Jag tror att det finns flera anledningar till att man ibland inte tokmastrar vinyl lika illa som CD i nyproduktion.
1. Det finns inget tydligt tak i vinylmediet, man får bara en gradvis stigande distorsion. "Målet" för den som vill nivåhöja är därmed inte lika tydligt. Jag gillar otydliga mål och detta är ett exempel på när det får effekten att man inte tittar på siffran hur många tiondels dB till man kan vinna, utan andra kvaliteter (som ljudkvalitet) får spelrum.
2. Maxnivån är frekvensberoende, man kan inte diskanthöja lika mycket på vinylmediet.
3. Egentligen samma sak som 2, men en limiterad signal kan överstyra mediet ibland, men ibland inte beroende på frekvensinnehåll. Det är därför inte lika lätt att lägga toppnivån just under max.
4. Maxnivån beror i viss mån av avspelningsutrustningen. Den har producenten ingen kontroll över, och därför tar man till lite marginal.
5. Man har förstått att vinylkunderna inte gillar tokmaximering, i varje fall tror man att de inte vill ha så mycket.
6. En högre nivå ger kortare speltid.
Typ så.
) där ena sidan var på strax över 30 minuter och det lät inte bra - för att uttrycka det milt. Men musiken var bra och jag plågade mig igenom skivan ett antal gånger.
. Intresserade av bra ljud är de inte och kommer aldrig att bli. Så jag har accepterat att det är som det är och kommer alltid att vara så länge jag lever.
