Det var länge sedan jag hälsade på hos rydberg, numer huserar pi60s där tillsammans med dubbla bryston-steg + försteg från samma tillverkare. Även en benchmark dac hade intagit rollen som digital källa, nåja det fanns givetvis en trasportenhet också...i form av en denon.
Från att ha föresråkat nordost har numer rydberg som alla här vet sålt sin... nej han tycker att EKK är en utmärkt förmedlare.
Därför tänkte jag att jag skulle ta tjuren vid hornen och besöka mannen, det har varit på gång länge men familj, jobb och vänner kräver sitt tribut i form av tid.
Härom dagen så bestämde jag och rydberg en lämplig dag och jag åkte dit, det är ju som bekant roligt att träffa likasinnade, ta en fika, skavalra och givetvis lyssna lite också.
Väl där särskådar jag underverken, jag kan ju inte med designen, visst den är funktionell och konstruerad med ljudreproduktion i åtanke i första hand, i enda hand kanske. Lacken var dock imponerande, bättre än Mårten design men inte lika bra som mina fovoriter, Sonus Faber. Det måste å andra sidan vara svårare att få en icke välvd yta att bli riktigt snygg då minsta lilla avikelse syns, snyggt lackarbete i alla fall.
Efter den obligatoriska okulärbesiktningen var det dags..."får vi be om största möjliga lyssssnad?"
Först demade Rydberg Chris Jones-roadhouses & automobiles, en lätt-demad låt som jag alltid lyssnar på i en ny anlägning, varför? Jo den innehåller lite av varje, stålsträngade gitarrer, hans röst en liten kör, pedal steel, bass och lite ambiens i form av cikador och en liten fågeltut.
Mina förväntningar var ändå ganska höga, till min glädje var ljudet inte alls så hårdt som jag trodde det skulle vara tvärtom, mjukare än jag var van vid. Anslagen upplevde jag som lite diffusare gitarren lät som den var strängad med mer nylon än stål, cikadorna var förvånadsvärt långt borta och jag fick lyssna aktivt för att höra dom tydligt. Det lät soft men mycket bra det som oroade mig lite var att den kraft jag tycker att två monoblock från Bryston borde ge saknades lite.
-Hur tycker du det låter då? frågade Rydberg -Tycker du att det är lite hårt? -Nej! sa jag och sedan följde jag upp med ovanstående. Rydberg flinade och tryckte igång ytterligare en låt från skivan, denna gång nr 5.
Han skruvade upp rejält och det hördes att högtalaren kunde återge riktigt låg bas, dock grötade basen till händelseförloppet lite så jag bad Rydberg sänka lite. Detta fenomen trodde jag var rummet som spökade något som anlägningen inte kan lastas för. -Nå? Rydberg flinade oroväckande. "-Vi spelar bara på Denonen" VA! sa jag. "- Nåja när man kopplar in benchmarken så lär det bli mer kontroll och kraft." sa jag. "Den är inkopplad, det är förstärkaren." Vilket lömskt bakhåll, vilken fälla! "koppla in Bryston please."
Ny session, nu lät det avgjort bättre, ingen natt och dag-skillnad som Rydberg uttryckte det, men jag skulle lätt betala mellanskilnaden för det lyft som blev. Nu var anslagen på gittaren mer precisa, strängarna klingade som jag var van. Den största skilnaden var cikadorna och pippijågel som nu var naturligt närvarande och skapade en bättre ambiens. Fokus förbättrades och Chris röst höjdes upp en halvmeter samt fick mer luft kring sig. För mycket floskler för vissa läsare? Det bjuder jag på. En annan markant skilnad var att ljudet inte luddades till vid höga volymer, visst kunde rumsproblem identifieras men inte i den grad som när Denonförstärkaren tappade kontrollen.
Visst presterade Denonen ett hygligt resultat men det var skilnad, sen är det upp till var och en att bedömma om det är värt mellanskillnaden.
Eftermiddagen förlöpte med gott fika och lite mer musik bra vin- och chokladtipps även en liten förevisning av de där små vita sakerna som användes i filmsamanhang, filmljudet var mycket övertygande helt i klass med de dyraste system jag hört, subb behövs då rakt inte, ingen löjlig center heller.
Jag blir aldrig impad längre när det gäller ljud, förutom små sinnesförvirringar hemma, ofta med dyra kablar som ingrediens, ljudet som presenterades var riktigt bra, bättre än när jag senast var där. I vissa avseenden lät pi60s mer likt mina sonusar(hemma) än Rydbergs tidigare B&W (hos honom), dessa upplevdes som luftigare men som helhet får nog pi60s ses som en vinnare i detta sammanhang. Det har desutom flutit mycket vatten under broarna sedan jag var där sist och min minnesbild har säkert förvrängts.
En kul eftermiddag i gott sällskap, skulle dock velat hänga på ett par Heimdal från Nordost bara för att få den "rätta knycken" (och retat gallfeber på en del.)
Rydberg har säkert några bilder till hands som han kan lägga upp i tråden för att ögonen ska få lite godis också.
Hej hopp.
Jag tror dig i ovanstående men skulle oxå kunna tänka mig att 3805 + Bryston kan låta "tillräckligt" bra, alltså att man skulle kunna leva utan Benchmarken i det läget? 