Undviker du vissa skivor på din anläggning?

[Laila]

+1 på allt Morello . . . typ.

[goat76]

Lyssnar på låten nu!

Guran är inspelad med två olika mikrofoner och/eller med olika EQ och det låter ganska förvirrat.
Sedan kommer grisiga trummor med generöst med efterklang. En puka låter som den är defekt och/eller är inspelad med en trasig mikrofon.
Nu dundrar den igång med distade trummor och det låter helt fördjävligt varför jag stänger av för att aldrig lyssna på denna smörja igen.

Helt uppriktigt, goat76, du måste lyssna på bra fonogram i en bra anläggning (om du inte redan har en) och få ordning på perpektivet, som Pekka redan påpekat.

Åter till Keith Jarret, ECM CD 1900. Låter fantastiskt fint i jämförelse. Helt plötsligt låter ride-cymbalen som en härligt mörkt klingande jazz-ride - kanske en Zildjian K-någoonting?

Låter bra den också, svårt att jämnföra så pass olika typer av musik.
Har du något exempel av mer intensivare slag där det händer lite mer och som påminner lite mer om musiken du försöker bräcka?

Du, är det någon stackars utvecklingsstörd som virrat upp på scenen i låten "You've Changed" på Jarret-skivan runt 2:12 och framåt?

Måste tillägga att den där musiken gjorde mig väldigt sömnig, helt ärligt så var jag superpigg innan jag lyssnade på det där. Kanske har vi hittat botemedlet mot insomnia?

[petersteindl]

Lyssnar på låten nu!

Guran är inspelad med två olika mikrofoner och/eller med olika EQ och det låter ganska förvirrat.
Sedan kommer grisiga trummor med generöst med efterklang. En puka låter som den är defekt och/eller är inspelad med en trasig mikrofon.
Nu dundrar den igång med distade trummor och det låter helt fördjävligt varför jag stänger av för att aldrig lyssna på denna smörja igen.

Helt uppriktigt, goat76, du måste lyssna på bra fonogram i en bra anläggning (om du inte redan har en) och få ordning på perpektivet, som Pekka redan påpekat.

Åter till Keith Jarret, ECM CD 1900. Låter fantastiskt fint i jämförelse. Helt plötsligt låter ride-cymbalen som en härligt mörkt klingande jazz-ride - kanske en Zildjian K-någoonting?

Låter bra den också, svårt att jämnföra så pass olika typer av musik.
Har du något exempel av mer intensivare slag där det händer lite mer och som påminner lite mer om musiken du försöker bräcka?

Du, är det någon stackars utvecklingsstörd som virrat upp på scenen i låten "You've Changed" på Jarret-skivan runt 2:12 och framåt?

Måste tillägga att den där musiken gjorde mig väldigt sömnig, helt ärligt så var jag superpigg innan jag lyssnade på det där. Kanske har vi hittat botemedlet mot insomnia?

Här är en annan version av You've Changed.



Jag hade dock gärna velat haft Art Taylor lite starkare inspelad.

Med vänlig hälsning
Peter

[Laila]

Intfanärä Vikingarna, men nästintill, reespekt . . . typ.
(Hade förmånen att avnjuta Dexter live i aulan på Ingesunds musikhögskola* i början av sjuttiotalet). *Arvika Värmland.

[goat76]

Jag är ganska övertygad om att inget speciellt har gjorts i efterhand på den skivan, herren som spelat in skivan sysslar inte med några större korrigeringar i efterhand, han väljer och flyttar mikrofoner tills han och bandet är nöjda med hur helheten låter i kontrollrummet. Där och då är soundet fastställt och de flesta panoreringar och nivåer är valda för att senare finjusteras under kort mixning. Inspelningsknappen trycks in och bandet spelar låtarna live och i och med det är skivan till 90% redan färdigställd.

Då många upplever ljudet som dåligt hade det väl varit en fördel om man skruvat rätt vid inspelandet? Vad är vitsen med att göra det illaljudande? Nej, det fungerar inte hos mig heller... Kör jag detta på lite volym hemma kommer hustrun att lägga in veto!

Nu får jag iofs ge goat76 ett invägande här... Om gruppen låter så, vill låta så - och ingen fulskruvat i efterhand... så har du precis vad vi "ju" vill ha... om du sen inte gillar dem - så gillar du det inte.... Och ja - det är ok om du skulle vilja ha en annan inspelningsversion - det är fritt fram att önska.

Jag kör en sån där +1 på den.

Det framkommer tydligt att det finns en hel drös med personer här som har svårt att skilja på inspelningstekniska saker och personliga preferenser. Ena stunden hyllar man något för inspelningens äkthet (som man då tror saknar kompression) förutsatt att man gillar musiken, för att i nästa skede totalsåga något och komma med en massa påståenden om att det måste vara komprimerat eller tillskruvat hårt med EQ bara för att man inte gillar det, trots att inspelningen man precis hört tillhör de minst komprimerade produktioner man någonsin hört, vilket är fallet med Rid of Me.

Då skränig rock spelas in med minimalt användande av kompression så kommer den onekligen låta skränigt på skiva, det är det många här inte verkar förstå.

Detta visar att många här faktiskt uppskattar att verktyg som kompression och limitering används för vissa typer av ljud, kanske framför allt många ljud som ingår inom rockmusik.

Är det någon annan här som kan ge ett bra exempel på en rock-produktion i studio med lika lite användande av kompression under hela inspelningskedjan som Rid of Me, och som ni samtidigt tycker låter mycket bättre?

[goat76]

Problemet är att skivan rekommenderades när det frågades efter en bra produktion. Det kan man med bästa vilja i världen inte kalla "Rid of me". Faran med att skräp rekommenderas som goda produktioner är dels att det riskerar att skrämma bort potentiella hifi-hobbyister, dels att människor som själva producerar musik tar skräpet som förebild. Det tycks goat76 själv vara ett exempel på.

Med vänlig hälsning

Pekka

Kriteriet för rekommendationen var:

Finns det några utgåvor tillgängliga på Spotify som kan ses som”referenser” på en bra ej komprimerad produktion?

Var är ditt förslag på något som finns på Spotify och är en bra ej komprimerad produktion?

[Bill50x]

För tillfället har jag en anläggning som inte alls motsvarar mina önskemål och mycket riktigt låter Rid Of Me inte speciellt bra (understatement). Men jag har också lyssnat på den skivan i en riktigt bra anläggningar, dels en Linn-rigg, dels en rörbaserad (Audio Research) anläggning med Focal högtalare och då låter det riktigt bra. Det krävs en MYCKET bra anläggning för att tydligt återge den dist som finns och hålla de olika "distarna" från varandra. Här duger inga mässjazzoptimerade anläggningar som låter himmelskt på körer, stråkkvartetter och liknande.

/ B

[Morello]

Bill50, är det inte hög tid att sluta att raljera om mässanläggningar? De som har kritiserat albumet mest i tråden sitter på mycket kompetenta, kapabla och lågdistorderande system.

Det är som redan påpekats hög tid att ni som finner fonogrammet ifråga välljudande får ordning på perspektiven genom att lyssna på riktigt högklassiga fonogram i en dito anläggning!

[Nattlorden]

Det är som redan påpekats hög tid att ni som finner fonogrammet ifråga välljudande får ordning på perspektiven genom att lyssna på riktigt högklassiga fonogram i en dito anläggning!

Kan vi få lite förslag på högklassiga fonogram på illalåtande musik från dig då? Sådan måste ju få finnas - det går inte att begränsa sig till mesig (mässig?) musik på högklassiga fonogram...

[2-ch]

Jag kikade i min spotify-lista "Stökigt välljud".
Hittade det här:

Dan Popplewell - Gothic Thunderbolt här spar han inte på krutet
Metallica - The unforgiven (Black album)

Nu blir jag väl uthängd och sågad vid fotknölarna, men det tar jag.
Kontra gärna med något som låter bra inom kategorin stökigt välljud.

[sprudel]

Får man utmana några av er att ta en djupdykning in i en av låtarna på skivan?

Sätt er ner på bästa lyssningsplats, vrid upp volymreglaget lite mer än vanligt, ungefär så mycket som ni gör när ni vet att det är en sån där bra producerad skiva som bara blir bättre ju starkare den spelas.

Välj låten Rub 'Till It Bleeds från Rid of Me.
Helst ska ni blunda nu men då blir det svårt att läsa resten...

Låten börjar med en ensam gitarr inspelad med två mikrofoner som är panorerade längst ut på vardera sida i mixen. Med en smart liten fördröjning i den ena mikrofonen får man känslan av att gitarren är väldigt nära, man hör varje liten dämpning av strängarna och när fingrarna sveper fram och tillbaka över strängarna.
Efter en liten stund hör man att Polly hostar lite avlägset och strax efter det hör man ett lätt spelande på en hihat, det lätta trumspelet avslöjar att inspelningsrummet i Pachyderm Studion är ganska stort.
Koncentrera nu ert lyssnande på dessa trummor så hör ni vilket otroligt djup det är i inspelningen, stanna på det djupet i lyssningen så upptäcker ni att gitarrljudet nästan befinner sig långt utanför respektive högtalare.
Basisten börjar göra lite småljud på sitt instrument som väldigt lätt ackompanierar gitarren samtidigt som trummisen börjar slå lätta sporadiska slag på virveltrumman, och baskaggen och strax efter börjar Harvey sjunga öppningsfraserna i låttexten.
Nu intensieras musiken mer och mer från alla inblandade i ett vackert samspel och man vet att allt detta kommer explodera ut i något mer intensivt...

Jag lämnar över där för jag tror jag nu har lyckats leda in några av er in i den här fantastiska inpelning som har ett sånt ärligt och rått ljud men samtidigt gjord med sådan delikat finess så att den toppar det mesta i ljudväg.

Att något som i en första lyssning verkade låta så illa kunde vara så här bra, det är en gåta!
Jävlar vad tur att ni inte bara kastade albumet åt sidan och aldrig mer lyssnade på det, för nu kommer ni återkomma till det här albumet många gånger, och det låter bara bättre och bättre för varje gång.

Tack för guidningen.
Du var så ambitiös i din framställan så jag tog utmaningen. Nu fick jag en chans att spela högt innan hustrun kom hem.
Spelade introt kanske 10 ggr, det blev bättre och bättre. Körde hela låten.
Fortsatte med Rid of Me på samma skiva, och det låter som Chrissie Hynde!!
Därefter Dry samma album, helt OK och spännande.
Inte den typen av musik jag brukar lyssna på men jag lyssnar gärna mer.
Det låter lite som när eleverna på musikspetsprogrammet har ensemble uppspelning, trummorna känns igen därifrån. Det finns många komponenter i musik att ta till sig, här också.

[Morello]

Det är som redan påpekats hög tid att ni som finner fonogrammet ifråga välljudande får ordning på perspektiven genom att lyssna på riktigt högklassiga fonogram i en dito anläggning!

Kan vi få lite förslag på högklassiga fonogram på illalåtande musik från dig då? Sådan måste ju få finnas - det går inte att begränsa sig till mesig (mässig?) musik på högklassiga fonogram...

Det är ju ganska svårt med pop som låter bra, men låt mig rekommendera:
Rush "Moving Pictures". Givetvis måste det vara den första utgåvan på Mercury-CD med katalognummer: 800 048-2

[music4ever]

Är det någon annan här som kan ge ett bra exempel på en rock-produktion i studio med lika lite användande av kompression under hela inspelningskedjan som Rid of Me, och som ni samtidigt tycker låter mycket bättre?

Rammstein - Los låter väsentligt mer rent, även om den är kraftigt dynamiskt komprimerad. Vinylversionen är än bättre än CD (spotify).

[Morello]

Ett annat tips skulle kunna vara "Sultans of swing" från Dire Straits debutalbum anno 1978 - givetvis gäller även här den tidiga Vertigo-CD'n med katalognummer 800 051-2.

[mx]

Ett annat tips skulle kunna vara "Sultans of swing" från Dire Straits debutalbum anno 1978 - givetvis gäller även här den tidiga Vertigo-CD'n med katalognummer 800 051-2.

Den är riktigt bra. Vill dock alltid grogga när jag hör den.

[Morello]

Ett annat tips skulle kunna vara "Sultans of swing" från Dire Straits debutalbum anno 1978 - givetvis gäller även här den tidiga Vertigo-CD'n med katalognummer 800 051-2.

Den är riktigt bra. Vill dock alltid grogga när jag hör den.

Jag har ljuva minnen från gymnasietiden (iofs var skivan cirka 15 år gammal redan då) då jag och mina vänner ofta drack whisky till just detta Dire S-album; givetvis iklädda klassiska klubb-blazers av dubelknäppt typ.

[darkg]

Jag kikade i min spotify-lista "Stökigt välljud".
Hittade det här:

Dan Popplewell - Gothic Thunderbolt här spar han inte på krutet
Metallica - The unforgiven (Black album)

Nu blir jag väl uthängd och sågad vid fotknölarna, men det tar jag.
Kontra gärna med något som låter bra inom kategorin stökigt välljud.

Hm, inte så stökigt tycker jag! Och då måste jag förstås kontra, vilket visst inte är så lätt stökigt välljud... måste åtminstone delvis vara motsägelsefullt.

¤¤ Advarsel! välljudet nedan, och därmed relevansen, kan uppfattas som subjektivt ¤¤

Antagligen är vi inte ens eniga om att det är stökigt, om jag känner er rätt, spjuvrar.

Jag ska erkänna att jag inte riktigt tänkt klart, men det finns musik som jag inte tycker om trots stök utan där stöket är en oskiljaktig del av... verkshöjden. Och där icke-välljudande och stök är integrerat. Skulle det låta "likadant fast bättre" så hade det i någon mening ju inte alls låtit likadant, troligen på ett avgörande sätt. Det går inte att städa upp en skön röra utan att förstöra den. Men nedanstående får kanske ses mer som diskussionsunderlag än som mina definitiva exempel på [illaklingande] välljud / välljudande stök. Jag tycker om det i alla fall. Så, jag är medveten om att jag måhända inte svarar på frågan.

Nå, en skiva som låter stökigt / illa på ett sätt som gör att jag tvivlar på att den skulle bli bättre med mindre stök är Reroute to Remain med Union Carbide Productions:


Punkigare tongångar kan också i sin själ uppfattas vara rätt när det låter skränigt:


Men likaså, det här tycker jag också är stökigt och i sin ordning:


&



Ett av spåren ovan stoltserar med dynamic range=2 enligt dr.loudness-war.info

Spoiler:

Visa

men är inte det minst dynamiska på skivan

Det borde finnas exempel i döts-genren, jag kommer bara inte på exempel som jag är övertygad om att jag gillar & är svårt stökigt. Goatwhore? Inte superstökiga va?

[Headfi]

Ett annat tips skulle kunna vara "Sultans of swing" från Dire Straits debutalbum anno 1978 - givetvis gäller även här den tidiga Vertigo-CD'n med katalognummer 800 051-2.

Den Japanpressade USA-utgåvan låter också utmärkt, 3266-2.

För min del får jag väl säga att jag generellt inte har några problem med rock utgiven på 70/80-talet, däremot har jag problem med remastringar. Typfall är t.ex Shakin´Stevens där originalskivorna ligger på DR 14-15 och det finns "remastrade" varianter runt DR 6-8 som låter illa.

Sultans of Swing är dock ett bra exempel på en låt som låter utmärkt (jag uppfattar ingenting i dess ljudkvalitet som kan uppfattas som störande/påverkar koncentrationen.

[Morello]

Uttryckte mig lite knasigt - jag menar egentligen en tidig utgåva tex Vertigo......

[2-ch]

Hm, inte så stökigt tycker jag! Och då måste jag förstås kontra, vilket visst inte är så lätt stökigt välljud... måste åtminstone delvis vara motsägelsefullt.

Nja, motsägelsefullt beroende på hur man tolkar det kanske.
Det är i alla fall inte gles musik.

Tack för dina exempel. Fan va skönt att inte alla har samma musiksmak. Det där var visserligen för mig mer stökigt än välljud darkg
Kan du verkligen spela det där på livenivå utan att öronen trillar av?
En av låtarna ska jag i alla fall prova på stora stereon vid tillfälle.

Förstår om du tycker att mina exempel var åt det fjolliga hållet

[hifikg]

Får man utmana några av er att ta en djupdykning in i en av låtarna på skivan?

Sätt er ner på bästa lyssningsplats, vrid upp volymreglaget lite mer än vanligt, ungefär så mycket som ni gör när ni vet att det är en sån där bra producerad skiva som bara blir bättre ju starkare den spelas.

Välj låten Rub 'Till It Bleeds från Rid of Me.
Helst ska ni blunda nu men då blir det svårt att läsa resten...

Låten börjar med en ensam gitarr inspelad med två mikrofoner som är panorerade längst ut på vardera sida i mixen. Med en smart liten fördröjning i den ena mikrofonen får man känslan av att gitarren är väldigt nära, man hör varje liten dämpning av strängarna och när fingrarna sveper fram och tillbaka över strängarna.
Efter en liten stund hör man att Polly hostar lite avlägset och strax efter det hör man ett lätt spelande på en hihat, det lätta trumspelet avslöjar att inspelningsrummet i Pachyderm Studion är ganska stort.
Koncentrera nu ert lyssnande på dessa trummor så hör ni vilket otroligt djup det är i inspelningen, stanna på det djupet i lyssningen så upptäcker ni att gitarrljudet nästan befinner sig långt utanför respektive högtalare.
Basisten börjar göra lite småljud på sitt instrument som väldigt lätt ackompanierar gitarren samtidigt som trummisen börjar slå lätta sporadiska slag på virveltrumman, och baskaggen och strax efter börjar Harvey sjunga öppningsfraserna i låttexten.
Nu intensieras musiken mer och mer från alla inblandade i ett vackert samspel och man vet att allt detta kommer explodera ut i något mer intensivt...

Jag lämnar över där för jag tror jag nu har lyckats leda in några av er in i den här fantastiska inpelning som har ett sånt ärligt och rått ljud men samtidigt gjord med sådan delikat finess så att den toppar det mesta i ljudväg.

Att något som i en första lyssning verkade låta så illa kunde vara så här bra, det är en gåta!
Jävlar vad tur att ni inte bara kastade albumet åt sidan och aldrig mer lyssnade på det, för nu kommer ni återkomma till det här albumet många gånger, och det låter bara bättre och bättre för varje gång.

Din text inspirerade mig till att införskaffa albumet, trodde faktiskt att jag redan hade det, men så var inte fallet. Snart ska jag göra precis som du skriver. Läste texten först, så jag kan blunda o lyssna

Första albumet jag skaffade med henne var "To Bring You My Love" och minns att jag trodde något var trasigt när jag spelade den inledande titellåten, eller den burkiga "Working for the man", men på den tiden kastade man inte inköpta CD-skivor utan gav dem en andra, tredje och fjärde chans och si, så småningom upptäckte jag en massa intressant och albumet blev något av en favorit under en tid. Så mycket så att jag kompletterat samlingen med hennes nya alster, varteftersom. "Dry" har jag, men inga minnen av det, hmm... Nu ska det bli spännande att lyssna på "Rid of Me"

[goat76]

Får man utmana några av er att ta en djupdykning in i en av låtarna på skivan?

Sätt er ner på bästa lyssningsplats, vrid upp volymreglaget lite mer än vanligt, ungefär så mycket som ni gör när ni vet att det är en sån där bra producerad skiva som bara blir bättre ju starkare den spelas.

Välj låten Rub 'Till It Bleeds från Rid of Me.
Helst ska ni blunda nu men då blir det svårt att läsa resten...

Låten börjar med en ensam gitarr inspelad med två mikrofoner som är panorerade längst ut på vardera sida i mixen. Med en smart liten fördröjning i den ena mikrofonen får man känslan av att gitarren är väldigt nära, man hör varje liten dämpning av strängarna och när fingrarna sveper fram och tillbaka över strängarna.
Efter en liten stund hör man att Polly hostar lite avlägset och strax efter det hör man ett lätt spelande på en hihat, det lätta trumspelet avslöjar att inspelningsrummet i Pachyderm Studion är ganska stort.
Koncentrera nu ert lyssnande på dessa trummor så hör ni vilket otroligt djup det är i inspelningen, stanna på det djupet i lyssningen så upptäcker ni att gitarrljudet nästan befinner sig långt utanför respektive högtalare.
Basisten börjar göra lite småljud på sitt instrument som väldigt lätt ackompanierar gitarren samtidigt som trummisen börjar slå lätta sporadiska slag på virveltrumman, och baskaggen och strax efter börjar Harvey sjunga öppningsfraserna i låttexten.
Nu intensieras musiken mer och mer från alla inblandade i ett vackert samspel och man vet att allt detta kommer explodera ut i något mer intensivt...

Jag lämnar över där för jag tror jag nu har lyckats leda in några av er in i den här fantastiska inpelning som har ett sånt ärligt och rått ljud men samtidigt gjord med sådan delikat finess så att den toppar det mesta i ljudväg.

Att något som i en första lyssning verkade låta så illa kunde vara så här bra, det är en gåta!
Jävlar vad tur att ni inte bara kastade albumet åt sidan och aldrig mer lyssnade på det, för nu kommer ni återkomma till det här albumet många gånger, och det låter bara bättre och bättre för varje gång.

Din text inspirerade mig till att införskaffa albumet, trodde faktiskt att jag redan hade det, men så var inte fallet. Snart ska jag göra precis som du skriver. Läste texten först, så jag kan blunda o lyssna

Första albumet jag skaffade med henne var "To Bring You My Love" och minns att jag trodde något var trasigt när jag spelade den inledande titellåten, eller den burkiga "Working for the man", men på den tiden kastade man inte inköpta CD-skivor utan gav dem en andra, tredje och fjärde chans och si, så småningom upptäckte jag en massa intressant och albumet blev något av en favorit under en tid. Så mycket så att jag kompletterat samlingen med hennes nya alster, varteftersom. "Dry" har jag, men inga minnen av det, hmm... Nu ska det bli spännande att lyssna på "Rid of Me"

Hennes musik är inte de flestas pralin-ask ska man nog ha klart för sig, så om musiken i sig inte tilltalar blir den naturligtvis svår att ta till sig, men sättet den är inspelad och producerad på är bland det ärligaste och närmaste man kan komma en ursprunglig musikhändelse, alla som varit på mindre rockspelningar utan PA eller i en replokal borde känna igen ljudet och hur verklighetstroget det låter.
Jag ska försöka förklara det hela närmare och jag tar hjälp/spjärn av det sprudel sa om hur han uppfattade trumljudet på Rid of Me.

Det låter lite som när eleverna på musikspetsprogrammet har ensemble uppspelning, trummorna känns igen därifrån. Det finns många komponenter i musik att ta till sig, här också.

Det är precis detta jag menar gör inspelningen så unik. Sprudel känner igen sig från verklighetens ljud, han har lyssnat när eleverna spelar live och det är precis så oprocessade trummor spelandes i ett verkligt rum faktiskt låter.

Varför är det så vanligt att man dämpar bort trummornas naturliga ljud i så många inspelningar? Det är ju faktiskt ett akustiskt instrument som i verkligheten låter som det gör för att det spelas i ett rum där akustiken utgör en viktig del av det instrumentets ljud. Antagligen sållar man gärna bort det äkta rumsljudet i de flesta produktioner till förmån för extremt närmickat eller byter ut rumsinformationen med artificiellt reverb för att verkligheten inte bara låter mjukt och gossigt för öronen, verklighetens ljud är nämligen både vackert och fult på samma gång.
Jag hör till den skara lyssnare som vill ha verklighetens ljud oavsett hur brutal eller vacker den än må vara.


Om man jämnför trumljuden mellan PJ Harvey "Rub 'Till It Bleeds" med Rush "Tom Sawyer", vilken tror ni mest representerar ljudet av ett trumset spelandes i ett rum?

Rush-låtens trummor består till största delen närmickat och rumsljudet är vad jag kan bedömma av artificiellt slag vilket tydligast hörs på virveltrumman i början av låten där man hör den hyfsat isolerad. Ett verkligt ljud av en virveltrumma alstrar knappast en sådan städad "reverb-svans" som den gör i den här produktionen.
Det här är naturligtvis en smaksak, gillar man tillstädade och mjuka fina ljud före ett mer verkligt ljud med alla de fulheter det medför så är det inget fel med det, alla får tycka om precis det de själva tycker om, inget fel med det.
När jag personligen tydligt hör att man i en produktion bytt ut verkligheten mot något annat så tappar jag snabbt intresset, men så blir det för mig, inget fel med det heller.

---------

Hifikg, jag tror jag har sett ett litet mönster i de förslag du brukar ge när det för dig kommer till välljud, de inspelningarna brukar ha en tydlig upptagning av rumsljuds som även lockar in mig som lyssnare. När man lyssnar på Muddy Waters "Good Morning Little School Girl" eller din favorit-skiva "Jazz at the Pawnshop" så är en väsentlig del av behållningen i dessa inspelningar just det man hör av rummet.
Samma sak hör jag i sprudels förslag, "Bridge over Troubled Water (Demo Take 6)" med Simon & Garfunkel. Den har också ett tydligt äkta okonstlat rumsljud som halvt om halvt är bortappat i slutversionen.

Även om ni två inte skulle gilla Rid of Me så tror jag ni hör dessa likheter med rumsljuden. Det är hyfsat ovanligt att det förekommer inom rockinspelningar, det gör den unik.

[RogerGustavsson]

Hifikg, jag tror jag har sett ett litet mönster i de förslag du brukar ge när det för dig kommer till välljud, de inspelningarna brukar ha en tydlig upptagning av rumsljuds som även lockar in mig som lyssnare. När man lyssnar på Muddy Waters "Good Morning Little School Girl" eller din favorit-skiva "Jazz at the Pawnshop" så är en väsentlig del av behållningen i dessa inspelningar just det man hör av rummet.
Samma sak hör jag i sprudels förslag, "Bridge over Troubled Water (Demo Take 6)" med Simon & Garfunkel. Den har också ett tydligt äkta okonstlat rumsljud som halvt om halvt är bortappat i slutversionen.

I fallet Muddy Waters är jag inte säker på hur mycket av rumsljudet som är äkta. Nivåerna mellan instrument och sång är lite si och så, rösten uppskruvad. Efterklangen på rösten tycker jag ibland skiljer sig mot den hos instrumenten. Det är musik i min smak och jag tar in som den är.

Jazz på Stampen är jag lite tudelad inför. Några nummer är riktigt bra men några lite ointressanta mera slätstrukna på något vis. Det är givetvis en inspelning med härlig atmosfär infångad! Har den i tre olika versioner...

Den sistnämnda tycker jag mig höra att Garfunkel står i ett sångbås och att pianot står i ett större rum. Så låter det i mina enkla lurar på jobbet. Albumversionen av samma låt har mera tillagd efterklang och ger ett annat intryck. Tycker om musiken så då lyssnar jag inte direkt på hur det låter. Stör mig annars på när det låter som olika instrument är inspelade i olika rum och sedan sammanförda. Är musiken intressant sväljer jag det oavsett.

[JB]

Skulle bli för grötigt ljud med naturligt uppmickade trummor med mickar placerade på avstånd i moderna produktioner (mycket reverb + kompressor = gröööööt), dessutom skulle inte kaggen höras överhuvudtaget, och cymbalerna skulle bli väldigt jobbiga att lyssna på med lite tyngre musik. Sedan vill man nog ha full kontroll att kunna ändra karaktären/nivåerna på alla trummor/cymbaler i efterhand utan att riskera att behöva spela in allt en extra gång.

[goat76]

Skulle bli för grötigt ljud med naturligt uppmickade trummor med mickar placerade på avstånd i moderna produktioner (mycket reverb + kompressor = gröööööt), dessutom skulle inte kaggen höras överhuvudtaget, och cymbalerna skulle bli väldigt jobbiga att lyssna på med lite tyngre musik. Sedan vill man nog ha full kontroll att kunna ändra karaktären/nivåerna på alla trummor/cymbaler i efterhand utan att riskera att behöva spela in allt en extra gång.

Det är här jag anser att rumsljudet av inspelningen av trummorna är det primära grundljudet man först bör utgå ifrån då instrumentet i fråga är ett akustiskt instrument. Sen blandar man in det närmickade ljudet av de enskilda trummorna tills man uppnåt den balans och tydlighet man är ute efter.
Ett litet trick för att tydliggöra rumsljudet i mixen är att fördröja rumsupptagningen med några millisekunder så att de motsvarar den tid det tar för de tidiga reflexerna att nå trummisens position. Då minskas risken för grööööt, men det kräver förstås ett välljudande rum.

[i]

Hifikg, jag tror jag har sett ett litet mönster i de förslag du brukar ge när det för dig kommer till välljud, de inspelningarna brukar ha en tydlig upptagning av rumsljuds som även lockar in mig som lyssnare. När man lyssnar på Muddy Waters "Good Morning Little School Girl" eller din favorit-skiva "Jazz at the Pawnshop" så är en väsentlig del av behållningen i dessa inspelningar just det man hör av rummet.
Samma sak hör jag i sprudels förslag, "Bridge over Troubled Water (Demo Take 6)" med Simon & Garfunkel. Den har också ett tydligt äkta okonstlat rumsljud som halvt om halvt är bortappat i slutversionen.

I fallet Muddy Waters är jag inte säker på hur mycket av rumsljudet som är äkta. Nivåerna mellan instrument och sång är lite si och så, rösten uppskruvad. Efterklangen på rösten tycker jag ibland skiljer sig mot den hos instrumenten. Det är musik i min smak och jag tar in som den är.

Jazz på Stampen är jag lite tudelad inför. Några nummer är riktigt bra men några lite ointressanta mera slätstrukna på något vis. Det är givetvis en inspelning med härlig atmosfär infångad! Har den i tre olika versioner...

Den sistnämnda tycker jag mig höra att Garfunkel står i ett sångbås och att pianot står i ett större rum. Så låter det i mina enkla lurar på jobbet. Albumversionen av samma låt har mera tillagd efterklang och ger ett annat intryck. Tycker om musiken så då lyssnar jag inte direkt på hur det låter. Stör mig annars på när det låter som olika instrument är inspelade i olika rum och sedan sammanförda. Är musiken intressant sväljer jag det oavsett.

Är inte Muddy Waters Folk Singer inspelad i ett hotellrum?

[hifikg]

Hifikg, jag tror jag har sett ett litet mönster i de förslag du brukar ge när det för dig kommer till välljud, de inspelningarna brukar ha en tydlig upptagning av rumsljuds som även lockar in mig som lyssnare. När man lyssnar på Muddy Waters "Good Morning Little School Girl" eller din favorit-skiva "Jazz at the Pawnshop" så är en väsentlig del av behållningen i dessa inspelningar just det man hör av rummet.
Samma sak hör jag i sprudels förslag, "Bridge over Troubled Water (Demo Take 6)" med Simon & Garfunkel. Den har också ett tydligt äkta okonstlat rumsljud som halvt om halvt är bortappat i slutversionen.

I fallet Muddy Waters är jag inte säker på hur mycket av rumsljudet som är äkta. Nivåerna mellan instrument och sång är lite si och så, rösten uppskruvad. Efterklangen på rösten tycker jag ibland skiljer sig mot den hos instrumenten. Det är musik i min smak och jag tar in som den är.

Jazz på Stampen är jag lite tudelad inför. Några nummer är riktigt bra men några lite ointressanta mera slätstrukna på något vis. Det är givetvis en inspelning med härlig atmosfär infångad! Har den i tre olika versioner...

Den sistnämnda tycker jag mig höra att Garfunkel står i ett sångbås och att pianot står i ett större rum. Så låter det i mina enkla lurar på jobbet. Albumversionen av samma låt har mera tillagd efterklang och ger ett annat intryck. Tycker om musiken så då lyssnar jag inte direkt på hur det låter. Stör mig annars på när det låter som olika instrument är inspelade i olika rum och sedan sammanförda. Är musiken intressant sväljer jag det oavsett.

Är inte Muddy Waters Folk Singer inspelad i ett hotellrum?

Nej. Jag har full koll... googlade inte alls...

"The recording took place at the Tel Mar Recording Studios, in Chicago, in September 1963, and was produced by Willie Dixon. The original vinyl release includes nine songs, most of which are performed at a slower tempo, with the exception of the uptempo "Good Morning Little Schoolgirl". During recording, Waters emphasized his singing with hums and sighs"

[sprudel]

Med den låten kan man göra intryck vid provlyssning

[Ted_B]

Den sistnämnda tycker jag mig höra att Garfunkel står i ett sångbås och att pianot står i ett större rum. Så låter det i mina enkla lurar på jobbet. Albumversionen av samma låt har mera tillagd efterklang och ger ett annat intryck. Tycker om musiken så då lyssnar jag inte direkt på hur det låter. Stör mig annars på när det låter som olika instrument är inspelade i olika rum och sedan sammanförda. Är musiken intressant sväljer jag det oavsett.

Jag får också intrycket att de inte är inspelade i samma rum utan ihoplagda efteråt. De har inte alls samma klang.

[Ted_B]

Angående trummorna på PJ:s skiva så är det helt klart ungefär så jag tycker det låter på riktigt, stor skillnad mot hur de brukar låta på inspelningar.