Hej!
Jag brukar titta in här på faktiskt lite då och då för att följa alla kreativa, roliga, snygga, utflippade och fantastiska konstruktioner. Själv har jag byggt högtalare av olika principer sedan mina ungdomsår på 80-talet , så med tiden har det blivit några. Nu tyckte jag att det var dags att dela med mig av mitt senaste bygge, en IDS-25 clon.
Tanken med IDS-25 är att använda bredbandselement för att täcka hela det hörbara frekvensområdet, eller i alla fall nära på. Många mer eller mindre lyckade försök har gjorts genom åren, oftast med bara ett element som t.ex Lowther vilka jag ägt några modeller av, Coral, Fostex och Jordan för att nämna några. Alla olika hornmodeller jag gjort genom åren har iofs fungerat ganska bra, men för eller senare dyker det upp saker som jag stört mig på. Lowthers elaka ringning i övre mellanregistret och svårigheten att få bas ur dem. Fostex extremt smala spridning i diskanten och i mitt fall knepiga frekvensgång.
Efter att ha läst allt jag kunde hitta om punktkällor med ett element stötte jag på IDS-25 som tidigare McIntosh konstruktören Roger Rusell skapat. Han använder sig av många små bredbandselement för att få tillräcklig konarea för att flytta den luftmassa som behövs för en vettig basåtergivning. Eftersom en linjekälla med en massa små element (i det här fallet) inte blir linjär, den rullar av i basen pga att elementen inte normalt klarar av att återge tillräckligt låga frekvenser och att diskanten kommer att falla av över en viss frekvens där energin från elementen inte längre adderas använder sig Rusell av en elektronisk kompensering av både bas och diskant.
En farhåga jag haft, efter att ha läst om linjekällor med många små element var att det skulle bli massor med elaka kamfilter effekter så därför beslutade jag mig först för att tillverka ett par protutyper med lite billigare element än de som Rusell använder i IDS-25. Valet föll på Monacor SPX-30M som verkade väldigt prisvärt. 24st i höjd i ett par lådor med måtten 2304x200x200mm byggda i MDF var det som passade i mitt rum med min takhöjd så det fick det bli.
Väldigt enkel tillverkning, bara raka sidor. Insidan stagad på fem ställen och sedan klädd med ”dämpskum” från biltema. Sidorna fick en furulist på 12x12 mm limmad 13 mm in från framkant på långsidor och kortsidor för att kunna fästa baffeln. (Jag ville ha enkel åtkomst till insidan för att testa olika dämpningar)
Efter håltagning med hålsåg tog jag en överhandsfräs och rundade av hålens baksida så elementen lättare kunde andas, dessutom fick anslutningarna på elementen bättre rum. Monteringen av de 50 elementen tog ett tag. Baffeln fick sig en tur med färgsprutan och kanterna på lådan frästes av med överhandsfräsen innan lådorna baxades in för inspelning.
Prototyperna fungerade över förväntan. Det blev ett antal olika mätningar med datorn och justeringar av DBX driveracken som användes fur att justera kurvan. Från start kompenserades det med +20db vid 30Hz och +12db vid 16Khz, men i takt med att bredbandarna spelades in så sänktes kompenseringen i basen med 3-4db. Inspelningen tog id, flera månader troligtvis pga att elementen nästan inte rör på sig vid normala ljudtryck. Intryckenav prototyperna kan sammanfattas med:
- Fantastiskt stereoperpektiv
- Väldigt lättlyssnade
- Inga ”hyss” i frekvensgången
- Förvånandsvärt djup bas
- Förvånandsvärt baspotenta
- Något tillbakadragen översta diskant (saknas lite briljans)
- Funkar lika bra i soffan några meter från högtalarna som i köket 10 meter bort (ljudbilden följer med i höjdled)
- Låter likadant om man sitter eller står
Fortsättning följer...