Optimala förhållanden för rippning?

[olaume]

Jag ska långt efter alla andra äntligen börja rippa min CD-samling. Nu undrar jag om det finns några knep för att krama ur bästa möjliga resultat. Att man ska rippa till förlustfritt format, typ flac, har jag redan förstått, men därutöver? Jag utläser diskursen på forumet som att det inte går att påverka ljudkvaliteten i en digital kedja. Det borde strängt taget innebära att så länge som en CD överhuvud taget är läsbar, blir ljudet ut detsamma vad man än gör. Om vi nu accepterar detta, finns det ändå något vid rippning man kan göra för att påverka ljudkvaliteten?

[Tangband]

Använd EAC då du läser in cd- skivorna.

[goat76]

Nu var det väldigt länge sen jag rippade min skivsamling men jag har för mig att jag följde någon guide för att få det helt rätt med alla inställningarna i EAC. Kanske behövs inte det längre i de senaste versionerna.
Det fina med EAC och liknande rippningsprogram är att de jämnför din rippning med en databank för kontroll om det blir korrekt.
EAC är ett gratisprogram med extremt många synliga inställningar som inte gör det direkt lättöverskådligt. Som alternativ finns dbpoweramp som kanske är mer lättanvänt(?) men det programmet kostar endel.

[hifikg]

Nej, rippar du utan komprimering så hör du ingen skillnad. Själv rippar jag med en inbyggd CD/DVD läsare i en enkel Mac rakt in i iTunes. Bara för att jag är skrockfull har jag slagit på det som Apple kallar felkorrigering, tar något lite längre tid, men lite dum får man vara när man sysslar med audio

[olaume]

Jo, jag har EAC. Hade även dBPoweramp under en provperiod, men sedan ville programmet ha betalt. Det är dock fortfarande billigt, så om det är det minsta bättre än EAC är det absolut värt det, men är det det? Finns det något annat sätt att optimera ljudkvaliteten? Eftersom man kanske bara rippar skivorna en gång för alla, kan det ju vara värt att lägga ned en del kraft på att få det så perfekt som möjligt och sedan stoppa undan skivorna på vinden.

[Mirage]

Jag kör med EZ CD Audio Converter: https://www.poikosoft.com

Det har funktion för att kolla efter läsfel och datafel. Kan rippa till många olika format, omvandla mellan dem samt ändra taggar. Gratis att testa några veckor.

[Johan_Lindroos]

Jo, jag har EAC. Hade även dBPoweramp under en provperiod, men sedan ville programmet ha betalt. Det är dock fortfarande billigt, så om det är det minsta bättre än EAC är det absolut värt det, men är det det? Finns det något annat sätt att optimera ljudkvaliteten? Eftersom man kanske bara rippar skivorna en gång för alla, kan det ju vara värt att lägga ned en del kraft på att få det så perfekt som möjligt och sedan stoppa undan skivorna på vinden.

Idag finns inte längre många anledningar att oroa sig för extraktionskvaliteten. Det du kan fokusera på är istället hur du tänker dig ordna namnsättning och katalogisering, tycker jag.

[matssvensson]

Jag använder dBPoweramp och är mycket nöjd. Testade också EAC för länge sen, men tyckte det var för krångligt och fick det aldrig att fungera lika smärtfritt som dBPoweramp. Jag rippar till FLAC utan komprimering och har ställt in DSP funktioner för att upptäcka och koda HDCD samt ta bort tystnad ("gömda" spår) för mer än -90 dB i över 3 sek.

mvh, mats

[Harryup]

Såg i tyska Audio för något år sedan en test med mätningar och lyssningar av olika rippningsmjukvara och EAC var inte längre bäst utan ungefär lika bra som dBPoweramp. Men enkelheten hos den senare så föredrogs den.

/Harryup

[olaume]

Såg i tyska Audio för något år sedan en test med mätningar och lyssningar av olika rippningsmjukvara och EAC var inte längre bäst utan ungefär lika bra som dBPoweramp. Men enkelheten hos den senare så föredrogs den.

/Harryup

Kan olika program låta olika? Som sagt, verkar samstämmigheten här på forumet öronbedövande kring att digitala ettor och nollor inte kan påverkas, knappt ens av om man stampar på skivorna. Jag är iofs inte helt övertygad, men om vi nu utgår ifrån att så är fallet, hur skulle olika rippningsmjukvara kunna göra skillnad på ljudet?

[Harryup]

Ingen aning men det fanns mätningar som visade på skillnader men har inte kvar numret så jag kan inte kolla. Men blev lite förvånad själv.
Vet att när jag pratade med Daniel Weiss så poängterade han att bitperfect är bara ett av kraven för att signalen skall vara intakt som han tyckte var basic. Har poängterade att timingen var också viktig så bitperfect räcker inte. Ungefär som Peter säger eller kanske dom tycker precis lika.

/Harryup

[PerStromgren]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

[hifikg]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

Är du säker på det? Är inte lagringen oerhört viktig? en HDD med rörliga delar är säkert helt förkastlig medan fullmånesnurrade USB-stickor, doppade i rätt kristallblandning, kan ge drägligt ljud. Fast större än 512 MB får de inte vara, så max ett album per sticka.

[ottovonkopp]

Jag rippar med foobar2000 till flac default settings.

Efter rippning hämtar jag taggar från musicbrainz. Installera pluginet foo_musicbrainz.
Lägger även in ReplayGain i taggarna. Intallera pluginet foo_rgscan. Kanske finns med default? Ska tydligen använda R128 iaf.

Förslag till mapp-struktur\filnamn. Kanske funkar dåligt på klassiskt.
%genre%/%album artist%/%album%/%track%-%title%

Omslag i bra kvale, albumartexchange.

[sprudel]

Kör med dB Poweramp sedan länge, lite enklare än med EAC, framförallt med taggningen.

[petersteindl]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

I det här fallet är väl källan en CD-skiva och audiodata ligger i ett för CD speciellt format. När CDn rippas så kan det göras till olika format. Antingen till WAV eller till FLAC eller till en råkopia av CDn. Det går säkert att välja andra format också.
Om rippningen skett helt utan missöden så finns det skäl att tro att checksumman är korrekt och att inga bitfel på musikkod finns.

År 1997 var jag dock med om en del konstigheter då jag blev ombedd av en musiker att bränna 10 CD för hans promoting och som skulle skickas till CD-tillverkning. Jag hade dåtidens bästa utrustning med både Yamaha och Plextor. I begynnelsen användes Yamaha professionellt och så även av Bertil Alving. Plextor kom lite senare och ansågs vara bättre och dessutom mycket snabbare. Nåväl, jag rippade musikerns CDR till WAV-filer för att kunna göra 10 kopior. Han ville att jag skulle bränna en först som han ville lyssna på först och godkänna. Jaha, tänkte jag och såg lätt på uppgiften. Jag använde dåtidens bästa CDR-skivor, samma som Bertil Alving eftersom han gjort mätningar på hur ofta som det fanns dropout i skivorna. Jag har för mig att det är trippel redundans och checkkod för uträkning av missade data och det är i ett slags matrissystem för extra säkerhet.
Resultatet blev i alla fall underkänt av musikern. Han lyssnade noggrant igenom hela de brända CDn jag gjort och förde anteckningar på alla fel han hörde. Jag fick tillbaka den brända CDn och hans nedskrivna notiser med exakta tidsangivelser på felen. Först trodde jag han skämtade, men jag lyssnade och hörde de missljud som fanns, men som inte fanns i hans original jag använt för att rippa. Naturligtvis så misstänkte jag bränningsprocessen, så jag brände ett exemplar till. Han lyssnade och lämnade tillbaka den. Samma fel som tidigare. Jaha, jag lyssnade och han hade rätt. Då lyssnade jag på den rippade filen och konstaterade att redan där fanns felet trots att det stod att rippningsprocessen varit felfri. Hans original var felfritt. Då förstod jag att det inte var så enkelt. Jag rippade hans original på nytt och felet försvann, men han upptäckte nya fel på andra låtar och tider. Jaha, då ställde jag in maximal safety vid rippning och vid bränning och började på nytt och då gick det bra. Han hörde inga fel längre. Han hade hela tiden lyssnat intensivt på varje spelsekund och hela förloppet tog ungefär en vecka till 10 dagar. Sedan kunde jag bränna 10 felfria kopior som han skickade ut för promoting. Han är amerikan och har spelat med Bruce Springsteen och var gitarrist med Eric Bibb på hans liveturne i USA.

Då fick jag respekt för hans intensiva lyssnande och för möjliga och omöjliga problem som av någon outgrundlig anledning kunde uppstå med det digitala. Även fast jag fick checksumma och Rippning utfört felfritt markering på min dataskärm så var det helt enkelt inte så.

Jag gissar att dessa gamla problem sedan länge inte finns kvar.

Men, sedan skall datat skyfflas vidare i en hel radda processer på väg till den analoga lyssningsdestinationen och den vägen är inte så felfri man kan tänkas tro.

Mvh
Peter

[olaume]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

I det här fallet är väl källan en CD-skiva och audiodata ligger i ett för CD speciellt format. När CDn rippas så kan det göras till olika format. Antingen till WAV eller till FLAC eller till en råkopia av CDn. Det går säkert att välja andra format också.
Om rippningen skett helt utan missöden så finns det skäl att tro att checksumman är korrekt och att inga bitfel på musikkod finns.

År 1997 var jag dock med om en del konstigheter då jag blev ombedd av en musiker att bränna 10 CD för hans promoting och som skulle skickas till CD-tillverkning. Jag hade dåtidens bästa utrustning med både Yamaha och Plextor. I begynnelsen användes Yamaha professionellt och så även av Bertil Alving. Plextor kom lite senare och ansågs vara bättre och dessutom mycket snabbare. Nåväl, jag rippade musikerns CDR till WAV-filer för att kunna göra 10 kopior. Han ville att jag skulle bränna en först som han ville lyssna på först och godkänna. Jaha, tänkte jag och såg lätt på uppgiften. Jag använde dåtidens bästa CDR-skivor, samma som Bertil Alving eftersom han gjort mätningar på hur ofta som det fanns dropout i skivorna. Jag har för mig att det är trippel redundans och checkkod för uträkning av missade data och det är i ett slags matrissystem för extra säkerhet.
Resultatet blev i alla fall underkänt av musikern. Han lyssnade noggrant igenom hela de brända CDn jag gjort och förde anteckningar på alla fel han hörde. Jag fick tillbaka den brända CDn och hans nedskrivna notiser med exakta tidsangivelser på felen. Först trodde jag han skämtade, men jag lyssnade och hörde de missljud som fanns, men som inte fanns i hans original jag använt för att rippa. Naturligtvis så misstänkte jag bränningsprocessen, så jag brände ett exemplar till. Han lyssnade och lämnade tillbaka den. Samma fel som tidigare. Jaha, jag lyssnade och han hade rätt. Då lyssnade jag på den rippade filen och konstaterade att redan där fanns felet trots att det stod att rippningsprocessen varit felfri. Hans original var felfritt. Då förstod jag att det inte var så enkelt. Jag rippade hans original på nytt och felet försvann, men han upptäckte nya fel på andra låtar och tider. Jaha, då ställde jag in maximal safety vid rippning och vid bränning och började på nytt och då gick det bra. Han hörde inga fel längre. Han hade hela tiden lyssnat intensivt på varje spelsekund och hela förloppet tog ungefär en vecka till 10 dagar. Sedan kunde jag bränna 10 felfria kopior som han skickade ut för promoting. Han är amerikan och har spelat med Bruce Springsteen och var gitarrist med Eric Bibb på hans liveturne i USA.

Då fick jag respekt för hans intensiva lyssnande och för möjliga och omöjliga problem som av någon outgrundlig anledning kunde uppstå med det digitala. Även fast jag fick checksumma och Rippning utfört felfritt markering på min dataskärm så var det helt enkelt inte så.

Jag gissar att dessa gamla problem sedan länge inte finns kvar.

Men, sedan skall datat skyfflas vidare i en hel radda processer på väg till den analoga lyssningsdestinationen och den vägen är inte så felfri man kan tänkas tro.

Mvh
Peter

Att det i ljudvärlden kan uppstå kvalitetsförändringar som verkar totalt ologiska och helt enkelt inte borde kunna finnas, är ett faktum. Ibland har man i efterhand kunnat se att tidigare mätmetoder har varit otillräckliga. Den analoga världen är full av sådant. Själv minns jag hur direktdrivna skivspelare på 70-talet ansågs som allena saliggörande eftersom de hade lägre mätbart svaj och därför måste låta bättre, trots att många musiker hävdade att remdrivna spelare lät mer musikaliskt. I efterhand har man förstått att det är skillnad på svaj och svaj och att musikerna nog hade rätt och hifi-nördarna som bara tittade på det de då kunde mäta fel. Därmed inte sagt att ljudet inte förklaras med mätningar, men man kanske inte alltid har förmågan att mäta rätt parametrar. I den digitala världen är det dock mer komplicerat - eller enklare. Ettor och nollor in på ett ställe (CD) och ut på ett annat (hårddisk) borde ju strängt taget inte kunna bli något annat än ettor och nollor. Det borde i så fall gälla ända fram till att signalen blir analog i d/a-omvandlaren. Kan man tycka. Innebär det att det då är totalt betydelselöst vilken CD-spelare (transport) man använder? Var Pioneers återupplivande av skivtallriken på CD-spelarna bortkastad? Liksom de som köpt Linn-spelare som kostat som en bättre begagnad bil? I princip borde ju en blueray-spelare från Rusta låta lika bra som en Linn eller Pioneer om de ansluts till samma d/a-omvandlare. Detta dock ett sidospår, men en variant på frågan. Finns det någon mjuk- eller hårdvara som kan påverka ljudet vid rippning?

[PerStromgren]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

I det här fallet är väl källan en CD-skiva och audiodata ligger i ett för CD speciellt format. När CDn rippas så kan det göras till olika format. Antingen till WAV eller till FLAC eller till en råkopia av CDn.

Jag har nog aldrig funderat på hur man kan jämföra datat, bara att det är naturligt att det ska gå.

[petersteindl]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

I det här fallet är väl källan en CD-skiva och audiodata ligger i ett för CD speciellt format. När CDn rippas så kan det göras till olika format. Antingen till WAV eller till FLAC eller till en råkopia av CDn.

Jag har nog aldrig funderat på hur man kan jämföra datat, bara att det är naturligt att det ska gå.

Det gick inte då, i alla fall, i det praktiska som jag utförde.
2008-02-17 skrev jag båda dessa inlägg. Det är 11 år sedan.

Hej

Jag har hållit på i några år och har viss erfarenhet sen dåvarande grannen Brian Kramer från N.Y. som spelar gitarr kom ner en lördag å ville att jag skulle bränna några kopior från hans master som det skulle tillverkas CDn av. Kopiorna skulle skickas som promotion för olika ändamål. Grannen heter Brian Kramer och är som sagt från New York i USA och ackompanjerade Bruce Springsteen på gitarr på en av hans turnéer. Han har även kompat Eric Bibb på hans live turné.
Piece of cake tyckte jag. Jag rippade med Audiograbber och brände med Nero och gav sen skivan till min granne Brian.
På söndan kom Brian ner och sa att det inte är en kopia. Öh, vad då? De e ju bara ettor o nollor. Han hade ett dokument med nedskrivna felaktigheter som han hört i lurar. Ok, jag tog skivan och dokumentet och lyssnade. Till min förvåning hörde jag exakt samma problem vid varje enskild sekund som Brian hade specificerat. Till saken hör att jag fick loggar som var invändningsfria, både från Audiograbber vid rippning o från Nero vid bränning. Jag provade massor och turerna gick fram och tillbaks mellan Brian och mig under flera månader. Jag hörde felen som Brian hela tiden kom ner och tjatade om. Det underliga var att checksumman inte visade någon som helst diskrepans med originalet. Tomtar å troll. Alla kompisar med intellekt å jobb på Eriksson o Gud vet vad sa att det är omöjligt. Precis som jag själv menade.

Jaha, där står man. Det intressanta var att felen bestod av konstiga och klart detekterbara ljud som Brian exakt kunde specificera i tid och som vem som helst kunde höra.

Var uppstod felet? I bränningen med Nero eller redan vid rippningen med Audiograbber? Tja, jag hade ju filerna på hårddisk så det var ju bara att lyssna. Det intressanta var att samma fel fanns i filen på hårddisk. Men checksummorna uppvisade inga fel. Dock finns det i Audiograbber en funktion som visar probable faults som betyder att läsaren haft svårigheter att rippa. Då svårigheterna blev för stora blev checksumman felaktig men så var ej fallet med det som fanns på min hårddisk. Jag hade Plextors bästa scussigrejer och Seagate scussi hårddiskar speciellt gjorda för rippning av musik enligt alla konstens regler, åtminstone vad som sades på Anand’s och Tom’s och alla andra specialsajter för datorer.

Jag provade alla möjliga varianter och det var först då jag satte Plextorn att arbeta med konstant rotationshastighet på 4X som rippningen funkade klanderfritt. Då blev det zero possible problems. Nero kunde bränna och inga fel kunde detekteras vare sig på hårddisk eller på bränd skiva. Brian och jag var lyckliga men Brian hade hört sig till leda på sin musik i vår strävan att uppnå en situation där Brian med kort varsel kunde få skivor brända som fungerade som promotion material.

Ettor o nollor i all ära men jag har f-n inget förtroende för dess absoluta felfrihet. Känner mig alldeles för luttrad för att ta vad som helst för givet.
Ta det för vad ni vill men det är en av mina erfarenheter som jag delar med mig. Detta var 1998 skulle jag tro.

Väl mött
PS

Magnuz

Alla CD-brännare var inte usla. Jag hade Yamaha och Plextor. Yamaha användes ofta i den professionella industrin för att bränna mastern som man levererade vidare. Då brände man med dubbla hastigheten.

Jag tror att Bertil Alving också hade en sån. Plextorn gick att bränna med fyrdubbel hastighet.

Det som var väsentligt var att sätta konstant hastighet vid rippning istället för dynamisk hastighet. Dom här knäppen och ljuden som fanns med på CD-R fanns hos mig alltid redan med på Hårddisken d v s det var rippningsprocessen som inte funkade som den skulle.

Dock försvann problematiken helt efter det att jag körde konstant hastighet vid rippning och hastigheten jag använde var 4 gånger på plextorn.

Därefter blev alla brända skivor bra.

Jag använde först Verbatim, sedan TDK och därefter Verbatim speciella för Audio.

En gång provade jag med kolsvart skiva. Den åkte omedelbums ner i runda arkivet.

Ibland blev mina bränningar bättre än orginalet. För det mesta hördes ingen skillnad alls.

Det som förr i tiden stod på nätet var att vissa typer av Hårddiskar skrev o läste lite då o då, och det utan att man själv gjorde något, eftersom det var ett felsökiningsprogram som var inbyggt i hårddiskens bios eller vad det nu heter. Dessa hårddiskar varnades det för att användas för audio eftersom det blev problem då det skulle skrivas audiofiler samtidigt som annan information skulle skrivas. IBM hade bl a sådana småprogram inbyggda i sina hårddiskar utom i deras scussidiskar. T o m IBM gick ut med att just dessa Hårddiskas avråddes från att använda om man skulle rippa audio.

Då var detta en hel vetenskap. Idag vet jag inte men mina kompisar som själva har datorer ville gärna att jag rippade o brände på min dator. Deras bränningar lät oftast sämre än originalet.


Vilka CD-R skivor är bäst idag?

Har ni synpunkter.

Väl mött
PS

Det jag inte minns är om checksummorna var lika från gång till gång på respektive rippning, men oavsett så borde det helt enkelt inte gått att få fram en checksumma vid en felaktig rippning. Jag vet att då rippningar inte funkade så blev det ingen checksumma alls. Nu ansåg programmet att det hade lyckats och redovisade en checksumma.

Hur saker funkar idag har jag inte så stor erfarenhet av. Allt tycks funka betydligt bättre än på den tiden. Men någon akilleshäl i det digitala fanns i alla fall då. Man har ju uppdaterat de olika digitala standarderna med tiden och oscillatorer har snävare toleranser och laserenheter är betydligt mer exakta än de var då. En brännbar blu-ray maskin borde inte ha någon som helst problem att bränna en CDR skiva kan man tycka.

Med vänlig hälsning
Peter

[sprudel]

@olaume

Kolla din egen tråd om nätverksspelare och streamers under Köpråd.

[petersteindl]

När väl bittarna är på plats på lagringsplatsen finns det ingen tidsaspekt. Då kan man jämföra källan med kopian och om kopian är bitperfekt så är det färdigsnackat på just den punkten.

I det här fallet är väl källan en CD-skiva och audiodata ligger i ett för CD speciellt format. När CDn rippas så kan det göras till olika format. Antingen till WAV eller till FLAC eller till en råkopia av CDn.

Jag har nog aldrig funderat på hur man kan jämföra datat, bara att det är naturligt att det ska gå.

Apropå jämföra. Har du provat denna härliga fransos?

Domaine Leroy Musigny Grand Cru, Cote de Nuits.



Tror du skulle gilla den. År 2009 skall vara jättebra men även 2015.

Med vänlig hälsning
Peter

[tvett]

@olaume

Kolla din egen tråd om nätverksspelare och streamers under Köpråd.

[PerStromgren]

I det här fallet är väl källan en CD-skiva och audiodata ligger i ett för CD speciellt format. När CDn rippas så kan det göras till olika format. Antingen till WAV eller till FLAC eller till en råkopia av CDn.

Jag har nog aldrig funderat på hur man kan jämföra datat, bara att det är naturligt att det ska gå.

Apropå jämföra. Har du provat denna härliga fransos?

Domaine Leroy Musigny Grand Cru, Cote de Nuits.

[ Bild ]

Tror du skulle gilla den. År 2009 skall vara jättebra men även 2015.

Med vänlig hälsning
Peter

Tyvärr inte. Finns inte på sysset att köpa, heller.

[petersteindl]

Jag har nog aldrig funderat på hur man kan jämföra datat, bara att det är naturligt att det ska gå.

Apropå jämföra. Har du provat denna härliga fransos?

Domaine Leroy Musigny Grand Cru, Cote de Nuits.

[ Bild ]

Tror du skulle gilla den. År 2009 skall vara jättebra men även 2015.

Med vänlig hälsning
Peter

Tyvärr inte. Finns inte på sysset att köpa, heller.

Googla, den finns på nätet.

[olaume]

@olaume

Kolla din egen tråd om nätverksspelare och streamers under Köpråd.

Skillnaden är väl att en nätverksspelare bara är en länk på vägen från ettor och nollor som redan ligger streamade på en hårddisk till ettor och nollor i en DAC. Medan rippningen innebär att man förflyttar från ett i och för sig digitalt men dock mekaniskt lagrat format in i datorn. Det kräver avläsning av en mekanisk/optisk enhet och sedan kodning/förpackning av en mjukvara till format som datorn kan lagra. Det innebär fler moment och teknikövergångar. Om de på något vis kan trimmas för att optimera ljudkvaliteten, är vad frågan gäller.

[hifikg]

@olaume

Kolla din egen tråd om nätverksspelare och streamers under Köpråd.

Skillnaden är väl att en nätverksspelare bara är en länk på vägen från ettor och nollor som redan ligger streamade på en hårddisk till ettor och nollor i en DAC. Medan rippningen innebär att man förflyttar från ett i och för sig digitalt men dock mekaniskt lagrat format in i datorn. Det kräver avläsning av en mekanisk/optisk enhet och sedan kodning/förpackning av en mjukvara till format som datorn kan lagra. Det innebär fler moment och teknikövergångar. Om de på något vis kan trimmas för att optimera ljudkvaliteten, är vad frågan gäller.

Nej. Det blir fel. Eller rätt. Blir det fel hörs det tydligt. Blir det rätt så är det rätt. Inget magiskt med det. Om det var fullt av risker med att flytta digital information skulle dagens samhälle inte fungera. Fast nu handlar det förstås om ljud och då är allting så mycket mer komplicerat

[PJo]

Jag ska långt efter alla andra äntligen börja rippa min CD-samling. Nu undrar jag om det finns några knep för att krama ur bästa möjliga resultat. Att man ska rippa till förlustfritt format, typ flac, har jag redan förstått, men därutöver? Jag utläser diskursen på forumet som att det inte går att påverka ljudkvaliteten i en digital kedja. Det borde strängt taget innebära att så länge som en CD överhuvud taget är läsbar, blir ljudet ut detsamma vad man än gör. Om vi nu accepterar detta, finns det ändå något vid rippning man kan göra för att påverka ljudkvaliteten?

Börja här: https://github.com/Nongorilla/Mediags/w ... etup-Guide

[Michael]

Så tråkigt att endel skriver sina felaktiga troenden som fakta i denna tråd också. Snälla, sluta lura andra.

Det borde strängt taget innebära att så länge som en CD överhuvud taget är läsbar, blir ljudet ut detsamma vad man än gör.

Nu antar jag att du med "ljudet" igentligen menade datat, då du frågar om rippning.

Påståendet du skriver är fel. Det är inte alls säkert du får ut rätt data när du rippar. Audio CD är inte cdrom (alltså skivor med data, de läses alltid korrekt - eller ej). Nu händer det saker med tiden och endel hävdar att alla dagens läsare alltid läser rätt. Jag är mycket tveksam till det. Att alla kina läsarenheter skulle va så och från vilket datum skulle det i så fall vara så? Och har du (eller den som vill rippa) en läsare som är tillverkad efter det datumet. Om de nu funkar så, så skulle det vara helt omöjligt att läsa många skivor som medveten är felaktiga (vissa kopieringsskydd). - nä, jag tror inte på det.

Däremot kanske många läsare nu förtiden är konstruerade för att kunna läsa audio skivor bra och kunna presentera checksumme fel (är väl minst två nivåer). Så som Plextor kunde förr. Nu minns jag inte säkert, men tror det är C2 som man vill ha (se/övervaka).

Ljud cd och data cd har inte samma lagringsformat på skivan. Det är inte alls så att ljudfilerna ligger som data filer på en data cd. Om jag minns rätt så behövs det en extra/annan klocka i hårdvaran för att fixa ljud cd.

Bara en sådan sak som var början är för en låt, blev olika med olika läsare. Kan kompenseras för i rippmjukvaran. Jag skrev själv ett eget program för att kunna jämföra wav filer. Som kunde synka in och hitta början.

PS. Blanda inte ihop att rippa och att lyssna på analoga signalen (från CD-spelaren eller ansluten DAC). Det är två olika saker.

//Michael

[Bill50x]

Det borde strängt taget innebära att så länge som en CD överhuvud taget är läsbar, blir ljudet ut detsamma vad man än gör.

Nä. Jag använde ett tag EAC för rippning och hade några hembrända cd's att rippa. Uppenbarligen var det svåra cd'n, dBpowerAMP vägrade helt men EAC "erbjöd sig" att läsa så många gånger det behövdes. Jag hade ett par hembrända cd's (cd-rom) som krånglade och lät EAC tuffa på. Jag minns en cd som tog hela natten att läsa av. Resultatet var dock totalt olyssningsbart, så den avläsningen var värd noll. Trots att EAC rapporterade avläsningen som perfekt. Så nej, en avläsningsbar cd innebär inte att ljudet är ok.

/ B

[STDI]

Bill50x, vad innebar "olyssningsbart" i det fallet? Kan du beskriva hur det lät?