JM skrev:IngOehman skrev:JM skrev:I vid bemärkelse är centerhögtalarna de viktigaste högtalarna. Multipla individuella monohögtalare spridda strategiskt i rummet med var sin ljudkanal speglar bättre hur vi hör ljudet spatialt.
Det finns inga naturliga ljud i verkligheten som motsvarar ljudet från höger och vänster kanal i en stereoinspelning!
Min bestämda uppfattning är att stereoinspelningar borde förbjudas pga den sk spatiala komponenten är en artefakt och en bluff.
Historiskt går det att förstå att vid övergången från monoinspelningar var det lättare att ge LP-skivan 2 kanaler än flera.
Flerkanals inspelningar med minst en centerhögtalare o 2 separata kanaler på var sida är närmare verkligheten.
Flerkanalslösningar typ Atmos ligger mycket närmare verkligheten än "artefakt stereo".
JM
Håller inte med om ett enda ord av det där. Vill rent av gå så långt som till att säga att det är precis tvärtom i varje enskild detalj.
Monokällor har ingen eller mycket begränsad likhet med verkligheten och hur den upplevs, och förmår som väntat heller inte projicera någonting på ett sätt som ens påminner om att vara holofoniskt/verklighetslikt.
Värsta exemplet på problemen ser vi i just Dolby Atmos. Samtidigt har Atmos också vissa goda egenskaper, som t ex bakåtkompatibilitet. Men tyvärr är det i det stora hela ett enpersonslyssningssystem.
I princip alla andra flerkanalslösningar är bättre, eller är rättare sagt möjliga att spela upp bättre. Det går dock att gå runt problemen med Dolby Atmos, men det är svårare. Lika problematiskt nästan, är Auro 3D, som dock dessutom brister i bakåtkompatibilitet.
Vh, iö
Var i den icke artificiella verkligheten finns naturliga stereokällor?
JM
Dels är det en fråga vars svar saknar relevans för väl hur stereofoni fungerar.
Om stereofoni (det finns många olika sorter, men för nu kan vi låtsas att det bara finns en) fungerar eller inte fungerar beror på hörselns sätt att hantera den akustiska informationen som anländer.
Det gäller alltså samma regler som för bild, där man använder bara tre färger, eftersom man har kunskap nog om synen för att förstå att det fungerar, trots att verklighetens spektrum typiskt är kontinuerliga och inte bara innehåller tre frekvenser av elektromagnetisk strålning.
Att vägra tro att stereo kan fungera för att det inte ger fysikaliskt identiska vågutbredningar som ursprungsljuden är en religiös infallsvinkel. Istället för att tro är det bättre att undersöka saken och lära sig. Eftersom en del redan har undersökts så kan man även, som Peter råder dig, ta en genväg och läsa vad de som gjort det kommit fram till. Det är inte samma sak som att undersöka sakerna på riktigt, själv, men en bit på vägen är det.
- - -
Svar på frågan om var stereofonisk kommunicerade ljud (jag förmodar att du tror att stereofoni betyder med två kanaler (vilket det inte gör) så jag utgår ifrån det) förekommer i verkligheten är samtliga fall där det finns något medelstort objekt mellan ljudkällan och lyssnaren, t ex ett träd eller en staty eller något liknande, som delar upp ljudvågorna från ursprungsljudkällorna i två halvor. Verkligheten är full av sådana fall, och vi hör utmärkt även då.
I själva verket är (tvåkanalig) stereofoni med högtalare till och med potentiellt bättre än så, eftersom högtalaren med sina välspridande (eller rättriktade) diskanter inte drabbas av den lilla obsyrering av högfrekvensinformation som ett objekt mellan ljudkälla och lyssnare kan ge.
- - -
Men frågan är i verkligheten väldigt mycket mera komplex än den här överförenklade diskussionen om vad "stereo" (som vore det något entydigt) är och leder till.
Även om man reducerar stereo till att omfatta bara tvåkanalsstereofoni så gör det inte kodningsmetoden entydig. Det säger i själva verket inte något alls om vad det är för enkodning man talar om, och det finns ju många, många metoder. Även när man talar om "rena" stereometoder, alltså sådana med icke multipla signalvägar för respektiva kanal (t ex AB-stereo och X/Y-stereo) så finns det ju både tidsskillnads-, amplitudsskillnadstekniker och blandtekniker, och dessutom en massa ytterligare möjligheter att utöver det optimera enkodningen för att minimera artefakterna.
Och nej JM, det spatiala som man kan fånga med hjälp av stereofoni är verkligen inte artefakter! Inget kunde vara längre ifrån sanningen.
Men artefakter finns, och det är dessa man försöker motverka när man spelar in musik. Stereosystemfelen alltså. De yttrar sig okompenserade både i domänerna klang, perspektiv, dynamik och tid, men det går att få ned dem till klart svaga nivåer.
- - -
Som slutord vill jag säga att ditt uttalande
"Min bestämda uppfattning är att stereoinspelningar borde förbjudas..." liksom talar för sig själv. Det går inte att ta dig på allvar.
Att vilja ha ett förbud mot stereofoni är lika oförnuftigt som det är ovänligt mot alla som uppskattar stereofoni i den ena eller andra formen. Det är ju redan upp till dig att välja för egen räkning, och om du inte vill lyssna på något stereofoniskt så är det självklart inget du skall göra. Men ett förbud är något helt annat. Ett förbud förstör för andra och tar ifrån dem valfriheten.
Men som sagt - det går inte att ta dig på allvar, så det gör jag inte. Jag ser framför mig att du sitter och skriver sådana där saker snarast för att få uppmärksamhet, och så länge du inte defacto ser till att skapa ett förbud så är du ju rätt så ofarlig.
Så no hard feelings.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Just nu med jetlag och förkylning känner jag mig som om jag vore 150 bast 
