Den stora förstegstråden

[Morello]

Den mera tradionella designen som stegen från t.ex. Audio Research, Quad och Rotel visar längre upp i tråden, ger en helt annan överblick av vad som är valt/inställt. Att behöva bläddra igenom menyer för att kontrollera inställningar är inte i min smak.

Kanske något för smartphone-folket som verkar älska att leka och pilla på sina telefoner - till synes utan att uträtta något relevant.

[JM]

Minimalt antal intuitiva reglage ligger högst upp på min önskelista.
Full funktion skall uppnås utan manual läsande.

JM

[PappaBas]

@Per
Design är A och O och är väldigt eftersatt på många moderna apparater.

En grunka skall kommunicera sin identitet, karaktär, nytta och hur man använder den genom hur den är designad. Det kallas produktsemantik.
Identitet - Detta ser ut som en förstärkare (inte en mikrovågsugn, oklar elektronisk grunka eller discoljus)
Karaktär - Den ser ut att vara av hög kvalitet, rejäl och enkel att använda ( inte som den är byggd i papp eller att den riskerar förmultna eller explodera om jag trycker på fel knapp)
Nytta - "Ohh ser ut som jag lätt kan använda den att lyssna på min musik!" (inte "Vad fasen skall jag med alla de här konstiga knapparna och rattarna till?")
Användande- "Ahh så här slår man på den och ändrar på volymen, lätt!" (inte "Okej.... var fasen slår man på den?")

Menyer, tecken, symboler och knappar skall kommunicera liknande betydelser - produktsemiotik.
Detta är helt enkelt att texter och symboler skall vara så allmänkulturellt förankrade att det för den större massan är uppenbart vad de betyder.

God design är tidlös och är till viss del teknologiagnostisk. Ny teknologi ger potentialen att realisera dessa funktioner på nya och bättre sätt men det är ju rätt sällan det sker tyvärr.
Ny teknik är mycket mer komplex och det måste följas av ett mycket mer omfattande arbete med design men oftast så är just designen lidande och då används inte apparaten på det sätt som tekniken möjligör.
Vem orkar använda alla funktioner på sin hemmabioreceiver? Jag tror de flesta är glada när de fått till en inställnig som något sånär fungerar och sedan rör de den aldrig. Hur många av oss har inte råkat göra felaktiga inställningar i våra hemmabioreceivers? Det är ett fundamentalt misslyckande av design.
Det är väl därför äldre apparater tilltalar många. Inte för att de är bättre rent tekniskt men att de är bättre i sin design.
Dåligt designade produkter kostar oss kognitiv energi, vi blir frustrerade av de ambivalenta funktionerna och miljoner val vi måste göra som vi inte ens vet om de gör vad vi vill eller i värsta fall ställer till något.
Bra design kostar inte kognitiv energi utan vi kan då slappna av.

Jag vill ha en förförstärkare som har dagens teknik men som har en så genomarbetad produktsemantik/semiotik att den inbjuder till användande på ett korrekt sätt och inte tar massa kognitiv energi. Då har man en klassisk produkt.
Produktdesign är inte något man spikar på i slutet.

Där jag tror de flesta teknikföretag brister är i att just framgångsrik testa och iterera sin produktdesign på olika användare.

Kanske att sparka in öppna dörrar men ville sammanställa lite hur jag ser på det.

[PerStromgren]

Design vs användbarhet är en svår balansgång. Belcanto-apparaten är mycket tilltalande, men det hade gått att göra även med en ingångsväljare synlig. Ont om frontyta, kanske?

Jag gillar verkligen apparater där formen stöder funktionen, men utan att förfula, i alla fall inte i mina ögon. Quad och Braun är klassiska exempel på detta.

[OT]: Hewlett-Packard hade länge idén om en-knapp-en-funktion på sina räknedosor, men fick ge upp snabbt för att antalet knappar inte räckte. De hittade då på färgkodningen och en skiftknapp, som fortfarande används. Vartefter antalet funktioner har växt över alla bräddar har även den kodningen varit tvungen att överges. Detta har inneburit att handboken behövs i mycket större utsträckning än förr. Problemet finns på många ställen.

PS. PappaBas uttrycker sig mycket snyggare...

[celef]

på min thomson vhs-spelare är fjärrkontrollen trådbunden, det fungerar fint och vi behöver aldrig byta batteri

min datormus är också trådbunden, den fungerar också nästan alltid

moderna fjärrkontroller bör ha en sladdkontakt, så som sony playstation handkontroller, då kan man ladda fjärren med kabeln och när fjärren är fulladdad kan man ta bort kabeln, smutt

[JM]

I dagens överdisignade hem ser jag förförstärkaren i två läger.
I det stora lägret finns inte förförstärkare i sinnevärlden.
I det andra lägret är förförstärkaren pricken över iet.

JM

[Strmbrg]

Man kanske kan ha en variant på eltandborstladdare? En jättestor, som omfattar hela rummet. Då får man ju induktionsladdning av alla fjärrar utan laddstation eller sladdar.

[celef]

det här är jäkla fint försteg, att operera en sådan delikat sak blir nästan religöst

[PappaBas]

Design vs användbarhet är en svår balansgång.

Jag tänker uttrycka mig plumpt
Nej. Du tänker fel om du tänker så. De står inte i motsatsförhållande till varandra. Det är bara en ursäkt för dålig design.
Det är en tankemässig återvändsgränd.

[PappaBas]

det här är jäkla fint försteg, att operera en sådan delikat sak blir nästan religöst

Fail på produktsemantiken.
Identitet - Vad är det? Ser ut som en brödrost ihoppkopplad med någon grunka.
Karaktär - Ser otillgänglig ut. Som något som hör hemma i en verkstad.
Nytta - ja... möjligtvis ett estetiskt mervärde...
Användande- Your guess is as good as mine Rosta brödvredet för volymen?

Det är möjligtvis en estetiskt tilltalande produkt för någon men den är uselt designad.

[PappaBas]

Industridesign är ju att kunna göra något estetiskt tilltalande och funktionellt inom de ramar som sätts av kraven på design och funktionalitet.

Det är det som är utmaningen! Det är också det som skiljer en bra designer från en dålig.

Det är det som skiljer en konstnär från en industridesigner. En konstnär är fri att uttrycka sig utan ramar. Designern måste vara kreativ inom de givna ramarna.

[JM]

Industridesign är ju att kunna göra något estetiskt tilltalande och funktionellt inom de ramar som sätts av kraven på design och funktionalitet.

Det är det som är utmaningen! Det är också det som skiljer en bra designer från en dålig.

Det är det som skiljer en konstnär från en industridesigner. En konstnär är fri att uttrycka sig utan ramar. Designern måste vara kreativ inom de givna ramarna.

Kloka ord!
Men hur?
I de flesta hem, som jag ser det, skall ljudanläggningen verka utan att synas.
Designen skall fungera synligt och osynligt.

JM

[celef]

Industridesign är ju att kunna göra något estetiskt tilltalande och funktionellt inom de ramar som sätts av kraven på design och funktionalitet.

Det är det som är utmaningen! Det är också det som skiljer en bra designer från en dålig.

Det är det som skiljer en konstnär från en industridesigner. En konstnär är fri att uttrycka sig utan ramar. Designern måste vara kreativ inom de givna ramarna.

produktdesign ska utvecklas i team om konstnär och ingenjörer och ibland med ergonom, industridesigners är oftast så hopplöst tråkiga och smalspåriga, jag gillar dom helt enkelt inte!!

[PerStromgren]

Industridesign är ju att kunna göra något estetiskt tilltalande och funktionellt inom de ramar som sätts av kraven på design och funktionalitet.

Det är det som är utmaningen!

Detta var exakt detta jag menade med mitt "balansgång"!

[PappaBas]

Kloka ord!
Men hur?
I de flesta hem, som jag ser det, skall ljudanläggningen verka utan att synas.
Designen skall fungera synligt och osynligt.

JM

En produkt skall alltid vara bra designad. Punkt. Men det finns ju som man ser i tråden lite olika krav att designa efter. Speciellt när det gäller estetik så kan man ju tänka sig olika grader av exponering och utförande.
Där finns det mer än ett rätt svar helt enkelt

Min egen lösning är ju att ha något som är både osynligt och synligt samtidigt. Dvs den skall vara osynlig när den inte behöver vara synlig.
För mig betyder det att när jag inte behöver det skall apparaten vara osynlig. Inga tända displayer, dioder eller massa text på.
När jag ändrar volymen eller ändrar någon ingång så indikeras detta på displayen. Displayen skall vara så högupplöst och ren som möjligt och inte sprida ovidkommande ljus. Inga symboler utöver de som behövs just då.
Knappar och liknande skall vara kontextkänsliga. Då klarar man sig med få knappar.
Den får gärna ha ett volymvred på. Inte bara för att kunna justera i nödfall men också för att det fyller två funktioner till, nämligen att hjälpa till att signalera produktens identitet ("ohh ett vred det ser ut som en stereogrunka") och känslan och utförandet på vredet signalerar också produktens karaktär ("Solit vred med underbar vridkänsla..ohh detta är bra grejer!").

[PappaBas]

produktdesign ska utvecklas i team om konstnär och ingenjörer och ibland med ergonom, industridesigners är oftast så hopplöst tråkiga och smalspåriga, jag gillar dom helt enkelt inte!!

Dålig design kan vara snygg? Det är väl självklart men det är dålig design i alla fall.

Vill man göra en produkt tidlös och storsäljande är det väl rätt uppenbart vilken väg man bör gå.
Titta på de riktigt klassiska produkterna som många visat upp i tråden. Vad har de gemensamt? Bra design och estetik.
Jag är lite av skolan att de båda hör ihop.

[Strmbrg]

Jag vevar vidare med min Vill-helst-inte-se-hifi-manickerna-alls-attityd.
Dock tror jag att marknaden för hifi (och mycket annat) knappast gynnas av mina önskemål. De flesta gillar nog att ha ett stort fokus på apparaternas fysiska uppenbarelse.
Vore det inte för SAKERNA och de känslor de förmedlar så skulle nog "hobbyn" vara ännu mer perifer.

PS
Samma inställning har jag numera till fysiska och ägda fonogram. Jag VILL inte titta på LP-konvolut eller liknande. Jag vill BARA ägna mig åt musiken.

Knäppt kanske, men då får det vara det.

[JM]

Där finns det mer än ett rätt svar helt enkelt

Min egen lösning är ju att ha något som är både osynligt och synligt samtidigt. Dvs den skall vara osynlig när den inte behöver vara synlig.
det på vredet signalerar också produktens karaktär ("Solit vred med underbar vridkänsla..ohh detta är bra grejer!").

En lösning jag funderat på många gånger är ha en mycket platt förförstärkare så platt att den går att gömma bakom TVn i vertikalplanet. I normalfallet osynlig. Vid behov synlig från sidan.
Designen skall vara så tilltalande att den även tål exponering synlig i horisontalplanet.

JM

[RogerJoensson]

Volymratten ska vara rund, greppvänlig och inte ha så stor diameter att man inte kan vrida den med fingrarna ände till ände. Upp till 20-25mm diameter funkar bra. Megastora rattar är bara dumt och obekvämt, då man ibland måste vrida handleden/armen.

På fjärren vill jag också ha någon form av ratt till volymen, vars rörelse är proportionell mot volymratten på apparaten, har en tillräcklig tröghet och som på det hela ger god koppling/känsla till det den gör. -Utan seghet och fördröjning. Den ska ha fysiska ändlägen precis som en "riktigt" volymkontroll.
Jag har tänkt ta itu och bygga en sådan sedan länge, men det blir liksom aldrig tid över verkar det.

En minivariant skulle kunna se ut så här (använd fantasin som filter mot min fantastiska tecknarförmåga):

[Alexi]

Mark Levinson 38S är så gott som det perfekta försteget, därför att:
1. Stor tydlig display, så jag från sittplats kan se volyminställningen.
2. Displayen är i rött ljus så den inte stör, varken mörkerseende eller drar åt sig uppmärksamhet och är dim och släckbar.
3. Volymen ställbar i 0,1dB steg
4. Muteknappen kan man själv ställa nivån på. Jag föredrar själv att den inte stänger av ljudet helt (då kan jag lika bra pausa musiken), utan vill hellre kunna sänka lagom mycket snabbt.
5. Alfanumerisk display av vald ingång där man själv kan sätta namn på ingången (tyvärr hos ML begränsad till en fast lista med 23 val)
6. Man kan stänga av de ingångar man inte använder, så att när man bläddrar bland ingångarna så hoppar den över avstängda ingångar.
7. På varje ingång kan utnivån indivduellt kaliberas med 0,1dB nogranhet.
8. Den har surround sound volume bypass.
9. Den har genomtänkt layout som vem som helst kan förstå, där Volymratten är störst och knapparna är ingångar. De senare modellerna är ännu bättre där man även har en ratt för att välja ingång.
10. Man kan ändra polaritet.
11. Köra den i mono-läge
12. Fjärrkontrollen är begränsad till bara de viktigaste knapparna.
13. Man kan inför fester etc. ställa in en maximum volume setting.
14. Volymkontrollen känner av hur fort man vrider den, snurrar man långsamt ändrar den finkornigt och snurrar man snabbt så ändrar den snabbt.
15. Inga blinkande dioder!
Det ända den saknar är just digitala ingångar, eftersom jag vill kunna välja ingång på försteget och nästan alla mina källor är digitala och 12V trigger (vilket senare modeller har).

[celef]

produktdesign ska utvecklas i team om konstnär och ingenjörer och ibland med ergonom, industridesigners är oftast så hopplöst tråkiga och smalspåriga, jag gillar dom helt enkelt inte!!

Dålig design kan vara snygg? Det är väl självklart men det är dålig design i alla fall.

Vill man göra en produkt tidlös och storsäljande är det väl rätt uppenbart vilken väg man bör gå.
Titta på de riktigt klassiska produkterna som många visat upp i tråden. Vad har de gemensamt? Bra design och estetik.
Jag är lite av skolan att de båda hör ihop.

det finns alldeles för få visionärer, om tillverkarna kunde fatta att ta hjälp av konstnärer så skulle vi slippa en massa fjantprodukter. här har dom små företagen en chans att ta marknadsandelar, men icke, dom svansar efter storföretagen och vill va och se ut som dom, det är trist!

[PappaBas]

det finns alldeles för få visionärer, om tillverkarna kunde fatta att ta hjälp av konstnärer så skulle vi slippa en massa fjantprodukter. här har dom små företagen en chans att ta marknadsandelar, men icke, dom svansar efter storföretagen och vill va och se ut som dom, det är trist!

Efterapar storföretagen hur då? Genom att designa lika dåliga produkter fast med konstnärligt utseende?
"Ja denna förförstärkare symboliserar en postmodern interpretation av jagets kamp i det moderna samhället... jag har valt att jobba i naturmaterial"
Nä du kan inte bara ta en konstnär som skall spika på lite "good looks".

Jag tror dock det finns en stor marknadspotential för väldesignade produkter från små tillverkare. Där finns det ett tomrum som jag ser det.
Ja fram för visionärer det håller jag med om.
Men jag är övertygad om att det är totalt döfött att bara fokusera på en aspekt av en produkt. Det kommer inte sälja.

Du verkar vilja ha fler försteg som ser ut som Brödrost/Frankensteins monstret eller andra esoteriska designer som appellerar till otroligt smala kundsegment?
All respekt för den som gillar den, smak är subjektivt. Men jag tror det är en väldigt polariserande design om jag säger så.

En produkt kommer alltid att vara en kompromiss. Du ser ju hur mycket det spretar inom denna tråd bara.
En bra estetiskt design i detta fall är en som en tillräckligt stor grupp av kundkretsen tycker är tillfredställande eller snygg. Ja det behöver inte bli tråkigt eller dåligt för det.
För mig så har en väldesignad produkt (som uppfyller de kriterier vi pratat om) kommit väldigt långt på vägen till en estetiskt tilltalande produkt.

[PerStromgren]

Jag tycker om den här tekniken med att gömma kontroller som inte används dagligen under en lucka.


Yamaha CX 2000. Källa: audio-heritage.jp


Med luckan stängd.

[RogerJoensson]

Jag hade en sådan här i många år (bra med luckan, som i mitt fall dock alltid stod öppen).
Lättbegriplig, tydligt upplägg och lagom stor volymratt.
(Tyvärr ett lätt skabbigt ex. på bilderna)


Liten bild, men ett exemplar i bättre skick:

Den byttes så småningom ut enbart av den anledningen att jag ville ha en förstärkare med fjärrkontroll (för volymkontrollens skull).

[AndersP]

Mark Levinson 38S är så gott som det perfekta försteget, därför att:
1. Stor tydlig display, så jag från sittplats kan se volyminställningen.
2. Displayen är i rött ljus så den inte stör, varken mörkerseende eller drar åt sig uppmärksamhet och är dim och släckbar.
3. Volymen ställbar i 0,1dB steg
4. Muteknappen kan man själv ställa nivån på. Jag föredrar själv att den inte stänger av ljudet helt (då kan jag lika bra pausa musiken), utan vill hellre kunna sänka lagom mycket snabbt.
5. Alfanumerisk display av vald ingång där man själv kan sätta namn på ingången (tyvärr hos ML begränsad till en fast lista med 23 val)
6. Man kan stänga av de ingångar man inte använder, så att när man bläddrar bland ingångarna så hoppar den över avstängda ingångar.
7. På varje ingång kan utnivån indivduellt kaliberas med 0,1dB nogranhet.
8. Den har surround sound volume bypass.
9. Den har genomtänkt layout som vem som helst kan förstå, där Volymratten är störst och knapparna är ingångar. De senare modellerna är ännu bättre där man även har en ratt för att välja ingång.
10. Man kan ändra polaritet.
11. Köra den i mono-läge
12. Fjärrkontrollen är begränsad till bara de viktigaste knapparna.
13. Man kan inför fester etc. ställa in en maximum volume setting.
14. Volymkontrollen känner av hur fort man vrider den, snurrar man långsamt ändrar den finkornigt och snurrar man snabbt så ändrar den snabbt.
15. Inga blinkande dioder!
Det ända den saknar är just digitala ingångar, eftersom jag vill kunna välja ingång på försteget och nästan alla mina källor är digitala och 12V trigger (vilket senare modeller har).

Det var en sån jag provade för länge sen!
Tyvärr aldeles för dyr för en fattig student. Fortfarande svårslagen apparat 22 år efter intro av grundmodellen no38. Den saknar allt som kan göra den gammaldags och har allt som krävs för att vara evigt modern. Se och lär!

[Morello]

Sist men inte minst har den prestanda av toppkaliber!

Jag håller med föregående talare om det mesta.

Gillar dock inte att volymkontrollen är av den mångvarviga typen och dessutom är den vinkelhastighetavkännande.

En top notch-volymkontroll bör enligt mitt ringa förmenande vara så beskaffad att en anlaog pot (av toppkvalitet med rätt känsla) styr en ADC. Sedan låter man ADC's digitala utdata sköta halvledarswitcharna i själva volymkontrollen (som givetvis är av toppklass den med).

[Alexi]

Sist men inte minst har den prestanda av toppkaliber!

Jag håller med föregående talare om det mesta.

Gillar dock inte att volymkontrollen är av den mångvarviga typen och dessutom är den vinkelhastighetavkännande.

En top notch-volymkontroll bör enligt mitt ringa förmenande vara så beskaffad att en anlaog pot (av toppkvalitet med rätt känsla) styr en ADC. Sedan låter man ADC's digitala utdata sköta halvledarswitcharna i själva volymkontrollen (som givetvis är av toppklass den med).

Hur blir kanalseparation och kanalbalans med en sådan koppling?

[AndersP]

Bra om man styr den med en mono-pot. Men hur många steg får man?

[RogerJoensson]

Det kan bli extremt bra om man gör det med precision och man kan helt få bukt med positionsberoende kanalobalans (som inte ändrar sig med slitaget som en vanlig pot).

Jag skulle kunna tänka mig en stegad vridswitch (t ex 1dB-steg) som styrning, med lagom lätta/sköna klick, men den riskerar att bli dyr.

[Morello]

Roger, det finns en sanslöst fin stegad pot som Accuphase sitt topp-försteg.
Återkommer i frågan.