Jag tror du feltolkar "svar" nu. Jag kan ju svara dig även på andra sätt än att skriva det du vill att jag skall skriva.
När man frågar om något väldigt specifikt så betyder det inte att det svar man får är det man ville ha. Men ett svar kan ju det man får vara ändå. Eller hur? Jag har t ex berättat att man regelmässigt i digitalfiltersammanhang kompenserar för (diskanthöjer) DACens sinc-beteende i frekvensplanet orsakat av dess S/H-beteende. Och jag har även nämnt att man för att kunna säga vad databladen visar, måste börja med att ta reda på under vilka förutsättningar kurvorna tagits upp. Det kanske inte är de svar du vill ha, men det är de svar du (och alla andra som läser i tråden) fått, inte av oginhet från min sida, utan för att det är vad jag kan berätta.
Sen så har du ju som jag redan nämnt ett antal gånger, tydligt sagt att du inte är intresserad av en lösning där det finns pre-eq, och då blir det ju liksom kuriosa. Om du vill fortsätta leta efter det du verkar vilja hitta för att inte använda det, så gör det. Det är upp till dig.
Morello skrev:Morello skrev:Jag slutade läsa efter några sekunder.
"After spending a lot of time on DAC chips, pcm1704 being one of the best I started listening to a discrete R2R DAC made of simple 1% resistors.
Musicality was much better than with pcm1704 but some accuracy was still missing"
Alltså, man kan inte göra en DAC med 1%-motstånd! Det är i sammanhanget en groteskt tafflig precision.
Upptäckte just det här inlägget och vill bara nämna att "1%-motstånd" inte betyder att de är 1% fel.
Det betyder bara att tillverkaren inte garanterar att avvikelsen från märkvärdet är mindre än så.
Men när man bygger en DAC så finns det massor av saker som spelar roll och R2R-uppbyggnaden är dessutom finurlig på så vis att den ökar möjligheten till ett bra slutresultat.
Att använda motstånd från en och samma batch gör att de ofta, även om de kan avvika från det nominella värdet med hela toleransen, ofta avviker väsentligt mindre sinsemellan. Men för att det skall gå att ha koll på saken så behöver alla motstånd dessutom ha samma värde, och det har de ju i en R2R-omvandlare, om man bygger den på rätt sätt.
Så det kan gå att nå en tolerans om bättre än en tiondels promille, trots att man använder motstånd som är märkta 1%, och utöver det kan man ju bygga omvandlaren således att MSB går att trimma.
Med det sagt säger jag inte att det är lätt att komma i närheten av vad en 1704-omvandlare förmår om man tittar på saker som THD, men som Svante skrev tidigare i tråden - hur skall man egentligen prioritera?
Är det verkligen meningsfullt att jaga distorsionsvärden under -80 dB, om samma apparat har tonkurvefel som garanterat är större än detektionsgränsen?
Det är något som varje tillverkare måste ta ställning till, men samtidigt så kan de känna sig tvingade att göra prioriteringar efter hur produkterna undersöks när de testas av hifi-tidningar, för de vill ju få bra recensioner...
Det är lite knepigt det där. Hur många tillverkare gör produkterna så att de, enligt tillverkaren själv, blir så bra de kan bli, och hur många optimerar dem för att få bra vitsord? Jag kan tycka att t ex Stereophile är rätt så bra på att sätta sakerna i perspektiv och våga skriva att något som inte mäter så bra (enligt den som jämför med det bästa istället för att jämföra med hörselns förmågor) faktiskt kan låta rätt så bra. Men å andra sida är det ofta svårt att när man läser stereophile, skilja mellan det och när någon tycker något låter bra PÅ GRUND AV att det färgar på ett vackert sätt.
Det är inte lätt att vara hifi-konsument, helt enkelt.

Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).