Vad får ett piano att låta som ett piano?

[ChristianAndersson]

Är det bara bibehållen klang utan illaljudande distorsion du vill mäta/ eller fhv höra?

[dewpo]

Är det bara bibehållen klang utan illaljudande distorsion du vill mäta/ eller fhv höra?

En fråga som fascinerar och förbryllar mig något, och som jag tycker är otroligt viktig för musikåtergivning.

När jag lyssnar på musik vill jag ju att ett piano ska låta som ett piano, och en gitarr som en gitarr... helst vill jag kunna avgöra om det är ett Steinway eller Yamaha, eller huruvida det är en gran- eller cedertopp.

Vad som kommit att förbrylla mig lite är när jag lyssnat på olika högtalare och inte kunnat se någon säker koppling till hur detta återges, och hur högtalaren mäter. Det beror alldeles säkert på min ringa förståelse för de tekniska aspekterna samt den ofta bristfälliga informationen. Jag tycker ändå det är intressant när jag stöter på högtalare med mycket rak och fin frekvenskurva som förmedlar det sämre än en högtalare som inte mäter lika fint.

Är det här en fråga om att mätningarna helt enkelt är för otillförlitliga för att tåla sådana jämförelser, eller finns det andra aspekter (mer än en snygg frekvenskurva då) som påverkar?

Nu vet jag inte om jag kan höra skillnad på ett Steinway eller Yamaha, eller huruvida det är en gran- eller cedertopp ens om jag hör musiken live, Men jag antar att problemet med mätningar är att man för att kunna behandla problemet matematiskt måste hålla sig till ganska idealiserade vågformer. Så jag jag vill kunna avgöra om klangfärg bibehålls inte bara bastuban och picolon låter lika högt som dom ska. Hur går man bäst tillväga

[darkg]

De idealiserade vågformerna berättar lyckligtvis mer än hur just de återges.

De ensamma instrumentens klang, såsom den visas på bilderna en bit bak i tråden, är nog också att betrakta som idealiseringar. Oftast spelar ju flera instrument, och med sina anslag och avklingningar.

Den resulterande vågformen blir sammansatt, och den kan man spela in, sen spela upp genom en högtalare och spela in det också, och visuellt undersöka hur de två ljuden avviker. Om man ordnar dem rätt i tid och amplitud kunde man matematiskt se differensen över tid, varför inte som en vågform. Det vore kul att se, för tänk om felkurvan till exempel går bananas under starka partier, eller på annat sätt avslöjar något systematiskt fel!

Det finns kanske andra sätt.

(Problemen kan finnas i da-omvandling el. förstärkaren också, märk väl)

[Johan_Lindroos]

De idealiserade vågformerna berättar lyckligtvis mer än hur just de återges.

De ensamma instrumentens klang, såsom den visas på bilderna en bit bak i tråden, är nog också att betrakta som idealiseringar. Oftast spelar ju flera instrument, och med sina anslag och avklingningar.

Den resulterande vågformen blir sammansatt, och den kan man spela in, sen spela upp genom en högtalare och spela in det också, och visuellt undersöka hur de två ljuden avviker. Om man ordnar dem rätt i tid och amplitud kunde man matematiskt se differensen över tid, varför inte som en vågform. Det vore kul att se, för tänk om felkurvan till exempel går bananas under starka partier, eller på annat sätt avslöjar något systematiskt fel!

Det finns kanske andra sätt.

(Problemen kan finnas i da-omvandling el. förstärkaren också, märk väl)

Din tanke är väl fin... Men hur tänker du sedan att differenskurvan ska korrelera till hur stora hörbara fel föreligger? Något mer du kan fundera över är att nästan alla högtalare fasvrider en del. Då blir inte den inspelade signalen likadan som den ursprungliga. Ändå kan det debatteras för att fasvridning är väldigt svår att detektera för den mänskliga hörseln i de flesta situationer. Hur tänkte du spela in ljudet från högtalaren? I total fri rymd? Lite för dig att kontemplera.

[darkg]

De idealiserade vågformerna berättar lyckligtvis mer än hur just de återges.

De ensamma instrumentens klang, såsom den visas på bilderna en bit bak i tråden, är nog också att betrakta som idealiseringar. Oftast spelar ju flera instrument, och med sina anslag och avklingningar.

Den resulterande vågformen blir sammansatt, och den kan man spela in, sen spela upp genom en högtalare och spela in det också, och visuellt undersöka hur de två ljuden avviker. Om man ordnar dem rätt i tid och amplitud kunde man matematiskt se differensen över tid, varför inte som en vågform. Det vore kul att se, för tänk om felkurvan till exempel går bananas under starka partier, eller på annat sätt avslöjar något systematiskt fel!

Det finns kanske andra sätt.

(Problemen kan finnas i da-omvandling el. förstärkaren också, märk väl)

Din tanke är väl fin... Men hur tänker du sedan att differenskurvan ska korrelera till hur stora hörbara fel föreligger? Något mer du kan fundera över är att nästan alla högtalare fasvrider en del. Då blir inte den inspelade signalen likadan som den ursprungliga. Ändå kan det debatteras för att fasvridning är väldigt svår att detektera för den mänskliga hörseln i de flesta situationer. Hur tänkte du spela in ljudet från högtalaren? I total fri rymd? Lite för dig att kontemplera.

Mjo, det är ju så, jag vet inte så mycket. Det blir komplikationer. Rummet (/-en) tänkte jag på, inte fasen. (Rummet skulle ju tyckas böra vara ett normalt lyssningsrum, då högtalarens prestation i verkligheten skulle vara intressantast. När ts frågar efter en högtalare som troget återger klang tänker han sig nog att det han hör ska vara denna klang.)

Nå, går man över i frekvensdomänen då?