Moderator: Redaktörer
HenrikTornquist skrev:Hela min Slottsskogen-upplevelse lyder som följer:
Det här var en mycket knepig omgång av Slottsskogen Goes Progressive. Det brukar vara ganska jämnt, kvalitetsmässigt, men så icke i år.
Moonmadness hade jag höga förhoppningar om, men det sket sig. Camels musik har jag älskat sen jag var 13 år, men det hjälpte inte långt idag. Tjejen på tvärflöjt och percussion var grymt bra, liksom basisten, men där tog det slut. Trummisen var bara sådär, och gitarristen/sångaren dög inte alls. Helt fel röst, ställt mot Latimer. Alldeles för korthuggen sång, där Andy är mjuk och lite utdragen. Gitarren klingade dessutom falskt, tämligen ofta. Detta blev extra tydligt när han spelade i stämmor med flöjten, det skar sig väldigt fult. Absolut ingen bra spelning.
Ring of Gyges har jag inte lyssnat så mycket på, men det jag hört har låtit bra. Live var det en helt annan grej. Unga killar, men vansinnigt tajta. Otroligt lekfulla, långa proggiga stycken varvat med blytunga perioder. Fruktansvärt bra, jag var helt tagen efteråt. Ett band jag kommer att se igen om jag får chansen.
Panzerpappa har jag inte heller lyssnat så mycket på, men det jag hört har låtit knepigt. Live var det också knepigt. Mycket kompetenta musiker, men för mycket gammalt konstigt "bara ljud". Basisten skötte också en synt, och den stod för många avbrott med dessa knepiga "bara ljud". Lite som Samla Mammas Manna, men på ett dåligt sätt. Till detta hör också en saxofon. Jag vet inte om jag tycker att det är ett bra soloinstrument när det gäller progrock, men här blev det fel. Det mesta kändes fel, och inte mera rätt efter R o G's mördarspelning.
Seventh Wonder har jag lyssnat mest på, och gillar. Live blev det inte så bra för mig. Ett band som ser rätt skitnödigt hårt ut, (gitarristen), en svensk sångare som pratar engelska med den svenska publiken, och ett ljud som inte är i närheten av hur bra det var när R o G spelade. Att Karevik ständigt försöker få publiken att gapa med i "hey hey hey hey" blir droppen för min del. Efter två låtar inser jag att kvällen peakade med andra bandet. Jag kommer tidigt hem till Hbg.
Trots att 75% av banden inte var särskilt roliga att bevittna uppvägs det med lätthet av Ring of Gyges. Jävlar, sicka islänningar att ösa på! Jag är fortfarande tagen av hur sanslöst bra det var.
Dartman skrev:
p.g.lost på Hålan i Norrköping. Tioårsjubileum för deras första skivsläpp genomfördes i den minsta lokal jag sett ett band i, tror jag. Jag undrar om inte mitt vardagsrum är större. Bra som fan var det i alla fall!
//Jonas
Tengil skrev:Senaste konserten var Toy Dolls i Malmö på en ruffig lokal nere vid utkanten av Rosengård Plan B, ett av förbanden the mockingbirds var riktigt kul att se, huvudbandet levererade som vanligt, kul med I got asthma och andra odödliga klassiker, oklanderligt presenterade med magnifikt gitarrspel av Olga, coolt med den trehalsade telecastern bara för att köra inledande riffen i sista låten dig that groove baby. Hade varit riktigt kul att se dem i en traditionell konsertlokal.
Vh Christer
jogge skrev:Tengil skrev:Senaste konserten var Toy Dolls i Malmö på en ruffig lokal nere vid utkanten av Rosengård Plan B, ett av förbanden the mockingbirds var riktigt kul att se, huvudbandet levererade som vanligt, kul med I got asthma och andra odödliga klassiker, oklanderligt presenterade med magnifikt gitarrspel av Olga, coolt med den trehalsade telecastern bara för att köra inledande riffen i sista låten dig that groove baby. Hade varit riktigt kul att se dem i en traditionell konsertlokal.
Vh Christer
Det där är ett gäng jag gärna vill se också
shifts skrev:Besökte Berlin Atonal i söndags och det var en upplevelse långt utöver det vanliga. Det var fantastiskt magiskt fantastiskt för elektronmusiksentusiast som jag.
hifikg skrev:Idag var det äntligen dags. Eric Bibb på scen i Stockholm. En upplevelse att få se en artist som varit med genom hela min hifi-intressetid. Opus 3 skivorna gick varma på mässorna när jag började kolla på prylar, för det var ju prylar som skapade Nirvana. Trodde vi då. Idag vet vi bättre och det räcker bra med att lyssna på "Needed Time" eller "My Fathers House" så reser sig håren både här o där o njutningen kommer som på beställning. Och just de låtarna rev han av och nämnde också att just Opus 3 o Jan Persson var anledningen till att han slog igenom. Efter att ha medverkat där kom det förfrågningar från hela världen och resten är, som man säger, historia.
Möjligen satt jag lite FÖR nära på rad 2, men ljudmässigt var det nästan lika bra som att lyssna hemmavid. Passade på att mäta lite o när han sjöng a capella kom han upp i 80 dB på lyssningsplats och när de drog på som mest, med hela bandet, touchade de 95 dB. Det ska jag prova nästa gång jag lyssnar. Tyvärr såldes inga skivor som jag inte redan har, så där blev det ingen utökning av samlingen.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 21 gäster