Finns det något modernt att jämföra Carlsson med?

[hifikg]

Skrev i min presentationstråd att tyska MBL levererar ljud i klass med Carlsson, men sådana påståenden kan få stackars Stig att rotera i sin grav replikerade IÖ, så vad finns det för den som idag vill köpa något nytt och ändå få något som liknar Carlssonljud? Larsen verkar vara ett naturligt alternativ, L8 lirar skönt för det allra mesta, hörde ett undantag på Clarion Hotell i Stockholm en gång och just den gången dristade sig John att säga att L8 är bättre än OA-52... Nåja, vad ska han säga? Och snart kommer L9. Jag tänker mig att det borde finnas fler alternativ för den som inte vill jaga 30 år gamla burkar som alltmer sällan bjuds ut till försäljning. Peters Ägg och tyska MBL skulle jag överväga om jag blev tvungen att inhandla något helt nytt.

Ni som har lyssnat ordentligt på både och, vad säger ni? är det fel att påstå att MBL-ljudet är besläktat med Carlssonljud?

[STDI]

...
L8 lirar skönt för det allra mesta, hörde ett undantag på Clarion Hotell i Stockholm en gång och just den gången dristade sig John att säga att L8 är bättre än OA-52... Nåja, vad ska han säga?
...

Jag håller med John. Jag har Carlsson OA52, OA52.2 och OA52LE samt Larsen L8. Jag tycker att L8 är bäst av dessa.

[JM]

Stig Carlson var en pionjär i Sverige när han introducerade ett till viss del bättre ljud än vanliga lådhögtalare i mindre rum. Rätt placerade Carlsonhögtalare i rätt rum gav en bredare stereobild och en bättre "klang" på ljudet än lådhögtalaren.

MBL i rätt större rum är i alla variabler överlägsen Carlsonhögtalaren. I det lilla rummet är vanligen Stigs högtalare är bättre än MBL. MBLs problem i det lilla rummet som även delvis delas med Stigs högtalare och vanliga lådhögtalare är att de är rundstrålande ffa under 1000 Hz. MBL största problem i det lilla rummet är att högtalaren även är rundstrålande över 1000 Hz och ger skadliga för tidiga och för dominerande reflexer dvs ger en klart sämre "klang" och närhet. Direktljudet "drunknar" i reflexerna.

Dipolhögtalaren med subbasar i det lilla rummet är i oftast överlägsen Stigs högtalare och MBL map "klang", närhet i ljudet, stereobild mm. Dipolens 8-utbredning minskar vanligen förtidiga/fördominerande reflexer i ett bredare spektrum och samtidigt som reflexerna har ett frekvensspektrum mer likt direktljudet.

Dipolen är knappast modernare än Carlsonhögtalaren men är enligt mitt förmenande rätt placerad i det lilla rummet klart överlägsen erfarenhetsmässigt och teoretiskt Stigs högtalare, lådhögtalaren och MBL map på de variabler Stig tillskrev sina högtalare.

JM

[Kalejdokom]

... så vad finns det för den som idag vill köpa något nytt och ändå få något som liknar Carlssonljud?

Frågeställningen blir något hypotetisk, då de flesta inte har varken plats för eller ekonomi att köpa några MBL. Mer intressant är väl att spåna kring mer "normala" konstruktioner, som t.ex. Visaton Fontana, Duevel Planets, Mirage eller de som nämnts; Bremen och Larsen. Dock har jag liten (eller ingen) erfarenhet av dessa, så jag har ingen personlig uppfattning, tyvärr.

Annars skulle jag också säga att dipoler väl liknar "Carlsson"-ljudet då de också nyttjar omgivande ytor för att skapa en stor ljudbild. Tyvärr tenderar ju även dipoler att bli dyra pga avancerade filter- och slutstegslösningar (egen erfarenhet ).

[hifikg]

...
L8 lirar skönt för det allra mesta, hörde ett undantag på Clarion Hotell i Stockholm en gång och just den gången dristade sig John att säga att L8 är bättre än OA-52... Nåja, vad ska han säga?
...

Jag håller med John. Jag har Carlsson OA52, OA52.2 och OA52LE samt Larsen L8. Jag tycker att L8 är bäst av dessa.

L8 brukar alltid låta mycket trevligt, men just den gången lät det inte alls bra, antagligen pga det pyttelilla rummet och för att vi satt med högtalarna i knät praktiskt taget.

[matssvensson]

Bremen 3D8 (eventuellt inklusive dold mitthögtalare) gjorde djupt intryck på mig på Sheraton HEM mässan (var det 2014?). Ino piP i Holographic Audio rummet satte också spår. TAD Reference One intrycken från samma mässa sitter också kvar i minnet. De mindre MBL högtalarna i en tilltagen hörsal imponerade något år senare. Och senast jag besökte mässan tyckte jag Beolab 90 hade några intressanta kvaliteter värda att utforska (om än obalanserat bastunga vid det tillfället). Larsen högtalare har inte imponerat på mig de gånger jag haft chansen att bekanta mig med dem. Alla intryck som sagt från mässor, vad det nu kan vara värt.

Sen gillar jag mina egna dipolära hemmabyggen också .

mvh, mats

[Kalejdokom]

Sen gillar jag mina egna dipolära hemmabyggen också .

Ja, där har vi väl ett bra exempel på mix av OA- och dipol-koncepten. Skulle vara kul att höra någon gång... .
Synd att det är så knövligt att "flytta" en dipol-setup. Annars hade det varit trevligt med en "DIY-dipolmässa" för oss frälsta .

Sorry, hifikg för ämnesflykt.

[Johan_Lindroos]

Bremen 3D8 (eventuellt inklusive dold mitthögtalare) gjorde djupt intryck på mig på Sheraton HEM mässan (var det 2014?). Ino piP i Holographic Audio rummet satte också spår. TAD Reference One intrycken från samma mässa sitter också kvar i minnet. De mindre MBL högtalarna i en tilltagen hörsal imponerade något år senare. Och senast jag besökte mässan tyckte jag Beolab 90 hade några intressanta kvaliteter värda att utforska (om än obalanserat bastunga vid det tillfället). Larsen högtalare har inte imponerat på mig de gånger jag haft chansen att bekanta mig med dem. Alla intryck som sagt från mässor, vad det nu kan vara värt.

Sen gillar jag mina egna dipolära hemmabyggen också .

mvh, mats

Det är inte helt otänkbart att Larsen skulle ha låtit annorlunda (bättre) om John hade haft större demorum. Vad jag har sett brukar han oftast ha små demorum. Jag gissar att han inte tycker det är värt pengarna att ha ett större rum. Gissningsvis tänker han att det kan få räcka med att visa upp sina produkter, och att de kunder som blir verkligt intresserade ändå kommer att ta sig noggrann tid att lyssna på högtalarna vid fler tillfällen på andra platser också.

Det är lurigt med mässor tycker jag, rent allmänt sett, att olika rums akustiska egenskaper är så väsensskilda mellan varandra. Ofta tycker jag det ger extremt stor påverkan på återgivningen.

[matssvensson]

Annars hade det varit trevligt med en "DIY-dipolmässa" för oss frälsta .

Fortsatt OT - ja, en "DIY-dipolmässa" är något att kontemplera. Vore störtkul om det gick att få till .

/m

[matssvensson]

Det är lurigt med mässor tycker jag, rent allmänt sett, att olika rums akustiska egenskaper är så väsensskilda mellan varandra. Ofta tycker jag det ger extremt stor påverkan på återgivningen.

+100. Håller fullständigt med. Därför förbehållet i mitt inlägg. Själv litar jag bara på mina intryck från när jag i lugn och ro kan utvärdera något i välkänd hemmamiljö.

/m

[JM]

Kanske går det att få till en dipolhörna parallellt med någon större Hifi-mässa gärna med DIY typ Solhaga.

JM

[hifikg]

Bremen 3D8 (eventuellt inklusive dold mitthögtalare) gjorde djupt intryck på mig på Sheraton HEM mässan (var det 2014?). Ino piP i Holographic Audio rummet satte också spår. TAD Reference One intrycken från samma mässa sitter också kvar i minnet. De mindre MBL högtalarna i en tilltagen hörsal imponerade något år senare. Och senast jag besökte mässan tyckte jag Beolab 90 hade några intressanta kvaliteter värda att utforska (om än obalanserat bastunga vid det tillfället). Larsen högtalare har inte imponerat på mig de gånger jag haft chansen att bekanta mig med dem. Alla intryck som sagt från mässor, vad det nu kan vara värt.

Sen gillar jag mina egna dipolära hemmabyggen också .

mvh, mats

Det är inte helt otänkbart att Larsen skulle ha låtit annorlunda (bättre) om John hade haft större demorum. Vad jag har sett brukar han oftast ha små demorum. Jag gissar att han inte tycker det är värt pengarna att ha ett större rum. Gissningsvis tänker han att det kan få räcka med att visa upp sina produkter, och att de kunder som blir verkligt intresserade ändå kommer att ta sig noggrann tid att lyssna på högtalarna vid fler tillfällen på andra platser också.

Det är lurigt med mässor tycker jag, rent allmänt sett, att olika rums akustiska egenskaper är så väsensskilda mellan varandra. Ofta tycker jag det ger extremt stor påverkan på återgivningen.

Rummet på Sweetspot är inte så stort, men där har alltid Larsen dragit längsta strået i välljudskampen. Därför förstår jag vad John menade, men just den enda gång jag hörde honom göra en direkt jämförelse gjorde han det i ett rum där L8 inte fungerade särskilt väl.

[Bill50x]

Det finns åtskilliga högtalare att jämföra med. Det handlar ju trots allt om att leverera musik, eller hur? De fördelar Carlssons högtalare har är ju tex att de tar liten plats, är lättdrivna, snygga och att man slipper sk hot spot utan man kan befinna sig på en större yta i rummet och ändå njuta av musiken.

De nya OD11 från Teenage Engineering



är absolut något att fundera på för vänner av Carlsson-ljudet. De låter fantastiskt bra med tanke på storleken, är aktivt drivna och kopplas upp mot nätverket för att lyssna på tex Spotify,

/ B

[hifikg]

OD-11 är ju Carlsson. I modern form förvisso, men att de lirar bra borde inte förvåna någon. Jag är lite häpen över att många verkar tycka att EN räcker.

[oa51]

Ni som har lyssnat ordentligt på både och, vad säger ni? är det fel att påstå att MBL-ljudet är besläktat med Carlssonljud?

Håller helt med Jag har inte lyssnat "ordentligt", men två korta lyssningar har bitit sig fast som de mest minnesvärda under mina 58 år:
1. Äggen hemma hos Peter Steindl
2. MBL hemma hos "Plind" i Göteborg

Har haft Carlssonhögtalare sedan -84. Visserligen nyligen bytt till Pi60 i vardagsrummet, de låter bra men saknar vissa dimensioner som min referens OA51 klart behärskade......

[matssvensson]

Kanske går det att få till en dipolhörna parallellt med någon större Hifi-mässa gärna med DIY typ Solhaga.

JM

Intressant idé! /mats

[IngOehman]

Skrev i min presentationstråd att tyska MBL levererar ljud i klass med Carlsson, men sådana påståenden kan få stackars Stig att rotera i sin grav replikerade IÖ, så vad finns det för den som idag vill köpa något nytt och ändå få något som liknar Carlssonljud? Larsen verkar vara ett naturligt alternativ, L8 lirar skönt för det allra mesta, hörde ett undantag på Clarion Hotell i Stockholm en gång och just den gången dristade sig John att säga att L8 är bättre än OA-52... Nåja, vad ska han säga? Och snart kommer L9. Jag tänker mig att det borde finnas fler alternativ för den som inte vill jaga 30 år gamla burkar som alltmer sällan bjuds ut till försäljning. Peters Ägg och tyska MBL skulle jag överväga om jag blev tvungen att inhandla något helt nytt.

Ni som har lyssnat ordentligt på både och, vad säger ni? är det fel att påstå att MBL-ljudet är besläktat med Carlssonljud?

Var och en äger rätt till sina åsikter. Du är inte undantagen.

Så det du upplever kan ingen förneka.

"Besläktat" kan dock betyda olika saker. Du kan uppleva likheter, men det betyder inte att de är lika fysikaliskt, eller att avsikten med den ena är att låta som den andra. Stig hade INGA ambitioner att låta som MBL (han kände till dem och tyckte att de var helt feltänkta). Och när det gäller MBL så vet jag inte om Juergen Reis ens känner till Sonab/Carlsson. Stig Carlsson är i huvudsak en Svensk helgedom. Det är nog svårt att förstå om man levt i Sverige.

Men skall man förenkla frågan lite (typ för att hitta skäl att hävda likheter mellan olika väldigt olika högtalare ) så kan man bortse ifrån alla detaljer och bara titta på något enskilt, t ex förhållandet mellan direkt och reflekterat ljud.

Då kan man hävda att två högtalare är lika eller liknande om de i lyssningsrummet spelar samma kvot mellan direkt och reflekterat ljud, eller om de två ljuddelarna har liknande tonkurva.

Eller man kan titta på placeringen och hävda att två som placeras liknande är lika.

Eller för att vara väldigt, väldigt basik - en person kan hävda att alla högtalare som har någotsånär liknande tonkurva (som t ex Quad ESL 63 och Carlsson OA-52) är besläktade.

Så om DU upplever släktskap i ljudet mellan ELS 63 och OA-52 så gör du det, men det säger inte att de är besläktade konceptuellt. Så man kan säga att alla högtalare är släkt (de omvandlar alla elektrisk energi till akustisk) eller att nöstan inga är det, det är en subjektiv fråga. Men vad man KAN göra är att fråga om en konstruktör sympatiserar med andra konstruktörers "recept".

Och i fallet Stig Carlsson så sympatiserade Stig bara undantagsvis med andras recept, och då nästan aldrig med mera än delar av deras recept. Bland annat så hade Stig en viss respekt för Peter Snell och några av de ideer han motionerade.


Vh, iö

[IngOehman]

OD-11 är ju Carlsson. I modern form förvisso, men att de lirar bra borde inte förvåna någon. Jag är lite häpen över att många verkar tycka att EN räcker.

Bra synpunkt där!

Ja, dagens ungdom verkar inte ha någon relation till stereo och nöjer sig med mono, de vill... bara höra låten!


Vh, iö

[IngOehman]

PS. Mitt svar på trådfrågan:

Man kan jämföra vilken högtalare som helst med vilken högtalare som helst. Att saker kan jämföras är inte villkorat att de är likadana. I jämförelsen framgår likheter och skillnader.

Fast visst använder man ibland ordet "jämförbara" för att berätta att två saker på något sätt motsvarar varandra. Vore kul och någon språkvetare kunde lägga sig i och berätta hur den konstiga användningen av ordet jämförbara kommit till?

[hifikg]

Högtalare som ger en magnifik ljudbild med skrämmande realism och hög fidelitet är besläktade och jämförbara med Carlsson. Självklart jämförde sig inte Mästaren med någon, varför skulle han? Han hade redan gjort Världens Bästa Högtalare. Andra får väl jobba på att komma så nära som möjligt. Utan att för den skull kopiera varken utseende eller konstruktionsprinciper. Eller få sina högtalare att låta helt eljest, med sikte på dem som tycker att det går mode i hur det ska låta och byter högtalare var tionde år eller oftare. Om design kan få människor att "höra" skillnad på kablar så lär det väl vara ännu lättare att påverka med stora högtalares design. Och pris. För visst måste väl dyra högtalare låta bättre? Precis som dyra högtalarkablar. Eller kanske inte. Jag utesluter inte ens att någon konstruktion därute låter bättre än Carlsson på någon parameter. T ex så tycker jag att kvinnoröster är ännu mer övertygande med MBL. Även Äggen gav just såna en något annorlunda lyster än mina OA-52. Mina ESL låter väldigt nära likvärdigt med OA-52, förutsatt att jag sitter stilla i sweetspot. För den som lyssnar en kort period kan de t o m upplevas som bättre. I mitt tycke så kräver de basstöd. Det klarar OA-52 sig utan.

[IngOehman]

Jag har (som du vet) hört OA-52 och ESL 63 - hos dig.

Håller inte med om att de påminner om varandra. Snarare är det nästan motsatser.


Vh, iö

[darkg]

I brist på språkvetare spånar jag lite på jämförbarhet. Först tänker jag på en (balans)-våg som bringas i jämvikt, "förs i jäm" kan man väl få säga fast det inte är något man säger, genom att man lägger till vikt i den lättare skålen. Efter denna jäm-förelse, detta jäm-förande är den tillagda vikten ett mått på olikheten i vikt. Känns det omöjligt att med rimligt många och tunga vikter bringa vågen i jämvikt kan man kalla det man väger ojämförbart.

Detta skulle vara en möjlig praktisk ojämförbarhet i kvantitet. "Utan jämförelse (bäst osv)" kan även tänkas betyda att ingen sådan jämförelse behövs. "Du kan inte jämföra" kan väl i praktiken betyda "du kan inte mena att det är så svårt att avgöra att du behöver ta fram vågen", typ.

Jämförelsen går (i mitt våg-resonemang) ut på att ta reda på vad (hur mycket) som fattas det ena för att de två ska vara lika.

Äpplen och päron går inte att jämföra på det sättet. (Men givetvis deras vikt, till exempel.)

Jämförbara högtalare eller icke jämförbara högtalare... jag tror att det helt och hållet måste bero på sammanhanget vad som menas!

En slags jämförbarhet finns alltid, allt går att jämföra med allt annat, men det betyder egentligen att göra en utredning om - i praktiken - vissa utvalda aspekter. I ett sammanhang. Bröstvårtor och glödström, svärta och palindrom.

Sen finns det en ojämförbarhet pga olika "klasser" eller vad man ska säga. Man jämför väl ogärna hur oartigt det är att prassla på bion med hur oartigt det är att styckmörda. Man vill inte alls gå med på att något i världen kan läggas i vågskålen för att jämna ut den skillnaden? Själva akten att jämföra är liksom att medge att skillnaden är hanterbar. Då betyder "du kan inte inte jämföra" snarare "du får inte jämföra", dvs säga att det endast är en gradskillnad.

[ante_77]

I brist på språkvetare spånar jag lite på jämförbarhet. Först tänker jag på en (balans)-våg som bringas i jämvikt, "förs i jäm" kan man väl få säga fast det inte är något man säger, genom att man lägger till vikt i den lättare skålen. Efter denna jäm-förelse, detta jäm-förande är den tillagda vikten ett mått på olikheten i vikt. Känns det omöjligt att med rimligt många och tunga vikter bringa vågen i jämvikt kan man kalla det man väger ojämförbart.

Detta skulle vara en möjlig praktisk ojämförbarhet i kvantitet. "Utan jämförelse (bäst osv)" kan även tänkas betyda att ingen sådan jämförelse behövs. "Du kan inte jämföra" kan väl i praktiken betyda "du kan inte mena att det är så svårt att avgöra att du behöver ta fram vågen", typ.

Jämförelsen går (i mitt våg-resonemang) ut på att ta reda på vad (hur mycket) som fattas det ena för att de två ska vara lika.

Äpplen och päron går inte att jämföra på det sättet. (Men givetvis deras vikt, till exempel.)

Jämförbara högtalare eller icke jämförbara högtalare... jag tror att det helt och hållet måste bero på sammanhanget vad som menas!

En slags jämförbarhet finns alltid, allt går att jämföra med allt annat, men det betyder egentligen att göra en utredning om - i praktiken - vissa utvalda aspekter. I ett sammanhang. Bröstvårtor och glödström, svärta och palindrom.

Sen finns det en ojämförbarhet pga olika "klasser" eller vad man ska säga. Man jämför väl ogärna hur oartigt det är att prassla på bion med hur oartigt det är att styckmörda. Man vill inte alls gå med på att något i världen kan läggas i vågskålen för att jämna ut den skillnaden? Själva akten att jämföra är liksom att medge att skillnaden är hanterbar. Då betyder "du kan inte inte jämföra" snarare "du får inte jämföra", dvs säga att det endast är en gradskillnad.

Jämföra och jämställa

[Bill50x]

OD-11 är ju Carlsson. I modern form förvisso, men att de lirar bra borde inte förvåna någon. Jag är lite häpen över att många verkar tycka att EN räcker.

Ja, dagens ungdom verkar inte ha någon relation till stereo och nöjer sig med mono, de vill... bara höra låten!

När två ungar ska lyssna på en låt tar dom ju en snäcka var, dvs den ena lyssnar bara på vänster och den andra bara på höger kanal. Alternativt skrålar musiken ur den lilla mobiltelefonhögtalaren. Detta med stereo och ljudbilder existerar inte i medvetandet.

/ B

[hifikg]

Jag har (som du vet) hört OA-52 och ESL 63 - hos dig.

Håller inte med om att de påminner om varandra. Snarare är det nästan motsatser.


Vh, iö

Snacka om att vi har olika upplevelser, kanske. Å andra sidan blev det inte så mycket lyssning den gången, vi satt ju mest och pratade o hade trevligt
Men motsatser är ganska tungt, om den ena då låter bra, betyder det att den andra inte gör det? Motsats är det när det gäller frihet att välja lyssningsposition, där en av högtalarna ger stor frihet medan den andra kräver att du placerar dig rätt. Eftersom jag så gott som alltid ensamlyssnar sitter jag ändå i perfekt sweetspot oavsett vilka högtalare jag lirar på, så det är ingen större uppoffring och där levererar både Carlsson och Quad välljud i stora mått. Så utveckla gärna vad du menar med motsats.

[IngOehman]

Bra kontra dåligt? Nu tycker jag du blandar ihop subjektivt och objektivt.

När du talar om bra och dåligt nyss så berättar du inte om ditt perspektiv. Är det objektivt eller subjektivt?

- - -

Två konstnärer målar av samma motiv, en modell, klädd i svart och vinrött. En (duktig) fotograf tar samtidigt en bild.

Den ena målaren är kubist, den andra en som försöker måla så verklighetstroget som möjligt, så fotolikt han kan.

Självklart kan du gilla båda målarnas verk, men du håller väl med om att de är olika lika ursprunget? Du kanske till och med tycker att målarna är nästan motsatser till varandra. Och kanske är det din uppfattning att målare 2s målning är klart mindre njutbar än den kubistiska, eftersom motivet är så fult, vilket även framgår när man tittar på fotografiet.

Så om du med "bra" menar något som skapar något njutbart så behöver inte motsatsen vara något som skapar något fult. Du kan gilla även motsatsen.

Mikael tyckte också att dina ESL 63 och dina OA-52 lät väldigt olika, alltså på alla sätt, inte bara när det gäller att medge möjlighet att röra sig i rummet (vi satt ju typ helt stilla när vi lyssnade, i varje fall i början). Och varför skulle de inte låta olika? De strålar ju ljud på helt olika sätt.


Vh, iö

[IngOehman]

PS. Stereofonisk återgivning är inte enkelt, och något sant svar på hur det faktum att bara två kanaler som skall representera alla ljud används, finns inte.

Det är en balansfråga.

När jag lyssnade på ESL 63 hos dig så var för mig två saker tydliga (de som gjorde att det även var lätt att veta att det var dom som spelade):
1. Andelen direktljud var för stor (min smak), aningen ljust klingande och gav lite "hörlurseffekt",
2. Reflekterade ljud lät för murrigt/dovt. Dock mindre än det kan bli i andra rum.

När OA-52 spelades så tyckte jag att:
1. Andelen direktljud var för liten, röster saknade klarhet och närvaro.
2. Reflekterade ljud lät möjligen en nyans för ljust, men ändå helt okej.

I båda fall lät totalljudstonkurvan likartad dock, och i båda fallen spelades det skapligt rent. Tvangs jag välja så skulle det bli OA-52 i ditt rum. Tyckte de fungerade bättre på många sätt.

Så vad hade jag då föredragit framför dessa två högtalare i rummet ifråga? Jättesvår fråga. Men någonstans mittemellan på många sätt. Tror inga högtalare som sätts in i rummet skapar total harmoni. Det blir bara på ytterligare ett sätt.

Jag vill inte ha mera hörbart lyssningsrum än det som fås med dina ESL 63 (i ditt ganska klangliga rum) men gärna lite mindre dov rumsklang, och mindre hörbart eget lyssningsrum totalt än med dina OA-52 vill jag ha. Då kommer man närmare inspelningen, vilket jag tycker om.

Man kan säga att rummetsbidrag behöver vara lagom litet för att inte maskera information på inspelningen, och lagom stort för att trolla bort artefakterna som stereosystemet ger.

Men lösningen för att nå dit är mera omfattande än att byta högtalare. Även rummet behöver fixas lite.

Med förändringar som gör att allt blir "rätt" så får du de positiva egenskaperna från ESL 63, utan att behöva sitta i ett skruvstäd och höra en tjockhet från rummet. Eller om du hellre vill - höra samma kvaliteter som från OA-52, men med större artikulation, närvaro och klarhet.


Vh, iö

[matssvensson]

När jag lyssnade på ESL 63 hos dig så var för mig två saker tydliga (de som gjorde att det även var lätt att veta att det var dom som spelade):
1. Andelen direktljud var för stor (min smak), aningen ljust klingande och gav lite "hörlurseffekt",
2. Reflekterade ljud lät för murrigt/dovt. Dock mindre än det kan bli i andra rum.

När OA-52 spelades så tyckte jag att:
1. Andelen direktljud var för liten, röster saknade klarhet och närvaro.
2. Reflekterade ljud lät möjligen en nyans för ljust, men ändå helt okej.

Det där blev jag jättenyfiken på. Kan du försöka beskriva lite mer ingående hur du separerar mellan direkt och reflekterat ljud i din lyssningsupplevelse? Jag har själv aldrig tänkt på att försöka hålla isär dem, utan sett helheten som ett enda intryck.

mvh, mats

[hifikg]

PS. Stereofonisk återgivning är inte enkelt, och något sant svar på hur det faktum att bara två kanaler som skall representera alla ljud används, finns inte.

Det är en balansfråga.

När jag lyssnade på ESL 63 hos dig så var för mig två saker tydliga (de som gjorde att det även var lätt att veta att det var dom som spelade):
1. Andelen direktljud var för stor (min smak), aningen ljust klingande och gav lite "hörlurseffekt",
2. Reflekterade ljud lät för murrigt/dovt. Dock mindre än det kan bli i andra rum.

När OA-52 spelades så tyckte jag att:
1. Andelen direktljud var för liten, röster saknade klarhet och närvaro.
2. Reflekterade ljud lät möjligen en nyans för ljust, men ändå helt okej.

I båda fall lät totalljudstonkurvan likartad dock, och i båda fallen spelades det skapligt rent. Tvangs jag välja så skulle det bli OA-52 i ditt rum. Tyckte de fungerade bättre på många sätt.

Så vad hade jag då föredragit framför dessa två högtalare i rummet ifråga? Jättesvår fråga. Men någonstans mittemellan på många sätt. Tror inga högtalare som sätts in i rummet skapar total harmoni. Det blir bara på ytterligare ett sätt.

Jag vill inte ha mera hörbart lyssningsrum än det som fås med dina ESL 63 (i ditt ganska klangliga rum) men gärna lite mindre dov rumsklang, och mindre hörbart eget lyssningsrum totalt än med dina OA-52 vill jag ha. Då kommer man närmare inspelningen, vilket jag tycker om.

Man kan säga att rummetsbidrag behöver vara lagom litet för att inte maskera information på inspelningen, och lagom stort för att trolla bort artefakterna som stereosystemet ger.

Men lösningen för att nå dit är mera omfattande än att byta högtalare. Även rummet behöver fixas lite.

Med förändringar som gör att allt blir "rätt" så får du de positiva egenskaperna från ESL 63, utan att behöva sitta i ett skruvstäd och höra en tjockhet från rummet. Eller om du hellre vill - höra samma kvaliteter som från OA-52, men med större artikulation, närvaro och klarhet.


Vh, iö

Jag har en servettritning som visar vad jag kanske borde göra Sedan ditt besök har jag fyllt rummet med mjuka mattor. Det låter lite annorlunda i rummet nu, särskilt när det är tyst, du förstår säkert hur jag menar. Minns inte om min hylla över apparaterna var uppsatt när du var här, annars har jag en sådan också på den "mjuka" väggen. Jag har inte hörselminne nog för att kunna beskriva skillnaden, men någon kanske det finns. Intressant att du tar upp artikulationen, för det är där de högtalare som jag tycker är spännande brukar ha sin styrka, måhända finns det något mer att locka ur OA-52 under de kommande trettio åren

Välkommen åter, när du vill!

[hifikg]

...Och varför skulle de inte låta olika? De strålar ju ljud på helt olika sätt.

Kanske för att alla högtalarkonstruktörer försöker få ut bästa möjliga ljud och även om de använder olika sätt att nå dit så blir det rätt och lika i slutändan, i varje fall låter det inte helt motsatt, vad det nu skulle innebära i ljudsammanhang, Luddes femma i dur istället för moll? En sopran förvandlas till bas? Den lilla triangeln låter som ett pukslag?
ESL 63 och OA-52 hör till mängden lyckade konstruktioner och därmed har jag svårt att förstå att de skulle låta motsatt. Olika är okej, det köper jag alla onsdagar i veckan, även om mina öron som är mer fokuserade på musiken än på ljudet, inte ens upplever olikheten som särskilt framträdande.