Tycker hela tråden är full av otydligheter och en massa grundlösa spelulationer.
Den som vill ta illa upp av det får det, man jag hoppas ingen gör det. När jag läser tråden så ser jag bara en massa försök att förenkla ned lyssningströtthet till någon så orsakerna till det kan beskrivas på ett enkelt sätt, men något sådant svar (som är sant) finns inte. Tumreglerna jag sett beskrivas i tråden av några, är verkligen oförnuftiga, och väldigt långt ifrån sanningen.
Allt är inte helt osant, men just detta att det skulle finnas ett enkelt recept på hur man skapar lyssningströtthet, eller ser till att slippa det är så fruktansvärt fel. Det finns hundratals saker som nåste var rätt (vilket ofta handlar om balanser snarare än om att minimera eller maximera något), och om inte allt är bra så är inte resultatet bra! Även om några saker är hur bra som helst.
Deg gäller förstås inte bara lyssningströtthet utan allt dom har med hifi att göra. Att identifiera någon egenskap och sen optimera den är en hopplös väg. Man behöver focusera på att hitta alla fel och eliminera dem. Hifi är inte att göra något rätt, det är att se till så inget är fel.
- - -
Innan man reder ut vad som ger lyssningströtthet Bör man nog börja ned att reda ut vad det är för något. Min uppfattning är att det som kännetecknar lyssningströtthet är man inte vill lyssna längre utan gärna har det lite tyst.
Men - det duger inte alls som beskrivning om målet är att förstå vad det är. Dels finns dels två olika sorter i betydelsen hur den verkar - mental och fysiologisk. Om ljudet är jobbigt "för hjärnan" eller jobbigt för öronen.
Dessutom finns två sorter med avseende på om vägen till lyssningströtthet är av värde eller en del av plågan.
Låt mig exemplifiera det sistnämnda först: En kväll i musikens tecken. Stråkkvartett och sen en bombastisk orkester. Efteråt är man matt, nöjd, vill ha det tyst. Det som gav lyssningströttheten var underbart!
Det förstnämnda exemplet är istället en hifi-anläggning som sliter på öronen på fel sätt. Det kan handla om jobbiga rumsresonanser, för mycket tidiga reflexer för lite tidiga reflexer, för mycket efterklang, för lite efterklang fel balans mellan det ena eller det andra. Det är inte så att det finns ETT fel som ger lyssningströtthet. Närmare ssnningen är att det finns ett recept för frihet från lyssningströtthet, men inte heller det är riktigt. Det finns många sound som slipper igenom således (färgar men utan att ge lyssningströtthet).
- - -
Någon har nämnt att tonkurvan har stor betydelse, och av allt som skrivits i tråden är det kanske det vettigaste, även om det inte är alldeles så enkelt som att man kan beskriva "de tonkurvefel som ger lyssningströtthet". Men registret 3-4,5 kHz är EN av de saker som man kan ge akt på. För mycket där är definitivt något som sliter på hörseln. Men det finns många tonkurverelaterade saker som kan göra det jobbigt att lyssna, och många av problemen handlar inte om att vissa register är mera påfrestande för hörseln utan mera om att signalen har svåra toppar i grupplöptiden, eller att ljudfältet inte är tillräckligt diffust (vilket kan vara superjobbigt när det är stereofoniskt ljud).
Men viktigast är att inte tro att det finns ETT skäl till lyssningströtthet - det finns ofantligt många saker som kan göra ljud jobbigt att lyssna på.
Och igen - man bör inte glömma att riktigt stora musikupplevelser tar på krafterna också, och att det inte alltid behöver vara fel att bli matt av musikupplevelser. Att inte bli det kan helt enkelt vars ett tecken på att musikupplevelsen inte var bra nog.
Dålig lyssningströtthet - nej tack.
Bra lyssningströtthet - ja tack!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
De bara har lärt sig ett recept som de försöker nå varje gång, trots att förutsättningarna kan skilja mycket från gång till gång. 
