Här är den alldeles sanna historien om hur jag har busat till mitt senaste par högtalare. Hela anrättningen är garanterat helt fri från djungelljud, och låderiet är dessutom polerat med ormolja till högsta finish. Håll tillgodo.
prima baffelvirke med inbyggda böjvågsfilter
Det hela börjar som vanligt med prima baffelmaterial från den välkända firman Agunnaryd Trading. Dom har alltid utmärkt basmaterial i sina stora Master Closets. En fiffig detalj är raden av små hål på ena sidan i materialet. Hålen fungerar som akustisk lins för böjvågen och bryter av den åt alla håll. Resultatet är en betydligt torrare bas då all vätska rinner ut genom hålen, som fungerar som lösbasinfiltration. Man behöver därmed inget extra lösbasfilter som kan trassla och bli igensatt.
små hål här och där underlättar
Bafflar bör ha baffelsteg har jag läst nånstans, så det fick bli några sådana även här. Jag köpte och monterade ett dubbelinverterat baffelsteg på varje baffel för att möta kraven i lösbasområdet. Baffelstegen är inverterade på två sätt, dels att dom huvudsakligen jobbar i lösbasen, dels att dom är inbyggda inuti baffeln och inte syns när dom arbetar. Mycket fiffig konstruktion som gör att basrören oöverträffat enkelt slinker ut genom baffeln och når verkligheten. En så kallad IRL-funktion uppstår därmed.
subbvåffers med mycket lösbas
På baffeln monteras särdeles kraftiga baselement, ett av de bästa som går att uppbringa för pengar ( för dom pengar jag kan uppbringa alltså ). Det är designat Gilbert Engineering och har enastående prestanda. Konen är den styvaste jag sett, nästan som vore den Viagra-dopad. Den uppför sig som en kolv långt över det möjliga arbetsområdet och pumpar upp sin energi till oanade nivåer. En bastant motor svarar för accelerationen, som går 0 - 326Hz gång på gång. Motorn är så kraftig att den helt enkelt är nästan för stark för sin uppgift och måste dämpas rejält för att inte alltihop skall bli diskant istället.
smått och stort i close-contact
Alla bra basbafflar har bra basrör, så även denna. Här valde jag de helt nya dubbelkoniska rören från BasrörsBolaget Basta, av typ BR2K/100, för att vara säker på att de skulle klara belastningen. Dom klarar fyra gånger högre hastighet än möjligt, och ser väldigt pigga och uppåt ut. Eller, ja, ibland ser dom mest neråt ut men dom vänjer sig nog med lite inspelning. Jag tog ett av varje sort, med och utan kammare, för att kunna mäta skillnaden i halvvägsrespons. Som alla känner till är halvvägsresponsen en viktig antiparameter för basrör, och här kan jag nu direkt se frånvaron av alla defekter. Rören är även försedda med strömningsoptimerad inre baffel med bara ett litet pyttesteg så basen inte får så långt till husse.
små hjul och stora skruvar
Med dessa särdeles bra komponenter inblandade blir naturligtvis basen väldigt snabb, och då gäller det att ha bra väghållning. Jag tänkte mig någon sorts lågprofildäck för att basen skall klara alla tvära sinuskurvor utan att köra i diket. Jag gillar av naturliga skäl TRX-däck, men sådana går inte att få i rätt dimension. Samtidigt vill jag ha bra komfort och tänkte mig någon sorts hydraulisk avfjädring av baffeln. Det blev inte alldeles enkelt det heller. Det hela slutade tillfälligt med ett par simpla normalprofilhjul från Hjulfabriken Clas-i-Sjön. Inga riktiga höjdare, dom klarar knappt att hålla rätt avstånd till marken, både komfort och väghållning saknas helt. Svårt med hjul i juletid.
eget bo mitt i lådan
När basen har tagit slut dansar mellanregistret på bordet. I det här fallet är bordet en halvmeter bort från basen så hon får klara sig på egen hand. Även här har jag valt ett element från Gilbert Engineering, fast det här är raka motsatsen mot baselementet. Konen är så sladdrig att inte en enda fläck går i takt vid någon frekvens. Konstigt nog är den samlade otakten riktigt taktfast att lyssna på, som ett enda stort mellanregisterljud ungefär. Mittpluppen på elementet är ännu sladdrigare, riktigt mjuk, men styvnar till när den får arbeta. Basen i källaren dikterar takten för mellanregistret som lagt sig ovanpå med baken nedåt. Elementet har en egen liten lya som har blivit virtuellt större genom lite extra mat i magen. Den gula maten är kompletterad med lite vit mat som mest fyller ut det hela.
får nog inte plats fler nu
Nu till grädden på moset eller vad man skall säga. Några diskanter är aldrig fel, men många diskanter är alltid bättre enligt Stickans Statuter. Diskanterna monteras helst i långa rader, så många som får plats utan att knuffas på baffeln. Ser lite crowded ut, men ett snyggt nät döljer alltihop för nyfikna ögon. Jag hittade en amerikansk diskant på sympatiska (eller var det syntetiska ..?) Tympani Inc. (känns lite danskt på nåt sätt...?). I alla fall, helt oljebaserad maskin med kon tillverkad av olja och spole doppad i olja. Ett speciellt filter matar hela anrättningen. Som alla känner till bör man byta olja och filter med jämna mellanrum, så även här. Varje tusen Hz rekommenderas det, men mina lådor har bara spelat några hundra Hz ännu så det är lugnt.
arvtagaren bredvid 1900-talsmodellen
Här är dom gamla trötta bafflarna från förra århundradet uppställda på parkeringen bredvid dom nya. Som synes vissa skillnader, eller, man kan kasta in hatten som det heter. Det största problemet nu är att man inte hinner få tag i hatten innan den blåser av huvudet. Funderar på att montera hatten med snabblim, men den är lite obekväm att sova i.
.
