lagoqirra skrev:Angående Öhmans inlägg: Man lär ut det okända från det kända. Om man inte vet vilka begrepp som är kända är det svårare att hitta bra förklaringsmodeller. Därför hjälper det om man vet vilken utbildning (språk) man kan använda.
Så är det förstås. Jag börjar alltid mina föredrag för mindre grupper i Lahäll, med att fråga alla närvarande om deras bakgrund, just för att kunna kommunicera så bra som möjligt med dem.
Det är inte samma sak som att bemöta en invändning och ett påpekande om ett specialfall, med "du har för dålig utbildning" istället för med med argument.
Senare, efter själva föreläsningen, höll du ju med om att man i faslåsningsfallet (om instrumentet mäter på sig själv) faktiskt kan drabbas av en signal som samplas idel i nollgenomgångarna, om man inte respekterar Fs > Fö*2. Du höll även med om att problemet kunde drabba vid mätning på en kontinuerlig signal om man begränsade sig till att sampla 100 gånger, men vid 1000 gånger kunde det inte drabba...
Precis som om inte felet/problemet skulle försvinna, snarare än att bli mindre och mindre troligt. Då lämnade du plötsligt helt den teoretiska världen och hänvisade till att felet blir försumbart jämfört med andra mätfel...
Och stämmer gör det fortfarande inte. En statisk signal som ligger på någon av de "förbjudna frekvenserna" (det kan finnas fler än en om man "bandbreddssamplar", det visade jag dig ju) förblir odetekterad om den ligger exakt "rätt" (fel). Det som händer när man samplar 1000 gånger istället för 100 gånger är att det förbjuda frekvensintervallet blir en tiondel så brett. Samplar man oändligt många gånger så blir intervallet oändligt snävt, och endast en frekvens (+/- 0 Hz (limes)) kommer att vara förbjuden.
lagoqirra skrev:Jag får ofta ”tolka” mellan grupper som: maskinteknik, elektro, fysik och väg- och vatten. Eftersom jag är professor i samtliga ämnen kan jag göra detta. Detta mål att ”tolka” förringar inte utan skall enbart ses som frågan ”vilket språk talar du”. Detta har heller inget med prestige att göra. När man märker att de begrepp man normalt använder tolkas annorlunda måste man kanske ”byta språk”. När en svensk säger ”bolla” till en dansk för att markera att vi skall ”diskutera” kan en viss förvirring uppstå. Jag använder mig av standardiserade begrepp där ISO, ANSI och andra internationella standarder utgör basen för begrepp och metoder så att vi talar om samma sak. Det kan dock skilja en del i begrepp mellan disciplinerna men detta brukar jag ha bra koll på. Mitt arbete inom standardiseringen har som mål att minska denna språkförbistring samt göra det svårare att felaktigt använda begreppen vilket alltför ofta händer för att delge en egen åsikt utan vetenskaplig förankring.
Vi är överens om att terminologi kan bli en utmaning i sådana sammanhang.
lagoqirra skrev:Att sampling mot frekvens skulle vara korrekt och inte mot BW stämmer inte.
Nej, och något sådant har heller ingen påstått så vitt jag känner till. Båda begreppen behövs och eftersom konsekvenserna blir lite olika så behöver man även känna till dem.
En avsevärd förenkling kan man nå om och som bikrav ställer att man under samplingsintervallet skall starta med tystnad relativt mätsystemets brusgräns, och att mätningen även skall sluta med tystnad. Då säkerställer man att inga statiska toner är tillstädes och allt blir mycket lättare.
lagoqirra skrev:Att jag skulle sagt att ”hela världen har fel” stämmer inte heller. Shannon och Nyqvist hade en diskussion i frågan och Shannon förenklade med förutsättningen att ”vi börjar alltid vid 0 Hz.” Då blir frekvens och BW samma sak. DÅ kan man använda frekvens istället. I annat fall MÅSTE man använda BW som samplingsbegrepp (fs>2*BW).
Självklart, och ingen har väl påstått något annat.
Det var ditt påstående att Fs > Fö*2 är fel, som diskussionen gällde, för önskemålet att perfekt kunna återskapa alla vågformer. Men Fs > Fö*2 gäller som ett sant villkor för återskapande av alla vågformer.
Jag föredrar egentligen att beskriva det som att Fö < Fs/2.
lagoqirra skrev:Att blanda ihop begreppen och göra påstående som saknar relevans hjälper inte. Teorin står på fast grund och detta är inte min teori! Jag förklarar bara hur teorin ser ut.
Ingen har ifrågasatt teorin (/teoremet). Bara dina påståenden om konsekvenserna från den.
lagoqirra skrev:Det är dock vanligt att missuppfattningar utgör ”sanningen” men de är fortfarande fel. Ett vanligt tankefel uppstår när man glömmer BT-produkten samt inte har definierat BW korrekt.
Ja, men detta handlade inte vår disskussion om.
lagoqirra skrev:Då kan dessa villfarelser uppkomma...
Vilka villfarelser?
lagoqirra skrev:...men de är fortfarande fel även om man är självutnämnd expert. Jag har tagit fram ett antal tumregler för sampling som underlättar eftersom teorin kan upplevas som alltför komplicerad av många. Jag skall hålla en kurs i USA för ett antal experter i maj samt juni. Den har alltid varit populär och många tycker att ”äntligen har de förstått hur det hänger ihop” (ofta experter inom flyg och fordon). I juni kommer jag även att inkludera FFT och dess applikationer. Jag ville dock ge även Sweetspot-besökare en möjlighet att lyfta horisonten. Jag har full koll på ämnet!
Då bör man inkludera fallgroparna då man "bandbreddssamplar", inte förneka dem.
lagoqirra skrev:Att jag inte skulle veta skillnaden på dB, SPL, Watt, osv stämmer inte heller. Jag undervisar internationellt i dessa frågor men det är inte enkelt att förklara när begreppsförvirringen verkar vara stor. dB är alltid dB och så långt är vi överens. Skillnaden mellan 100 dB och 190 dB är stor och det var detta jag försökte att beskriva och där refererade jag till watt för enkelhets skull. Ett vanligt exempel i internationella kurser är en bullrig gräsklippare som utstrålar 0.01 watt akustisk effekt. Vill man beskriva ljudutstrålning finns det ett antal standardiserade metoder som jag går igenom i mina internationella kurser. Ljudintensitet är en av dem och Intensitet beskriver W/m2. Ljudintensitet (fast på riktigt handlar det inte ens om det, utan om SPL*) används ofta för att mäta utstrålat ljud från tex en skrivare eller gräsklippare (enligt standard tex ISO 3741-47, ANSIS12.31-36 och DIN 45 635). Från min sida råder ingen tveksamhet.
Ja, så kan man kanske beskriva det, men då mätnormen specificerar ett mätavstånd och i förekommande fall även en utstrålningsvinkel (så är det t ex för mätning på vissa fordon) så är det faktiskt inte utstrålad effekt man mäter.
Man mäter det man mäter, och den utstrålade effekten kan man bara gissa om, baserat på en intensitetsmätning. Endast om källan har ett exakt väldefinierat utstrålningsmönster så kan man räkna om mätvärdet till utstrålad effekt. Och problemet i vår diskussion var ju att du inte räknade om något alls, utan påstod att den utstrålade akustiska ljudeffekten var bara något tiotal mW och du hänvisade till att "120 dB är ju en watt"! Men så är det inte, en given utstrålad effekt motsvarar ett olika stort antal dB beroende på vad man är någonstans i förhållande till ljudkällan.
Du påstod faktiskt att den utstrålade effekten bara varit något tiotal mW. Kanske menade du att intensiteten på lyssningsplats var i storleksordningen något tiotal mW/m^2?
Men inte ens när jag påpekade felet så rättade du dig till detta.
*Och skall man vara riktigt noga så är det en förenkling (av den akustiska karakteristiska impedansen för en planvåg) att säga att 1 pW/m^2 motsvarar 20 μPa, det är en approximation som man ofta använder dock. När det är 40 grader varmt så är man dock nära sanningen med approximationen.
Effekt- och fältkvantiteterna går båda att använda, men skall man vara noga så ger de inte riktigt samma siffra för en given ljudsituation.
lagoqirra skrev:Att det skulle varit 102.9 dBC peak kan inte heller stämma. Det fanns ingen där som gjorde en korrekt mätning.
Det var en märklig synpunkt att komma med såhär i efterhand.

Dels så var ju på plats överens om att det var runt eller strax över 100 dB. Påstår du nu plötsligt att det var mycket mindre?
Dessutom så kan ljudtrycket ha varit 102,9 dBC även utan att någon mätt det. Ljudtycket är inte beroende av att ha mätts för att finnas.
lagoqirra skrev:Om man sedan använder dBC eller dBZ är inte det viktiga utan att man redovisar det samt använder korrekta mätinstrument. Vi använder enbart ljudnivåmätare av Typ 1 och utför mätningarna enligt standard med kalibrerad mikrofon (före och efter). Först då kan man uttala sig om vilka nivåer som verkligen gällde (speciellt om man använder decimaler). Om man använder en telefon har man ganska stora mätfel samt att standarden kräver ”på armlängds avstånd samt minst 1.5 meter från störande objekt”. Jag såg inte att det fanns någon som gjorde denna mätning. Jag höll mig till rimliga nivåer och detta är också vårt mål. Många konserter ligger 20+ dB mot vad jag använde. Jag har mätt detta i många sammanhang. Integrationstid kommer att spela en stor roll för resultatet när det gäller dynamiska signaler (S, F eller I). Jag ser OFTA att man kör helt regelvidriga mätningar i ljudsammanhang. Detta skulle aldrig godkännas om man mäter enligt standard vilket vi gör (vi undervisar i internationella sammanhang om hur detta skall genomföras). Vi har full koll på även detta.
Men vad är syftet med all denna text? Det ser ut som irrbloss. Faktum kvarstår, det var över 100 dB peak på lyssningsplats många meter från högtalarna, du höll med om att det var så, och det betyder att den utstrålade akustiska effekten är avsevärt mycket högre än något tiotal mW.
Även din egen uppgift om använd förstärkareffekt och dina egna högtalares verkningsgrad (om än bara ett svar på en ledande fråga från mig) bekräftar ju att det strålade ut över en watt akustisk effekt i lokalen, så vad handlar detta om?
lagoqirra skrev:Distorsionen i ljudfilerna från NASA beror på att inspelningarna har bottnat (190 dB) och detta är inget jag kan göra något åt.
Även musiken lät väldigt illa på samma. Men jag ifrågasätter inte att det var inspelningen som var problemet.
Inte heller att ljudet var överstyrt på inspelningen.
När det gäller NASAs inspelning av raketmotorerna så kan jag dock nästan garantera att mikrofonerna inte har funnits där ljudtycket var 190 dB (nästan tangerar vakuum i undertrycken).

Dessutom kan jag av egen erfarenhet meddela att raketmotorer låter väldigt "överstyrda" även akustisk, i verkligheten, avlyssnade på rimligt avstånd. Det beror bland annat på hur processerna ser ut som skapar ljudet, men även på att de långa avstånden skapar slagvågor (ett fenomen som beror på en kombination mellan hur lufttryck och lufttemperatur hänger samman, och hur lufttemperturen påverkar ljudhastigheten i sig). Så mina kommentarer om ljudkvaliteten på NASA-filmerna:
1. Var inte kritik riktat mot anläggningen vi lyssnade via.
2. Var inte kritik primärt mot hur raketmotorljuden lät.
2. Var framförallt synpunkter på hur musiken lät på NASA-filmerna.
lagoqirra skrev:Det är så det låter i ljudfilerna. Det är möjligt att spela in utan att få denna överstyrning men så har man inte gjort och detta är inte mitt val. Det kan säkert vara störande för öronen men detta öronbedövande ljud låter ganska hemskt och det är det NASA vill visa. Vi mäter inte med mikrofon i dessa sammanhang utan med en trycksensor så att vi kan hantera riktigt höga ljudtryck utan överstyrning.
Alldeles enkelt att mäta ljudtryck uppåt eller över 190 dB blir det inte dock, oavsett utrustning.
Även svårigheten att definiera vad låg distorsion är för något blir problematiskt vid höga ljudtryck. Ju högre ljudtryck man talar om, desto mera behöver man blanda in den filosofiska aspekten på det hela - man behöver börja med att klara ut vad det är man vill mäta, tekniskt ljudtryck eller hur högt det låter.
I ena riktningen (undertryck) finns ju vakuum, lägre än så kommer man inte. I andra riktningen finns ingen egentlig gräns. Och skall man åstadkomma sinustoner med högre RMS-ljudtryck än det där vakuum sätter gränsen så är därför en möjlighet att starta med att öka grundljudtrycket. Säg att vi ökar det till 100 atm, innan vi börjar modulera det.
Då uppstår problemet att hörbarheten av ljudtrycket blir lika många gånger mindre, eftersom samma grundtryck finns bakom trumhinnan, så det vi hör blir, lite förenklat, proportionellt mot den relativa modulationen, alltså mätt i procent av lufttrycket. Inte den faktiska modulationen mätt i pascal. Och samma problem drabbar faktiskt mätmikrofoner, som alltså bara ger ifrån sig rätt elektrisk utsignal vid ett givet lufttryck.
Att mäta med en tryckmätare istället för med en mikrofon har därför en poäng, absolut. Men att definiera ljudtrycket kan ändå vara svårt på grund av luftens extremt kvadratiska karaktär vid extremljudtryck. Hur bestämmer man nollan, alltså det medelljudtryck som modulationen utgår ifrån? Det finns svar på frågan, men problemet är att det finns flera svar.
lagoqirra skrev:Det finns fler faktorer än grupplöptid som är viktiga i dessa sammanhang men det är inte många som kan hantera denna BT-diskussion och hur man bevarar transienters utseende. Jag har dock kontakt med forskargrupper som arbetar med dessa frågor och har själv spenderat ganska mycket forskningstid åt frågan. Om man är insatt i differentialekvationer, filterteori och signalbehandling underlättar det när man skall förklara för det finns då ett definierat ”språk” som man kan använda. Att gå igenom detta på ett par minuter är inte trivialt och var inte heller målet. Jag vidhåller fortfarande att det är för stort fokus på amplitud (enbart) samt kontinuerliga signaler. Grupplöptidens betydelse samt att transienter skall bevaras har förringats till förmån för att det skall vara enkelt att mäta med traditionella metoder. Finns det de som kan och förstår mer? Absolut och jag tycker detta är jättebra. Jag tycker dock inte att det används ett etablerat ”språk” inom det ”transienta” området och detta kan förbättras. Jag har själv lagt mycken tid på frågan och även visat riktigheten i detta men kanske inte lyckades nå fram med detta budskap på ett pedagogiskt sätt. Språkförbistringen verkade vara besvärande. Att påstå att linjär fas och därmed grupplöptid inte skulle vara väldefinierade tyder på att man inte är insatt i den teori som finns. Det kanske inte är teorin som är dåligt definierad utan hur man själv vill tolka den?
Begreppen linjärfas (att fasgången beskriver en rät linje visad med linjär frekvensaxel) och grupplöptid (fasens derivata som funktion av frekvens) är entydigt definierade tror jag alla är överens om.
Det betyder inte att man kan veta vad någon som påstår att de gör faslinjära högtalare (som du) menar med det. Det enda man kan vara ganska säker på är att högtalarna INTE är faslinjära, ens inom 20 - 20 000 Hz. Däremot kan de vara mer eller mindre linjära.
Hur linjära de är eller hur snyggt pulssvar de har, det har vi inte fått veta.
Du talade om hemliga mätmetoder och att du inte tänkte avslöja något, inte nu men kanske senare.
lagoqirra skrev:Om man vill krångla till det och ifrågasätta för sin egen skull kan man göra detta men då missar man ofta en stor möjlighet att lära sig mer. Mitt mål är att lära ut mer och förklara vanliga missuppfattningar baserat på den kunskap lyssnaren sannolikt har. Detta var mitt mål, inget annat. De som vill ta till sig denna kunskap kan få ett nytt perspektiv på många ljud- och vibrationsaspekter samt vanliga missuppfattningar. Det var detta vi ville erbjuda Sweetspot-besökare!
Ja, om man påstår att högtalare som spelat en bit över 100 dB på rätt så många meters avstånd från dem, bara givit ifrån sig något tiotal milliwatt och hänvisar till att X dB motsvarar Y watt (sådana samband finns bara om man noga definierat avstånd och spridningsegenskaper) och blir uppmärksammad på att X dB bara kan motsvara Y W/m2 (och dessutom bara under planvågsförhållanden) men ändå framhärdar...
Och då blir uppmärksammad på att även känd uteffekt i kombination med en rimlig bedömning av högtalarnas verkningsgrad (inte känslighet) ger vid handen att uteffekten varit på någon eller några w, INTE något tiotal mW, och ändå framhärdar...
Varför?
Du missar ju en möjlighet att lära dig mera, var det väl som du skrev...
Eller också, vilket jag tror är sannare och tycker är värre - du framstår som okunnigare än du är när du håller fast vid något som är fel (och som du vet är fel), bara för att du inte vill "ha haft fel".
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).