Perfector skrev:Mono = ljud med en ljudsamlande källa där man inte kan avgöra varifrån ljudet kommer 2dimensioner
Stereo = ljud med 2 ljudsamlande källor där man kan avgöra varifrån ljudet kommer 3 dimensoner
Annars blir det halvstereo som smålänningen sa.
OT. Jag skulle snarast säga följande:
Jag börjar med hörseln och öronen.
Att lyssna med ett och endast ett öra kallas monaural. Det innebär t.ex. dövhet på andra örat eller gravt nedsatt hörsel på ena örat.
Att lyssna med båda två öronen kallas binaural.
Själva ljudalstringen har annan nomenklatur.
Monofonisk ljudupptagning innebär kod i en punkt. Det är noll dimensioner. Vi kan kalla det för ett system med en kanal.
Man kan spela upp monofoniskt ljud d v s denna kanal med en eller två eller flera högtalare. Oavsett antal högtalare är det ändå alltid monofoniskt och representerar därmed noll dimensioner. Dock, beroende på att hörseln är skapt på ett visst sätt för att kunna höra avstånd till ljudkällor så kan man koda för detta i en monofonisk inspelning och på så sätt kunna uppleva en dimension, en slags djupdimension. Det är dock svårt att ta till sig denna djupdimension på ett någorlunda realistiskt sätt från mono uppspelat med en högtalare. Jag säger inte att det inte går men oftast låter det inte så ur en radioapparat.
Stereofonisk ljudupptagning innebär kod i två separata punkter. Det är två stycken noll dimensioner.
Stereofoniskt ljud kan spelas med två eller fler högtalare om stereofoni skall kunna bibehållas.
Beroende på den specifika kodning av ljudvågorna i respektive punkt så avkodar den mänskliga hörseln inspelningens kodningen på sitt specifika sätt.
T.ex. under förutsättning att det föreligger viss korrelation mellan koderna i respektive två kanaler (punkter) så kan hörseln luras att höra ljudobjekt mellan högtalarna d v s från en plats där det inte finns någon ljudkälla. Detta upplevda fenomen kallas fantomprojicering av ljudkällor.
I inspelningen kallas kodningen för Interchannel korrelation. Denna Interchannel korrelation kan bestå av interchannel time difference eller Interchannel level difference eller båda samtidigt.
Tilläggas bör att de två akustiska ljudvågor från de två högtalarna i ett stereofoniskt system inte ens påminner om den akustiska ljudvåg som skulle ha kommit från ljudkällan t.ex. en sångare om sångaren funnits på den plats som hörseln luras höra.
Fantomprojicering är alltså inte ett akustiskt fenomen utan ett neuralt fenomen.
Utifrån en specifik kodning av ljudvågor i respektive kanal med specifik korrelation mellan kanalerna kan man tillrättalägga Interchannel korrelation så att hörseln uppfattar bredd och avstånd d v s djup. Akustiskt sett hus mottagaren d v s lyssnaren skall det då bli det man kallar Interaural Time Difference och Interaural Level Difference. I det neurala systemet kan då ett horisontellt plan kodas upp som sträcker sig mellan högtalarna och bakåt. Man kan uppleva ett Soundscape med bredd och djup och lokalisera ljudobjekt i sidled och i djupled.
Det finns roliga undantag där viss specifik kodning lurar hörseln ännu mer så att man upplever ljudkällor utanför högtalarnas positionering och även framför högtalarna t.ex. upplevt rakt från vänster eller rakt från höger. Känner man till hörselns svagheter så kan man lura hörseln ännu mer så att man upplever ljudkällor ovanifrån och t.o.m. bakifrån.
Allt detta går att åstadkomma med två inspelade kanaler uppspelade med två högtalare under förutsättning att inspelning och uppspelning möjliggör för hörseln att tillgodogöra sig dessa fenomen.
Slut OT.
Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
I naturen är det ju enskilda (därmed inte sagt punktformiga) ljudkällor & miljön som bygger upp "ljudbilden" men syftet med sterofonisk återgivning är ju att utnyjjda det faktum att vi hör binauralt och med olika riktningskänslighet för att med två ljudkanaler registrera och 
