1. Jag tror faktiskt vi nu använder hypad på precis samma sätt! Alltså "positivt omtalad". Det gläder mig mycket.
2. Jag menar nog att popmusik och akustisk musik inte alls är samma sak. Popmusik produceras i kontrollrummet. Akustisk musik produceras i musiksalen, och inspelningen är bara en dokumentation (som förvisso i alla sina optimeringar innehåller en del överväganden, men det är endå inte alls samma sak som en pop/rock-inspelning).
Popmusik både kan och bör tillåtas produceras precis hur producenten vill! Så länge artister, tekniker och producenter haft en lyssning som gör att de hört vad de gjort. I varje fall om resultatet inte ger hörselskador. Sen är det upp till var och en att välja om man vill ha verket eller ej. Det är således en helt subjektiv fråga.
Jag tycker att Melua-plattan är utmärkt välproducerad! Den tillhör definitivt de bättre 5% av all pop som görs.
3. Jag är slutligen inte övertygad om att det ens är olika reverb använt för de olika ljuden i låtarna!* Om man använder samma reverb (och lägger fram olika spår olika mycket) är det nämligen rätt normalt att S-ljuden från sång efterklingar på ett mycket speciellt sätt. Ett som man kanske inte kan identifiera från någon av instrumenten, men det kan beror på att inga av dem låter SSSSS, såsom röstens S-ljud gör.
(Den som lyssnat mycket på kör i stenkyrkor har dock säkert reflekterat över hur S-ljuden kan klinga rätt så extremt även i verkligheten, fast förstås alltid rent, alltså precis som på Melua-plattan.)
Paradoxalt nog är det därför faktiskt så, att om man gör en pop-produktion där man vill skapa illusionen att sångerskan står i ett verkligt (mera diskantdämpat) rum, så måste man göra olika med musikinstrumenten och sångerskans röst! Man måste filtrera antingen reverbtappen, eller reverbreturen för just rösten! Det beror på att inspelningstekniken som används (på ALLA ljud, instrument såväl som röst) inte fångar instrumentens totalljud, alltså det som borde ha skickats till reverbet. Röstens S-ljud är särdeles riktade, jämfört med nästan alla musikinstruments högfrekvensregister.
Allt nog och medan hörs allt detta med önskvärd tydlighet i alla goda anläggningar.
Men huruvida man sen väljer att tycka att det
skall vara på ett visst sätt är upp till var och en, till exempel:
1. Att en falsk illusion av musiker i ett gemensamt rum MÅSTE vara målet (och alla andra sätt att låta på är fel). Trots att musiken är inspelad bit för bit, och faktiskt inte sällan i olika rum.
2. Eller om man accepterar att en pop-produktion är ett kreativt skapande som bör få ske utan ramar, och alltså inte är förpliktigad att låta som en akustisk verklighet (lika lite som rymd-aliens bör förbjudas i sci-fi-filmer, eftersom de inte finns i verkligheten).
Min uppfattning är att man musiken bör tillfredsställa de inblandade konstnärernas ambitioner, det är en sak var och en själv bör bestämma. Att definiera något annat känns helt orimligt med tanke på att även Jazz-musik, live, nästan undantagslöst är försedd med mikrofonsång. Att då ha målet att skapa en illusion av att en sångerska sjunger oförstärkt i ett rum bara för att samma musik spelas i för att ges ut på fonogram, känns poänglöst.
Min uppfattning är att fonogrammet ifråga (fortfarande 'Piece-by-piece' av Kaie Melua) är en UTMÄRKT produktion, och jag har inga allvarligare invändningar mot "kakel-reverbet", för slutresultatet är ju estetiskt tilltalande, och vad är vitsen med att det skall behöva låta som en sångerska i ett rum?
Missförstå mig inte, jag hade inte tyckt det vore sämre om hennes röst LP-filtrerats en smula före reverb-tappen, tvärtom faktiskt, men jag tycker inte att en intellektuell invändning om att det rent objektivt
skall vara på något specifikt sätt (utan några subjektiva skäl) har bäring.
En pop-produktion är inte en dokumentation av en konst-händelse, utan den är ett skapat konstnärligt verk i sig!
(Mastring däremot är ett ondskefullt våldförande mot verket!
)
Vh, iö
- - - - -
*Fast tvingas jag gissa säger jag nog att det är det.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
) att det verkar som om du och Ingvar är överens om att det är den pålagda efterklangens ljushet som är problemet.
.. Annars faller ju hela snacket om rumsinfo o ljudbild osv.. För att inte tala om tonala saker i ljudbilden osv..
I synnerhet inte om det drivs av oorganiserade entusiaster utanför Europeiska radiounionens tekniska led.