Hörbar diskant-distorsion genererad över 20 000 Hz?

[Morello]

Jag vill nog påstå att den värsta boven är vansinneskompressionen i produktionsledet som fullständigt spårade ur någon gång i slutet av 1990-talet.

Tag ett par BW 801, ett kralligare Krell-steg (KSA200?)och en hygglig CD-maskin - allt från 1980-talet.
Lägg sedan in Dire striats första album från 1978 och tryck på play.

Detta mina vänner kommer låta ohyggligt mycket bättre än det mesta av dagens populärmusik via valfri hifi-rigg av dagens datum som snnålstreamas via något mög som Spotify.

[Morello]

Ingvar, du som är litet äldre än vad jag är - kan du ge exempel på någon top-of-the-line-CD-spelare från 1980-talet?

[Morello]

1. Om det är så - hur är fysiken bakom fenomenet? Källor/länkar?
** Matematik är nyckeln till förstårlse. Ledtråd: (sin(W1*t)+sin(W2*t)^n där n kan vara tex 2. Undersök vilka nya spektrala komponenter som kommer ut ur ett system då n=2,3,4,5...

2. Vilka diskanttyper är speciellt drabbade resp. inte drabbade?
** Alla med olinjäriteter drabbas

[Morello]

För övrigt vill jag nästan hävda att hfi'n nådde en höjdpunkt under det tidiga 1990-talet - CD-systemet var moget och maskinerna började bli billiga. Dessutom fanns det hyggliga förstärkare och framförallt hade inte vansinneskompressionen i produktionsledet riktigt kommit igång. Sedan dess har det i många stycken gått utför!

Idag skulle det såklart kunna vara ännu bättre - om alla tog till vara på potentialen istället för att hitta på en massa dumheter.

[PerStromgren]

Ingvar, du som är litet äldre än vad jag är - kan du ge exempel på någon top-of-the-line-CD-spelare från 1980-talet?

Det var ju inte mig du frågade, men en maskin som brukar nämnas är Marantz CD-12 från 1988. Jag undrar om det möjligen är en sådan som lennartj använder än i denna dag?



PS. Min egen Marantz CD80 från -89 är i daglig drift och funkar fin-fint.

[IngOehman]

Ingvar, du som är litet äldre än vad jag är - kan du ge exempel på någon top-of-the-line-CD-spelare från 1980-talet?

Det fanns rätt så många som hade i huvudsak "trevliga fel", och den första som jag tyckte var så långt framme att CD-systemet kunde användas ohämmat och det inte längre var apparaterna utan produktionerna som var största problemet, var Denon DCD1500.

Jag har kvar en sådan maskin och den spelar än i dag trevligt.

- - -

Men jag kan faktiskt försvara flera av första generationens CD-spelare också, till och med den typ första av dem alla - Philips CD100. CD-systemet fick mycket stryk första åren, även om det var ett väldigt svenskt fenomen, i övriga världen så togs det emot mycket bättre. Men förmågan hos kritikerna att skilja mellan de fel som berodde på ditten och de som berodde på datten var bedrövligt dålig. Även om en CD100 färgar musiksignalen märkbart så är det ändå färgningar som är rätt så harmlösa jämfört med mycket annat. Meridian gjorde dock en förbättrad version av CD100, och visst var den bättre = det gick att spela bättre, men de beskyllningar som CD-systemet utsattes för var helt okunniga. Mycket av dem genererades under ett hifi-religiöst töcken och grundades på stor omdömeslöshet.

Med det sagt tyckte jag flera av första generationens CD-spelare (andra än Philipsarna) helt enkelt var för dåliga, så dåliga att det inte var kul att spela musik på dem, men det säger ju ingenting om CD-systemet som sådant.


Vh, iö

[petersteindl]

McIntosh och Meridian gjorde de bästa CD-spelarna på 80-talet, vad jag minns. Mission var ok.

Med vänlig hälsning
Peter

[IngOehman]

Min uppfattning är att Meridian MCD pro var den bästa CD-spelaren när den kom (1985?).

Men också att Denon DCD1500 trots allt var klart bättre när DEN kom, på samma 80-tal (1986?).

Det hände trots allt rätt så mycket på 80-talet när det gäller utvecklingen av CD-spelarna.

En apparat som var mycket bra, mycket tidigt (trots att kritiker påstod motsatsen) var inspelningsapparaten SONY PCM F1.


Vh, iö

[darkg]

Hur tycker ni att sena 80-talets Sony står sig?

[IngOehman]

Dom blev väldigt snabba. Började spela bara en bråkdel av en sekund efter att man tryckt på play på fjärrkontrollen. Även hopp från första till sista låt gick nästan ögonblickligt på den snabbaste SONY-spelaren. Mycket imponerande.

Sen, typ 10-15 år senare, förlorade SONY nästan helt denna förmåga, eller vilja, och spelarna blev så långsamma att man knappt stod ut med att använda dem. Låååååångsamt skulle det gå om det var hajänd...

Jag hittade ingen Sony-spelare, varken då eller senare, som jag föredrog framför alla andra, men de var väl hyfsade.


Vh, iö

[BORIS]

Jag vill nog påstå att den värsta boven är vansinneskompressionen i produktionsledet som fullständigt spårade ur någon gång i slutet av 1990-talet.

Tag ett par BW 801, ett kralligare Krell-steg (KSA200?)och en hygglig CD-maskin - allt från 1980-talet.
Lägg sedan in Dire striats första album från 1978 och tryck på play.

Detta mina vänner kommer låta ohyggligt mycket bättre än det mesta av dagens populärmusik via valfri hifi-rigg av dagens datum som snnålstreamas via något mög som Spotify.

Detta är något av det mest sorgliga jag läst på detta forum. Inte konstigt att innovationer och progressivt tänkande lyser med sin frånvaro i hifi-branschen när den självutnämnda eliten lallar runt och spelar luftgitarr till Dire Straits

[pinnen]

Boris: Alla "vet" ju att ingenting har utvecklats sedan 1978 vad gäller hifi. CDn kanske var en utveckling men det råder lite olika meningar bland självutnämnda om just detta.
Högtalarna slutade att utvecklas förutom små små ändringar i mitten av 70-talet. Så är det bara. Säg inte emot utan följ the flow och bli comfortable numb

[DQ-20]

Jag vill nog påstå att den värsta boven är vansinneskompressionen i produktionsledet som fullständigt spårade ur någon gång i slutet av 1990-talet.

Tag ett par BW 801, ett kralligare Krell-steg (KSA200?)och en hygglig CD-maskin - allt från 1980-talet.
Lägg sedan in Dire striats första album från 1978 och tryck på play.

Detta mina vänner kommer låta ohyggligt mycket bättre än det mesta av dagens populärmusik via valfri hifi-rigg av dagens datum som snnålstreamas via något mög som Spotify.

Detta är något av det mest sorgliga jag läst på detta forum. Inte konstigt att innovationer och progressivt tänkande lyser med sin frånvaro i hifi-branschen när den självutnämnda eliten lallar runt och spelar luftgitarr till Dire Straits

Men det där var väl en skön trollning! Mycket välkomponerad och stilistiskt säker. Jag är visserligen inte särskilt förtjust i genren i sig, men jag är inte sämre än att jag kan uppskatta kvalitet när jag ser den.

/DQ-20

[Laila]

. . . typ.

[IngOehman]

Jag vill nog påstå att den värsta boven är vansinneskompressionen i produktionsledet som fullständigt spårade ur någon gång i slutet av 1990-talet.

Tag ett par BW 801, ett kralligare Krell-steg (KSA200?)och en hygglig CD-maskin - allt från 1980-talet.
Lägg sedan in Dire striats första album från 1978 och tryck på play.

Detta mina vänner kommer låta ohyggligt mycket bättre än det mesta av dagens populärmusik via valfri hifi-rigg av dagens datum som snnålstreamas via något mög som Spotify.

Detta är något av det mest sorgliga jag läst på detta forum. Inte konstigt att innovationer och progressivt tänkande lyser med sin frånvaro i hifi-branschen när den självutnämnda eliten lallar runt och spelar luftgitarr till Dire Straits

Försöker du inte missförstå det Morello skrev lite väl illa nu?

Jag kan ju inte svara för honom, och jag är verkligen inte någon fan av Dire Straits.

Men... varför inte hålla det öppet att han kan ha menat att det han nämnde låter bättre än "det mesta av dagens populärmusik" TROTS att det är gammalt och inte alls så bra som det bästa som GÅR att göra idag?

Alltså en betydelse som stämmer precis det han skrev, otolkat.

Han skrev inte att det nämnda var det bästa han kunde tänka sig eller att han lallar runt och spelar luftgitarr till DS (var fick du det ifrån, var det månne freud som var framme? Det var ju liksom din association...)

- - -

Kort sagt - jag ser inget i Morellos text som antyder att han tycker att det han nämnde är det bästa som går att göra eller det bästa som gjorts. Snarare så ser det tycker jag, ut som ett försök säga "att den värsta boven är vansinneskompressionen i produktionsledet som fullständigt spårade ur någon gång i slutet av 1990-talet", med lite andra ord.

Han säger samma sak på två sätt så att flera skall kunna förstå det. Tror jag.

Det är inte ovanligt att folk gör så, och i det här fallet är det sista påståendet ju dessutom mer än ett påstående som man kan förstå eller tro på - det är något som vem som helst som undrar kan undersöka själv.

- - -

Och det där med "innovationer och progressivt tänkande". Min uppfattning är att det INTE är HiFi-branschens sak att uppfinna/skapa musik och ljudkvalitet. Det ligger på dem som skapar ljuden.

HiFi handlar bara om att återge det skapade. Att konstatera att den tekniska utveckligen gått långt redan i slutet av 70-talet och att ambitionerna till stor del sjunkit sedan skivbolagen försunkar musiken av kommersiella (konkurrans-)skäl säger väl snarast att det finns en insikt i problemet.

Att som du sticka huvudet i sanden (som den stora massan gör) är ju skälet till att det gått så illa.

Som tur är är den dåliga ljudkvaliteten dock inte undantagslös. Och som tur är finns det tecken på att även musik/fonogrambranschen börjat vakna när de frågar sig själv vad de håller på med egentligen, till om med mastrarna själva! Alla som begriper någonting som har insyn vet att skälen till mastringseländet inte har något med medvetet skapande och preferenser att göra, det är bara ett idiotiskt krig som handlar om att alls märkas i bruset där alla skriker för så full hals som de kan...


Vh, iö

- - - - -

PS. Med det sagt har ju även Morello i tidigare diskussioner agerat lite bromsolja och negativist (det går aldrig, det är ingen ide...) när folk försökt skapa opinion mot mastringseländet.

Så att han nu verkar se otyget som ett otyg och något som är värt att bekämpa är i varje fall lite positivt. Det har han väl i och för sig tyckt även tidigare, även om han inte verkar ha tyckt att det finns något som man kan eller bör göra. Jag har blivit mist sagt paff över den uppgivna ju-argumentering som jag sett historiskt. Alltså t ex att argumentera emot medelvärdesreglering genom att tycka att man inte kan styra hur någon får modulera en FM-kanal som de sänder på. Men redan då reglerade man ju maxmodulationen, så varför inte istället välja att reglera medelmodulationen?

[Vinylcalle]

Min uppfattning är att Meridian MCD pro var den bästa CD-spelaren när den kom (1985?).

Men också att Denon DCD1500 trots allt var klart bättre när DEN kom, på samma 80-tal (1986?).

Det hände trots allt rätt så mycket på 80-talet när det gäller utvecklingen av CD-spelarna.

En apparat som var mycket bra, mycket tidigt (trots att kritiker påstod motsatsen) var inspelningsapparaten SONY PCM F1.


Vh, iö

Var verkligen Meridian MCD Pro bra, har för mig jag har ett test där mätningarna inte var särskilt vackra. Men jag kan också minnas fel.

DCD1500 har även jag en, i snyggt silverutförande. Har även den något tidigare DCD-1800R, har du någon erfarenhet av den? Använder dock ingen av dom tyvärr.

MvH Carl

[IngOehman]

Om mätningar är vackra är en subjektiv fråga. De visar förhoppningsvis apparatens egenskaper, kanske rent av de som betyder mest för hur apparaten uppfattas, men det är inte något man kan vara säker på. Och oavsett vilket så kan de tolkas väldigt olika beroende på hur insatt den som tittar på dem är, och därför även beroende på huruvida de relateras till hörseln eller bara utsätts för jämförelser med andra senare apparaters mätningar. Det senare är ofta källa till mången felbedömning. Det är inte hur en apparat ser ut att mäta i förhållande till en annan som avgör hur bra den är, det är hur den presterar i förhållande till hörseln som spelar roll.

Denon DCD 1800R gillade jag inte speciellt mycket.


Vh, iö

[RogerGustavsson]

Så här ska tydligen en Meridian MCD pro se ut under huven. Utgår ifrån att det här den högra delen av bilden som Meridian bidrog med och att resten var en vanlig Philips CD-100. Notera den där kabeln med DIN-kontakt (som får en del att rysa av obehag, av någon anledning):

[phon]

Varför satte dom inte nättrafon högst upp i hörnet, längst ifrån kortet?