hcl skrev:Svante skrev:hcl skrev:Det går m.a.o.t rätt håll.
Man undrar över varför de inte begränsar max medelnivå (integrerat över någon lämplig tid) istället? Det hade ju löst i stort sett hela problemet. Det hade varit väldigt enkelt det med.
Det är svårare att göra i elektroniken. Max toppvärde begränsas av matningsspänningen, begränsning av det K-vägda medelvärdet kräver att det mäts och regleras. Det måste förmodligen ske i mjukvara.
Jo, men ändå. Relativt simpelt jämfört med all signalbehandling som pågår i en mobiltelefon.
Nej, det är så långt ifrån "relativt simpelt" som man kan komma. Det är helt omöjligt att åstadkomma det du talar om i realtid. Svante var mycket blygsam när han skrev "svårare att göra". Det är inte svårare, det är omöjligt.
Man kan åstadkomma något som kan påminna om det - sett ur ett analysinstruments synvinkel, men inte utan att förstöra musiksignalen illa med just det man vill undvika - kompression/undervägs nivåförändring.
Orsaken är att medelvärdesbegränsning är att ställa nivån på ett helt stycke, således att medelvärdet blir det avsedda (t ex -23 dB i fallet R-128) och för att man skall kunna göra det så behöver man känna till nivån på HELA stycket, i varje ögonblick, INNAN man stället nivån således att medelvärdet blir rätt.
I realtidsspelningssituationen finns helt enkelt inte den information som behövs tillgänglig.
Man vet bara hur starkt det är just nu och hur starkt det har varit, men man vet ingenting om hur starkt det kommer att vara framåt, tills låten är slut.
Så ända sättet att i realtid reglera medelnivån är att ändra gain under det att låten spelas, det vill säga förstöra de dynamiska förloppen - vilket ju var precis vad man vill undvika. Det är liksom hela kärnan med R-128 att de som skapar musiken skall ha kreativ frihet - att musiksignalen INTE skall förstöras efteråt.
- - -
Däremot finns det utmärkta exempel på fall där man kan vilja realtidsprocessa för att anpassa till den specifika lyssningsmiljön, t ex i en bullrig bil. Och även i det fallet är en vanlig kompressor, t ex en sådan som man ofta använder vid masting, fel verktyg. Det verktyg man behöver är ett som både kan lyfta svaga detaljer i musiken över en tröskel (t ex en vanlig additiv kompressorprocess) men som inte förstör transientdynamiken) och en återkoppling från lyssningsmiljön (t ex en akustisk mätning av störnivån, eller en framkoppling baserat på rådande hastighet, det finns många sätt man kan göra det på) som påverkar önskad tröskelnivå.
Men även om man har tillgång till sådana system så är R-128 en i grunden utmärkt utgångspunkt eftersom det gör att oddsen att programmaterialet är mindre preprocessat således att man kan anpassa signalprocessningen till just den specifika lyssningsmiljö som är aktuell.
- - -
Sammanfattningsvis:
1. Den nivåbestämning som R-128 erbjuder gör att programmaterialet kan få vara av väsentligt högre ljudkvalitet (om producenterna vill det) än i en situation där loudness war tvingar fram ljudkvalitetsförsämringar - drivna av önskan att hävda sig loudnessmässigt. Fortfarande kan man självklart komprimera sitt programmaterial hur mycket man vill, men man behöver inte längre göra det av kommersiella skäl.
2. Ett programmaterial som uppfyller R-128 är i sig en utmärkt som utgångspunkt för den som vill processa ett programmaterial vidare - t ex för uppspelning i en bullrig miljö som i en bil. Den processningen i sin tur, görs bäst med utökad indata, läs bullernivåinformation, med i ekvationen.
3. Den nivåreglering som R-128 hjälper till med, kan INTE åstadkommas i en realtidsprocess, eftersom nivåavgörandet bara kan göras med HELA låten tillgänglig.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).