Intressant diskussion. Svante sätter likhetstecken mellan staten och domstolarna, eller snarare regeringsmakten och domstolarna. Men så är det väl inte? Domstolarna är ju den tredje statsmakten, även om journalisterna har snott det epitetet. Riksdag (lagstiftande), regering (verkställande) och domstolar (dömande) (och journalister då, självutnämnt granskande, utan ansvar). Juristerna fastställer hur lagarna ska tolkas. Gillar inte regeringen det får den ta fram nya lagar som godkänns av riksdagen. Så förhoppningsvis är det inte så lättt för en regering att ändra praxis, om man inte som nassarna i Tyskland sätter upp en egen polisstyrka och struntar i lagarna. Men då behöver man nog inte bry sig om att rota i skivbackar heller.
Själv ingenjör håller jag med Svante att det ska vara klart utskrivet vad som gäller och inte öppet för tolkningar. Som ingenjör skakar man på huvudet åt devisen "Vad som är sanning måste man förhandla om". Vi har ju våra allmängiltiga naturlagar, varför kan inte juristerna ha det också? Men eftersom jag är gift med en jurist har jag lärt att det blir ohållbart.
