Finns det någon rimlig anledning att spisa vinyl?

[RogerJoensson]

Med ökande ålder så störs man nog inte lika mycket av vinylskivornas svagheter som knaster, brus, fräsande diskant på innerspåren och annat. Mycket av svagheterna filtreras ju bort helt naturligt när hörseln rundar av de högre frekvenserna. Vinylerna kommer sannolikt upplevas låta förhållandevis bättre och bättre ju mer tiden lider!

Tala för dig själv

Jag är inte där riktigt ännu (jag hör fortfarande upp till 15KHz på bästa örat), men jag har märkt att vissa fel inte stör lika mycket längre.
T ex hörs felen på vissa mp3or inte alls lika tydligt nu som för 10 år sedan. Mp3:or där merparten av störningarna ligger högt upp i diskanten. Andra med felen mer i mellanregistret, låter fortfarade lika förfärligt.
Vissa inspelningar upplevs inte heller låta lika brusigt som tidigare.

[Perfector]

Det kan ju vara en vaxpropp åxå.
Revaxör för lilla örat, om du verkligen vill höra't

[celef]

Ni som är så gamla, har ni blivit mer känsliga för lågfrekvensregistret i takt med att högfrekvensregistret avmattas?

[Perfector]

Nej, vid 63 fyllda har jag hela omfånget kvar.
Kan fortfarande störa mig på redigeringar i tv och radio där man skär omfånget i pratprogram för att öka tydligheten vilket ger ett nasalt och tunt ljud som skär i öronen, men det är för att dom skickar ut ljud A'la 30-tal i etern.

[IngOehman]

Av mina Ca: 1200 vinyler är över 95% sån't som aldrig kommer att ges ut [annat än?] på vinyl.
Specialpressning och udda utgåvor, så för mig är vinylspelaren det enda som kan hålla mig lika levande som musiken på skivorna.
Numer är digitaltekniken så utvecklad att det i mina öron knappast är nån skillnad längre.
Men att börja en vinylkarriär med noll skivor i potten känns lite meningslöst.
sätt ut den på blocket eller tradera och få in en slant för den.
Dock skall sägas att pillrandet med olika pickup'er och tonarmar är lika meditativt som att sitta och peta ur en pipa och rensa den innan man fyller på ny tobak och tänder den.
Rofyllt och mycket givande.

Även om jag inte är så road av att pilla med pickup och tonarm så var det där en nästan perfekt sammanfattning tycker jag.


Möjligen med undantag av frasen "Numer är digitaltekniken så utvecklad att det i mina öron knappast är nån skillnad längre". Den antyder ju att CD var sämre än vinyl när det kom, och att den nu kommit ikapp. Det är en myt som hifi-pressen, med stor uppbackning från Linn-importören, försökte sprida i Sverige.

I verkligheten är det nästan tvärtom. De tidiga CD-utgåvorna var som regel mycket mindre skadade än de är idag, av mastringsmisshandeln. Och när de tidiga CDutgåvorna gjordes så användes dessutom samma digitala teknik även för vinylerna, även de som var märkta AAA. Man digitaliserade nämligen praktiskt taget alltid signalen före graveringen för att kunna fördröja den således att spårframmatningen skulle fungera.

Denna digitalisering av graverprocessen möjliggjorde att man kunde använda bästa möjliga bandspelare (läs; t ex den som mastermixen gjorts på) och slapp äldre tiders elände där man fick flytta bandet till en specifik bandspelare med dubbel tappning (där första huvudet styrde spårframmatingen och de andra var det som gav ifrån sig stereosignalen som graverades).

- - -

Så för att sammanfatta:

1. Om TS inte har kvar några av sina gamla vinyler så kanske det inte är sådär jättemeningsfullt att sätta ihop en vinylavspelningsanläggning, men det beror ju på intresse. Jag skaffar fortfarande både vinyl och stenkakor. Men huvudskälet till att jag vill ha en avspelningskedja med svarv, är för att kunna spela alla mina skivor som jag haft mycket länge.

2. CD av idag är inte "lika bra som vinyl" tack vare hur utvecklad digitaltekniken blivit. CD är typiskt mycket sämre än vinyl, på grund av att nästan allt som ges ut på CD är söndermastrat. Hittar man äldre utgåvor så låter de dock som regel mycket bättre. De CD som gavs ut på 80-talet, alltså när vinyl fortfarande gavs ut parallellt, är som regel de bästa.

3. Att skaffa en vinylspelare som inte också kan spela schellack, tycker jag verkar dumt. Man vill ju kunna spela även stenkakor. Tyvärr måste man ha en annan apparat om man även vill kunna spela fonografrullar.


Vh, iö

[RogerJoensson]

Ni som är så gamla, har ni blivit mer känsliga för lågfrekvensregistret i takt med att högfrekvensregistret avmattas?

Jag tror nog att hörseln får mattas bra mycket mer (av åldersskäl) än min, innan man märker av något sådant.

Svärfar som är 75+, har blivit överkänslig i övre basregistret, så pass att han inte står ut med sin nästan nya bil (rätt bullrig runt 200Hz). Vid långfärd så har han numera hörselproppar (istället för hörapparat) pga detta. Jag har byggt om ett par aktiva hörselproppar och lagt till en basdämpad mikrodonmygga som svärmor sätter på sig, så att de fortfarande kan kommunicera.
Subfrekvenserna verkar inte vara något problem.

[RogerJoensson]

Nej, vid 63 fyllda har jag hela omfånget kvar.

Du är med andra ord extremt unik, om det du säger stämmer. Är du säker på din ålder?

[IngOehman]

Ja, någon 63-åring som fortfarande hör över 16 kHz har inte jag stött på i varje fall.


Vh, iö

[Perfector]

Håller med dig IÖ att CD var klarare i jämförelse när den kom, och kanske det var problemet.
Övertydligheten då man gärna pushade för cd genom att "klargöra" musiken
Teldec (Telefunken Decca) hade ett samarbete där man bara överförde analog till digital utan efterredigering och bla. Led Zeppelin II är en sådan om du kan hitta den.
Det låter exakt likadant på båda utgåvorna, analog och digital.
Numer har lekstugan lugnat ner sig så man gör cdformaten lika naturligt som gamla vinyler är min känsla
men med en veckas vinylspelande tycker jag det är mer värme i analogen enligt vad jag skrev om övertydligheten i digitalutgåvan jag jämför med
Men det är jag det.

[Perfector]

Ja, någon 63-åring som fortfarande hör över 16 kHz har inte jag stött på i varje fall.


Vh, iö

Då är ju frågan hur mycket som finns där uppe i alla fall.
därav anser jag mig ha omfånget kvar i den meningen att jag inte hör musiken annorlunda nu än när jag var yngre.

[IngOehman]

Aha, du menar så.

Ja, då tror jag dig. De flestas hörselförändring är sådan att man inte märker den alls förrän den blir påtagligt sämre (om den blir det alls). Det i sin tur beror på att hörseln är ett mycket adaptivt sinne, och ett som vi faktiskt kalibrerar varenda morgon.

Det gör även att det inte finns något skäl alls att definiera god återgivning annorlunda för olika människor. Ursprungstroget är rätt - för alla.

Ett tecken på hörselns förmåga att anpassa sig, som jag tror att rätt så många människor har upplevt och kan relatera till, är när man t ex haft lock för öronen under en längre tid, eller haft en sakta växande vaxpropp, och hörseln plötsligt återställer sig...

Håller med dig IÖ att CD var klarare i jämförelse när den kom, och kanske det var problemet.
Övertydligheten då man gärna pushade för cd genom att "klargöra" musiken
Teldec (Telefunken Decca) hade ett samarbete där man bara överförde analog till digital utan efterredigering och bla. Led Zeppelin II är en sådan om du kan hitta den.
Det låter exakt likadant på båda utgåvorna, analog och digital.
Numer har lekstugan lugnat ner sig så man gör cdformaten lika naturligt som gamla vinyler är min känsla
men med en veckas vinylspelande tycker jag det är mer värme i analogen enligt vad jag skrev om övertydligheten i digitalutgåvan jag jämför med
Men det är jag det.

Det där håller jag inte med om alls.

Idag låter nästan alltid CD mycket sämre än vinyl, och skälet till det hittar man på första sidan i Eargasms inlägg. Då CD var nytt lät de mycket bättre och oftast ganska snarlikt vinylutgåvorna. Idag mastras CD nästan undantagslöst sönder rätt så illa.


Vh, iö

[Perfector]

sämre och klarare är inte samma sak i min värld, men jag respekterar alla åsikter som personliga och njuter av min tillvaro som den utspelar sig..

[IngOehman]

Jag tror inte att sämre och klarare är samma sak i någons värld.

De tidiga CD-utgåvorna lät mycket bra, och ofta var de nästan oskiljbara från vinyl om högklassig anläggning användes för avspelning av båda. Hade man en skrotpickup som dessutom kanske var felbelastad, så var det kanske så att det vinyl lät mindre klart?

Men vad det är som gör att du uppfattat att någon skrivit att klarare skulle vara sämre framgår inte av ditt inlägg.


Vh, iö

[nissling]

Fast är det verkligen så vanligt att nypressade vinyler utgår ifrån en annorlunda master än CD:n? Att CD-skivor blir söndermastrade nuförtiden vet vi alla om, men ifall vinylen utgår ifrån samma master och sedan går igenom en anpassning för att pickuper ska kunna läsa av spåren så lär väl vinylen skilja sig mer ifrån den ursprungliga mastern än CD:n? För mig (liksom alla andra här, antagligen) handlar återgivning om att ljudet som ligger på skivan ska skilja sig så lite som möjligt från originalmaster, men loudness och dyl sker väl i ett tidigare skede än nedsampling till 16/44.1? Tror att jag nyss pratade om samma ämne på det här forumet, trots att jag är väldigt ny här.

Sedan delar jag absolut uppfattningen om att äldre CD-utgåvor låter bättre än nya. Av just den anledningen föredrar jag att strölyssna på Spotify och vid inköp tar jag det lugnt för att hitta den bästa* utgåvan, som brukar bli en CD från 80- eller i vissa fall 90-talet om inget bättre alternativ finns tillgängligt.

* Inom rimlig gräns givetvis, då vissa upplagor kan vara svårfunna.

[Perfector]

Min referens till tidiga cd är tyvär Naxos som spelade in klassisk musik och gjorde för bra? jobb.
Det lät för nära och enskilt i instrumenten tyckte jag då som nu.
Jag kastade tom bort ett antal Naxos för jag stod inte ut med ljudet.
Men tack och lov så är våra enskilda intryck det som håller världen levande.
tänk så trist om alla hade exakt samma smak.
Ingen variation utan slätstruket och enformigt.

[RogerJoensson]

Min referens till tidiga cd är tyvär Naxos som spelade in klassisk musik och gjorde för bra? jobb.
Det lät för nära och enskilt i instrumenten tyckte jag då som nu.

Men, det har ju inget med cd vs vinyl att göra. Och det fanns/finns ju en massa andra skivbolag att välja inspelningar från.

[Perfector]

Min referens till tidiga cd är tyvär Naxos som spelade in klassisk musik och gjorde för bra? jobb.
Det lät för nära och enskilt i instrumenten tyckte jag då som nu.

Men, det har ju inget med cd vs vinyl att göra. Och det fanns/finns ju en massa andra skivbolag att välja inspelningar från.

Instämmer, men där ligger mitt tidiga intryck och då när cd'n kom så fanns inte så mycket att välja på.
audiofilskivor fanns det gott om och dom lät ofta lite för bra i mina öron.
Men som alltid, det är jag det.

[RogerJoensson]

Naxos kom ju långt efter att CD blivit vanligt. Det fanns massor av bolag och utgåvor att välja på. Det speciella med Naxos var att det var lågpris.

[Perfector]

Jag kanske ska säga igen att det är min högst personliga upplevelse av tidiga cd.
Jag vill absolut INTE påskina att så är fallet, bara att jag hade det intrycket av tidiga cd.
Men till tråden så, jag lyssnar gärna och länge på vinyler i god kondition och njuter i fulla drag.

[IngOehman]

Min referens till tidiga cd är tyvär Naxos som spelade in klassisk musik och gjorde för bra? jobb.
Det lät för nära och enskilt i instrumenten tyckte jag då som nu.
Jag kastade tom bort ett antal Naxos för jag stod inte ut med ljudet.
Men tack och lov så är våra enskilda intryck det som håller världen levande.
tänk så trist om alla hade exakt samma smak.
Ingen variation utan slätstruket och enformigt.

Bortsett att jag inte förstår vad du talar om (vem eller vilka är det som du upplever tycker något annat än du med avseende på hur Naxos låter? Och på vad sätt är det att göra ett bra jobb när resultatet är att det låter "för nära och enskilt i instrumenten") så finns det inga riktigt tidiga CD från Naxos.

CD-systemet introducerades 1982 och då existerade skivbolaget Naxos inte ens. Det startade inte förrän 1987 och riktigt kändt blev det inte förrän en bra bit in på 90-talet. Förvisso hade loudness-kriget inte dragit igång på jättestort allvar ännu vid den tiden, men...

En sak kan hur som helst sägas om Naxos, med avseende på ljudkvaliteten, och det är att den inte är entydig, vilket i sin tur beror på hur Naxos fungerar. Det är ett utpräglat lågprisbolag som inte har någon konsekvent inspelningsteknik utan i hög grad köper in sådana tjänster.


Vh, iö

[IngOehman]

Roger hann visst före.

[Perfector]

Första tiden med cd undvek jag allt sån't.
Jag är och förblir vinyldåre.
Alltså är mina intryck från den tiden då jag "tvingades" köpa cd, dvs när vinylpressarna kallnade.
Men oavsett vad jag säger så missförstås det och rycks ur sitt sammanhang vilket tyvär är det vanliga här.
Jag har bara framfört mina personliga åsikter, inte framhävt att jag har rätt i varje del.
Skulle uppskatta om någon kunde förstå det.

[IngOehman]

Att förstå vad du skriver är för det mesta inte svårt, problemet är att du missförstår vad andra skriver.

Och i och för sig även att du ibland skriver saker som är formulerade som vore det fakta, men som är fel.

Men du tillför ju mycket bra också, jag får alltid en positiv känsla av entusiasm från dig, och det tycker jag är väldigt trevligt.


Vh, iö

[CODY]

Om man vill få en rimlig anledning att spisa vinyl kan man köpa Dylans senaste samling örhängen Shadows In The Night på LP (Sony Music 2015). Den innehåller även CD:n. Skillnaden till fördel för LPn är rejäl.

När det gäller CD är det inte bara masteringnunga på åttiotalet som var annorlunda. Det finns andra anledningar att det inte lät så bra i CDns barndom. En annan anledning att inte köpa CD förrän på nittiotalet var att CD var dubbelt så dyrt. Och i bland ännu dyrare.

[2N2082]

Jag har alla mina vinylplattor kvar. Tycker mycket om vinylen! Men självfallet finns det alternativ, men vill ändå påstå att en bra platta,och ett bra RIAA-steg är ljudet mycket bra och svårt att slå. Men visst får du bra återgivning även av en bra CD. För många/mig är det något speciellt att få lägga på en platta, det är något att få hålla i. Samtidigt är det ett stycke nostalgi. Så mitt svar är kanske att är mer det som är runtomkring, handhavandet. Men självklart behöver du inte vinylen idag.

[MichaelG]

En sak kan hur som helst sägas om Naxos, med avseende på ljudkvaliteten, och det är att den inte är entydig, vilket i sin tur beror på hur Naxos fungerar. Det är ett utpräglat lågprisbolag som inte har någon konsekvent inspelningsteknik utan i hög grad köper in sådana tjänster.

Aha, är det därför det är ömsom vin, ömsom vatten! Många Naxosinspelningar är ganska intetsägande, vissa är speciella på något sätt (inte nödvändigtvis bra, inte nödvändigtvis dåligt) och en del är helt förtjusande bra. Ett exempel på det senare lyssnar jag på just nu: Shostakovich Jazz sviter nr 1 o 2 m.m.med ryska statens symfoniorkester under ledning av Dmitry Yablonsky.

[Kronkan]

JA

[Krakan]

Fast känslan att ta fram vinylen, dofta på spåren, är fantastikt

[Perfector]

Fast känslan att ta fram vinylen, dofta på spåren, är fantastikt

+1
Är det en repfri och bra pressad dito är upplevelsen total.

[Eargasm]

Nåh, fredag och allt! Jag gissar att det svarvas friskt runt om i stugorna? Ungarna ser på film och pappa myser
Ja jösses, att landa en original pressning av Pearl Jam från sent 90-tal, bara den känslan är en rimlig anledning att spisa vinyl