Rak tonkurva på lyssningsplats - är det eftersträvansvärt?

[IngOehman]

Om man ska mäta tonkurva i rum så kanske man bör koncentrera det till en pulsmätning där bara ytorna närmast högtalaren hinner vara med, och där alla andra resonanser kors och tvärs inte kommer med.

Är det inte så MLSSA gör?


Exempel taget på måfå som visar mätning på ett mellanregsiterelement.

Njae... MLSSA försöker göra det, men det går inte.

Det vill säga, men kan försöka göra det, men i verkligheten så kan man inte klippa bort det som händer lite senare, utan att tappa en massa upplösning hos det man vill mäta. Så i praktiken är en MLSSA-mätning helt värdelös om målet är att få veta hur registret under några hundra Hz hanteras i ett rum - utan att de irrelevanta delarna av rummets påverkan är inkluderade.

Det finns bara ett sätt att ta reda på det - man måste räkna innan man mäter, så man vet VAD av allt det som man mäter, som inte hör dit.

Eller förresten, det finns ett sätt till. Man kan bygga ett rum till, som saknar de delar som man inte intresserar sig för. Men det fungerar inte invändningsfritt eftersom relevansen inte avtar plötsligt utan gradvis. Hur stor relevansen är, beror på både var bidraget kommer i tiden, och beroende på vad det kommer i rummet.

Om man bara är intresserad av hur en högtalare fungerar i ett "generiskt rum" så kan man faktiskt bygga ett speciellt rum som undersöker det, det blir ett lite udda rum.

Men att undersöka om en kombination mellan ett par högtalare och ett rum har, eller rättare sagt ger, en riktigt balanserad klang (rätt tonkurva, eller tonkurvor, för det finns många olika mätta som bidrar till att ge ljus över hur systemet presterar) är ett grannlaga arbete, som kräver massor av andra sorters kunskaper om det faktiska rummet, och prediktiva beräkningar på det.


Vh, iö

[Nattlorden]

Kommer vi någonsin att få en bok om hur vi BÖR mäta (och alla andra saker som resten av världen inte förstått)? Eller tänker du ta med dig den kunskapen i graven?

Vill du inte skriva själv kan väl någon agera spökskrivare...

[ante_77]

Rak tonkurva bör väl egentligen heta tonstreck. En kurva är väl böjd, om jag inte missade något när vi hade geometri i 7:e klass.

[Thomas_A]

Det var ju ett tag sedan detta diskuterades, men nej tror jag svaret är på frågan. Logen där man sitter påverkar ljudet oavsett om man sitter i vardagsrummet, bion eller i en jazzklubb. Tonkurvan/energin vad det nu kallas brukar generellt falla mot högre frekvenser.

[matssvensson]

Rak tonkurva bör väl egentligen heta tonstreck. En kurva är väl böjd, om jag inte missade något när vi hade geometri i 7:e klass.

[Nattlorden]

Rak tonkurva bör väl egentligen heta tonstreck. En kurva är väl böjd, om jag inte missade något när vi hade geometri i 7:e klass.

Generaliserar du en kurvas parametrar så är en rät linje acceptabel, men ett extremt undantagsfall. (Radie=oändlig)

[Martin]

Det är väl därför det heter frekvensrespons. Responsen på olika frekvenser. Det kan bli en kurva, en yta eller ett rakt streck beroende på resultat och mätmetod.

[ante_77]

Rak tonkurva bör väl egentligen heta tonstreck. En kurva är väl böjd, om jag inte missade något när vi hade geometri i 7:e klass.

Generaliserar du en kurvas parametrar så är en rät linje acceptabel, men ett extremt undantagsfall. (Radie=oändlig)

Ja även en cirkel är ju faktiskt rak, och dessutom på väldigt många ställen.

Kanske rak frekvensgång är ett lämpligare ord ändå, även om nu inte jag är så brydd om facktermer och språk.

[Piotr]

Hörlurar har inte en rak frekvenskurva.
De har en kompensation i tonkurvan för att det just bara är direktljud och inte reflekterat. Hörlurar bypassar ju ytterörat också.

Källa på det?

[roggaro]

Kommer vi någonsin att få en bok om hur vi BÖR mäta (och alla andra saker som resten av världen inte förstått)? Eller tänker du ta med dig den kunskapen i graven?

Vill du inte skriva själv kan väl någon agera spökskrivare...

lite att bita i för nattis ang. IÖ's inlägg

"Sidoreflexerna och rumskänslan

Det räcker inte att bara skapa många reflexer.
Deras infallsvinkel är viktig för att vi ska uppleva ”rymd” en bred ljudbild som om ljudet omger oss vilket är akustiskt bra.
(för att komplicera det så påverkar även ljudstyrkan känslan av rymd)
I bra rum får vi ljud från många olika riktningar.

Ljudbrytningen runt huvudet gör att hörstyrkan varierar ca 20db för högfrekvent ljud vid olika infallsrikningar. Rikningskänsligheten är störst i vågplanet vilket delvis förklarar att just sidoreflexerna bidrar till en rik ljudbild. Ljud ovanifrån är vi ganska okänsliga för, speciellt vid de högsta övertonerna. Det pekar på några grundläggande problem vid inspelning och återgivning : mikrofonerna tar upp högfrekvent ljud framifrån och ovanifrån starkare än vi skulle uppfatta det i en riktig lyssningssituation, och vid återgivningen via högtalare återges inspelningsrummets tak- och sidoreflexer lika starka trots att vi borde uppfatta dem med olika nivå. Övertonsspektrum och därmed klangfärgen återges alltså fel i lyssningsrummet.

Sammanfattningsvis fordrar rumskänslan starka tidiga reflexer från många sidoriktningar och med olika tidsfördröjningar , upp till ca 100 ms efter direkljudet."

/Richard Bernström

[IngOehman]

Det där låter mera som att skapa ett sound än att handla om återgivning. Inget fel med det, men något sådant har aldrig varit vad jag eftersträvat.

Som jag ser det gäller inte "mer är bättre" när det gäller saker som t ex ljudbilden. Den har en storlek som är rätt - den som har registrerats eller skapats vid inspelningen/produktionen av fonogrammet. Och varken mer eller mindre är bra, igen - sett ur ett ackuratess-perspektiv. Rummet skall helst inte påverka ljudbilden alls. En loge gör det inte. Däremot kommer lyssningsrummet alltid att påverkar hur just lyssningsrummet låter (utanför ljudbilden, nota bene) och det är riktigt att laterala reflexer kan upplevas som tilltalande, vissa av dem. Men om de börjar påverka ljudbilden så är något på tok sett ur en återgivningssynvinkel. Då gör inte rummet det det skall - lämna fri "sikt" in till den inspelade ljudhändelsen, och skall man vara noga så är laterala reflexioner något som man typiskt framförallt eftersträvar i lokaler för levande musik, det vill säga stora rum. I små är det inte alls så enkelt som att de alltid är positivt tillförande.

Det citerade påminner inte på så många sätt om något som jag skrivit, tycker jag.

Att örat hör diskant uppifrån svagt är inte ens riktigt. Det är mycket mera komplicerat än så. I registret runt 9-12 kHz varierar dessutom känsligheten massor som funktion av infallsvinkel, tiotals dB! Och i snitt så hör vi typiskt den övre delen av diskantregistret avsevärt mycket starkare snett uppåt än rakt framifrån, inte svagare. Det är faktiskt ett av de främsta argumentet för höjdkanaler - det är lite svårt att få med detta annars. Att extrahera sådana ur ett stereofoniskt material är dock ingen bra ide, och att spela in med försvagad diskant uppifrån skulle jag rent av vilja säga är en väldigt dålig ide! I alla normala situationer (det finns undantag).

Däremot finns det riktigt fungerande knep om man vill spela in höjd, och även få med "geometriskt högre ljud" korrekt klingande. Om det är reflexer så går det faktiskt skapligt bra att åstadkomma med rätt så enkla medel, även om lite liknande svårigheter med avseende på kompatibilitet mellan olika människor finns, som när man konsthuvudinspelar.

Fast som sagt så många gånger - det blir lätt på tok för förenklat om man inte får skriva en halv roman om saker som dessa, för det handlar inte om enkla manövrer, att vrida på en diskantkontroll. Verkligen inte.

Rak tonkurva bör väl egentligen heta tonstreck. En kurva är väl böjd, om jag inte missade något när vi hade geometri i 7:e klass.

En kurva med oändlig radie blir ett rakt streck.

Ett specialfall av en kurva helt enkelt.


Vh, iö

[IngOehman]

Det var ju ett tag sedan detta diskuterades, men nej tror jag svaret är på frågan. Logen där man sitter påverkar ljudet oavsett om man sitter i vardagsrummet, bion eller i en jazzklubb. Tonkurvan/energin vad det nu kallas brukar generellt falla mot högre frekvenser.

Ja, det är ännu en effekt, en som jag glömde nämna. Mest för att det är en rätt så liten effekt i normala hemmalyssningsrum.

I större rum, som rejäla biografer t ex, är effekten så stor att man tagit fram en approximation på hur det blir.

Alltså när örat tycker att det är neutralt återgivet. Den heter X.

Det är idag enkelt att mäta på bättre sätt, så X-kurvan är kanske inte bästa sättet att avgöra om man eq:at rätt i en biograf, men den är fortfarande användbar till att ge en bild av om rummets efterklangsegenskaper är rimliga. Å andra sidan kan man ju mäta dem också, med ytterligare annan teknik.


Vh, iö

[PappaBas]

Hörlurar har inte en rak frekvenskurva.
De har en kompensation i tonkurvan för att det just bara är direktljud och inte reflekterat. Hörlurar bypassar ju ytterörat också.

Källa på det?

Är en brochyr för ett dummyhead för inspelning men innehåller fyra intressanta artiklar om bla diffusfältsanpassning av hörlurar, inspelning och reproduktion av stereo och en väldigt förklarande modell över hur hjärnan tolkar ljud.
Du har säkert mer uppdaterade material så det tar jag gärna del av

http://www.neumann.com/download.php?dow ... cu0009.PDF
www.dgriesinger.com/Binaural_Techniques.doc

Denna site innehåller väldigt mycket spännande, bara scrolla ned så länkar han massa av sina arbeten direkt. Det mesta relaterar till diskussionen här. Det är samma snubbe som ovan bara att mycket är uppdaterat och väldigt mycket mer.
http://www.dgriesinger.com/

[IngOehman]

Jag tror han framförallt reagerade på att du skrev "Hörlurar har inte en rak frekvenskurva" istället för "alla hörlurar har inte en rak frekvenskurva.

- - -

Jag, som mätt på hundratals hörlurar, kan rapportera att olika hörlurar är så olika att det, sett ifrån ett reverse enginering-perspektiv, inte är lätt att entydligt avgöra om det finns någon sorts konsensus om hur hörlurar skall kompenseras. Skillnaderna mellan olika hörlurar är helt enkelt extremt stor, många gånger större än mellan olika rimligt goda högtalare. Och att samverkanseffekterna på det gör att en given lur kan låta rätt så olika beroende på lyssnare, gör det inte enklare precis...

Även om vissa tillverkare säkert har en klar uppfattning om hur de tycker att deras lurar skall korrigeras för att inte låta alldeles på tok, så skiljer sig tonkurvorna mellan olika modeller från en och samma tillverkare ofta väldigt, väldigt mycket de också.

- - -

Den som vill läsa mer om dessa saker kan titta i MoLt nummer 4 2003, där jag skrev lite om dessa saker.

I samma nummer finns även riktigt med mätningar på ett antal hörlurar. Morello stod för artikelns sammanfattning av lyssningsintrycken (med gott om hjälp från flera öron än sina egna) och jag mätte och kommenterade.


Vh, iö

[PappaBas]

Intressant
Nej jag varken har provlyssnat,mätt på eller konstruerat hörlurar utan det var bara ett inlägg utifrån det jag läst.
I den översta artikeln sammanställer de bla hur kompensationen för en mängd olika hörlurar från olika tillverkare ser ut. Det skiljer sig som du också säger en hel del men vissa gemensamma drag verkar skönjbara.
F.ö hade det varit jäkligt smutt om man kunde ladda ned MOLTs artiklar. De refereras ofta men upplever dem som svåra att få tag på.

Det jag fastnade för i artikeln främst var just modellen av hur hörseln fungerar. Kortfattat så att om ljudet beteer sig på ett sätt i alla dimensioner (ankomstvinklar, spektrala innehåll över tid ) som hjärnan kan tolka och rekonstruera kommer det inte att påverka klangen så mycket. Dvs den delen "transformeras" bort. Med den delen menar jag den påverkan som hjärnan kan tolka som en illusorisk ursprungshändelse i rummet.
Vi lyssnar ju på en illusion av en ursprungshändelse.
En skicklig konstruktör skapar ju helt enkelt riktiga förutsättningar för hjärnan att kunna uppleva något som transparent.

Hur upplevelsen av klang skapas är också intressant för det jag (som skrivbordsgeneral) kan läsa mig till verkar det inte vara en helt klar konsensus över huruvida det är bara energikurvan eller direktljudet eller hur mycket de olika reflexerna påverkar.

Jag har inga belägg för det jag säger men det jag tänker är att borde ju vara så om hjärnan kan rekonstruera en illusorisk ursprungshändelse av det ljud som kommer in (det beteer sig på rätt sätt) så kommer de tonkurvepåverkan inte att höras men om ljudet som kommer in inte beteer sig rätt kommer nog den påverkan att upplevas.

[IngOehman]

Intressant
Nej jag varken har provlyssnat,mätt på eller konstruerat hörlurar utan det var bara ett inlägg utifrån det jag läst.
I den översta artikeln sammanställer de bla hur kompensationen för en mängd olika hörlurar från olika tillverkare ser ut. Det skiljer sig som du också säger en hel del men vissa gemensamma drag verkar skönjbara.
F.ö hade det varit jäkligt smutt om man kunde ladda ned MOLTs artiklar. De refereras ofta men upplever dem som svåra att få tag på.

Bara att beställa på LTS' hemsida, i varje fall om man är medlem.

Det jag fastnade för i artikeln främst var just modellen av hur hörseln fungerar. Kortfattat så att om ljudet beteer sig på ett sätt i alla dimensioner (ankomstvinklar, spektrala innehåll över tid ) som hjärnan kan tolka och rekonstruera kommer det inte att påverka klangen så mycket. Dvs den delen "transformeras" bort. Med den delen menar jag den påverkan som hjärnan kan tolka som en illusorisk ursprungshändelse i rummet.
Vi lyssnar ju på en illusion av en ursprungshändelse.
En skicklig konstruktör skapar ju helt enkelt riktiga förutsättningar för hjärnan att kunna uppleva något som transparent.

Jag är inte säker på att jag är med helt på vad du menar, men det sista är en bra sammanfattning av hur jag tycker att man måste hantera uppdraget.

Så lektion ett är att inse att man inte kan sikta mot en rekonstruktion av ljudfältet i lyssningsrummet när man talar om stereofoni, utan måste gå via kunskap (som man först måste skaffa sig) om hur stereosystemet och hörseln fungerar, i samspel. Ja förstås rummet också.

Hur upplevelsen av klang skapas är också intressant för det jag (som skrivbordsgeneral) kan läsa mig till verkar det inte vara en helt klar konsensus över huruvida det är bara energikurvan eller direktljudet eller hur mycket de olika reflexerna påverkar.

Det är riktigt.

En av orsakerna till det är, hoppas jag, att många förstår att det inte finns något svar på saken, som är entydigt. Det beror helt enkelt på, och det beror på mycket.

Så det råder inte ens konsensus mellan min uppfattning, och... min uppfattning.

Det finns inget enkelt svar, även om man bara frågar en person, i varje fall om den personen är jag.

Jag har inga belägg för det jag säger men det jag tänker är att borde ju vara så om hjärnan kan rekonstruera en illusorisk ursprungshändelse av det ljud som kommer in (det beteer sig på rätt sätt) så kommer de tonkurvepåverkan inte att höras men om ljudet som kommer in inte beteer sig rätt kommer nog den påverkan att upplevas.

Det där tror jag att jag förstod, och jag ger dig helt rätt. Så är det, i princip. Med reservation för att jag trots allt kan ha missförstått dig.


Vh, iö

[DVD-ai]

Detta är ju ett ruskigt intressant ämne !
Och jag tänker liksom: "jösses vad det är mycket man ska förstå för att få en helhetsbild inom detta område"

Och så vill jag passa på att tipsa om dom In-ear lurar som jag använder mig av, men inte på "rätt sätt"
Sennhiser IE6
Jag har lyssnat på samtliga In-ear lurar jag kommit i kontakt med, och av alla jag har hört så låter dessa minst "innuti huvudet".
Alltså, musiken för mig, äger rum framför ansiktet

Det är ett okomplicerat ljud, går tämligen djupt i basen och med mitt val av "pluppar" (gummi tätningarna mot örat) så är balansen i basen rätt bra.
Dom hanterar tämligen kraftiga dynamiska utbrott utan att karaktären försändras och är nästan helt omöjliga att få att låta "hårt"

Jag använder dom utan dom tänkta byglarna som ska gå runt örat, jag har dom alltså sittandes upp och ner i örat med sladden hängandes ner.
Detta låter i mina öron, klart mer verklighetstroget !
Och av in-ear lurar jag har lyssnat på så erbjuder dessa den mest högtalar liknande lyssningsupplevelsen jag varit med om.
Det finns dom lurar som låter lika bra/ vissa lite bättre tonalt sett och i övrigt ljudmässigt, men ingen har jag stött på som ger mig samtidigt samma känsla av lätthet i musiken och ett ljudsceneri som inte äger rum inne i huvudet.

För mig så är alltså dessa in-ear lurar tämligen nära samma upplevelse av vart ljudet kommer ifrån och naturligheten som bra högtalare i ett bra rum ger.
Där andra lurar låter just lurar !

Så, är det så att dessa lurar, sennhiser IE6 sittandes upp och ner bara råkar få ett bettende som liknar mitt ytteröra ?!
För så har jag tänkt att det måste vara
Med tanke på hur stor skillnad det är mot nästan vilken lur som helst...
Shure har ett par värsting lurar som närmar sig, dom är tonalt lika bra/ lite bättre på vissa sätt (Med undantag för diskanten som på IE6 är det absolut överlägset bästa jag hört på In-ear lurar)
Men det väger absolut inte upp den lättheten, friheten och illusion av att händelsen äger rum mer naturligt framför mig som dessa sennhiser IE6 ger.

Denna upplevelse är kanske bara för mig och mina öron...
Men jag hoppas att någon kanske kan finna dessa lurar, och upp och ner, som lika bra och kanske blir slutet på sökandet efter portabelt ljud
Så som det blev för mig, är helt ointresserad av något annat att ersätta dessa med !

[Komorok]

Detta är ju ett ruskigt intressant ämne !
Och jag tänker liksom: "jösses vad det är mycket man ska förstå för att få en helhetsbild inom detta område"

Ja, det är därför jag skiter i att mäta. Jag vet ändå för lite om hur jag ska tolka mätningarna ändå. Men jag vet hur jag ska bygga för att ett rum ska bli skapligt iaf och det känns som det viktiga. Det sista i basjusteringen är ändå en fråga om smak och då litar jag på mina öron. Ibland hör man fel efter en tid och för mig brukar det räcka med en tongenerator, papper och penna gör att förstå vad som är fel. Mätande känns lite överskattat tycker jag.

[DVD-ai]

Detta är ju ett ruskigt intressant ämne !
Och jag tänker liksom: "jösses vad det är mycket man ska förstå för att få en helhetsbild inom detta område"

Ja, det är därför jag skiter i att mäta. Jag vet ändå för lite om hur jag ska tolka mätningarna ändå. Men jag vet hur jag ska bygga för att ett rum ska bli skapligt iaf och det känns som det viktiga. Det sista i basjusteringen är ändå en fråga om smak och då litar jag på mina öron. Ibland hör man fel efter en tid och för mig brukar det räcka med en tongenerator, papper och penna gör att förstå vad som är fel. Mätande känns lite överskattat tycker jag.

Jag gör likadant
Jag vet hur jag vill att det ska låta och klurar ut vad jag behöver göra för att ge mig detta ljudmässiga resultat.
Det är vattentätt på så vis att jag hittils alltid har lyckats med det bra utefter omständigheterna

Även om det oftast är jag själv som begränsar ingreppen pga vissa målsättningar på det estetiska!

Så jag kompromissar lite med ljudet och dör en smula...
Men jag får igen det helt genom att inte kompromissa med det estetiska jag tänker mig

[markusA]

Jag är en n0ob när det gäller akustiska mätningar men jag lär mig ständigt mer. Just den ursprungliga frågeställningen är något jag klurade länge och väl över när jag designade mina nya burkar. Dvs vad är mitt mål och hur kan jag kvantifiera detta.
Jag vill inte trampa på några tår nu men den första bilden visar imho nästan inversen av vad man normalt eftersträvar. Statistiskt sett så uppskattar de flesta en lätt höjning i basen i förhållande till resten av tonkurvan.
Personligen så går jag gärna lite längre än så och vill undvika en hård topp även om det innebär lätt avrullad i diskanten. Tyvärr så är det gällande modet inom hifi nästan det motsatta, om det inte "låter diskant så är det inte hifi".
Men där är det ju tycke och smak som avgör...
Oavsett så tror jag man kan säga rätt säkert att man inte behöver mäta snörrakt för att det ska låta bra.

P.S. Man mäter ofta på flera olika sätt för att visa olika egenskaper. Gating är behändigt men funkar inget vidare i basen osv.

[Martin]

Jag är en n0ob när det gäller akustiska mätningar men jag lär mig ständigt mer. Just den ursprungliga frågeställningen är något jag klurade länge och väl över när jag designade mina nya burkar. Dvs vad är mitt mål och hur kan jag kvantifiera detta.
Jag vill inte trampa på några tår nu men den första bilden visar imho nästan inversen av vad man normalt eftersträvar. Statistiskt sett så uppskattar de flesta en lätt höjning i basen i förhållande till resten av tonkurvan.
Personligen så går jag gärna lite längre än så och vill undvika en hård topp även om det innebär lätt avrullad i diskanten. Tyvärr så är det gällande modet inom hifi nästan det motsatta, om det inte "låter diskant så är det inte hifi".
Men där är det ju tycke och smak som avgör...
Oavsett så tror jag man kan säga rätt säkert att man inte behöver mäta snörrakt för att det ska låta bra.

P.S. Man mäter ofta på flera olika sätt för att visa olika egenskaper. Gating är behändigt men funkar inget vidare i basen osv.

Det är här man lätt hamnar i fällan. När man ska tolka varför kurvan ser ut som den gör och hur den borde se ut. Just en rumsmätning innehåller så mycket sammanbakad information, som öronen behandlar olika. Till saken hör tex att utstrålningsmönstret hos Pers högtalare gör att de interfererar mindre med närliggande reflexer mot högre frekvenser. Därför syns de närliggande reflexerna från golv, tak och väggar först vid lägre frekvenser där de adderar mer eller mindre destruktivt med direktljudet. Öronen är med på noterna här och hör ingenting som är konstigare än att högtalarna står i ett rum. I mätningen behöver man känna till ungefär hur rummet ser ut och högtalarnas utstrålningsmönster för att förstå varför den ser ut som den gör.

Om man då börjar kompensera för avvikelser från ideal respons så adderar man istället fel i direktljudet som inte ska vara där. Det blir fördröjd energi vid de frekvenser man försöker höja upp och resultatet blir att det blir för mycket nedre mellanregister/mellanbas istället. Trots att det mäter rakt i rummet.

[Komorok]

Och då säger jag att det iaf jag vill uppnå med akustiska åtgärder, är ju just att ta bort det som avslöjar att det är en högtalare som spelar i ett rum. Och i basområdet så tror jag knappast att öronen hör skillnad på direktljudet och en reflektion som hamnar en halv våglängd efter. Det blir bara en dipp i tonkurvan som inte representerar korrekt återgivning. Det måste åtgärdas akustiskt enligt mig.

[IngOehman]

Detta är ju ett ruskigt intressant ämne !
Och jag tänker liksom: "jösses vad det är mycket man ska förstå för att få en helhetsbild inom detta område"

Ja, det är därför jag skiter i att mäta. Jag vet ändå för lite om hur jag ska tolka mätningarna ändå. Men jag vet hur jag ska bygga för att ett rum ska bli skapligt iaf och det känns som det viktiga. Det sista i basjusteringen är ändå en fråga om smak och då litar jag på mina öron. Ibland hör man fel efter en tid och för mig brukar det räcka med en tongenerator, papper och penna gör att förstå vad som är fel. Mätande känns lite överskattat tycker jag.

Tycker det där var ett väldigt bra inlägg, men ändå har jag några synpunkter.

En av dem är att mätningar kan vara väldigt bra att börja med, helt enkelt för att de gör att man kan se VAD man behöver göra rent konkret för att få till svåra saker som t ex integrering mellan bassystem och toppar, i förekommande fall.

Vad jag försöker säga är att alla med gott öra kan höra att något kanske inte är rätt, men att utan mätning hitta vägen ifrån problemet är inte alltid lätt. Så nog kan mätningar var till hjälp, inte för att få veta att något är fel, utan för att tydligare visa vad det är det beror på att man hör att något inte är rätt

När man väl fått till integreringen således att primärt alla balanser återstår att finslipa, så ÄR öronen det bästa instrumentet, i varje fall om man har tillgång till referensmaterial som man kan känner utan och innan. Men jag mäter oftast ändå, inte nödvändligtvis för att få information om hur jag borde ställa in/ändr rummet, men för lära mig, för att få se hur det mäter när det, i detta specifika rum, förefaller vara väl inställt.

Ackumulerad kunskap är bra helt enkelt bra, ju mera desto bättre. Varje chans jag har att få se hur upplevelse och mätning korrelserar, tar jag. Och från det kan man lära sig mycket om just vilken tonkurva som representerar en ackurat återgivning. Bland annat lär man sig att det inte alls blir samma tonkurva i olika rum, men att den tunkurva det blir trots det är väldigt bra förutsägbar.

- - -

Fast jag blandar ofta mellan metoderna. Inte sällan startar jag med att mäta, sen lyssna, ändra, och lyssna, och avsluta med att mäta igen.


Vh, iö

[Martin]

Komorok: I midbasområdet hör man kanske inte exakt vart högtalarna står i rummet på halvmetern, förutom att ljudet lämnar högtalarna ut i rummet man befinner sig i. Precis som basljudet av ett instrument skulle ha lämnat instrumentet ut i samma rum. Att trolla bort väggar, tak och golv akustiskt på rummet man lyssnar i tycker jag är ett steg för långt, men det är min personliga preferens. Jag tycker Pers rum är ganska talande med en flygel i andra änden av rummet och högtalarna halvvägs. Akustisk musik återges väldigt naturtroget och man tänker inte på att det är högtalare som spelar i ett rum.

[AndreasArvidsson]

Jag tycker att mätning är ett utmärkt verktyg och hjälpmedel. Jag skulle aldrig fatta ett beslut endast mha mätning, men de gör mitt liv lättare.
Så länge man tar mätningarna för vad de är och inte drar några förhastade eller felaktiga slutsatser så är det kanon.

[Komorok]

Komorok: I midbasområdet hör man kanske inte exakt vart högtalarna står i rummet på halvmetern, förutom att ljudet lämnar högtalarna ut i rummet man befinner sig i. Precis som basljudet av ett instrument skulle ha lämnat instrumentet ut i samma rum. Att trolla bort väggar, tak och golv akustiskt på rummet man lyssnar i tycker jag är ett steg för långt, men det är min personliga preferens. Jag tycker Pers rum är ganska talande med en flygel i andra änden av rummet och högtalarna halvvägs. Akustisk musik återges väldigt naturtroget och man tänker inte på att det är högtalare som spelar i ett rum.

Ja, vi får tycka olika. Jag tycker man kommer närmre musiken när man vandrar den väg jag gör och du vill göra på ett annat sätt.

[IngOehman]

Komorok: I midbasområdet hör man kanske inte exakt vart högtalarna står i rummet på halvmetern, förutom att ljudet lämnar högtalarna ut i rummet man befinner sig i. Precis som basljudet av ett instrument skulle ha lämnat instrumentet ut i samma rum. Att trolla bort väggar, tak och golv akustiskt på rummet man lyssnar i tycker jag är ett steg för långt, men det är min personliga preferens. Jag tycker Pers rum är ganska talande med en flygel i andra änden av rummet och högtalarna halvvägs. Akustisk musik återges väldigt naturtroget och man tänker inte på att det är högtalare som spelar i ett rum.

Du skriver "naturtroget".

Det kan vara bra att vara tydlig med när man som du menar illusoriskt men inte nödvändigtvis ursprungstroget.


Vh, iö

[Martin]

Jag brukar inte använda ord som illusoriskt eller ursprungstroget. Jag tycker naturtroget passar bättre för det jag vill beskriva. Sedan om det är ursprungstroget en ambition till hur inspelningen skulle låta vet jag inte, men instrumenten återges trovärdigt som om de skulle ha spelats i rummet man befinner sig i eller ett annat rum och inte exakt uppradade på en en smal sträng mellan högtalarna i ett ekofritt rum.

[IngOehman]

Jag tycker att mätning är ett utmärkt verktyg och hjälpmedel. Jag skulle aldrig fatta ett beslut endast mha mätning, men de gör mitt liv lättare.
Så länge man tar mätningarna för vad de är och inte drar några förhastade eller felaktiga slutsatser så är det kanon.

Ja, kanske. Men hur lätt är det att inte dra förhastade slutsatser?

Det är det stora abret med alla mätningar - när man har den framför ögonen så känns det alltid som om det den visar är en större del av sanningen än det är. Och allt det som inte har mätts blir lätt illa undervärderat, eller till och med helt bortglömt.


Vh, iö

[PerStromgren]

Behöver man mäta tonkurvan med mätinstrument för att veta om den är rak eller inte? Jag ser ofta inlägg som tyder på att öronen räcker.