av RogerJoensson » 2015-12-31 15:43
Detta med mastring är ett viktigt ämne, som diskuterats om och om igen här, men som tydligen behöver tas en ytterligare vända.
Jag gör ett undantag i mitt tystnad på Fantiskt och hoppas att få slippa personagrepp och vantolkningar.
Om man förstår lite av vad de moderna mastringsbearbetningarna gör i syfte att maximera volymen och hur t ex många populära analoga kompressorer som i SSL-borden (eller digitala modelleringar av dessa) så inser man att resultatet kanske inte blir detsamma med den där masterkompressorn som modern tokvolymmaximeringsmastring. Det verkar sällsynt med look-ahead-komressorer i de där mixrarna som man höjer till skyarna och dessutom är dessa masterkompressorer ofta designade för att låta bra, inte att ge max volym i ett linjärt digitalt media (då man ofta klipper topparna rått efter limitering, med ren dist som följd). Resultatet av att använda dylika master-kompressorer blir att det slipper igenom en massa toppar och transienter. -Dessa är inget man vill ha när man tokmaximerar, eftersom de motarbetar stark medelvolym...
Då återstår att lägga till slutmastring, att kapa dessa toppar och då kan man knappast säga att slutmastringen skett vid mixningen. -Det kanske snyggare soundet från master-kompressorn går sannolikt sannolikt förlorad till stor del när man bankar skiten ur materialet som sista steg, så poängen att mixa genom master kompressorn är kanske inte så stor. Den där sista transientkapningen avlöjas väl i MasVis, även om mycket av kompressionen skett i en kompressor före den slutliga mastringsslakten
En annan anledning till att ge tusan att slutmastra vid mixning är att det kanske ska ges ut på olika medier. Det är en dålig idé att komrimera/limitera/mastra en mix för vanliga digitala medier om det ska ges ut på vinyl (som har väldigt annorlunda begränsningar jämfört digitala media). En "digital"-anpassad master, som måste mastras ytterligare en gång för vinyl blir sannolikt sämre när materialet redan förskadats på ett sätt som här inte är optimalt för vinyl och sedan skadas en gång till för att ge hög volym på just Vinyl.
Egentligen borde man jobba direkt med mixen direkt mot hårdmastringsmisshandlingutrustningen (utan "analog", hård för-komprimering på mastern), så att man inte får obalans i mixen pga misshandeln och har full koll på distens hörbarhet, men jag tror att det är rätt ovanligt. Då måste man ju sitta och mixa om när det ska anpassa till resp media. Jag tror inte det skulle vara så kul att sitta och mixa när det låter skit i studiohögtalarna heller. -Det kanske skulle hindra att man tog i för mycket, men då vinner man inget loudnessrace. Jag tror de flesta som mixar vill lämna ifrån sig ett material som "låter bra" och att det känns lättare att göra det där sista efteråt och då lyssna efter vad man vinner och inte vad man förlorar, eller helt enkelt lämna själva slakten till någon annan. Kanske lägger man ibland en kompressor på slutmixen så att det låter lagom kompakt, och tänker inte på om detta egentligen är optimalt efter slutmastringen.
"Ljudproffsen" idag är ofta inte vad de var. Väldigt mycket idag görs av amatörer i hemstudioliknande miljö och de gör nog lite hur som helst i sin okunskap, även om de sitter i en lite finare studio med fina grejor.
Tidningen studio är klart hemstudio- och amatör-inriktad och forumet är i stort på sådan nivå. -Som kanske tyvärr också återspeglar hur dagens inspelningsmarknad ser ut, när skivbolagen snålar på produktionerna.
Nu sedan folk vant sig att lyssna på reklamradiostationer och hårt snålkodat material, hur många är det kvar som bryr sig om dynamik och ljudkvalité eller ens tänker på det. Hela kedjan är ju i praktiken skadad. Från produktion till konsument och få vet längre ens om hur mycket bättre det kan låta och när de nya ljudteknikerna är uppväxta i denna dynga till ljudvärd...
Så långt jag testat så verkar det som om MasVis rätt väl visar om en inspelning är dynamisk och låter dynamiskt luftigt eller inte. Om man jämför gamla utgåvor med nya ommastringar av pop/rockmusik etc, så visar MasVis ofta det man också hör. -Att ljudet på ommastringarna ofta har tappat luft, dynamik jämfört med tidiga utgåvor. Även om jag inte testat så många inspelningar så har det stämt väl med upplevelsen och för varje användare som testar så har vi någon form av oberoende test (även om det naturligtvis går att lyssna med ögonen om man mäter först och lyssnar sedan)...
Det vore intressant om någon hittar t ex en (ommastrad) cd-utgåva som låter mer dynamiskt och luftigt än originalet, men där MasVis rapporterar det motsatta.
-På självvald "semester".