hcl skrev:goat76 skrev:hcl skrev:Masvi av P J Harvey plattan stöder vad jag kan se det jag redan skrev; hårt filtrerat i botten, men också i mellanbas området. De flesta låtarna verkar ha något sänkt nivå i området 200-500 Hz. Det ger ett cleant ljud, men också lätt andefattigt samt att övre mellan och diskantregistret träder fram ett snäpp, vilket inte passar riktigt bra i en f.ö. ”ren” anläggning. I en lätt komprimerande anläggning med lagom höjd/resonant mellanbas funkar säkert den här inspelningen utmärkt.
Jag är ganska övertygad om att inget speciellt har gjorts i efterhand på den skivan, herren som spelat in skivan sysslar inte med några större korrigeringar i efterhand, han väljer och flyttar mikrofoner tills han och bandet är nöjda med hur helheten låter i kontrollrummet. Där och då är soundet fastställt och de flesta panoreringar och nivåer är valda för att senare finjusteras under kort mixning. Inspelningsknappen trycks in och bandet spelar låtarna live och i och med det är skivan till 90% redan färdigställd.
Någonstans har det använts EQ, i varje fall för att skära bort all subbas och dämpa mellanbasen. Det är helt nödvändigt för att få till det ljudet. Närmickad inspelning utan EQ med riktverkande mikrofoner är helt omöjligt att få att låta ens tillnärmelsevis bra på de flesta instrument.
Som du såg på spectrat av min egen inspelning av liknande slags musik som PJ Harveys, så ser du stora likheter på kurvan. Ingen EQ har använts alls på mina inspelningar annat än på för-förstärkarna/förstärkarnas tonkontroller för bas respektive gitarr.
Det finns inga ljud man inte kan spela in och hur det inspelade resultatet blir beror på val av mikrofon och placeringen av dessa. Spectrat visar en summering av alla de enskilda instrumenten inspelningen består av och visar hur de låter tillsammans. I vilken grad de enskilda spåren i inspelningen påverkar den slutgiltiga kurvan beror sedan på vilken nivå man valt för dessa i mixen.
Det finns inget direkt fel med att t ex själva basgitarren ligger lågt i mixen på Rid of Me, för det kan mycket väl vara den nivån den hade i inspelninglokalen i relation till övriga instrument då volymkontrollen och förstärkarens kapacitet avgör detta. Om basgitarren istället mixats med högre nivå så hade det säkert synts och fyllt ut det där mellanbas-området som du tycker saknar energi. Det är nästan helt omöjligt att veta de individuella instrumentens kurvor såtillvida vi inte hittar och analyserar en sektion i musiken där det aktuella instrumentet spelas ensamt.
Alla låtar kommer också se olika ut p.g.a. att de spelas olika, därför kan man inte dra några egentliga slutsatser av spectrat annat än att ett highpass-filter möjligtvis använts för att beskära lågbasen.
Vadå omöjligt att få det att låta bra utan EQ på närmickade inspelningar?
Om man bara kastar på en Shure SM57 tryckt mot grillen på en gitarr-förstärkare så kan det säkert behövas endel EQ, men om man istället gör noggranna val av mikrofontyper och anpassar avståndet till förstärkaren tills man uppnår det ljud man vill ha så behövs det inga EQ-justeringar alls.
En förutsättning för detta är ju naturligtvis att förstärkaren låter precis så som man vill att den ska låta innan man börjar med själva inspelningen.
Om man placerar en mikrofon tryckt mot grillen på förstärkaren så nyttjar man i de flesta fall inte mikrofonens egenskaper på bästa sätt. Vissa försöker reglera tonen med en sådan nära placering genom att reglera mikrofonens position mot mitten av högtalar-konen eller ut mot kanten av den samma, ju längre ut mot kanten desto mer difus och mindre diskantrik blir tonen. Problemet med den tekniken är att man egentligen bara försöker gömma problemet av den alldeles för nära placeringen av micken.
Denna teknik kan mycket väl bli perfekt för den aktuella inspelningen men den passar inte alla tillfällen.
Om man istället vill nyttja de nära placerade mikrofonernas egenskaper så måste man testa sig fram på vilket avstånd de bör placeras på för att de ska fånga det ljud man är ute efter.
De flesta mikrofoner som passar bäst för ändamålet att spela in en gitarrförstärkare är ofta de med ett riktat upptagningsmönster, det kan mycket väl fungera med en rundtagande mikrofon i någon situation men det är inte lika vanligt.
En mikrofon med ett riktat upptagningsmönster har ofta en effekt som kallas proximity vilket gör att ju närmare ljudkällan man kommer, desto basigare blir det. Detta kan vara ett stort problem om mikrofonen placeras för nära ljudkällan, men det som ett tveeggat svärd, man kan istället använda den effekten till sin fördel med att nogrant anpassa avståndet få till precis den balans i ljudupptagningen som man vill ha. Avståndet kan vara allt mellan 0(noll) till 50 cm eller mer, det beror på val av mikrofon och ljudkällan som ska spelas in.
Voila! En form av verklig EQ har därmed skett utan artificiella hjälpmedel.
Ett annat problem är att en ensam mikrofon sällan har de egenskaper att den på egen hand kan fånga gitarrens ljud på ett tillfredsställande sätt. Det kan man komma runt genom att använda 2 mikrofoner med olika egenskaper där den ena är bra på att snappa upp de basigare frekvenserna och den andra de ljusare frekvenserna. Om det används 2 mikrofoner för det närmickade ljudet så bör dessa placeras nära varandra på exakt samma avstånd till förstärkaren för att undvika fasförskjutningar. Dessa två upptagningar balanserar man sedan i mixen för önskat ljud.
Voila! Än en gång har det skett en väldigt naturligt låtande form av EQ utan inblandning av artificiella hjälpmedel.
Då kvarstår ett problem.
De närmickade inspelningarna har i princip bara fångat gitarrens ton men det saknas något för att få det att låta fullt trovärdigt och det är rumsljudet. Rumsupptagningen är viktigt för att få till det totala ljudet så likt det ljud som våran hörsel uppfattar det låta i rummet, för det är ytterst sällan man lyssnar på en gitarrförstärkare på 0-50 centimeters avstånd.
Här är det viktigt att mikrofonen (oavsett mikrofontyp) som har uppgiften att fånga det rummet bidrar med, att den helt enkelt placeras där man tycker att det i rummet låter bra. En viktig regel är dock att den inte bör placeras närmare ljudkällan än 1/4 av våglängden av den lägsta frekvensen det aktuella instrumentet alstrar vilket på en normalstämd gitarr är ungefär 82,4Hz. Det finns tabeller på nätet som visar vilka mått som gäller för diverse frekvenser.
Voila än en gång! Man har spelat in en gitarr som man nu förhoppningsvis tycker låter både trovärdigt och bra. Detta har skett helt utan några behov av EQ eller andra efterhands-korrigeringar och resultatet är troligtvis bättre, eftersom varje artificiellt ingrepp annars innebär att det inspelade blir allt mindre ursprungslikt.
Jag lyssnade på Art Blakey på en jazzklubb i London på 80-talet och satan vad han bankade. Vivelskinnet rök halvvägs! -Vaddå "mjukare musik"? -Råröj skulle jag säga (bitvis)! All jazz är verkligen inte som mäss-jazz... 
Men skam den som ger sig . . . sökandet fortsätter . . . typer. 
