-100
Mikrofoner uppfattar ingenting, de bara för vidare.
Men med det sagt - vi hör och uppfattar alltid samma sak som mikrofonerna har mätt, om vi förstår vad den kurva som visas betyder! För den som inte förstår det (utan vilar mot någon korkad tumregel om vad kurvan visar) så kan utfallet å andra sidan bli precis hur som helst. Det är kanske helt enkelt bäst att den som inte kan tolka kurvor helt enkelt låter bli att göra det, så sådana där tokiga kommentarer kan undvikas.
(Notera smileyn, visst är det en liten pik det jag skriver, men jag menar inget illa med den.)
- - -
Så - problemet är inte att kurvor inte är sanna, utan att vanligt folk (inklusive de flesta självutnämnda experter och ljudfilosofer) inte förstår att tolka uppmätta tonkurvor. De tror att varje kurva visar avvikelser från det raka streck som det borde ha varit.
Folk tittar på EN kurva, som är mätt, och tycker att de hör något annat än kurvan visar... men utan att fatta att man ju faktist kan mäta fram en förfärlig massa kurvor - i vartenda rum - kurvor som inte alls ser likadana ut som varandra trots att de kommer från samma anläggning och samma rum, och korrekt tolkade så stämmer de ALLTID exakt med hur det låter i rummet (förutsatt självklart att man har tillräcklig information, inte bara en enstaka kurva*). Man hör ju inte via magi utan via sina öron, och det ÄR just hur det är som bestämmer hur vi tycker att det låter (fonogrammet inkluderat självklart).
- - - - -
Modernare mätmetodiker och ett mera psykoakustiskt komplett tänkande än man hade på t ex 50-talet (då många målkurvor för t ex biografer togs fram) gör att de tumregelapproximationer som blev till rekommendationer (t ex the X-curve) gör att kan man skrota alla d(t)umregler och istället titta på vad som händer i rummet på riktigt.
Och en rak tonkurva är då alltid eftersträvansvärt om fonogrammen är felfria. Men man måste då först förstå hur en rak tonkurva skall definieras. Det är ju psykoakustiskt rak den skall vara, och det betyder INTE godtycklighet.
Men det betyder att man måste förstå vad som är vad i transmissionen från högtalare till öron, och hur stereosystemet påverkar inte bara upplevelsen av klang, utan den klang man (DE FACTO!!!) exponeras för. Alltså fysikaliskt.
- - -
Men rak tonkurva behöver ändå inte var rätt för spelning av fonogram med fel = dålig klang (av något skäl, det kan vara mycket som ställer till den).
Vh, iö
- - - - -
*På samma sätt räcker det inte att veta hur många hästkrafter en bil har, man måste veta vad den väger, och den har samma dynamiska som statiska effekt, hur växlarna medger användande av effekten som finns... om man skall kunna avgöra maximal möjlig acceleration.
Men att säga att uppgiften om hästkrafterna inte stämmer med accelerationen är lika dumt som att säga att en tunkurva inte stämmer med lyssningsintrycket. De stämmer ALLTID, men de betyder inget utan att ett tillräckligt komplett sammanhang finns, och att personen som tycker något förstår sammanhangen.
Ja'menar... självklart kan en (generellt okunnig) person som inte vet var hästkraft är (eller vad en tonkurva visar) och som saknar all kunskap som behövs för att förstå ett sammanhang, säga att: "-Uppgiften om >100 000 hästkrafter stämmer inte alls med accelerationen", samtidigt som en annan person med större förstånd och kunskap kan kommentera det med; "-Hur menar du då, vi är ju på en finlandsfärja som väger etthundrasjuttiotusen ton!"
Men den som inte förstår en graf kan dra helt fel slutsatser från den, det tror jag alla är överens om. Vad jag är rädd för är att det finns många som tror att det beror på att grafen är fel på något sätt, eller irrelevant.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
