petersteindl skrev:Tror du att Perfector möjligtvis måhända skulle kunna mena bipolär elektrolytkondensator med "bipol"?
Polykonding är lite svårare, men det kan vara polykarbonat, polyester, polystyren och polypropylen.

Ja, jag tror som du, och det skrev jag ju också.
Men jag ville även påpeka/klargöra att "bipolära kondensatorer" är de ju allihopa. Alltså både sådana elektrolyter som man använder i delningsfilter, och plastfoliekondensatorer av olika slag. Bipolärt alltsammans.
- - -
Dock finns icke bipolära elektrolyter också, av olika slag. De vanligaste är väl aluminiumelektrolyter (kallas ofta bara elektrolyter) och tantalelektrolyter (kallas ofta bara tantaler, eller tantalyter). Ospeglade alltså*. Sådana skall man inte använda i delningsfilter.
Skälet till att man säger "bipolär elektrolyt" när man gör det är alltså inte att man kan använda både bipolära och icke bipolära kondensatorer i delningsfilter, utan man säger det för att just elektrolyter finns även icke-bipolära.
Vh, iö
- - - - -
PS. Du glömde polyolefin-kondensatorer, fin-olle!

*En bipolär elektrolyt är i själva verket två elektrolyter som speglar varandra, alltså vänder antingen anoderna mot varandra eller katoderna mot varandra. Elektrolytkondensatorer i delningsfilter är tveksamt av många skäl, och därför använder man det bara när de behöver vara så stora att det blir ekonomiskt ohållbart med plastfoliekondensatorer. Problemen är både de seriella förlusterna, de dåliga toleranserna och åldringen. En bipolär elektrolyt är ju två vanliga, så de delar alla dessa svagheter, men har även några extra!
Närmare bestämt att de beter sig illa i oladdat tillstånd, alltså när man börjar använda en högtalare med sådana i filtret, innan de hunnit anpassa sig för spelning.
Vad som händer är att kondensatorerna (de två monopolära som sitter i den där bipolära) från början är oladdade, och när man börjar spela musik vid låga frekvenser, så börjar man modulera spänningar över dem, båda två. Hälften över varje. Men när spänningen ligger åt "fel håll" i respektive kondensator så läcker den, och efter en tids spelning så har mittpunkten mellan kondensatorerna laddats upp (positivt om anoderna är vända mot varandra, negativt om det är katoderna som är vända mot varandra) således att ingen av kondensatorerna längre behöver få spänning åt fel håll. Det vill säga varje gång som det kommer en transient som är större än de som varit hittills så läcks det igen...
Vill man göra en bättre bipolär elektrolytkondensator så hjälper man mittpunkten att ladda med några dioder (och kanske ett motstånd för att göra förloppen något mildare). Sådana mera komplicerat byggde bipolära elektrolyter får längre livslängd, och åldras även mindre. Men man får lov att bygga dem själv.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).