jonaz81a skrev:Harryup skrev:jonaz81a skrev:
Eller så är pickupen så bra att ni hör för mycket detaljer i musiken så hjärnan inte hinner med och därför inte klarar av att uppfatta svänget?
Lite som när nya lågdistande förstärkare uppfattas som hårda och omusikaliska medans rörförstärkare och vissa orenoverade 60-70-tals transistorförstärkare uppfattats som sammetslena och musikaliska.
Känner inte igen dina beskrivningar. Rörförstärkare låter inte på ett visst sätt om de inte låter riktigt trötta vilket en del förväxlar med "rörljud". En bra förstärkare låter som en bra förstärkare vare sig det är rör eller transistorer i den. Sammetslena gamla förstärkare med trissor är lika illa det, fast jag skulle snarare kalla dom gryniga och slätstrukna. Många trissehäckar låter inte hårt pga av låg dist, dom låter så pga att vissa mätvärden inte motsvarar lyssningsintryck alla gånger.
Jag kan inte göra annat än att hålla med.
Men det finns nog tillfällen då en sammetslen trött gammal förstärkare låter klart bättre än en bra lågdistande. Kanske t.ex ibland när materialet man lyssnar på är riktigt skränigt eller om högtalarna är tämligen kassa.
Jag har en gammal Sony STR-6050 från slutet av 60-talet, den får all musik att låta mjuk och fin oavsett kvalitet på inspelningen och/eller högtalare, om den låter korrekt är en helt annan fråga.
Japp, en balansgång. Med McIntosh elektronik eller t.ex. Quad ESL-63 låter det mesta vackert. Med tidiga Krellar lät det snarast som om de innehöll en expander. Smällar av transienter "mest hela tiden" och ibland var det nästan så att man inte kunde höra musiken för transienterna. Vad man föredrar är förstås en smaksak men också beroende på hur högt man kan spela där man bor.
