Svante skrev:En lite intressant sak som gäller "dipolhögtalare" är att de knappast är dipoler i fysikalisk mening inom större delen av sitt arbetsområde. En dipol besår (i fysikalisk mening) av två "poler", två punktkällor i motsatt fas, och på ett avstånd ifrån varandra som är väsentligt kortare än våglängden. Om detta är uppfyllt kommer dipolen att få ett åttaformat riktmönster och en tonkurva som faller med 6 dB/oktav mot låga frekvenser (jämfört med punktkällornas styrka). Man får iom detta en brytfrekvens över vilken dipolen inte beter sig som en dipol med det typiska åttamönstret utan ger något annat riktmönster.
Bashögtalare av dipoltyp (med öppen baksida) tappar ganska mycket i nivå mot låga frekvenser och därför brukar man anstränga sig att göra löpvägen mellan fram- och baksida ganska stor. Detta sänker brytfrekvensen under vilken högtalaren är en dipol på riktigt.
I mellanregisterområdet kan man montera element på en öppen baffel men det gör inte högtalaren till en dipol. Snarare blir fram- och baksida isolerade världar eftersom väldigt lite ljud från framsidan "går runt" till baksidan (och tvärtom). Så även om högtalaren strålar i motfas på baksidan, så gör det den inte till en dipol i fysikalisk mening, utan riktmönstret bestäms i stället av vardera sidans riktmönster för elementets fram resp. baksida oberoende av varandra. Detta gör att man får något som kanske liknar en dipol över brytfrekvensen, men som egentligen är två separata riktade strålare och lutningen på 6 dB/oktav uteblir.
Om det är bra eller dåligt är en annan fråga.
Intressant, det förklarar kanske varför jag får bäst resultat med en sänkning av kurvan i övre
bas och mellanregister och däröver, över 350-400Hz gradvis ner mot 2-3dB minskning.
