IngOehman skrev:petersteindl skrev:Njaee.
Kommer övertonerna från samma ställe så kan t.ex. 3e-ton resultera i att nivån på grundtonen förstärks eller försvagas beroende på 3e-tonens fasläge i förhållande till grundtonen och det gäller p-p. Jag minns inte hur det är med 2a-ton i vissa faslägen, men i samma fas som grundtonen eller i motfas med, så hamnar 2a-tonens nollställen på grundtonens toppvärden och därmed ändras inte p-p. Huruvida samma gäller för mellanliggande fasskillnadslägen måste jag återkomma till. Det tarvar lite mer fundering. Men fasläget mellan grundton och övertoner spelar stor roll. Kommer överoner från annat håll så blir det inte lika farligt. Vågorna korsar varandra och fortsätter därefter såsom de såg ut innan de korsade varandra. Då måste man också beakta att amplituden på övertonerna hos akustiska instrument är betydligt kraftigare än hos återkopplade trisseburkar som inte körs i klippning. Då grundton och övertoner är lika i amplitud blir effekten av interferens mycket större än om den ena tonen har betydligt lägre amplitud.
Med vänlig hälsning
Peter
Oj vad jag skulle vilja skriva ett långt inlägg nu, men jag hinner inte...

Men superkort:
1. Delar INTE uppfattningen att interferens bara kan råda mellan komponenter som är harmoniskt relaterade till varandra, som 1:1, 1:2, 1:3... den första (1:1) är t ex ett ljud som fördröjts. Däremot ger sådan interferens ett statiskt resultat, en repetitiv vågform med grundtonens intervall. När ljud interfererar med varandra utan att vara korrelerade uppstår mera komplexa vågformer, vars envelope kan ha intervall av betydligt lägre frekvens än den lägsta ursprungsfrekvensen.
Vidare: Interferens mellan icke-harmoniska toner (kan även vara toner plus brus m fl...) är ingrediens ett, olinjäritet är ingrediens två - för framblandning av nya spektrala komponenter. Som, som antytts, kan ligga inte bara högre utan också lägre än ursprungssignalernas lägsta frekvens. De intervall jag nämnt tidigare, distorderade av olinjäriteter, skapar toner från interferensintervallen!
Om man t ex spelar 19 kHz + 22 kHz genom en linjär förstärkare (vid rimliga ljudtryck ut ur högtalarna) så hör den som inte hör 19 kHz ingenting.
Spelar man genom en förstärkare med sigifikant distorsion (t ex en rörförstärkare) så hör man dock 3 kHz.Blandning mellan harmoniska övertoner däremot, genererar bara (om olinjäritet är tillstädes) spektrala komponenter där det redan finns sådana.
Kan även nämna att hörbarhet av blandningsfenomen i ultraljudsområdet inte skall överdrivas. Det finns fall (starka inharmoniska ljud) där hörbarhet kan uppstå, men det normala är att det som sker över de högsta statiska toner man kan höra, har liten betydelse.
Kan också vara rimligt att nämna att blandning kan ske både i elektronik, i högtalare, i luften och i öronen! Men finns det inte undertpner redan färdigframblandade när musiken lämnar högtalarna så behöver ljudtrycken typiskt vara mycket höga för att uppnå hörbarhet.