Thomas_A skrev:petersteindl skrev:Max_Headroom skrev:Kan vi ta en teknisk fråga här?
Vad sägs om att dämpa lyssningsrummet rejält och proppa in extra högtalare på sidorna (och kanske bakom) och så skapa efterklangen av lyssningsrummet elektroniskt istället? På sätt skulle man kunna ändra sitt lyssningsrums (falska) akustiska egenskaper så att det verkar större eller mindre, eller har en annan form än det rent fysiskt har.
Jag vet att konceptet har prövats med såväl stereo som 5.1 och andra system, med måttlig framgång. Max vibbar att den måttliga framgången beror på minst 2 saker:
- Man har inte dämpat det fysiska rummet ordentlgit utan krämat på med mer syntetisk efterklang + den vanliga.
- Man har för få och/eller för dåliga* högtalare för efterklangen (*=högtalarna för efterklangen avviker för mycket i sin karraktär i förhållande till huvudhögtalarna).
Nå, vad sägs? Framtidens Hifi? Haken är att det kräver ett rejält dämpat rum för att fungera, men om man har det då?
jag har faktiskt funderat lite kring detta och då speciellt att dämpa den vägg som är bakom lyssnaren om avståndet från denna vägg till lyssnaren är kort, och ha bakre högtalare som ger en viss mängd tidsfördröjt ljud.
Mvh
Peter
Ja just det ja... hur ser vår hjärna på en vägg 15 cm bakom? Visst att jag vet att det blir reflektioner som är väldigt nära i tid med direktljudet, men om direktljudet nu har samma frekvensgång som de utsläckningar som en nära vägg bakom huvudet nu genererar, så återstår vinkeln för det ljud som kommer snett bakifrån. Hittar vår hjärna den väggen då?
Direktljudet kan inte ha samma frekvensgång som de utsläckningar som en nära vägg bakom huvudet genererar. Det är kanske inte det du vill ha sagt?
Sedan ställer jag mig lite tveksam till att man refererar till ens hjärna såsom det vore en enskild entitet. Det är som om hjärnan skulle uppfatta en sak på ett sätt och övrig kropp på ett möjligt annat sätt. Som jag ser det så svarar matssvensson utifrån perspektivet att det handlar om en och endast en sensation som man upplever. Mats likställer hjärnan med hela sitt väsen såsom det är han som upplever och inte hjärnan i sig. Jag förstår mycket väl att i samtalets gång förenklar det att referera till hjärnan såsom det vore en enskild entitet. Men är det verkligen så? Den bästa personen att svara på din fråga är en blind person. Kan en blind person orientera sig i slutna utrymmen med hörseln? Jag tror det. Själv har jag inga problem att höra skillnad på 15 cm och 30 cm och 50 cm avstånd från bakre vägg. Att direkt avgöra om det de facto är en vägg på respektive avstånd vet jag inte om jag direkt kan avgöra. Hörseln kräver träning ihop med kognition samt adaption. Sedan har vi vinkeln bakifrån. Antingen vill vi höra ljudkällorna bakom oss och det är vad filmindustrin vill mixa in i ljudet, eller också vill vi känna oss omslutna av ljud såsom efterklangen bidrar med i en konsertlokal och den efterklangen byggs upp av den bakre väggen. Allt ljud framifrån når till slut den bakre väggen och studsar tillbaks och då sker denna omslutning av ljud. På engelska kallas det för immersive sound och börjar tyvärr bli en populär klyscha. Andra populära klyschor är 3D-sound, Virtual Reality samt andra företeelser. Alla dessa uttryck är scientific i sitt ursprung och har sin specifika definition inom vetenskapen. Sedan blir det genom marknadsföring till rappakalja i kommersialismens tecken och då tappar orden sin riktiga/ursprungliga betydelse och status. Det blir bara fake words. Det upplever i alla fall jag som tragiskt. Känner du kraften. . . Vad är det? Kraften. . . Kraft mäts i Newton N och är massa ggr acceleration. kg*m/s^2. Hur känner man det? Nog om språkförbistring.
Med vänlig hälsning
Peter