rajapruk skrev:IngOehman skrev:Mina erfarenheter är att det vanligaste problemet med att omringa lyssnaren med basar, är just att man riskerar att förlora känslan av att basljud som hör hemma långt därframme i ljudbilden, låter därifrån. Ofta så kan de istället börja upplevas som om de låter lite "i huvudet".
Intressant!
När det låter "i huvudet" (som om att man lyssnar på hörlurar), så brukar det för mig bero på att högtalaren har ett onaturligt spridningsmönster, som i extremfallet elektrostater som sprider ljudet som en laserstråle.
Du har så rätt. Jag vet inte om jag håller med om att det är ett onaturligt spridningsmönster som en elektrostathögtalare genererar, men jag förstår vad du menar.
En högtalare med hög riktverkan kan om det inte passar rummet ge en tokig kvot mellan direkt och reflekterat ljud som når lyssnaren, och mäter man på det så ser man också att tonkurvans jämnhet (som är en sorts mått på i vilken grad direktljudet dominerar) att panelhögtalare med stora ljudsändande ytor LIKSOM multipla basar, ger en undertryckning av senare anländande ljud från rummet, vilket ger en uträtning av mätkurvan på lyssningsplats.
Förhållandet mellan direkt och reflekterat ljud är optimalt när det blir samma eller liknande som det hade varit om den faktiska ljudkällan vid inspelningen, alltså musikinstrumenten som man upplever deras position i ljudbilden, hade varit ljudkälla.
Då har man en rättbalanserad akustisk förankring mellan inspelningsvärlden på fonogrammet och den loge man sitter och lyssnar i.
I verkligheten är det förstås inte fantomprojektionerna man hör i ljudbilden som är ljudkällor, det är ju högtalarna som låter. Men det är en delikat balans med avseende på hur man matchar högtalarnas spridningsegenskaper med rummets egenskaper för att återge inspelningen ursprungstroget.
Högtalare med för stor riktverkan (vilket alltid är något relativt, man kan inte säga för stor eller för liten utan att ta hänsyn till rummet de skall spela i) vilket kan betyda panelhögtalare, multipla basmoduler och förstås hörlurar (vars kvot mellan direkt och reflekterat ljud är nära oändligheten) kan leda till att man upplever att ljuden som skapas kommer i huvudet istället för från ljudbilden.
rajapruk skrev:Det kanske kan bli något liknande med basar runt om hela rummet då, att kombinationen av direktljud och tillhörande reflektioner blir onaturliga på något sätt för hörselsinnet?
Javisst. Många basar skapar en stor ljudsändningsyta för låga frekvenser, och därmed en hög riktverkan. Precis som panelhögtalare.
Och ja, om det man hör i rummet inte stämmer med hur man samtidigt ju hör att rummet "är", så blir resultatet onaturligt och man hör basen i huvudet istället för från framme i ljudbilden.
Sen är det förstås med detta som med allt som rör perception, att alla har inte samma/likadana förmågor.
Att fenomenet som sådant finns betyder ju inte att alla hör skillnaden. Alltså skillnaden mellan att höra basinstrumentet i huvudet och att det står där framme i ljudbilden som det skall. Om man t ex inte uppfattar positionen alls ens när allt är som det skall vara, så blir det svårt att höra skillnaden.
Människor är olika. Och av vikt är detta bara för dem som verkligen har en utvecklad förmåga att identifiera ljudbilders tredimensionalitet.
rajapruk skrev:Earl Geddes rekommenderar en "huvudbas" i ett hörn fram, och sen några "balansbasar" utspridda i rummet som spelar lägre. Då kanske man undviker att det låter "i huvudet", för att de spelar lägre?
Det finns massor av sådana där kokbokslösningar som framhålles, men jag tycker det är bättre att försöka berätta hur fysiken fungerar och hur vår hörsel fungerar. När man förstått det så är det nämligen lätt att förstå även att det är komplicerat och att en kokbokslösning som fungerar i vissa fall inte behöver vara rätt lösning i andra fall.
Det beror på, och det beror på mycket.
En grundläggande insikt i akustik och psykoakustik gör det lättare att inte gå alltför stora omvägar.
Visst kan man testa sig fram genom att utgå i från än den ena och än den andra kokbokslösningen, men det brukar vara framgångsrikare att faktiskt utgå ifrån fysiken och psykoakustiken. Då öppnar sig ju möjligheter att hitta de bästa lösningarna, som kan vara väldigt utanför den box som kokbokslösningarna är.
rajapruk skrev:Balansbasarna är då främst till för att jämna ut tonkurvan (släcka ut rumsresonanser), och minska säte-till-säte-variation.
I grunden är det en metod som man kan laborera med. Som ett komplement till rumsakusiska åtgärder inte minst. Något skäl att starta med en asymmetriskt placerad frambas ser jag inte dock.
Jag vet ju heller inte hur försiktig han är när han beskriver det hela. Kanske är han avsevärt mycket mindre kokboksinriktad än mitt intryck. Oavsett vilket är det ju ett exempel på hur multipla basar, praktiskt taget undantagslöst, kan användas för att ge ett bättre resultat än en ensam bas.
Och det finns som sagt tydliga fysikaliska orsaker till detta.
Det är därför jag varit en advokat för multipla basar sedan 70-talet.
rajapruk skrev:Någon av balansbasarna rekommenderar han ska vara på andra sidan rummet horisontellt, och någon på andra sidan av rummet vertikalt. Men att man får testa fram vad som blir bäst.
Det låter faktiskt ganska försiktigt beskrivet, vilket hedrar honom.
Men jag menar ändå att frihetsgraderna som kan vara vettiga att kontemplera kan få vara långt mycket större än så.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
