Svante skrev:Ska man vara petig så är det väl så här: En dataström eller det som kommer ut ur en DAC ser inte ut alls. Vi måste representera det på något sätt så att våra ögon ska kunna se det. När det gäller spänningen som kommer ur en DAC av gamla sorten så är den inte så olik trappstegen.
Njae... Det beror väl på vad man menar med "gamla sorten".
Det är inte om det är fler- eller enbitsteknik som är den viktiga och mest avgörande frågan här, utan om omvandlingen sker med eller utan översampling. Och översampla, det gjordes det ju redan i den allra första CD-spelaren som kom på marknaden - Philips CD-100.
Svante skrev:När det gäller dataströmmen kan man representera även den med en trappstege, då sätter man ett vågrätt streck vars höjd representerar varje sampel. Man kan också representera dataströmmen med en tabell med siffror, tex binära eller decimala.
Ja, men är det vettiga sätt att representera samplen?
Samplen "gäller" (är sanna, med reservation för t ex upplösningsorsakad felläsning) ju för ett ögonblick, samplingsögonblicket. Så vill man illustrera dem som funktion av tiden så skall de förstås representeras med punkter vars position på X-axeln visar samplingstillfället och vars position på Y-axel visar värdet (summan av bitarna, med bitvikter inkluderat, även polarisation). Möjligen med vertikala streck som utgår ifrån noll, det kan göra dem synligare än punkter. I båda fallen måste de ju ges en yta för att kunna ses.
Att representera samplen med en trappstegskurva är nog bara vettigt om man vill visa kurvor i en broschyr med målet att visa hur fin utsignal ens egen produkt ger, samtidigt som man vill att läsarna skal tro att andra spelares utsignal ser ut som trappstegskurvan. Sådant gjordes alldeles för ofta i CD-systemets barndom.
Trappstegskurvor användes även av CD/digital-antagonister, för att lura i folk att systemet hade sådana brister. Ett väldigt fult lobbying-beteende, men förhoppningsvis skedde det ofta av okunskap snarare än för att bedra läsarna.
Svante skrev:Trappstegsformen blir som du vet efter rekonstruktionsfiltret identisk med den bandbegränsade signal som man har samplat om bara rekonstruktionsfiltret är idealt.
Nej, det blir den inte.
Den skiljer sig genom att vara kvantiserad till X antal bitar (X = 16 i fallet CD). Men är signalen stark så är det mycket svårt att se skillnaden, visst. Redan vid 8 bitars upplösning så börjar det bli mycket svårt att se upplösnings-artefakterna på ett oscilloskop.
Svante skrev:Och tar man en modern DAC som har rekonstruktionsfiltret och kopplar ett oscilloskop till den så ser man en vågform som är identisk med den bandbegränsade signalen som man har samplat, igen om rekonstruktionsfiltret är idealt.
Igen, nej. (Av samma skäl.)
Och skall man vara noga så räcker det ju heller inte med oändlig upplösning och att rekonstruktionsfiltret är idealt, detsamma gäller ju det filter som gjorde bandbreddsbegränsningen före sampling (sagt med reservation för att man i verkligheten ju sällan samplar med samplingsfrekvensen, utan istället översamplar).
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Ungefär vad jag uppfattade i någon lärobok runt 2000-2001.
