Morello skrev:Jag tycker ändå det är konstigt att lägga 100 brakare på högtalare för att sedan driva detta med en kinabioreceiver och ett PA-steg.
Balans är självklart bäst. Men lika viktigt är att sakerna passar med varandra.
Men frågan är vad balans betyder? Någon kan hävda att det betyder att felen i alla länkar är lika stora, det vill säga att man bör bekämpa den sämsta länken tills den är lika bra som alla andra.
Saken är dock den att det går inte, och när man försöker så får man ÄNNU absurdare ekonomisk balans mellan prylarna - i riktning åt att högtalare och rum för en ännu större del av kakan, en orimligt stor del. Om man utgår ifrån en hemmabioförstärkares prestanda så är den på många sätt (speciellt fyrkantigt mätmässigt sett) överlägsen även högtalare för många hundra tusen kronor.
- - -
Därför håller jag med dig om att elektroniken bör ges en större del av budgeten än vad som behövs för att den skall matcha högtalare och rum sett tekniskt/mätmässigt. Teknisk balans kan man kanske nå när högtalarna kostar 100 gånger mera än elektroniken. Men vettig balans när man nog som regel när högtalare och rum tillsammans kostar bara några gånger mera än elektroniken.
Eller omvänt - det är ett orimligt/omöjligt mål att eftersträva förstärkarprestanda (<-100 dB distorsion vid full utstyrning och tonkurva inom +/- 0,05 dB 3 - 20 000 Hz) hos högtalare och rum.
- - -
Men min viktigaste (tycker jag själv) synpunkt är nog att återgivning av musik är alltför komplext för att tro att man kan hitta rätt balans genom att titta på mätdata och kurvor. Högtalardistorsion låter inte som typisk förstärkardistorsion, och i själva verket låter heller inte två olika förstärkares distorsion likadant heller - trots liknande distorsionsvärden. Att förenkla verkligheten till några enkla mät-värden är helt enkelt fel.
Och slutsatsen av det är att det oftast ÄR vettigt att eftersträva elektronikkomponenter med väsentligt bättre mätvärden än de högtalare och rum som de skall driva. Därför är det också rimligt att de får kosta mera än vad som behövs för att de skall matcha högtalarna mätmässigt*.
Det samma gäller kablar, i ännu högre grad faktiskt.
Även om en anläggning med högtalare för 1 000 000:- och elektronik för 100 000:- kan använda kablar för några 10:or utan att ljudkvaliteten skämmes nämnvärt, så kan det ändå vara vettigt att satsa mer än så på kabeln. Inte för att det nödvändigtvis behövs utan för att det blir billigt även om kraven på kabeln ställs extremt högt och för att kablars kvaliteter kan handla om mera än bara ljudkvalitet, t ex hållfasthet. En hel anläggning av högsta klass kan gott förses med kablar för flera tusen kronor, tycker jag, utan att det blir orimligt.
Vh, iö
- - - - -
*Man kan även se det som så, att den egenskap som är viktigast alltid är den som "märks mest".
Eller med andra ord: Ingen anläggning definieras av det som den gör bra, alla definieras av det som de gör dåligt. Det är ju det som märkts, som finns där utöver musiken.
Och för förstärkare är det som märks mest som regel när de klipper. Så även om distorsionen UNDER klippnivå är väldigt låg så kommer förstärkare snabbt att bli den sämsta länken i kedjan så fort den klipper. Det gör att i varje fall vissa lyssnare, de med rejäla högspelningskrav (skivsamling med högklassig ljudkvalitet?) kanske behöver titta mera på förstärkareffekten än på förstärkarens övriga data - av ljudkvalitetsskäl.
Och förstärkareffekter om över 500, eller 1000, eller 2000 W är ofta ganska kostsamma.
Men långt ifrån alla spelar jättestarkt och då kan man klara sig väsentligt billigare undan. Själv spelar jag sällan på nivåer som kräver mer än 100 mW - 1 W på mina högtalare.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
