Moderator: Redaktörer
IngOehman skrev: ... att praktiskt taget alla studier som gjorts antingen endast studerat dessa saker med avseende på lokalisation i horisontalplanet eller har gjort det utan hänsyn till i vilka dimensionera en extra ljudkälla avviker.
IngOehman skrev:Så jag vill påminna om att ingen studie gäller utanför de ramar som studien själv verkat inom. Verkligheten för högtalare/lyssningsrum/stereosystem/lyssnare är dock ofantligt mycket mera komplext än något jag sett kartläggas i några studier om dessa saker, och därför går de kunskaper som man kan få från studierna bara att använda fragmentariskt. Det är inte menat som kritik mot studierna, jag vill bara att ingen skall tro att man kan dra slutsatser från dem som inte kan dras.
Saker som lokalisationseffekter i olika dimensioner är dock i verkligheten väsensskilda och det blir väldigt fel om man tror att samma lagar styr effekterna.
Kronkan skrev:...Men det är längden på själva våglängden som bestämmer direktiviteten. Så som jag uppfattar saken. Så en perfekt cylinder blir det inte om inte bredden på linjekällan är densamma som den kortaste våglängden.
Kronkan skrev:Så en bred panel har en mindre spridning jämfört med en smalare. I de lägre med långa våglängder spelar detta dock ingen roll i praktiken. Om jag uppfattat det rätt.
Kronkan skrev:Finns säkert också saker som jag inte ens uppfattat.
Men upplevelsen av punktformigheten som orsakas av direktljudet är oberoende av om det är en linjekälla eller en mera punktformad. Det är de olika spridningarna som kan uppfattas olika genom att reflexerna eller frånvaro av reflexerna påverkar vad vi upplever.
Svante skrev:Nu har jag inte läst hela den här tråden, men ett problem som den teoretiska (och praktiska) linjekällan dras med är att tonkurvan är avståndsberoende. Det finns en brytfrekvens över vilken tonkurvan faller med -3 dB/oktav relativt en ev lutning vid låga frekvenser. Knäets frekvens bestäms helt av avståndet mellan linjekälla och lyssnare i relation till våglängden. Samma sak gäller en (stor) ytstrålare, fast där är lutningen -6 dB/oktav. En vanlig högtalare är inte (i den här meningen) en ytstrålare utan en punktkälla, men man kan se fenomenet om man mäter nära ett stort element.
IngOehman skrev:De som skriver och läser här på faktiskt utövar väl inte forskning inom psykofysik eller psykoakustik.
Svante skrev:JM skrev:I verkligheten blir en linjehögtalare från golv till tak 3 x takhöjden om jag har fattat rätt?
Nej, den blir oändligt lång pga multipla reflexioner. Har du någon gång gått in i ett rum med speglar på två motstående väggar så är du nog med på det, det blir en "oändligt" lång rad med reflexioner.
JM skrev:Svante skrev:JM skrev:I verkligheten blir en linjehögtalare från golv till tak 3 x takhöjden om jag har fattat rätt?
Nej, den blir oändligt lång pga multipla reflexioner. Har du någon gång gått in i ett rum med speglar på två motstående väggar så är du nog med på det, det blir en "oändligt" lång rad med reflexioner.
Det är begränsat med energi så i praktiken blir inte mycket mer än 3 x takhöjden. Annars är det bara att gratulera till evighetsmaskinen.
JM
Strmbrg skrev:Om man nu sitter och lyssnar på en linjekälla (eller nåt högt och ganska smalt som exempelvis Magneplanar), hör man då bara ljud som kommer från en viss höjd på radiatorn?
Jag undrar, eftersom jag inte uppfattar ljudet av tex en sångare som om rösten befinner sig från några decimeter över golv till typ 170 över golv. (Vilket väl ungefär motsvarar membranytans läge.)
Det låter - vad gäller höjd och punktformighet - ungefär likadant som när jag använder en liten lådhögtalare i normal placering.
JM skrev:Strmbrg skrev:Om man nu sitter och lyssnar på en linjekälla (eller nåt högt och ganska smalt som exempelvis Magneplanar), hör man då bara ljud som kommer från en viss höjd på radiatorn?
Jag undrar, eftersom jag inte uppfattar ljudet av tex en sångare som om rösten befinner sig från några decimeter över golv till typ 170 över golv. (Vilket väl ungefär motsvarar membranytans läge.)
Det låter - vad gäller höjd och punktformighet - ungefär likadant som när jag använder en liten lådhögtalare i normal placering.
Fortfarande massor med ord utan förklaring till Strömbergs (?) observation.
JM
JM skrev:Svante skrev:JM skrev:I verkligheten blir en linjehögtalare från golv till tak 3 x takhöjden om jag har fattat rätt?
Nej, den blir oändligt lång pga multipla reflexioner. Har du någon gång gått in i ett rum med speglar på två motstående väggar så är du nog med på det, det blir en "oändligt" lång rad med reflexioner.
Det är begränsat med energi så i praktiken blir inte mycket mer än 3 x takhöjden. Annars är det bara att gratulera till evighetsmaskinen.
JM skrev:Strmbrg skrev:Om man nu sitter och lyssnar på en linjekälla (eller nåt högt och ganska smalt som exempelvis Magneplanar), hör man då bara ljud som kommer från en viss höjd på radiatorn?
Jag undrar, eftersom jag inte uppfattar ljudet av tex en sångare som om rösten befinner sig från några decimeter över golv till typ 170 över golv. (Vilket väl ungefär motsvarar membranytans läge.)
Det låter - vad gäller höjd och punktformighet - ungefär likadant som när jag använder en liten lådhögtalare i normal placering.
Fortfarande massor med ord utan förklaring till Strömbergs (?) observation.
JM
petersteindl skrev:JM skrev:Strmbrg skrev:Om man nu sitter och lyssnar på en linjekälla (eller nåt högt och ganska smalt som exempelvis Magneplanar), hör man då bara ljud som kommer från en viss höjd på radiatorn?
Jag undrar, eftersom jag inte uppfattar ljudet av tex en sångare som om rösten befinner sig från några decimeter över golv till typ 170 över golv. (Vilket väl ungefär motsvarar membranytans läge.)
Det låter - vad gäller höjd och punktformighet - ungefär likadant som när jag använder en liten lådhögtalare i normal placering.
Fortfarande massor med ord utan förklaring till Strömbergs (?) observation.
JM
Förklaringen är att det är en plan ljudvåg. Då hör man instrumentets höjd på samma höjd som ens öron befinner sig på förutsatt att den plana ljudvågens utbredning är parallellt med golv och tak.
Mvh
Peter
Svante skrev:petersteindl skrev: Förklaringen är att det är en plan ljudvåg. Då hör man instrumentets höjd på samma höjd som ens öron befinner sig på förutsatt att den plana ljudvågens utbredning är parallellt med golv och tak.
Mvh
Peter
Menar du cylindrisk våg?
IngOehman skrev:Ja, en cylindrisk våg är plan i en dimension. Men det betyder inte att dess loobing behöver vara frekvensberoende. Det är i själva verket tveksamt om man kan tala om loobing för en ideal linjekälla. Det är ett fenomen som gäller för ljudkällor som VARKEN är försumbart stora (väldigt små alltså) eller för små (väldigt stora alltså). Varken punktljudkällor eller linjekällor uppvisar loobing.
- - -
Själv väntar jag på att JM skall berätta vad det är som han anser saknar förklaring. JM - vad är oklart?
Det finns inga mysterier när det gäller dessa saker. Inga jag känner till i varje fall. Allt beter sig precis som man kan vänta sig. Den eller de som inte tycker att det är så behöver berätta vad det är de inte får ihop.
Vh, iö
JM skrev:I min naivitet trodde jag tidigare att en linjekälla har en konstant cylindrisk vågutbredning med konstant radie för varje tidpunkt.
JM skrev:Vidare borde linjekällan upphöra att vara linjekälla och övergå till en sfärisk vågutbredning först för de lägre frekvenserna och till sist de högsta frekvenserna med ökat avstånd eller ju kortare linjekällan är.
JM skrev:I verkligheten i rummet ser det lite annorlunda ut. I verkligheten är det allt annat än en plan cylindrisk utbredning.
JM skrev:I Don Keeles väldokumenterade simuleringar och mätningar av bla raka linjehögtalare i rummet uppträder betydande problem med inhomogen spridning i de högre frekvenserna mer än i de lägre frekvenserna.
JM skrev:Visserligen är spridningsmönstret inte sämre än för en punktformig ljudkälla.
JM skrev:Kolla valda delar av Keeles artikel 38 i länken http://www.xlrtechs.com/dbkeele.com/papers.htm.
I Keeles simuleringar o mätningar påvisas inhomogeniteter ffa för de högre frekvenserna tvärtemot teorin.
JM skrev:Keeles linjehögtalare är kort, 1.25 cm?, men borde fungera som en ideal linjehögtalare för de högre frekvenserna. Men där finns störningar av fysikalisk natur som jag inte förstår.
JM skrev:I min naivitet trodde jag tidigare att en linjekälla har en konstant cylindrisk vågutbredning med konstant radie för varje tidpunkt. Vidare borde linjekällan upphöra att vara linjekälla och övergå till en sfärisk vågutbredning först för de lägre frekvenserna och till sist de högsta frekvenserna med ökat avstånd eller ju kortare linjekällan är.
I verkligheten i rummet ser det lite annorlunda ut. I verkligheten är det allt annat än en plan cylindrisk utbredning.
I Don Keeles väldokumenterade simuleringar och mätningar av bla raka linjehögtalare i rummet uppträder betydande problem med inhomogen spridning i de högre frekvenserna mer än i de lägre frekvenserna. Visserligen är spridningsmönstret inte sämre än för en punktformig ljudkälla.
Kolla valda delar av Keeles artikel 38 i länken http://www.xlrtechs.com/dbkeele.com/papers.htm.
I Keeles simuleringar o mätningar påvisas inhomogeniteter ffa för de högre frekvenserna tvärtemot teorin.
Keeles linjehögtalare är kort, 1.25 cm?, men borde fungera som en ideal linjehögtalare för de högre frekvenserna. Men där finns störningar av fysikalisk natur som jag inte förstår.
JM
petersteindl skrev:Konstant radie? Radien är ju ljudvågens avstånd från ljudkällan i horisontalled d v s radien ökar hela tiden med vågens fortplantning. Ovanifrån sett blir det som en cirkel med ökad radie ju längre ljudvågen fortplantar sig (i dipolens fall ser det inte ut så).
Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 2 gäster