Jag har två kommentarer till denna tråd:
Först vill jag säga att ehuru historien var underhållande, är det som så, att av de där båda gubbarna "mäster lyss" och "mäster mät", så har jag bara träffat på den ena av dem i större antal - jag har träffat på en hel del av den förstnämnda sortens inskränkta typer (mäster lyss).
Men faktiskt stöter jag väldigt sällan på några "mäster mät"-inskränkta typer
(som bara tycker om mätkurvor, inte är intresserade av musik och som inte ens bryr sig om att relatera mätningar till vad de är till för, och som inte ens är tillräckligt fysikaliskt insatta för att kunna bedöma vad som är vettiga mätresutat - alltså mästermät-lärljungar i enlighet med din historia). Dessa figurer träffar jag på väldigt sällan.
Och det är jag glad för.
Är inte ens säker på att det finns fler än kanske några få sådana i landet, och de flesta av dem är nog påverkbara och kan med rätt stimuli snabbt sansa sig och inse hur meningslösa tekniska data är om man inte relaterar dem till något. Möjligen känner jag till ett tragiskt fall där jag inte har något hopp dock.
Nej - världen verkar snarare
huvudsakligen vara uppdelad i två sånna häringa läger:
1. Inskränkta "mäster lyss"-lärjungar, samt,
2. Sådana som förstår poängen i att citat:
"...med vetenskapliga metoder studerade hur tingestar och annat lät, och där man anordnade lyssnarträffar där ingen visste vad man lyssnat på. På så sätt tog utvecklingen av tingestar fart och plötsligt kunde alla få en tingest som inte kostade skjortan men som ändå lät som en riktig buxofon", men som ändå huvudsakligen använder resultatet av ansträngningarna till att med större behållning kunna lyssna på musik för sitt eget höga nöjes skull.
Det underliga är, att än idag marknadsför grupp 1 att grupp 2 är "mäster mät"-lärljungar - och de påstår av bar farten att vetenskaparna bara är intresserade av att titta på mätkruvor, men inte att lyssna på musik.
Kanske för att mästar lyss-lärljungarna tycker att de måste ha en ordentlig motpol...
När företrädare för grupp två då förklarar att de inte alls är ointresserade av musik, utan intresserar sig för tekniska data
bara för att de har märkt att de relaterar till hur musiklyssningen kommer att låta, och att det ju är att lyssna på musik man förstås vill göra!, så säger vissa grupp 1-företrädare (mäster lyss-lärljungar):
Ni tycker visst som jag sa!
Det andra jag skulle vilja kommentera är, att när man lyssnar på en förvrängande apparatur kan man i regel
inte med lätthet avgöra om förvrängningarna är av tonkurvetyp eller distorsionstyp, i många fall.
Det är därför synnerligen viktigt att ordet "färgning" måste får inbegripa ALLA saker som
någon skulle kunna beskrivas som att de ger en färg till musiken.
Vill man i något fall förtydliga
vad man tror att det beror på, så kan man förstås skilja ut just de
klangliga färgningarna som en speciell typ, och andra färgningar kan vara sådana som ger känslan av att det tillförts orena färger till musiken.
Bara det faktum att begreppet klangliga "färgningar" finns och används, visar ju att det finns andra färgningar också!
Kort sagt: Det är väldigt rimligt att man måste få kalla
allt det man hör som skillnader mellan F och E i en F/E-lyssning - för just färgningar!
Förtydligande:
Jag tycker inte din
"fönster-parallell sedd i gemene mans ögon" håller för fem öre Svante!
Det är ju ingalunda givet att gemene man tycker att just klang i ljudvärlden är färg i optisk motsvarighet.
En tydlig indikation på detta är att man exempelvis i optikens värld upplever en ökad dominans av korta våglängder som att det drar mot blått, medan man tycker det ser rödare ut när man låter längre väglängder dominera.
Gör man samma sak i ljudvärlden skulle nog de flesta kalla ljudet "ljusare" när man ökar diskantinnehållet och säga att klangen blir "mörkare" när man minskar det och ökar basen - definitivt inte blåare och rödare!
Att påstå att klang, och bara klang, bör jämföras med optiska färger är sålunda inte bara olämpligt, utan också helt ologiskt. Det är som visat helt i strid med gängse språkbruk dessutom.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
