RogerGustavsson skrev:sportbilsentusiasten skrev:Holographic AudioAtt skylla på Växjö Lakers är HELT OK…
Vad heter utställaren? Väldigt trevlig kille o bra musik som vanligt. Gäller även Larsen.
DJ var ju Komorock! Utställare var Lars Karlsson, Lakers-mannen.
Att vi hade olika uppfattningar om en del rum är normalt, inte minst beror det på vad som spelas! Enda ställena jag spelade medhavd musik var hos Ultimate och Holographic. Larsen och Holographic Audio hade båda mått väl av större rum men de större som finns på utställningsområdet är inte bra även om jag tyckte Ardstål hade fått till det bra.
Var tillbaks innan stängningen idag för att uppleva rymdfärjeuppskjutningen. Den var förstås inte värt besväret... Lät apa om musiken som spelades tokhögt.
Det där med ljudtryck och ljudkvalitet är lustigt...
Jag plågades så illa att jag fick sätta proppar i öronen för att stå ut, men mätte ljudtrycket några gånger och den högsta noteringen jag fick var 102,9 dB. För det mesta höll det sig under 100 dB även när han drog på ordentligt (C-vägt "fast"). Det är ju en del, men ändå väldigt lite jämfört med "jättestarkt".
Det spelades betydligt högre i i varje fall ett rum på mässan.
Langö menade heller inte att de spelade starkt. Han hade bra koll på vilka ljudtrycksnivåer de faktiskt spelade. Dock påstod han även att det var runt några tiotal mW akustisk effekt som levererades av högtalarna, vilket naturligtvis inte stämmer alls, han blandade ihop begreppen lite (effekttäthet är inte samma sak som utstrålad effekt). Det handlar snarare om någon watt eller så.
Jag vet inte om han till sist insåg varför det blev fel när han försökte snabböversätta mellan ljudtryck och utstrålad effekt (vilket man inte kan göra utan att ta hänsyn till avstånd, rummets reflekterande egenskaper och högtalarnas spridningsegenskaper). Han var lite svårdiskuterad och hävde under diskussioner istället för att framföra argument ur sig saker i stil med att den han talade med hade för låg utbildning för att kunna förstå...
Om folk har prestigeproblem så får de väl låta bli att ha fel!
Jag gav mig inte dock, och fick efter en stunds diskuterande klart för mig att han inte hade dB-begreppet riktigt klart för sig. Han menade att det kunde referera till ett ljudtrycks storlek i förhållande till ett referensljudtryck (han uttryckte sig inte riktigt så, men så är det) eller till en effekts storlek i förhållande till en referenseffekt. Men det stämmer ju inte, dB-måttet säger samma sak vare sig det refererar till ett ljudtryck eller till det där andra, som alltså är
effekten per kvadratmeter. Det är inte konstigt alls eftersom den senare är en effekt av den första, då luften har en rimligt pålitlig karakteristisk akustisk impedans (i varje fall på stort avstånd ifrån högtalaren, i förhållande till våglängden, men det blir överkurs).
Det säger dock ingenting om hur mycket effekt som lämnat högtalarna, vilket ju var vad diskussionen handlat om...
Jag ställde hur som helst, för att få klarhet i var han tänkte snett, några raka frågor om högtalarnas verkningsgrad och fick som svar en siffra på deras känslighet! Frågade då ånyo om
verkningsgraden och han repeterade känsligheten (vilket inte är ett verkningsgradsmått, och det går inte ens att extrahera verkningsgraden från det då varken impedans eller spridningsegenskaper innehålls). Då gav jag upp och frågade istället (ledande) om verkningsgraden kunde vara någon halv procent kanske? Det kunde den nog, svarade han då. Bra, sa jag. Hur mycket förstärkareffekt körde du ut tror du, per kanal? Svaret blev runt 100 W. Så en halv watt gånger antalet högtalare alltså. Jag avslutade med att fråga om han fortfarande vidhöll att det handlar om något tiotal mW. Fick inget svar på det.
- - -
Oavsett vilket så lät det extremt orent, inte minst om musiken på filmerna (raketljud låter till sin natur rätt så sprucket, så det skall man inte fästa så stor vikt vid). Om det sedan var högtalarna eller programmaterialet som stod för den extremt höga distorsionen är en annan fråga. Jag tror att programmaterialets roll i det hela inte skall glömmas bort.
Märkligheter var i övrigt påståenden om att faslinjäritet gjorde att man undvek rundgång.
En annan lustighet var att högtalarna tydligen inte alls var faslinjära, inte heller minimumfassystem, utan att det han menade var bara att han ville ha grupplöptiden låg (det vill säga ha låg fasderivata). Det får man i de flesta normala väldimensionerade högtalare med helt konventionella fasvridande passiva delningsfilter.
Så det var lite oklart varför högtalarna flera gånger refererades till som faslinjära.
Nu är förvisso just termen faslinjär lite diffus, på samma sätt som tonkurvelinjär är ett diffust begrepp. Någon kan tycka att +/- 10 dB är en linjär frekvensgång. Någon annan kan tycka att +/- 3 dB är för olinjärt. Vem har mest rätt? Så visst kan någon säga att en högtalare som fasvrider kanske 720 +/-360 grader över audioområdet är (ganska) faslinjär "om den gör det sakta och ger en låg grupplöptid". Men en sådan fasvridning är ju helt normal och gör inte att högtalaren skiljer sig från andra fasvridande och icke vågformsåterskapande högtalare.
Så jag kan tycka att det är vilseledande att tala om dem som faslinjära, och än mera så om det dessutom påstås saker i stil med att grupplöptiden är mycket viktigare än frekvensgången. Det kan endera betyda att man bara adresserar imf-beteenden. Eller också betyder det att man inte är bekant med att fasens och amplitudens frekvensgångar faktiskt i den här typen av system är ofrånkomligt kopplade till varandra när man bortser ifrån imf-komponenten. Eller också betyder det att man förstår kopplingen mellan dem, och alltså egentligen talar om tonkurvans viktighet men av något skäl vill tala om fasyttringen (och i förlängningen grupplöptidsyttringen) av tonkurvan.
Då egenskaperna inom mf-systemet inte är skiljbara så kan jag dock tycka att det är klokt att vara försiktig med att hävda tonkurvans lilla betydelse och fasens stora. Att nära en tro om att det är faskomponenten som betyder något, är en helt onödig religiositet*. Undersöker man så slipper man tro. Det är enkelt att leka lite med imf-beteenden, t ex genom att lyssna på lite allpasslänkar, om man vill få den villfarelsen ur hågen. Det man undersökt genom att lyssna med egna öron finns det goda skäl att tro på.
- - -
Vill avsluta med att applådera det Langö sa om problemet med att folk i hifi-branschen så ofta verkar tro att man kan dra entydiga slutsatser från enkla mätningar av tonkurva på lyssningsplats, även vid frekvenser över basområdet. Det är en villfarelse som inte bara är illa att den råder, det blir än värre när system för att åtgärda beteendet av "anläggningen i rummet" tas fram, och fördärvar ljudkvaliteten än värre. Inte bara för att försämringen i sig är tråkig, utan också för att den ersätter bättre åtgärder i så många hem.
Vill bara för protokollet nämna att det inte behöver betyda att det är meningslöst att mäta. Menar bara att tolkningen behöver vara insatt och inte bara handla om att anse att det som avviker från en rät linje är "fel som behöver åtgärdas".
Vh, iö
- - - - -
*Med det sagt så saknar inte fasen all hörbar betydelse.
Men så länge man inte talar om spridningspåverkande integrationsproblem beroende på relativa fasegenskaper, så torde ingen som undersökt saken noga mena att fasgången är ett stort problem i sammanhanget. Inte ens jag, som gör högtalare med extremt bra vågformsåterskapande (och därför skulle kunna vara frestad att påstå att det är en viktig egenskap) påstår någonting sådant.
Det finns specialfall där man kan visa att fasgången påverkan återgivningen en lite smula, och i vissa frekvensregister är det viktigare än i andra. Men skall man jämföra betydelsen av olika potentiella fel så är det lätt att visa att för normallyssnare så är ett tonkurvefel på 2 dB i ett lite större register kolossalt mycket mera hörbart än en fasvridning om flera tusen grader över audioområdet. Den som inte tror det får testa själv.
Fasvridningar och deras hörbarhet är ett ämne som man kan fördjupa sig i hur mycket som helst, och på vägen dit finns det mycket intressant att hitta, och beroende på i vilken ordning man hittar dem kan många olika övertygelser föresväva den som söker kunskapen...
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
.JPG)
åtminstone ibland. Det vore ändå intressant att höra hur en kabelmagiker förklarar sina kablars oerhörda styrka i en diskussion med någon som kan ge svar på tal, eller en som säljer kabellyftare, eller magiska trälådor. Att jag inte hör någon skillnad e ju inget argument, det kan bortförklaras av tusen saker, om inte annat kan hen alltid dra till med att mina öron inte duger.
