Av någon anledning läste jag en artikel som hänvisade till en John Watkinson. Citatet påstod att det bara fanns två "äkta" stereotekniker: XY och konsthuvud/Jecklin skiva. De två senare var tydligen samma sak fast lite annorlunda - oklart hur. Möjligen kunde även korsade åttor duga. Vidare var det viktigaste målet att inte ha någon tidsskillnad mellan höger och vänster kanal utan endast intensitetsskillnader. AB-stereo sågades därför helt och det hävdade att det inte hade med återgivning att göra och att stereoupplevelser från AB-inspelningar mest var en lyckad "effekt" snarare än en systematisk funktion. Det handlade inte om återgivning utan "återskapande" (eng. reproduction).
När jag läste vidare visade sig att han hävdade att vågformsåterskapade högtalare var jätteviktigt (snygga fyrkantsvågor) och att alla tekniker som byggde på extra resonanser var uteslutna, t.ex. basreflex och transmissionslinje. Endast slutna lådor kunde komma i fråga men hänsyn till vågformsåterskapandet. Till att sluta av med hävdar han tydligen att högtalare bör vara helt rundstrålande. Om deras tonkurva off-axis skiljer sig från on-axis kan man inte skapa en stereoillusion med hjälp av reflektioner från lyssningsrummets väggar utan att klä in stora delar av rummet med dämpmaterial, vilket gör det obehagligt att vistas i.
Vad ÄR detta för snubbe egentligen? Har han något egentligt inflytande på inspelningstekniker eller är han bara en kuf? Han ser nämligen ut som en kuf i vildvuxet hår och långt skägg. Han har dock skrivit flera böcker och gör presentationer på AES (vilket kanske inte säger så mycket).
Undrar,
/DQ-20
.