Hur reagerar du på sporadisk dist?

[Svante]

Apropå vinyldebatten: En del medier, och också inspelningar har ojämn kvalitet. Det kan stundtals låta riktigt bra, men så kortvarigt märks ett fel som låter ganska illa. Jag tänker speciellt på den dist som kan finnas på vinyl när det är mycket högfrekvens, knaster, på innerspår, eller när en terrassdynamisk inspelning har tokmastrats så att de starka partierna låter apa, men de tystare låter ok.

Den där variationen, hur reagerar ni på den?

För mig innebär det att något avslöjas som jag sedan inte kan bortse ifrån. Samtidigt kan jag tänka mig att man i stället kan fokusera på de delar som låter bäst och lyckas bortse ifrån bristerna.

[darkg]

Med musik vet jag inte, men när jag läser funkar jag ungefär som du beskriver att du gör med musik. Efter ett fel är jag både störd och sensitiserad ett tag, och blir det fler fel i detta läge dröjer det än längre tills jag kan sänka garden...

Men jag tror inte att jag reagerar på samma sätt på missljud i musik. De fel jag hör är ofta av den karaktären att de kan betraktas som naturliga i sammanhanget, som en smutsig sida i en gammal bok, typ.

Jag kanske bör akta mig för att lära mig höra återgivningsfel bättre! Det måste kunna bli jobbigt.

[matssvensson]

Väldigt olika skulle jag vilja säga. Förväntade missljud som oregelbundet skivknaster eller något enstaka knäpp är jag hyggligt tålig inför. Däremot irriterar alla regelbundna förvrängningar och gör att jag tappar koncentrationen på musiken. Som hack i skivan, misspårning i kraftiga utbrott, klippning eller komprimeringsartifaktee, betoning av ess-ljud etc.

mvh, mats

[roggaro]

jag måste ha flöjtfobi? syrran och en vän har beställt biljetter till ett lite större evenemang i Danemark, nämligen den där snubben André Rieu. väldigt snyggt allting men stör mig enormt i början på dessa flöjter...https://www.youtube.com/watch?v=IDaJ7rFg66A de avtar efterhand tycker/tror jag.
precis som nyårskonserterna som jag avskyr av samma anledning (2016) va ju bara så hemsk. Zubin Mehta var ju faktiskt njutbar föregående år

[sprudel]

Hur mycket jag blir störd är en hel del avhängigt av hur jag själv mår, som vid alla andra störmoment i livet.

[AndreasArvidsson]

Negativt.

Om det är låg kvalite från början så sätter man sina förväntningar efter det, men om en uppspelning startar med bra kvalité och plötsligt sjunker kraftigt så stör det helt klart mitt fokus.
Jag bryr mig inte alltid om att allt måste vara perfekt, men saker som sticker ut och stör mitt fokus på musiken är klart negativt.

[JM]

Redan på 1970-talet var ofta hela serier av LP-pressningar sporadiskt onjutbara. Det hjälpte inte med att byta till ett annat exemplar. I skivaffärerna klagade säljarna på att vi hade för bra anläggningar. Inga andra klagade.

JM

[Almen]

Jag blir rätt störd av analogbrus som åker upp och ned. Ofta är det någon sångmick som spelats in lite halvdant, och så gör man brusgateing på den kanalen.

Jag kan faktiskt också irritera mig på när bandbruset försvinner mellan låtarna på digitaliserad äldre musik, och likaledes när rumsljudet försvinner mellan satserna i klassisk musik. Men det är lite stört, jag vet.

[shaft]

Dist är....Trist ;-(

[IngOehman]

Väldigt olika skulle jag vilja säga. Förväntade missljud som oregelbundet skivknaster eller något enstaka knäpp är jag hyggligt tålig inför. Däremot irriterar alla regelbundna förvrängningar och gör att jag tappar koncentrationen på musiken. Som hack i skivan, misspårning i kraftiga utbrott, klippning eller komprimeringsartifaktee, betoning av ess-ljud etc.

mvh, mats

Delar dina upplevelser in i minsta detalj faktiskt. Skulle jag utnämna ett av de förekommande vinylfelen som värst, så blir det missspårning i högfrekventa utbrott. Spårning är därför en av de egenskaper som jag värderar högst hos pickuper.


Vh, iö

[Morello]

Håller med om det där.

Tilltagande distorsion vid ökad amplitud och tafflig spårning på innerspåren är det som stör mig med vinyl.

När jag letade efter bra demoskivor inför arken 2014 var det 45 RPM maxisinglar som klarade sig bäst.

[Bill50x]

Nu är det ju inte bara vinyl som har sporadisk dist. Lyssnade på Lacrimosas senaste skiva "Hoffnung" och den låter väl som modern musik mestadels låter. Men i en låt (08 - Der Freie Fall - Apeiron Part 1) så ökar disten markant med grav toppklippning som orsak. Jag skrev till deras "informatör" och undrade varför de förstört en så bra skiva med mixningen av denna två låt (jag misstänkte att man ville behålla nivåerna i jämförelse med resten av skivan och helt enkelt kranade på rejält). Svaret var att de önskade skapa en form av kaos eftersom låten handlar om det och toppklippningen var gjord med avsikt. För mig låter det som en dålig ursäkt, det finns väl ingen anledning att skapa kaoset i slutmixen? Och varför vill man använda grav toppklippning av allting i låten för att symbolisera kaos?

/ B