RogerGustavsson skrev:Men nu har det redan nämnts vad EBU 128 är och varför. I princip är det ju till för att fånga vansinniga språng i volym där det blandas alla möjliga ljudspår. Vad som sedan upplevs vara mera rimliga språng vid musiklyssning är i min värld något annat. Det är också en smaksak om simplare pop, hårdrock, jazz eller klassisk musik ska ligga på samma upplevda ljudnivå. Om vi sedan mäter skillnaderna i Crest eller LUFS verkar ge liknande skillnader. De flesta vill nog att vissa genrer ska låta starkare, det är ju så i verkligheten. En stråkkvartett, en kammarorkester eller symfoniorkester genererar olika ljudnivå. Likaså är det skillnad på hårdrock, en trubadur och schlagerpop. Nu är det tal om en automatiserad process i denna diskussion och hur den bäst implementeras finns det inget entydigt svar på. Att det införs tycker jag gott nog. Att någon störs på att något blir för svagt för vi nog leva med. Det finns volymkontroller på "riktiga" anläggningar men telefonlyssnande blir svårare. Fast med tanke på hur några kranar på bredvid en på bussen, undrar man hur det står till med hörseln. Verkar vara att många kör med undermåliga lurar som läcker väldeliga och vill överrösta omgivningsljuden.
Jag håller med dig om det mesta där, men
jag tycker det ändå finns ett svar på var en normaliseringsgräns bör sättas, jag kan dock inte säga en exakt siffra var den gränsen befinner sig utan att ha tillgång till mätningar av ett stort antal goda inspelningar från alla typer av genrer där ingen stympning har skett i form av nivåhöjningar som överskridit 0 dB.
Jag ska försöka punkta upp hur en process skulle kunna se ut för att avgöra en så nära exakt nivå som möjligt.
1. Sålla fram flertalet album från alla typer av musikstilar och säkerställa att ingen av dessa har överskridit/klippt 0 dB med hjälp av någon limitering. Detta kan t ex histogrammet i MasVis användas för eftersom man där ser om något överskridit -1/1. Antalet album bör vara en mängd som ger statistisk trovärdighet.
2. En LUFS-mätning görs på alla dessa album som i sin tur sållar fram de starkaste låtarna på respektive album.
3. Dessa starka låtar jämnför man så att man kan reglera dem till samma Peak-nivå (nära 0 dB) och gör därefter en ny LUFS-mätning för att eliminera skillnader p.g.a. olika topvärden. Det kommer troligtvis vara väldigt små variabler och de flesta låtar kommer ändå ligga nära 0 dB.
(LUFS är i relation med dB lika, om man höjer topnivån med 1 dB så höjs även LUFS-värdet med 1.)
4. Nu kan man räkna ut ett medelvärde av alla LUFS-mätningarna och det resultatet ger normaliserings-nivån.
Det kommer göra att inget album sticker iväg och låter mycket starkare än något annat album i topvärde (Peak), men ett album som förväntas låta starkare än andra kommer genom sitt genomsnittligt högre LUFS-värde också uppfattas låta starkare i sitt genomsnitt (i de flesta fall).
Om en skapare av ett album medvetet lagt topvärdet en bit under 0 dB så är det helt ok, det albumet var och förblir även efter normaliseringen ett något tystare album, och det är fullt ok det också.
Alla dessa punkter förutsätter album-normalisering där ingen höjning heller sker, vilket inte är fallet med alla plattformars normalisering.
Vad säger du om detta, har du några invändningar mot någon/några av mina punkter så skjut gärna hål på dem, kanske är det för enkla slutsatser eller så är det inte svårare än så?
