Kan någon förklara för mig vad som är grejen med Naim?

[Magnuz]

På vad?

[ante_77]

På vad?

Att vara bättre.

[Magnuz]

På vad?

Så här kan vi nog hålla på ett tag...

[Bill50x]

På vad?

Låter bättre. De lilla jag hört på Naim är att det är synnerligen medryckande återgivning men inte lika polerat som Linn. En kamrat i Tyskland håller dock inte med, han tycker Linns prylar känns avslagna i jämförelse. Många fabrikat känns dock ganska trötta i jmf med Linn/Naim men dessa är ju ändå inte allas kopp thé. Vi uppskattar olika saker i återgivningen helt enkelt. Linn/Naim är dessutom rätt dyra även om det finns mycket dyrare grejor än så.

/ B

[DQ-20]

På vad?

Låter bättre. De lilla jag hört på Naim är att det är synnerligen medryckande återgivning men inte lika polerat som Linn. En kamrat i Tyskland håller dock inte med, han tycker Linns prylar känns avslagna i jämförelse. Många fabrikat känns dock ganska trötta i jmf med Linn/Naim men dessa är ju ändå inte allas kopp thé.

/ B

Mitt "problem" är att jag aldrig uppfattar återgivning på det viset. Jag hör bara tonkurveproblem och distortion (eller inte). Visst kan man känna ibland att vissa beteende hos högtalarna eller förstärkaren betonar vissa aspekter hos instrumenten på ett nytt sätt men jag uppfattar det ändå mest som tonkurveavvikelser, främst hos högtalarna. Förstärkare hör jag bara problemen hos - inte dess företräden. Oftast har det varit att det är slut på pulver. Däremot kan jag förstås känna en förhöjd känsla inför musikupplevelsen med nya grejor. I synnerhet om jag har gjort dem själv. Då har det känts EXTRA bra, tycker jag. Mest brukar jag vara nöjd att det låter något överhuvudtaget.

[IngOehman]

På vilket sätt menar du?


Vh, iö

[lennartj]

Från mitt sätt att ta till mig väl inspelad och återgiven musik som en djupt engagerande mental upplevelse känns det tragiskt att se att åtskilliga skribenter här på faktiskt verkar sakna denna förmåga och är oförstående när jag hävdar att god ljudåtergivning är nödvändigt men inte tillräckligt för god musikåtergivning.
Hög upplösning och detaljrikedom kan stå i kontrast mot homogenitet, samklang, timing mm.
En anläggning som har för hög upplösning i förhållande till sin förmåga att presentera alla detaljer i rätt tid och plats i rummet är väldigt tröttsam att lyssna på för hjärnan får ett hästjobb att sortera röran av intryck till något begripligt.

För några decennier sedan tyckte jag att Linn gick alldeles för långt med att undertrycka "störande" detaljer och nästan bara släppa fram melodi och rytm. Då är det löjligt enkelt att stampa takten men i en sådan anläggning får man ju långt ifrån fullt utbyte av mer komplex musik
Såvitt jag minns bevarade Naim mer detaljer utan att tappa bort rytmen och den upplevda spelglädjen var stor..

För att generalisera tar jag upp Electrocompaniet som motsats, vars styrkor i återgivningen kan beskrivas som svärta i tystnaden mellan toner, kraft och kontroll men spelar man samma muslk på Electrokompaniet som fick det att rycka i benen på Linn eller Naim kändes det som om jag fått fötterna ingjutna i ett betongblock, men det kanske inte stör den som sätter likhetstecken mellan ljudåtergivning och musikåtergivning?

Det här inlägget blev inte så väl formulerat som jag skulle önska, men jag ville ändå skriva av mig innan jag lägger mig.

[Objektivisten]

+1

Samt detta mantra att Naim är dyrt, tycker tvärtemot. Det är ju billigt i jämförelse med vad man får och Naiten har alltid varit en budgetkiller, ser ni bara till specarna eller vad tusan handlar det om?

[pinnen]

Lennartj: jag respekterar verkligen din åsikt som oftast men av någon skum anledning (beror säkert på mig) så har aldrig mina ben skakat av Naims sameness. Jag gillar inte Naim och kommer aldrig att gilla Naim. Fina byggen är det liksom Linn men det blir aldrig min melodi . Jag vill inte att min hifi ska låta apparat utan jag vill att den ska förmedla det som skivan/disken/bandet vill att den ska förmedla. Just där missar Naim då deras apparater i mina öron spelar musiken som Naim vill och inte som artisten möjligen vill. För mig. För mina öron. I dont Belive in a flat earth.

[Conan]

Fast vi ska väl inte glömma hur förmodat små skillnader vi snackar om här mellan olika förstärkare. Tänk t.ex. på Richard Clark $10,000 amplifier challenge och liknande, som belyser hur svårt det är under blinda och kontrollerade former att höra skillnader mellan stärkare som jobbar i sin "Comfort Zone" m.a.p. effektuttag...

Och om det då verkligen är så Naim eller nån annan gör förstärkare som faktiskt låter avsevärt annorlunda än alla andra, så måste dom väl ha gjort nåt riktigt fishy med konstruktionen?

[nissling]

Jag ställer mig rätt kritisk till Naims marknadsföring av deras mediaspelare och dylikt. Minns att de påstod att deras HDX (en PC avsedd för lagring av musik CDs) var det enda alternativet för den som vill spela upp sina skivor bitkorrekt.

Men jag saknar kunskap om deras förstärkare, försteg eller slutsteg, så jag kan inte uttala mig något om kvalitén på deras produkter.

[sprudel]

Från mitt sätt att ta till mig väl inspelad och återgiven musik som en djupt engagerande mental upplevelse känns det tragiskt att se att åtskilliga skribenter här på faktiskt verkar sakna denna förmåga och är oförstående när jag hävdar att god ljudåtergivning är nödvändigt men inte tillräckligt för god musikåtergivning.
Hög upplösning och detaljrikedom kan stå i kontrast mot homogenitet, samklang, timing mm.
En anläggning som har för hög upplösning i förhållande till sin förmåga att presentera alla detaljer i rätt tid och plats i rummet är väldigt tröttsam att lyssna på för hjärnan får ett hästjobb att sortera röran av intryck till något begripligt.

För några decennier sedan tyckte jag att Linn gick alldeles för långt med att undertrycka "störande" detaljer och nästan bara släppa fram melodi och rytm. Då är det löjligt enkelt att stampa takten men i en sådan anläggning får man ju långt ifrån fullt utbyte av mer komplex musik
Såvitt jag minns bevarade Naim mer detaljer utan att tappa bort rytmen och den upplevda spelglädjen var stor..

För att generalisera tar jag upp Electrocompaniet som motsats, vars styrkor i återgivningen kan beskrivas som svärta i tystnaden mellan toner, kraft och kontroll men spelar man samma muslk på Electrokompaniet som fick det att rycka i benen på Linn eller Naim kändes det som om jag fått fötterna ingjutna i ett betongblock, men det kanske inte stör den som sätter likhetstecken mellan ljudåtergivning och musikåtergivning?

Det här inlägget blev inte så väl formulerat som jag skulle önska, men jag ville ändå skriva av mig innan jag lägger mig.

Visst är det så. Det räcker inte att alla noterna spelas för att det ska bli bra musik.

[Bill50x]

Det här inlägget blev inte så väl formulerat som jag skulle önska, men jag ville ändå skriva av mig innan jag lägger mig.

Väl skrivet/formulerat!

Och det jag tycker Linn lyckats med de senaste åren är just att få till även ljudåtergivningen. Till den milda grad att entusiasterna tycker att Linn sålt sig, de nya modellerna är ju inte bättre "musikaliskt" utan bara ljudmässigt. De senaste systemen i Exakt-serien är ett STORT steg framåt för Linn och ljudet står sig mot de allra bästa idag, enligt mitt förmenande. Linn Old School, som omhuldas av många fan(atiker) är för mig alldeles för enkelspåriga, framför allt högtalarna men även elektroniken.

/ B

[Goldfinger]

En anläggning som har för hög upplösning i förhållande till sin förmåga att presentera alla detaljer i rätt tid och plats i rummet är väldigt tröttsam att lyssna på för hjärnan får ett hästjobb att sortera röran av intryck till något begripligt.

Tänker du på högtalare som register för register har ett bra genomsläpp av information men inte klarar att projicera en stabil och lättförståelig ljudbild?
En vanlig orsak till detta tror jag grundar sig i problematiska uppställningar som ger störande reflexer, de flesta högtalare vars konstruktion tillåter relativt små signalförluster är ofta ganska lättbegripliga i det som spelas också, är man osäker på ett rum kan man prova att isolera bort det i större utsträckning genom att dra ihop lyssningstriangeln mot ett mera närfältsmässigt lyssnande.

Apropå ämnet, har du lyssnat på Linn Komri?

Hur bedömer du den konstruktionen?

[DQ-20]

Från mitt sätt att ta till mig väl inspelad och återgiven musik som en djupt engagerande mental upplevelse känns det tragiskt att se att åtskilliga skribenter här på faktiskt verkar sakna denna förmåga och är oförstående när jag hävdar att god ljudåtergivning är nödvändigt men inte tillräckligt för god musikåtergivning.

Varför är det tragiskt? Jag kommer på mig själv att få "en djupt engagerande mental upplevelse" på väldigt olika sätt, från live-framträdanden till ytterst bandbreddsbegränsade och bitreducerade ljudfiler på mikroskopiska högtalare i köket. När jag tittar på olika anläggningar som lyssnare beskriver som diametralt olika hittar jag tre huvudorsaker: förväntningar, distortion och tonkurva. Med tiden har det blivit som att jag skiljer ut dessa faktorer från själva musiken. Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

DQ-20

[Bill50x]

Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

Exakt. Fönstret är ljudåtergivningen och vad som är utanför är musikåtergivningen. Om musikåtergivningen är distorderad så är det en annan sak än om ljudåtergivningen (fönstret) är det. Med ett perfekt fönster ser man exakt hur fult ett betonghus kan vara - men också hur vackert. Ett fönster kan förvränga detta och då ser man inte betonghuset exakt som det ser ut. Men tänk om även betonghuset (musiken) kan bli distorderad? Dvs inte av fönstret (ljudåtergivningen) utan i sig självt, disten har ändrat det du faktiskt ser? Då hjälper inget rent fönster i världen, huset kommer ändå se distat ut.

/ B

[sportbilsentusiasten]

Det här inlägget blev inte så väl formulerat som jag skulle önska, men jag ville ändå skriva av mig innan jag lägger mig.

Väl skrivet/formulerat!

Och det jag tycker Linn lyckats med de senaste åren är just att få till även ljudåtergivningen. Till den milda grad att entusiasterna tycker att Linn sålt sig, de nya modellerna är ju inte bättre "musikaliskt" utan bara ljudmässigt. De senaste systemen i Exakt-serien är ett STORT steg framåt för Linn och ljudet står sig mot de allra bästa idag, enligt mitt förmenande. Linn Old School, som omhuldas av många fan(atiker) är för mig alldeles för enkelspåriga, framför allt högtalarna men även elektroniken.

/ B

Det finns flera grupper: De som du beskriver som "Linn Old School" gillar de äldra grejjerna. vad de tycker om Exakt vet jag inte.

Jag vet dock att de som inte gillar Exakt (tex mig) gör det pga att musikaliteten är SÄMRE. Ljudmässigt bättre men förståelsen för musiken är sämre. Men nyare Exakt-konstruktioner är klart förbättrad, dock fortfarande inte lika bra som icke-Exakt system. = släppt för tidigt mao!

[Goldfinger]

Jag tycker också att samenessfrågan är intressant därför att jag upplever att ordet missbrukas.
Jag tycker man först får ställa sig frågan vad i storleksordningen en apparat måste göra för att åstadkomma påtaglig sameness?
Det är ju lätt att mena att en tonkurveavvikelse skulle bidra med det ovan nämnda, men skulle vi typiskt kunna hitta detta i varje Naim-apparat?
Dessutom är inte en tonkurveavvikelse i sig en källa till sameness eftersom förändringen är fast och kommer att påverka allt material precis lika mycket, fonogrammen blir mao inte mer lika för den sakens skull.
Det som däremot förtar variationer är maskeringseffekterna som uppkommer vid tonkurveavvikelserna, närliggande frekvenser som påverkas och det blir svårare att höra vad som sker "runt" det höjda området.
Omvänt vid en dip, då är det frekvenserna närmast dipen som kommer att maskera det som finns i sänkningen.

Men sameness kan ju också komma från andra distorsionsfenomen som enligt mig är mycket värre än ovan nämnda, tex bakgrundsbrus eller andra olinjära fenomen som ligger över hela frekvensspectrat och som försämrar upplösningen mer än bara just lokalt.

Nu var det ett tag sedan jag lyssnade ordentligt på Naim men nog har jag tyckt att de varit generellt tysta och lågbrusiga, min anmärkning är som hos fler att de är för dyra om man behöver något sånär effekt.

[lennartj]

Det här inlägget blev inte så väl formulerat som jag skulle önska, men jag ville ändå skriva av mig innan jag lägger mig.

Väl skrivet/formulerat!

Och det jag tycker Linn lyckats med de senaste åren är just att få till även ljudåtergivningen. Till den milda grad att entusiasterna tycker att Linn sålt sig, de nya modellerna är ju inte bättre "musikaliskt" utan bara ljudmässigt. De senaste systemen i Exakt-serien är ett STORT steg framåt för Linn och ljudet står sig mot de allra bästa idag, enligt mitt förmenande. Linn Old School, som omhuldas av många fan(atiker) är för mig alldeles för enkelspåriga, framför allt högtalarna men även elektroniken.

/ B

Tänker du liksom jag bl.a. på Linn Kan från tidigt 1980-tal?
De är de mest illalåtande högtalare jag hört, som någon försökte sälja för seriösa belopp.
Till och med de simplaste skicka-med-högtalarna i masonit eller liknande till de billgaste stereopaketen lät för det mesta bättre tycker jag.

[lennartj]

Från mitt sätt att ta till mig väl inspelad och återgiven musik som en djupt engagerande mental upplevelse känns det tragiskt att se att åtskilliga skribenter här på faktiskt verkar sakna denna förmåga och är oförstående när jag hävdar att god ljudåtergivning är nödvändigt men inte tillräckligt för god musikåtergivning.

Varför är det tragiskt? Jag kommer på mig själv att få "en djupt engagerande mental upplevelse" på väldigt olika sätt, från live-framträdanden till ytterst bandbreddsbegränsade och bitreducerade ljudfiler på mikroskopiska högtalare i köket. När jag tittar på olika anläggningar som lyssnare beskriver som diametralt olika hittar jag tre huvudorsaker: förväntningar, distortion och tonkurva. Med tiden har det blivit som att jag skiljer ut dessa faktorer från själva musiken. Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

DQ-20

Jag syftade på dem som bara verkar kunna lyssna på ljuden utan att bli engagerade av musiken.
Om det är så tycker jag att tragiskt att de går miste om en massa underbara upplevelser, men
å andra sidan saknar man väl knappast det man aldrig har upplevt?
Den tredje sidan kan vara att jag missuppfattat dem och även dig.

[Goldfinger]

Jag vet dock att de som inte gillar Exakt (tex mig) gör det pga att musikaliteten är SÄMRE. Ljudmässigt bättre men förståelsen för musiken är sämre.

Får inte ihop det där riktigt.
Alltså ljudmässigt bättre, du menar alltså inte ljudåtergivningsmässigt bättre?
För menar du det senare så är förståelsen av förklarliga skäl bättre också eftersom insynen ökar.
Menar du det första är jag nyfiken på vad du menar?

[Laila]

....
Dessutom är inte en tonkurveavvikelse i sig en källa till sameness eftersom förändringen är fast och kommer att påverka allt material precis lika mycket, fonogrammen blir mao inte mer lika för den sakens skull.
....

Nu slår du nog tamätuttsingen knut på dig själv . . . typ

[IngOehman]

Från mitt sätt att ta till mig väl inspelad och återgiven musik som en djupt engagerande mental upplevelse känns det tragiskt att se att åtskilliga skribenter här på faktiskt verkar sakna denna förmåga och är oförstående när jag hävdar att god ljudåtergivning är nödvändigt men inte tillräckligt för god musikåtergivning.

Varför är det tragiskt? Jag kommer på mig själv att få "en djupt engagerande mental upplevelse" på väldigt olika sätt, från live-framträdanden till ytterst bandbreddsbegränsade och bitreducerade ljudfiler på mikroskopiska högtalare i köket. När jag tittar på olika anläggningar som lyssnare beskriver som diametralt olika hittar jag tre huvudorsaker: förväntningar, distortion och tonkurva. Med tiden har det blivit som att jag skiljer ut dessa faktorer från själva musiken. Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

DQ-20

Jag tycker att Lennarts inlägg är intressant. På flera olika sätt.

1. Den illustrerar hans världsbild och tro/uppfattning om hur det är rent tekniskt.

2. Den illustrerar hur han uppfattar sig själv.

3. Den illustrerar vad han tänker och tror om andra, vad han föreställer sig pågår i andras skallar.


Jag känner ju Lennart i varje fall lite, och jag känner även många andra "Lennartar", det finns ju minst tre till här på faktiskt. Allihopa är de goda människor, och därför tycker jag det är trist att se varje gång som de visar att de tror saker om andra, som är både fel och lite nedvärderande, förminskande.

Missförstå mig inte - jag respekterar dem alla, och gläder mig åt deras övertygelse av och uppfattning om, att de både hittat fram till något väldigt bra, att de har insikter och hörförmågor som andra saknar, och att de helt enkelt har det bra och är nöjda med sina anläggningar, i varje fall för det mesta .

Men många av dem är nog trots allt fortfarande sökare, sökare som tycker att de behärskar det viktiga och egentligen bara sysslar med finputsning. De känner sig nöjda och framgångsrika med sitt komponerande, och de uppfattar att de behärskar och förstår sig på musik och återgivning av densamma, men ändå så finns det saker kvar att göra...

Hur som helst är jag glad å deras vägnar över att de uppfattar att de har koll på sina anläggningar och att de har stor behållning och glädje av att lyssna på musik i dem.


Men - det jag ändå reagerar på, är:

1. Att ord som "tragiskt" används, om andra.

2. Att jag ju vet att alla de förmågor som Lennartar (ta det nu inte fel, jag talar om en grupp som jag tycker mig känna igen, ingen behöver känna sig intvingad i den, inte ens Lennart själv, jag kan ju ha fel) brukar vara övertygade om att de besitter, kan försvinna nästan helt i (vissa) blindlyssningar!
Då kan någon apparat de fnyser åt, plötsligt vara oskiljbart från deras favvopryttel. Den spelar plötsligt med samma musikalitet och innerlighet... Och jag talar inte om vanliga blindlyssningar då, utan om suggestionslyssningar.

3. De envisas med att skilja mellan ljudåtergivning och musikåtergivning. Och de gör det på ett sätt som får det att verka som om de tänker sig att ljudåtergivning bara en delmängd av musikåtergivning. Men det är ju om något precis tvärtom - musikåtergivning är en delmängd av ljudåtergivningen.

- - -

Slutligen vill jag skriva två saker:

1. I hela mitt liv som har de största musikupplevelserna jag haft varit nästan religiösa, så stort är musik för mig. Ett av de två stora mysterierna här i universum och i tiden, ser jag det som. Och vissa av dem har varit live, andra har varit i form av återgiven musik. Och vad jag hävdar är att magin finns i musiken, inte hos apparaterna som återger den. Att tro att apparater behöver vara musikaliska är så fel, så fel. De behöver inte varken förstå eller skapa någonting. De har ingen annan betydelse i sammanhanget än att de, med sina brister i ljudåtergivningen, kan drabba musiken. Det kanske låter trist och oromantiskt men det säger ingenting om den magi som musiken kan böra. Och svårare än så är det inte. Och tur är det, för det gör det inte enkelt alls när man går på djupet med det!

2. Jag delar helt DQ-20s uppfattning, även om jag skulle beskriva de tre saker som betyder något för hur en anläggning uppfattas med lite andra ord:

Distorsion, linjära egenskaper och suggestion.

Distorsion betyder ju olinjära fel, och fel betyder helt enkelt fel - även om det finns fall där man kan visa att summan av ett linjärt fel och ett olinjärt, kan vara upplevelsemässigt mindre när det olinjära felet är större. T ex kan en distorderad uppspelning på för svag nivå vara ursprungslikare än en odistorderad spelad på samma nivå.

När det kom till de linjära egenskaperna ville jag inte förenkla saken till att skriva bara "linjära fel", eftersom det finns så mycket i musikåtergivningen som är linjär påverkan utan att vara fel i ordets sanna betydelse, t ex alla reflexer från lyssningsrummet, men också stereosystemfelskorrektioner, och stereosystemet själv också förresten! Så man kan säga att man "bygger" sig en optimal möjlighet att ta del av musiken på fonogrammet. Och vad jag vill säga är att den möjligheten blir bättre än det hade varit att koppla in sig med de två inspelade kanalerna på snäckorna i innerörat. Det beror på att inspelning av musik är att enkoda musiken på två kanaler, och att dekodningen är det som sker i lyssningsrummet. Så de linjära egenskaperna är inte alltid helt enkelt att sortera som rätt och fel.

Suggestion slutligen, är vad det är. Det säger bara att den som upplever något inte alltid kan veta säkert om det finns andra saker med i spelet än de ljudsensationer som man exponeras för.


Vh, iö

[IngOehman]

Från mitt sätt att ta till mig väl inspelad och återgiven musik som en djupt engagerande mental upplevelse känns det tragiskt att se att åtskilliga skribenter här på faktiskt verkar sakna denna förmåga och är oförstående när jag hävdar att god ljudåtergivning är nödvändigt men inte tillräckligt för god musikåtergivning.

Varför är det tragiskt? Jag kommer på mig själv att få "en djupt engagerande mental upplevelse" på väldigt olika sätt, från live-framträdanden till ytterst bandbreddsbegränsade och bitreducerade ljudfiler på mikroskopiska högtalare i köket. När jag tittar på olika anläggningar som lyssnare beskriver som diametralt olika hittar jag tre huvudorsaker: förväntningar, distortion och tonkurva. Med tiden har det blivit som att jag skiljer ut dessa faktorer från själva musiken. Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

DQ-20

Jag syftade på dem som bara verkar kunna lyssna på ljuden utan att bli engagerade av musiken.

Finns det några sådana då?

Det har hänt att jag trott att jag stött på någon, oftast bara för att de inte uppfattat den magi jag upplever av den ena eller andra kompositionen, men så spelar de något för mig ointressant och obegripligt (att man kan bli berörd av de, eftersom det för det mesta bara är "snygga ljud" i mina öron, ointressant organiserade med avseende på harmonik och rytm) och jag ser på dem att de blir berörda - på riktigt. Är det inte då min plikt att hålla det öppet att det inte är så enkelt som att det kan vara "antingen musik och ljud"?

Att det kan vara så att det de upplever och blir berörda av är något som ÄR musik, och mera än de "snygga ljud" som jag hör? Jag menar att det inte finns något skäl att tro något om den saken. Det enda jag vet är ju hur jag hör och upplever det som spelas. Jag har ju även tonvis av experimenterande i ryggen, där jag blivit fascinerad av hur små ändringar i tonkurva eller spridning kan ge en närmast magisk påverkan av nerven i en stämma i ett pågående stycke. Man kan SVÄRA på att det är förändringar som handlar om att förmedla musikalisk känsla, men det är ju rimligare att säga att det blev resultatet, men förändringen var bara en tonkurve- eller spridningsförändring.

- - -

Jag har stött på en säger en person som verkar uppfylla den beskrivning som du gör Lennart - Patrik82. Han beskriver att han bara är intresserad av ljudet, och att han därför bara spelar en enda låt, eftersom musiken är för honom helt ointressant. Då kan han påverka ljudkvaliteten med hjälp av förändringar han gör, t ex med sina kablar. Men jag utesluter inte att han kan ha fel, och att han i verkligheten faktiskt uppskattar musik.

Han har ju skrivit inlägg som ibland gör att man måste i varje fall misstänka att han skojar lite.

Om det är så tycker jag att tragiskt att de går miste om en massa underbara upplevelser, men
å andra sidan saknar man väl knappast det man aldrig har upplevt?
Den tredje sidan kan vara att jag missuppfattat dem och även dig.

Du kan rent av ha missat en massa underbara upplevelser, bara för att du inte talar och förstår det språk som DE har talat med dig. Du tänker kanske att det de talar om är sådant som du inte är så intresserad av, men att uppleva det kanske hade sagt dig något helt annat...


Vh, iö

[ante_77]

Ja, detta med musik och detta med ljud.
Musik består av ljud medans ljud enbart består av ljud.

Det visuella är nog lättare att förklara.

Här är en fin bild (musik) som många uppskattar. Bilden består av en massa olika färger och nyanser (ljud)

clark-little-wave.jpg (57.62 KiB) Visad 709 gånger

Men är det inte rätt ful färg på solen, kan tyckas?
Detta iofs i samma storlek som bilden. Men om man börjar med "pixel peeping" så kan nog världens vakraste bild bli ful

Nu ska man kanske tänka på att om skärmen är skrynklig när man ser på den första bilden, så kanske den inte är så vacker. Möjligtvis kanske på ett abstrakt sätt.
Gillar man det så gillar man det och då får var och en vara glad över det man gillar.
Vad som är rätt och riktigt i gillande är upp till var och en, men vad som är korrekt återgivet är faktum.

ljud.JPG (7.73 KiB) Visad 709 gånger

[IngOehman]

Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

Exakt. Fönstret är ljudåtergivningen och vad som är utanför är musikåtergivningen.

Nej, nej, nej, nej, neeeeäääÄÄÄJ!

Det som är utanför är ju musiken.

Rutan representerar inspelning+anläggningens uppspelning, alltså ljudåtergivningen (vilket inkluderar musikåtergivningen, eftersom musik är ett specialfall av ljud, inte tvärtom).


Vh, iö

[Strmbrg]

Jag hade en gång en Nait, mä segel å mast å köl...
Närå, det var en standard Nait 3.
Den blev emellanåt TOK-HET på höljet. Kan det ha orsakats av att jag inte körde med deras egen högtalarkabel? De skall ju vara lite kinkiga de där apparaterna.

[ante_77]

Jag hade en gång en Nait, mä segel å mast å köl...
Närå, det var en standard Nait 3.
Den blev emellanåt TOK-HET på höljet. Kan det ha orsakats av att jag inte körde med deras egen högtalarkabel? De skall ju vara lite kinkiga de där apparaterna.

Utan att riktigt veta så vet jag int ehur det är med dagens konstruktioner.
Men av allt att döma så verkar det som att det var knepigt förr.

Då kommer en följdfråga.

Varför konstruerade man förstärkarna på sådant sätt?
Var det för att tjäna pengar på kablar, eller hade det någon positiv inverkan i övrigt för högtalare eller förstärkare?

[ante_77]

Lite som nu: jag sitter och tittar på det vackra vädret genom en ganska skitig fönsterruta. Jag förstår vad som är där utanför och vad som beror på den skitiga rutan. Likväl känner jag att det är dags för att ta fram fönsterputsen och göra något åt saken.

Exakt. Fönstret är ljudåtergivningen och vad som är utanför är musikåtergivningen.

Nej, nej, nej, nej, neeeeäääÄÄÄJ!

Det som är utanför är ju musiken.

Rutan representerar inspelning+anläggningens uppspelning, alltså ljudåtergivningen (vilket inkluderar musikåtergivningen, eftersom musik är ett specialfall av ljud, inte tvärtom).


Vh, iö

Äh, bara att öppna fönstret och trycka ut huvudet.
Då är man på konsert.

[sportbilsentusiasten]

Ingvar, du vet ju att Lennart bara ville uttrycka hur han upplaver det, o inte menade något illa.
Nåväl. Du menar ju inget illa heller vet ja.

3. De envisas med att skilja mellan ljudåtergivning och musikåtergivning. Och de gör det på ett sätt som får det att verka som om de tänker sig att ljudåtergivning bara en delmängd av musikåtergivning. Men det är ju om något precis tvärtom - musikåtergivning är en delmängd av ljudåtergivningen.

A delmängd av B eller tvärt om. För mig spelar det ingen roll.
Återgivning av ljud (rena toner, ingen dist etc) och musikalisk förståelse är olika saker för mig. Det räcker - för mig.

Jag har ägt Naim o Linn - och andra märken med - de som enl mig ger mest musikalisk förståelse från inspelningen.
Apparetna är inte magiska, men de kan mer eller mindre förstöra magin som finns på inspelningen.
Så en apparat som förstör MINDRE kallar jag MER musikalisk. Det innebär inte att själva apparaten är musikalisk!
Detta har vi ju snackat om massa gånger tidigare.

Jag har förövrigt bytt mina Linn slutsgteg o köpt ett par andra mono-steg. Mer eller mindre hemmabyggen av en gammal kamrat. Mer musikaliska.
Inte omöjligt att försteget från Linn säljs det med, fast senare.
Även Linn talarna kanske byts, mot hemmabyggen. Ska dema om några veckor.
Men min streamer från Linn är GRYMT bra! Inget annat är i närheten enl mig.

som sagt jag köper det jag tycker återger musik bäst.