Finns det piezodiskanter som låter bra?
Världen undrar!

Moderator: Redaktörer
Perfector skrev:Karaktären av en piezo är vass och stickig om man inte gör något åt det.
En piezo typ kzn 1038 som delar 3000 hz kan mjukas upp med ett motstånd 10 Ohm tvärs över hornet och en konding 4.7 uF i serie med signalen +
Då tas den nasala biten ur registret och känsligheten sjunker till Ca: 91 dB och den låter då väldigt likt en banddiskant.
En bas delad vid 3000 Hz med 0.5 mH på grov tråd och saken är klar.
Enligt HiFi-Connection Mälarhöjden var jag en av mycket få som fick hornen att låta musik.
Häng mig om ni vill, men jag gillar piezodiskanter.
PerStromgren skrev:Perfector skrev:Karaktären av en piezo är vass och stickig om man inte gör något åt det.
En piezo typ kzn 1038 som delar 3000 hz kan mjukas upp med ett motstånd 10 Ohm tvärs över hornet och en konding 4.7 uF i serie med signalen +
Då tas den nasala biten ur registret och känsligheten sjunker till Ca: 91 dB och den låter då väldigt likt en banddiskant.
En bas delad vid 3000 Hz med 0.5 mH på grov tråd och saken är klar.
Enligt HiFi-Connection Mälarhöjden var jag en av mycket få som fick hornen att låta musik.
Häng mig om ni vill, men jag gillar piezodiskanter.
Nej, nej, ingen ska hängas för sina åsikter!
Gjorde du några mätningar som visar vad som hände med tonkurvan efter montering av ditt kompensationsfilter?
oa51 skrev:Perfector, mina föräldrar i Järna har ett par högtalare byggda av dig i slutet av 70- talet. Jag tjatade mig till att du skulle bygga ett par för mina Coral Flat 8, du föreslog bestämt andra basar men det hade jag inte råd med som tonåring, så det blev Coral+ Piezodiskant. Togs över av "päronen" då jag bytte upp mig. De låter helt OK, inte stickigt alls.
När jag tänker efter har du en stor del i att jag fastnade för HiFi, minns lyssningssessioner med Inertia och NAD- förstärkare med kraftigt modifierade nätdelar med glädje.
petersteindl skrev:Det fanns en fransk piezodiskant från Audax utan horn med en elliptisk formad dome. Elfa sålde dessa. Tanken var att hela ytan expanderade såsom en ballong och därmed skulle spridningen vara bättre än hos en vanlig dome. Det ingick en transformator om jag minns rätt. De var dock ganska dyra och hade låg känslighet. Tyckte heller inte att spridningen var bättre än vanliga domediskanter. Färgen på membranet var guld
Perfector skrev:PerStromgren skrev:Perfector skrev:Karaktären av en piezo är vass och stickig om man inte gör något åt det.
En piezo typ kzn 1038 som delar 3000 hz kan mjukas upp med ett motstånd 10 Ohm tvärs över hornet och en konding 4.7 uF i serie med signalen +
Då tas den nasala biten ur registret och känsligheten sjunker till Ca: 91 dB och den låter då väldigt likt en banddiskant.
En bas delad vid 3000 Hz med 0.5 mH på grov tråd och saken är klar.
Enligt HiFi-Connection Mälarhöjden var jag en av mycket få som fick hornen att låta musik.
Häng mig om ni vill, men jag gillar piezodiskanter.
Nej, nej, ingen ska hängas för sina åsikter!
Gjorde du några mätningar som visar vad som hände med tonkurvan efter montering av ditt kompensationsfilter?
Det gjordes på HiFi-Connection.
Dock har jag inga papper kvar med det blev en mjukt fallande kurva över 16kHz med 4 dB mot 20 KHz
Den upplevedes som levande och harmonisk.
Bertil Hellsten på dåvarande HiFi & musik sa att det låter påfallande likt musik
Svante skrev:Jag tror att felet på piezo-diskanter är att de behöver ett horn. Jag har aldrig hört en hornhögtalare som låter bra.
PeterAkemark skrev:Många av diskanthornen, DKT11(Isophon), T35B(Electro Voice) samt Motorola KSN 1005, som användes på 70-talet hade ett gemensamt fel i sina konstruktioner nämligen att avståndet mellan membranet och hornhalsen/fas-pluggen var för stor. Detta gjorde att frekvenskurvan för elementen fick en markant dip i området 13-16 kHz. Avståndet mellan horn och membran var ofta i storleken 1 mm när de borde ha varit omkring 0,15 mm. Att man valde så stort avstånd berodde ofta på att man vill säkerställa att membranet inte slog i fas-pluggen. Dippen som var relativt smal, syns i de flesta fall inte i frekvenskurvan, skapade en fasvridning som började långt ner i frekvensbandet och hade ett djup omkring -20dB. För DKT11 och T35B så var dippen markant hörbar och gjorde att ljudet lät skarpt/vasst. Jag påpekade och visade på detta till Isophon och ELA-Ljud/Electro Voice 1977. Jag vet att Isophon ändrade på sin konstruktion av DKT11. EV's T35B uppvisade samma problem men Electro Voice ändra aldrig på sin konstruktion. Motorola likaså de ändrade inte på sin konstruktionen då, men jag vet inte hur det är idag.
I AES journaler så har Clifford Henriksen (då med JBL eller Altec) visat, med önskad tydlighet, de matematiska sambanden för dippens existens i en artikel eller preprint som handlade om en drivers bandbredd tror jag det var. Den som vill förkovra sig i piezo-drivern så har Jonatan Bost skrivit en artikel i AES om just hornet KSN 1005. Båda skrifterna är från 1970-talet.
Att piezo-driverna använde horn berodde till stor del på att de hade låg känslighet och att man med ett horn fick upp känsligheten till i närheten av vanliga element.
För den hugade experimentalisten/hempularen så finns det möjligheter att själv modifiera sitt horn så att dippen i frekvens förflyttas högt upp i frekvensregistret.
Hoppas att detta lilla inlägg kan belysa frågeställningen för "i"
Svante skrev:Jag tror att felet på piezo-diskanter är att de behöver ett horn. Jag har aldrig hört en hornhögtalare som låter bra.
i skrev:En sidofråga: varför är de så billiga? Är det en marknadsnishning eftersom de (i regel) är dåliga eller är de så billiga att tillverka?
Nattlorden skrev:i skrev:En sidofråga: varför är de så billiga? Är det en marknadsnishning eftersom de (i regel) är dåliga eller är de så billiga att tillverka?
Jag skulle säga det senare, men jag har inte koll på ev kvalitetsproblem.
Jag skulle egentligen säga som Svante, men jag tror nog faktiskt att det går att bygga bra horn/waveguides - det är nog ett av de områdena där man kan dra nytta av robotisering i produktionen som mest... Även svåra matematiska former går att fräsa fram med hög precision idag. Rent prinicipellt är fuktionen hos piezo trevligt, tyvärr är ju "slaglängden" begränsad - annars hade det varit en intressant princip för hela registret.
i skrev:Hittade nedanstående piezo på Hifikit, pratar de skit eller?
Citat:
SA 67 är ett exponential/bullet diskanthorn, som kombinerar en hög känslighet ihop med en exeptionellt mjuk karasterika. Diskanten har en ren och klar ljudkaraktär, med en hög upplösning över hela registret.
Märkeffekt: 120 W
Frekvensomfång: 3500-20000 Hz
Distorsion vid 105 dB: Mindre än 1%
Känslighet (1m, 1W): 95 dB
Vikt: 0.058 Kg
Monteringssätt: Framifrån
Monteringshål: Ø 65 mm
Yttermått: 88x88 mm
Djup: 55 mm
Obs! Koppla alltid ett motstånd i serie med diskanten pluspol.
[ Bild ]
59:- sek.
petersteindl skrev:Svante skrev:Jag tror att felet på piezo-diskanter är att de behöver ett horn. Jag har aldrig hört en hornhögtalare som låter bra.
Har du hört någon högtalare med waveguide som du tycker låter bra?
i skrev:Svante skrev:Jag tror att felet på piezo-diskanter är att de behöver ett horn. Jag har aldrig hört en hornhögtalare som låter bra.
Beror det på just hornet som idé eller är det implementationen som brister tror du?
i skrev:Hittade nedanstående piezo på Hifikit, pratar de skit eller?
JM skrev:Dahlquist DQ-10 ansågs vara en bra högtalare på sin tid. Notera piezo-diskanden.
i skrev:Ja just det, vilka egenskaper är det som gör att piezo-diskanter inte används i högtalare med hifi-anspråk?
Finns det piezodiskanter som låter bra?
Världen undrar!