart vill påverka folks stereoval?

Måhända att jag inte är jättetydlig, men din respons är väldigt långt från det jag vill diskutera, i god ton.

Jag känner flera som dricker öl och kan säga att den smakar illa och smörkola(diacetyl). Skall dom som känner av detta bara hålla truten?

Om du beställer in en 3/4 rätters avsmakningsmeny(liknelse konsert), har man då inte rätt att kritisera maten?

Hade du accepterat att jobba i totalt mörker med endast datorskärmen som ljus?

[PekkaJohansson]

Pratade med en kvinnlig kollega i veckan och då berättar hon för mig att hon varit på Jesus Christ Superstar. Precis som jag så hade hon också upplevt att ljudet är obehagligt, men hennes formulering är något annorlunda: - Varför måste dom spela så högt?

Hur får vi gemene man att förstå och kunna kvalitetsbedöma ljud, utan att man får en nördstämpel på sig?

Bekräfta för henne att reaktionen är sund och berätta att den beror på att det nästan alltid spelas för starkt, frekvensförvrängt och orent. Vi välljudsvänner har fler vänner i viken än vi anar. Många lider i tysthet. Det skadar inte att berätta att man kan påpeka för tekniker och arrangörer att ljudkvaliteten är undermålig och att de skulle vinna större publik genom att erbjuda bättre kvalitet. Det borde inte rendera dig en nördstämpel.

En anekdot i sammanhanget:

En äldre dam satt bakom mig när jag hörde The Real Group i somras. Hon började att diskutera ljudkvaliteten och gjorde exakt samma bedömning som jag: basen var påtagligt uppskruvad och dessutom resonant. I pausen tog hon mod till sig och gick in till bandet och påpekade felet och frågade samtidigt vem teknikern var. Svaret hon fick var att det var bandets egen tekniker sedan många år och att de hade valt ett bashöjt ljud. Damen kände sig bortgjord men jag sa att hon hade gjort helt rätt.

Det slår mig nu att jag bör skriva till The Real Group om den här historien. Så länge som gruppen låter förvrängd på scenen finns det ingen anledning för mig att se den igen eller att rekommendera andra att göra det.

Kunskapsspridning och konsumentmakt är receptet, tror jag, oavsett om det gäller skiv- eller konsertljud.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Perfector]

Att lyssna på ett band som har en viss inställning av ljudet för att passa deras stil och ha synpunkter och "gnäll" är som att gå på restaurant och beställa en genomstekt oxfile.
Man har missat själva grejen med framträdandet
Det är väl ok att inte gilla det, men har man inte betalat för fel konsert om man lyssnar och lider, då det finns andra band som spelar utan extra allting?
Men det är jag det.

[IngOehman]

När människor får men för livet i form av tinnitus är det inte så enkelt.

Att ge problemet uppmärksamhet är att bry sig om alla dem som drabbas. Det handlar också om att ge återkoppling till dem som ställer till med den undermåliga ljudkvaliteterna. Utan återkoppling är det inte lätt för dem att veta att problemet ens finns, de är ju i en lite liknande situation som alla de lyssnare som lider men som inte vågar säga något eftersom de tror att majoriteten tycker det är okej - de saknar incitament att göra något annorlunda.

Det var svårt att sätta rätt rubrik på detta ämne. Jag har funderat mycket på detta den senaste tiden och jag blir inte riktigt klok på hur man skall komma runt detta problem. Var man än rör sig så finns det situationer där man får bokstavligen ont i öronen och där man riskerar att få permanenta hörselskador. Än värre är det om man gillar musik i olika former och gillar att gå på klubb/konsert.

Problemet är att gemene man (eller hur man nu vill uttrycka det) inte har någon direkt koll på sin hörsel. Om vi ser till andra sinnen så verkar det som att fler personer är känsligare i andra områden. Mat är på tapeten, det dricks, äts och bedöms till förbannelse (även jag gillar mat, dryck osv). Folk stör sig på felaktig belysning, är väldigt medvetna om att tända/släcka, vill kunna dimma, färgåtergivning osv.

Men när det kommer till hörseln så är man ofta helt bedövad. Skulle man dessutom lyfta ett finger och vilja prata om det så är det mig det är fel på. Det är jag som är hifimiffot som skall ständigt gnälla. Och visst är det så, gillar man bra ljud så har man genast hamnat i ett fack, ett väldigt nördigt fack. Inte sällan kommer det också gliringar om kabeldiskussioner, träpinnar och shaktistenar. Men låt oss lämna kabeldiskussionerna åt sidan, det är inte det jag vill diskutera.

Hur får vi människor att höra/lyssna? Hur får jag mina vänner att vilja/orka göra en kvalitativ bedömning av antingen en inspelning, anläggning, konsert eller rum?

Jag var på konsert i somras på Sofiero. Det bjöds på Timbuktu och Veronica Maggio. Tror det gick på en 4-500 kr. Fine, det var ju fint väder, trevligt att sitta på en filt och sippa lite rödtjut och lyssna på musik. Men när konserten börjar så känner jag med en gång att det:

1. Har en kraftigt avvikande frekvensgång, framförallt i övre register.
2. Distar i ovan nämnda register.

Jag rusar till närmsta tält för att köpa öronpluggar. Dom var slut. När jag sorgset går tillbaka så står publiken och diggar, alla är nöjda och glada. Jag tänker stilla för mig själv: - Är det bara jag?

Till slut hittar jag ett par gamla kvitton i fickan som får bli små bollar för att dämpa den värsta plågan. Dagen efter läser jag en musikrecension i lokalblaskan som endast bedömer musiken och skriver inget om ljudkvalitén.

Pratade med en kvinnlig kollega i veckan och då berättar hon för mig att hon varit på Jesus Christ Superstar. Precis som jag så hade hon också upplevt att ljudet är obehagligt, men hennes formulering är något annorlunda: - Varför måste dom spela så högt?

Matlagning har de senaste decennierna utvecklas enormt till en stor industri. Det surdegsbakas, bryggs öl, bakas avancerade bakverk i vartannat hem i Sverige. Folk älskar musik, men bryr sig inte om kvalitén.

Hur får vi gemene man att förstå och kunna kvalitetsbedöma ljud, utan att man får en nördstämpel på sig?

Jag tror detta är en av de största frågorna för att hifibranschen skall kunna överleva. Jag känner att det finns en viss likhet med MaxHeadrooms tråd här: viewtopic.php?f=9&t=59668&p=1706429&hilit=tidningar#p1706429

Det enkla svaret på frågan är att älta, att inte ge upp.

Människan är till sin natur ett flockdjur, inte alla är sådana, men den stora massan. Det är därför det är så lätt för t ex modeskapare att styra vad människor skall ha på sig - drivkraften att klä sig enligt modet, det vill säga viljan att se ut ungefär som alla andra i samma tid, viljan att höra till, är mycket, mycket starkare än drivkraften att vara oberoende och använda sin egen smak och uppfattning.

De flesta tycker eller tror därför som regel det som de ser att många runt dem tycker och tror.

Av samma skäl förekommer religioner i stor del i geografiska kluster. Den flesta tror på det som de ser att de runt om dem tror på. På så vis "tillhör" de.

- - -

Så det är viktigt att något som inte är på modet att prata om och ge uppmärksamhet, blir uppmärksammat om någon skall våga intressera sig för det. Ibland räcker det att bara rätt så få börjar nämna saker, för att det sakteliga skall börja betraktas som en legitim synpunkt.

Ju fler som talar om sådant som är verkliga problem och som behöver nämnas, desto fler av vanliga människor vågar själv föra problemet på tal. Och från det kan lavinen få fart.


Vh, iö

[Harryup]

Jag ser inget egenvärde i att få andra att välja bättre stereo. Ungefär samma sak som att få folk att köpa bättre kameror. Finns viktigare saker i livet.

Mvh/Harryup

Antingen saknar du förmågan att läsa eller så är du enormt selektiv i det du läser. Var har jsg explicit uttalat att jag enbart vill påverka folks stereoval?

Måhända att jag inte är jättetydlig, men din respons är väldigt långt från det jag vill diskutera, i god ton.

Jag känner flera som dricker öl och kan säga att den smakar illa och smörkola(diacetyl). Skall dom som känner av detta bara hålla truten?

Om du beställer in en 3/4 rätters avsmakningsmeny(liknelse konsert), har man då inte rätt att kritisera maten?

Hade du accepterat att jobba i totalt mörker med endast datorskärmen som ljus?

Personligen tycker jag att inlägg som kommenterar andras förmågor och i synnerhet brist på dom borde medföra semester.
Detta är något som jag enbart ser på faktiskt då och då och jag tycker inte att det är något som borde få förekomma alls.
Nu är det nog första gången jag ser ett sådant ifrån dig.

När det gäller mitt inlägg så kan du ju tänka att följande föreligger;
a) I övrigt håller jag med dig men har ingen kommentar
b) har ingen åsikt i frågorna i övrigt
c) kanske skriver fler inlägg men att jag bara hann så långt just då
fler alternativ kan förekomma eller kombinationer av dom.

Jag har många bekanta sedan lång tid tillbaka som är både musiker och har andra arbeten. Alla musikintresserade men inte nån är fanatisk.
Ingen av dessa tar sig tiden att sitta ner och lyssna på musik mitt framför stereon. Däremot kan de gärna se på en konsert på TV och då är bilden sen plattisararna kom väsentligt mera prioriterad än ljudet. De går gärna på konserter också men bryr sig inte något långvarigt om ljudet inte är perfekt. Det kan komma en kommentar om att det är väl högt eller lite skrikigt men efter konsertern så är det glömt. Att få dessa människor att engagera sig mera ser jag ingen lösning på. De är inte intresserade helt enkelt.

Sen har jag många bekanta som jag lärt känna genom mitt musikintresse och dessa tar sig tiden då och då att lyssna på musik utan att göra annat och utan att titta på en bild också.
Vet inte om dessa är några föredömen om att försöka påverka långsiktigt.

Personligen har jag meddelat Stadsteatern efter att lyssnat på 2 olika musikaler att deras ljudtekniker inte har nån koll alls. Det lät extremt dåligt ute i salongen men säkert var han nöjd bakom sina minimonitorer. De beklagade att jag tyckte ljudet var uselt men ingen annan hade klagat så man såg inget problem.

/Harryup

[Zzombie]

Lite bättre mikrofonteknik hos sångarna efterlyses också. Sen bör teknikerna sänka de högre registren. Ofta låter det för jävligt och man får stå med fingrarna i öronen och hur fan ska man då kunna dricka öl.
Sen kan vi ta ljudnivån i restaurang-/barmiljö - vad är det för poäng att dra på så högt att gästerna inte längre kan småprata utan att sticka tungan i varandras öron?

[Panelguy]

Jag har många bekanta sedan lång tid tillbaka som är både musiker och har andra arbeten. Alla musikintresserade men inte nån är fanatisk.
Ingen av dessa tar sig tiden att sitta ner och lyssna på musik mitt framför stereon. Däremot kan de gärna se på en konsert på TV och då är bilden sen plattisararna kom väsentligt mera prioriterad än ljudet. De går gärna på konserter också men bryr sig inte något långvarigt om ljudet inte är perfekt. Det kan komma en kommentar om att det är väl högt eller lite skrikigt men efter konsertern så är det glömt. Att få dessa människor att engagera sig mera ser jag ingen lösning på. De är inte intresserade helt enkelt.
/Harryup

Det stämmer bra in på många jag känner också, de är helt enkelt inte intresserade av hur det låter. Många med musikintresse (åtminstone har de haft ett) och tillräckligt god ekonomi för att kunna köpa en värstingrigg men intresset för bra ljud tycks ha försvunnit och de nöjer sig numera med en bra platt-TV med möjligtvis ett par satellithögtalare och en sub. När jag växte upp på 70-talet stod det en stereoanläggning hemma hos de flesta jag kände och bland de bättre bemedlade tom en BO-anläggning. Drömburkarna för mig och många andra var de vita Carlsson OA-6 som stod uppställda på Domus radio och TV avdelning. Idag tycks "gemene man" drömma om en liten hörlur till sin Iphone

[peh]

Sen kan vi ta ljudnivån i restaurang-/barmiljö - vad är det för poäng att dra på så högt att gästerna inte längre kan småprata utan att sticka tungan i varandras öron?

Hög ljudnivå = folk drar vidare efter en timme = nytt folk kan släppas in = mer öl och shotblask går att sälja.

Hörselskador för gäster och personal? Pff.. Vem bryr sig?

Är jag ensam om att alltid ha öronpluggar med mig i fickan, btw?

[jeff_belowski]

Sen kan vi ta ljudnivån i restaurang-/barmiljö - vad är det för poäng att dra på så högt att gästerna inte längre kan småprata utan att sticka tungan i varandras öron?

Är det inte det som är poängen?

[peh]

Nu kverulerar jag mest, men kom att tänka på fenomenet mobiltelefoner. Där har det ända från början varit populärt med hög ljudnivå i luren.

Hur många gånger har man inte hört någon tala i mobiltelefon på stan, där båda parterna i konversationen varit tydligt hörbara för omgivningen p.g.a. telefonens sanslöst uppskruvade ljudnivå?

Finns en jourtelefon på kontoret, vilken ibland delas av flera. De gånger jag svarat i den har någon kollega satt volymen till smärtgränsen, varpå jag i panik får sänka. Trodde först att det var nån slags practical joke. I själva verket anses det vara "normal" ljudstyrka.

Min egen telefon står på lägsta möjliga nivå, och jag tycker det ibland är för högt bara det! Ny firmware kom för ett halvår sedan, och då hade tillverkaren adderat en särskild förstärkningsfunktion så att ljudnivån kunde höjas över maxnivå (This one goes to eleven!), med ett enkelt knapptryck. Vad i hela friden?! Tilltaget möttes av uppskattning bland andra ägare av samma modell, enligt ett annat forum...

Är ALLA hörselskadade idag?

[Perfector]

VA?

[Objektivisten]

Hur får vi gemene man att lyssna/höra ordentligt?

Vi höjer volymen.

[Strmbrg]

Jag är lite inne på det Ingvar är lite inne på. Nämligen detta med flocken.
Jag frågar mig emellanåt om människor kanske faktiskt BETER sig mer än de egentligen TYCKER saker.
Nu är fin-öl i fokus, tex. Då dricker många fin-öl. Vilket inte är något fel. Men jag är inte toksäker på om så många EGENTLIGEN förmår att uppskatta det så mycket som de tror.

Välljud. Ja, jag har varit med om att få lyssna på jätte-ljud-intresserades anläggningar som jag tycker låter mer som om de borde ägas av inte-alls-ljudintresserade personer. Åtminstone just ljudmässigt. Apparat-, engagemangs- och utrymmeskrävandemässigt är det ofta en helt annan femma dock.

Just när det gäller ljud, åtminstone hemma, så tror jag att det kan handla om att man måste sitta still, fokusera, inte multisyssla och ta sig tid för att uppskatta och värdera. Det känns inte som att flertalet har den ron nuförtiden.

[Nattlorden]

Händer ibland att man får respons... hade svägerskan på besök i helgen (passade våra kids när vi såg sista Hobbit) och i lördags förmiddag kom jag på henne med att sitta och lyssna på något småspännande på sin telefon, så jag frågade vad det var och drog på det på stereon istället... och det gick hem riktigt ordentligt. (Fast jag tror inte det kommer att förändra hennes lyssningsmönster dock)

Denna var det för övrigt: https://www.youtube.com/watch?v=PL9_INg9u-E