En liten sak till...
I allra första inlägget på sidan ett i denna tråd visas ett pulssvar från en god trevägshögtalare (med väldigt jämn tonkurva och snygg integration).
Det är ett snyggt pulssvar, ehuru ett som visar att fasdistorsionen inte är pytteliten (vilket som nämnts inte har någon större betydelse, eftersom vi är så dåliga på att höra fasditorsion).
Pulssvaret från detta första inlägg ser kanske i mångas ögon rätt annorlunda ut än de som visats på denna sida, men är det verkligen så?
Nix!
De är i själva verket väldigt lika allihopa. Skillnaden beror på den absoluta fasen. Vänd uppåner på den och jämför den med de ni själv registrerat så får ni se. (Jag är säker på att det finns gott om bildmanipuleringsskickliga människor här, som kan vända pulssvaret uppåner och jämföra, om ni inte kan gör det i huvudet.)
Vilket är det rätta fasläget då?
När fasdistorsionen börjar uppgå till mer än 360 grader (ett helt varv) kan man ifågasätta vilket fasläge som är "det rätta". Alla i denna tråd tycks ha tagit fasta på diskantelementets inkoppling, men det är inte givet att det är mera rätt än det motsatta.
Man kan i själv verket argumentera att det skulle kunna vara korrekt att ansluta en högtalare i motfas, även om
samtliga element är inkopplade
i fas till filtret! Fasvridningen är ju för det mesta ganska kontinuerlig genom frekvensområdet, och inte alls något som sker hastigt bara i närheten av delningarna (som många tror).
Bra musiksignaler att lyssningstesta med
Min erfarenhet är att det finns två särdeles mera användbara musiksignaler än alla andra, som man kan användas för att avgöra vad som är "rätt fas" att koppla in en fasdistorderande högtalare i.
Den ena är trumpet (vars uppåtgående trycktoppar är lätta att identifiera).
Den andra är symfoniska pukor (vars register sträcker sig över det i hörselapparaten särdeles faskänsliga registret 100 - 250 Hz).
Trumpeten kan användas för att avgöra i vilket fasläge som högtalaren med hänsyn till dess
olinjäriteter (distorsionsbeteendet allstå), låter "friskast".
I ena läget kommer eventuella kvadratiska termer att dämpa/döda trumpetens (i kraftfulla passager) klang och lyster, medan det andra fasläget bibehåller lystern eller till och med ger den lite extra liv. Båda felen är rent tekniskt lika stora, men få väljer den dämpande färgningen framför den förfriskande. Skillnaden brukar vara stor i hornhögtalare, men det finns icke-hornhögtalare som är lika olinjära.
Låter båda faslägena lika på FF-trumpet är högtalarens förvrängning tilltalade låg.
När det gäller pukorna är det lättare, för de låter typiskt klart mera dynamiska i FEL fasläge. Detta beror på att vi har en lustig extra stor fasdetektionsförmåga i detta register, i kombination med att pukorna har den akustiska konstruktion som de har.
Väljer man det fasläge som ger den aningens något faddare pukåtergivningen har man alltså troligen valt att koppla in med rätt fasläge.
Det skall tydliggöras att pukor på CD (välinspelade) inte låter fadda i något fasläge, men att det oftast finns en nyansskillnad där det ena fasläget låter en smula faddare än det andra. Naturen är alltså så lustigt beskaffad att en inverterad orkesterpuka låter aningen mera dynamisk än en verklig!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).