E skrev:Morello skrev:Jag förstår vad du menar med "8ohmseffekt" (begreppet sopm sådant är ingalunda något som tillhör en vedertagen begreppsapparat), men jag skulle aldrig uttrycka mig så.
Hur skulle du uttrycka dig då?
Mvh E*
Man kan gissa att han inte skulle tala om det alls, eftersom det går åt så många ord om man bara få använda etablerade begrepp...
8-ohmseffekt kan handla om ”effekten just nu”, men också om en klippeffekt man kan vilja redovisa. Jag har fått intrycket att Morello trott att det är specificering av klipp-effekt jag primärt talat om, vilket ju är förståeligt eftersom tråden handlar om det.
Och då tänker jag - gillar man inte att säga ”förstärkare är på 100 8-ohmswatt” men gillar att använda många ord, så kan man dock istället föredra att tala om att;
”...förstärkaren kan svinga den spänning som hade renderat 100 W om en 8 ohmslast hade varit anslutet, vilket dock inte är synonymt med en högtalare med en nominell impedans om 8 ohm, eftersom en sådan kan uppvisa många olika impedansförlopp, allt från 6,4 ohm resistivt till 11,9-12,7 ohm minimpedans och ändlöst höga impedanstoppar.”
Jag tycker det är vettigt att istället introducera begreppet 8-ohmseffekt och lära folk att det är ett sätt att ange klippspänning. Det sparar ord.
Och poängen med att alltid tala om 8-ohmseffekt är att dagens branschtillstånd där vissa tillverkare anger uteffekten i 8 ohm, vissa i 4 ohm och några till och med i 2 ohm, förvirrar folk. Jag blir ständigt tillfrågad om vilket förstärkareffekt som behövs för att driva parallellkopplade basmoduler. Förvirringen är total! Folk tror de mest knasiga saker!
Fakta är att man behöver samma 8-ohmseffekt oavsett hur många basmoduler man parallellkopplar, men förstärkarens strömkapacitet behöver räcka, det vill säga vara större och större ju fler som skall drivas.
- - -
Så det vore bättre om alla högtalartillverkare alltid angav sina förstärkar-rekommendationer i åttaohmseffekt - alltså angav lämplig klippspänning, vilket förstås kan anges i volt om man inte gillar ”8-ohmseffekt. Fördelen med att använda begreppet 8-ohmseffekt och inte volt är att lastimpedansen då ingår automatiskt.

Säger man att klippning sker vid 28,3 volt RMS (eller +/- 40 volt om man föredrar det) så fattas information om lastimpedans.

Idag väljer dessutom vissa tillverkare att inte prata så mycket om impedans, så man kan tro att de redovisar effekt i 8 ohm, men de mäter i 6 ohm så de skall kunna redovisa högre siffror. Inte riktigt bra information till konsumenten.

Den som tillverkar en svårdriven högtalare (säg att minimpedansen understiger 4 ohm) kan ju dessutom nämna att strömkapaciteten behöver vara god. Eller MYCKET god om högtalarnas impedans går under säg 2 ohm. Eller ultraextremt god om högtalarnas impedans understiger 1 ohm. Det finns faktiskt sådana högtalare! Apogee och Infinity poppar fram som exempel på tillverkare som gjort sådana.
Idag görs dessutom många engelska högtalare vars minimpedans går nedåt 3 ohm - trots att de även deklarerar att högtalaren är på 8 ohm.

Morello skrev:Nej, jag tolkar det som effektivvärde (RMS) mätt med tonskur (tex 1kHz, 100 ms på, 1000 ms av)
En sådan signal får ett topp-till-effektivvärde (spetsfaktor) över tid som är mer likt faktiskt programmaterial (musik).
RogerJoensson skrev:-RMS-värdet enbart från tonskursdelen (sinusvåg) av förloppet? Verkligen? Behövs det sidvis med text för att beskriva det?
Ingen aning. Det Morello beskrev lät mera som mitt favvosätt att mäta användbar effekt på förstärkare. I varje fall nästan.
Jag föredrar längre ”pauser”, som inte är alldeles tysta, de kan bestå av samma sinuston vid t ex -26 dB (1,9 sekunder?). Då kan man ha oscilloskopet kontinuerligt triggande nämligen. Man kan även se om det finns recovery-effekter synliga strax efter bursten.
Det jag talat om har dock ingenting med testning av förstärkareffekten att göra.
Vh, iö