Optisk kabel, varför?

[JML2005]

Hej

Om jag har förstått det rätt så ger en digital koaxialkabel bättre ljud än en optisk; sant?

(egen erfarenhet plus att det emellan åt står skrivet i vissa instruktionsböcker)

Varför finns då optiska kablar, när koaxial är att föredra?

p g a kostnad eller?

[The_Man]

Hej

Om jag har förstått det rätt så ger en digital koaxialkabel bättre ljud än en optisk; sant?

(egen erfarenhet plus att det emellan åt står skrivet i vissa instruktionsböcker)

Varför finns då optiska kablar, när koaxial är att föredra?

p g a kostnad eller?

därför att det finns apparater med endast optisk kontakt....dels att vissa föredrar optiskt(av nån anledning)

[UrSv]

Och för att alla inte är överens om att koaxial är bäst. Technics hade såvitt jag minns under en lång period endast optiskt eftersom de tyckte det var det bästa.

[JML2005]

Hej

Om jag har förstått det rätt så ger en digital koaxialkabel bättre ljud än en optisk; sant?

(egen erfarenhet plus att det emellan åt står skrivet i vissa instruktionsböcker)

Varför finns då optiska kablar, när koaxial är att föredra?

p g a kostnad eller?

därför att det finns apparater med endast optisk kontakt....dels att vissa föredrar optiskt(av nån anledning)

Att det endast finns apparater med optisk kontakt förklarar ju inte teknikvalet.

[The_Man]

Hej

Om jag har förstått det rätt så ger en digital koaxialkabel bättre ljud än en optisk; sant?

(egen erfarenhet plus att det emellan åt står skrivet i vissa instruktionsböcker)

Varför finns då optiska kablar, när koaxial är att föredra?

p g a kostnad eller?

därför att det finns apparater med endast optisk kontakt....dels att vissa föredrar optiskt(av nån anledning)

Att det endast finns apparater med optisk kontakt förklarar ju inte teknikvalet.

nä det är sant...men alla produkter har ju sina egna lösningar om vad dom anser bäst/billigast/säljer mest osv...därför har man ju som konsument valternativ när man ska köpa en produkt så man kan välja det man anser själv är bäst...men dom flesta fabrikat har ju både optisk och koaxial, det är väl bara dom billigaste/enklaste som oftast bara har optisk

[JML2005]

Hej

Om jag har förstått det rätt så ger en digital koaxialkabel bättre ljud än en optisk; sant?

(egen erfarenhet plus att det emellan åt står skrivet i vissa instruktionsböcker)

Varför finns då optiska kablar, när koaxial är att föredra?

p g a kostnad eller?

därför att det finns apparater med endast optisk kontakt....dels att vissa föredrar optiskt(av nån anledning)

Att det endast finns apparater med optisk kontakt förklarar ju inte teknikvalet.

nä det är sant...men alla produkter har ju sina egna lösningar om vad dom anser bäst/billigast/säljer mest osv...därför har man ju som konsument valternativ när man ska köpa en produkt så man kan välja det man anser själv är bäst...men dom flesta fabrikat har ju både optisk och koaxial, det är väl bara dom billigaste/enklaste som oftast bara har optisk

Jag hade förväntat mig ett litet hifi-nörd svar angående eventuella teknikfördelar och nackdelar med respektive teknik. (Inte något allmänt konsument snack om valmöjlighet).

[The_Man]

Jag hade förväntat mig ett litet hifi-nörd svar angående eventuella teknikfördelar och nackdelar med respektive teknik. (Inte något allmänt konsument snack om valmöjlighet).

Men det är väl bara det som är skillnaden...jag hör ingen skillnad på om jag använder koaxial eller optiskt...enda som jag sett är skillnad är att förstäkaren kopplar om till rätt format automatiskt jämt med optiskt, men med koaxial så händer det man får ändra ljudformat manuellt(inte ofta men det har hänt)...sen kan ju det ha med mediet att göra mer än hårdvaran det vet jag inte...men dom flesta jag pratat med föredrar koaxial(låter bättre sägs det) även handlare brukar säga koaxial är bättre, men det kan ju bero på att som vill sälja en dyr koaxialkabel

[wayfarer]

Det är ingen skillnad i ljudet mellan SPDIF överfört över en koaxial kabel och en optisk. Det ända som skiljer dem är moduleringen över mediat. Båda medierna kan överföra bitarna felfritt och så länge det sker är det ingen skillnad i ljudkvaliten. Det finns en aspekt som man brukar tala om och det är klockåterskapandet som teoretiskt skulle kunna ha betydelse. Dock är detta ett icke problem om man bygger sin mottagare rätt. En felbyggd mottagare skulle kunna vara känslig men då kommer felen antagligen existera oberonde av vilken kabel det är.

De som säljer svindyra digitalkablar för att koppla ihop korta sträckor (under 10 meter) uttnyttjar bara folks okunnighet för att tjäna pengar. Så länge kabeln klarar av det är den tillräckligt bra. Hamas lakrissnören duger utmärkt. Endast om man har uppenbara problem med bit fel så behöver man fundera på att skaffa en bättre kabel. När man kör PCM över SPDIF så kommer bitfel orska enstaka sampel att bli fel. När man kör Dolby digital eller DTS så kommer bitfel att orsaka ramsuddning som är tydligt märkbart.

Det jag ser som fördelen med koaxcial kabel är att den oftast är fysiskt robustare mot misshandel innan den går sönder. De optiska kablarna är känsligare för att man mosar eller böjer dem för skarpt. Däremot kan en optisk kabel faktiskt vara en fördel om man vill undvika en elektrisk koppling mellan enheterna. T.ex om man har jordproblem mellan en digitalTV mottagare och resten av anläggningen som orsakar 50Hz brum.

Magnus Westerlund

[Max_Headroom]

Rent tekniskt så har den optiska kabeln den fördelen att den separerar enheterna galvaniskt.

Att optisk överföring anses som skrutt i fin-hifi-kretsar är för att kontaktdonen är av plast och hela kabeln tunn och mesig, ja rent omanlig. Därför blir ljudet sämre också, ända tills man gör en blidtest och upptäcker att oj, då det var visst jäka svårt att höra någon skilnad (ska inte gå att höra någon skilnad om båda fungerar som dom ska, och det är mer troligt att man får fel med den koaxiala än på den optiska)...

[Morello]

Det är ingen skillnad i ljudet mellan SPDIF överfört över en koaxial kabel och en optisk. Det ända som skiljer dem är moduleringen över mediat. Båda medierna kan överföra bitarna felfritt och så länge det sker är det ingen skillnad i ljudkvaliten. Det finns en aspekt som man brukar tala om och det är klockåterskapandet som teoretiskt skulle kunna ha betydelse. Dock är detta ett icke problem om man bygger sin mottagare rätt. En felbyggd mottagare skulle kunna vara känslig men då kommer felen antagligen existera oberonde av vilken kabel det är.

Det kan man tro om man förenklar för mycket. Alla mottagare jag känner till inklusive den välkända Crystal CS8412 undertrycker inte jitter över huvud taget om jitterfrekvensen är under cirka 20 kHz.

[wayfarer]

Det är ingen skillnad i ljudet mellan SPDIF överfört över en koaxial kabel och en optisk. Det ända som skiljer dem är moduleringen över mediat. Båda medierna kan överföra bitarna felfritt och så länge det sker är det ingen skillnad i ljudkvaliten. Det finns en aspekt som man brukar tala om och det är klockåterskapandet som teoretiskt skulle kunna ha betydelse. Dock är detta ett icke problem om man bygger sin mottagare rätt. En felbyggd mottagare skulle kunna vara känslig men då kommer felen antagligen existera oberonde av vilken kabel det är.

Det kan man tro om man förenklar för mycket. Alla mottagare jag känner till inklusive den välkända Crystal CS8412 undertrycker inte jitter över huvud taget om jitterfrekvensen är under cirka 20 kHz.

Okej, dags för en verklighets kontrol. Pratar vi om samma klocka. Vilket vi antagligen gör men för att vara säker.

Som jag ser det så är det ju två klockor involverade. Samplingsklockan som indikerar när varje audio sampel är taget. Eller i händelse av sparat medium (CD), den klocka som CD spelaren klockar ut samplen med. Jittrar den rekonstruerade versionen av denna klocka tillräckligt mycket så kommer det höras om man använder den till att klocka D/A omvandligen.

Sedan finns det ju ytterligare en klocka som är den med vilket symbolerna sänds över transmissions mediumet. Återskapandet av denna klocka kommer direkt påverka mottagarens prestanda. Mottagaren låser sig på denna klocka genom den preamble som finns i varje överföringsram.

Jag kan förstå om mottagakretsar som finns att köpa primärt hantera den andra uppgiften och lägger ut varje mottaget sampel så fort det är mottaget. Detta är ju i och för sig en variant på klockrekonstruktion av sample klockan. För varför skulle SPDIF mottagaren diktera för någon konstruktör hur de skall koppla in sina D/A klocka? Dessutom skulle ett klock jitter under 20 kHZ betyda att hela sampel försvinner eller tillkommer. Vilket absolut inte är acceptabelt. Men vad förstår så är jitter med större magnitud än några nano sekunder på klockan som driver D/A hörbart.

Om man skall undvika sådan problem så kan jag bara se en vettig lösning på detta och där man undviker problem med att sändarsidan klantar sig eller transmissions mediumet påverkar:

Sampel källa -> SPDIF Sändare ->SPDIF medium -> SPDIF mottagare -> jitterbuffer -> (processning) -> D/A

Om vi tittar på de sista tre stegen som kan förenklas till jittberbuffer -> D/A. Den D/A omvandlaren måste ju drivas av en klocka. Men om den klocka inte går i samma takt som samplen kommer in så kommer jitterbufferten att växa eller minska tills man får overflow eller underflow. Inget av detta är ju acceptabelt. Därför måste man långsiktigt se till att D/A konsumerar sampel med samma takt. Alltså behöver man låsa D/A klockan till sampelkällans klocka. Dock för att undvika all problem med att jitter uppstår i överföringskedjan så bör man ju bara använda medelvärdesbildningar av ankomsten av sampel till jitterbufferten.

Då har vi löst både problem med jitter genom att mottagarens egna klocka (som konstruktören vet var den går för) blir den verkliga påverkan. Eventuell klockdrift som skulle förekomma följer man genom att juster mottagarens klocka att gå lika snabbt. Dessutom skulle man kunna mäta detta och protestera om någon enhet drev så mycket att det skull ha verklig påverkan på ljudkvaliten.

Den här konstruktionen är ett måste i t.ex Voice over IP applikationer. För där har man ju två helt oberonde ljudkort samt ett Internet som jittrar ordentligt, från enstaka ms till hundratals ms. Dessutom har en del ljudkort förjäkligt dålig tolerans på sin 8kHz klocka. Jag har hört rapporter om att visa ljudkort går över 10% fel. Så att den 8000 Hz klockan man trodde sig ha i verkligheten gick med 8800 Hz. Då kan ni förstå att man får problem. Då måste man börja skapa extra sampel och sånt för att inte få kraftiga störningar när man får underflow i sin jitterbuffert.

Magnus

[Henrik_Holst]

Ett stort problem med S/P-DIF är att det inte är två-vägs eller rättare sagt att det saknas ett handskakningsprotokoll. Med handskakning skulle mottagaren kunna se till så att den aldrig får overflow eller underflow oavsett hur jittret i sändaren ser ut (man får dock antingen tolerera en liten fördröjning innan man hör första ljudet alt ha inläsningsmekanism som man spinna snabbare än x1.0)

Frågan är hur det ser ut för de spelare/motagare som använder sig av gränssnitt som tillåter handskakning, Firewire, USB, Ethernet och så har väl även proffsoptiken dylikt(?), om dessa har tagit tillvara på denna möjlighet att eliminera jittret eller om de bara kör på som en dyrare form av S/P-DIF?

[wayfarer]

Ett stort problem med S/P-DIF är att det inte är två-vägs eller rättare sagt att det saknas ett handskakningsprotokoll. Med handskakning skulle mottagaren kunna se till så att den aldrig får overflow eller underflow oavsett hur jittret i sändaren ser ut (man får dock antingen tolerera en liten fördröjning innan man hör första ljudet alt ha inläsningsmekanism som man spinna snabbare än x1.0)

Jag undrar om du verkligen menar handskakning. Det primära med en handskakning är ju att bekräfta för båda ändar att man pratar med varandra. Om man har tvåriktad kommunikation så kan man göra det som i datorkommunikations engelskan kallas FLOW CONTROL. Alltså kontrollera flödet av data så att man inte överskrider buffrar etc. För att få detta att fungera i ett sådant här fall så måste man kunna skicka snabbare än vad man trodde. Har man dock en källa som jobbar med en viss klocka och alltid kommer skicka data enligt den så blir man inte av med problemet. Då måste utspelande klocka justera sig till den sändande. Alltså skulle man behöva förhandla om det är CD där man teoretiskt kan läsa ut data i valfri takt (inom rimliga gränser) eller om det är en A/D eller en TV/RADIO mottagare som generar dataströmmen där man inte kan påverka sändhastigheten.

Frågan är hur det ser ut för de spelare/motagare som använder sig av gränssnitt som tillåter handskakning, Firewire, USB, Ethernet och så har väl även proffsoptiken dylikt(?), om dessa har tagit tillvara på denna möjlighet att eliminera jittret eller om de bara kör på som en dyrare form av S/P-DIF?

Det man gör över IP/UDP/RTP (RFC 3550) är att man tidstämplar varje data enhet med den tid som den samplades vid. Detta tillåter mottagaren att korrekt spela ut samplet i förhållande till andra. Dock krävs det fortfarande att mottagaren kan justera sin utspelningstakt på något sätt. Dock används en klocka som sitter i mottagaren för att spela ut samplen. Så man kan begränsa jittret mellan sampel till den nivå ens D/A klarar men man måste fortfarande hantera over or underflow.

Magnus

[Henrik_Holst]

Jag undrar om du verkligen menar handskakning

Jag tänkte flödeskontroll men skrev av för mig okänd anledning handskakning

För att få detta att fungera i ett sådant här fall så måste man kunna skicka snabbare än vad man trodde

Vilket jag ju också skrev

[CJNE]

Det skulle vara intressant att veta hur det hanteras i vanliga HiFi-apparater då data skickas via S/PDIF. Nån som har koll?

[MKo]

Passiv mottagning med tillräckligt stort FIFO minne är inget problem när det gäller kortsiktiga jitter.
Däermot kan det tänkas att FIFO närmar sig overflow eller underflow efter mycket lång tids kontinuerlig mottagning om sändar resp mottagar klockan har en liten skillnad i frekvensen och mottagren inte anpassar sig överhuvudtaget, men detta problem torde knappast existera.

Optisk kabel som sådan är bättre ur den synvinkeln att man upprätthåller galvanisk isolering, dvs. eliminerar jordströmmar helt via en sådan kabel som det nämdes tidigare, plus att en optisk kabel kan varken ta upp elektriska eller magnetiska störfält som kan störa mottagningen.

mvh Michael

[E]

Tar mig friheten att citera ur Ino Audios manifest:

Digitalkablar
Med digitalkablar menas kablar mellan till exempel CD-spelare och DA-omvandlare. Om man har möjlighet att välja en optisk förbindelse rekommenderar jag det verkligen. Hela branschen kommer att övertyga dig om att det alltid är bättre med en elektrisk koaxialkabel, men de har fel. Jittervärden och i synnerhet HF-överhörning är ofta bättre med optisk förbindelse.
  Om man har flera apparater som skall anslutas, men bara en optisk ingång blir man tvungen att använda coax-förbindelse till den ena signalkällan. Då rekommenderar jag att man väljer att coax-ansluta den apparat som är lättast att stänga av (DAT-bandspelare och DVD-spelare stängs av oftare än CD-spelare), eftersom man därmed minimerar HF-störningarna mellan apparaterna.

Lämpligt val av coax-kabel för digitalöverföring är RG59 (en industristandard 75-ohmskabel). Ino Audios interconnect-kabel ’il75s’ fungerar ännu bättre och ger dessutom en rejäl undertryckning av chassi-transporterad HF, men de kostar å andra sidan lite mer också.

Mvh E*