Psykoakustik - djup

[Thomas_A]

Hej,

startar en tråd kring detta ämne och har eg en fråga kring om det är särskilda egenskaper hos högtalaren (frekvensgång) som får ljudbilden att förflyttas bakåt respektive framåt i en traditionell stereo. Inspelningen är en sak där reverb/eko gör att rymd kan höras (ex Cantate Domino i kyrka). Men finns det andra egenskaper i tonkurvan som gör att ljudbilden flyttas bakåt? I min setup får jag känslan av att väggen försvinner och att muskihändelsen äger rum en bit bakom väggen. Lite inspelningsbetonat dock, vissa inspelningar hamnar närmare i rummet, men generellt hamnar de flesta en bit bakåt.

Mekanismer till detta?

[sprudel]

Det här ska bli intressant, jag har diskuterat detta tidigare på forumet, men nya bidrag är alltid spännande.

[hifikg]

Hos mig expanderar ljudet i alla riktningar. Tänker på en del närmickade sångerskor som t ex Sophie Zelmani som kliver så långt fram i ljudbilden att det kan bli rent skrämmande ibland. Väggar o tak finns inte. Golvet kan jag erfara, det blir liksom inte en ravin i lyssningsrummet. Ställer jag mig i jämnhöjd med och mellan Apogee-högtalarna så förefaller ljudet komma från Carlssonhögtalarna, som alltså står en meter bakom, mot väggen. Skulle jag ta in en oskyldig människa i mitt nedsläckta lyssningsrum tror jag inte hen kan peka ut högtalarnas placering i rummet med särskilt stor precision. Självklart varierar spridningen mellan olika inspelningar och med vilket läge jag befinner mig i, dvs om jag har annat att tänka på, en tid att passa eller inte mår helt okej så kan riktigt bra musik/inspelningar låta mindre bra. Hör sådant till psykoakustik?

[Thomas_A]

Jo att Zelmani får en framskjuten position, kanske beroende på närmickat utan någon direkt eko/reverb på rösten. Att högtalarna försvinner beror väl främst på en bra fantomprojektion utan störande reflexer eller andra avvikelser som avslöjar högtalarnas position. Jag tänker mer på egenskaper frekvensgång/amplitud som gör att högtalarna projicerar mer framåt respektive bakåt.

[Tangband]

Fråga : tycker ni att det i alla sammanhang alltid infinner sig ett djup i ljudbilden när ni lyssnar på en riktig symfoniorkester i en konsertsal ? Dvs är det något ni ens tänker på ?
Upplevelsen av djup i verkligheten är ofta inte detsamma som den som kan uppstå i ett lyssningsrum med två högtalare.

Det klassiska exemplet är tex inspelning av flygel , där inspelningen hemma låter som att man sitter på bästa platsen i lyssningslokalen 10 meter från flygeln, medan inspelningen i verkligheten hade två stereomikrofoner 80 cm från instrumentet. Jag har gjort sådana inspelningar ett antal gånger.

I bästa fall kan man få en äkta känsla av djup i ett lyssningsrum om hela högtalarväggen är dämpad ned till omkring 100-200 Hz . Då blir det ett öppet fönster mot inspelningen som är mindre än det var i verkligheten.

Sitter man med högtalare i odämpade vardagsrum utan matta på golvet så är rummets bidrag dominerade för upplevelsen av djup i ljudbilden. Det blir en illusion av inspelningen. Det är så jag optimerat HYBRIDIST ( förutom att jag har en golvmatta ) .

Mitt amatörmässiga recept, utan att vara tumregler för en illusorisk upplevt ”djup” i ljudbilden, äkta eller inte, är :

1. Rak frekvensgång från högtalaren.
2. Elementen spelar i fas vid delningen .
3. En liten förhöjd nivå vid 1,4 kHz eller mellan 1-2 kHz på ca 1 dB för kompensation av ett av stereosystemfelen.
4. Spridningen från högtalaren ska vara jämn och homogen i 0,15 och 30 graders vinkel vid alla frekvenser.
5. Optimerad justering av högtalarnas avstånd till väggen bakom högtalaren, samt mellan högtalarna .

[hifikg]

Jo att Zelmani får en framskjuten position, kanske beroende på närmickat utan någon direkt eko/reverb på rösten. Att högtalarna försvinner beror väl främst på en bra fantomprojektion utan störande reflexer eller andra avvikelser som avslöjar högtalarnas position. Jag tänker mer på egenskaper frekvensgång/amplitud som gör att högtalarna projicerar mer framåt respektive bakåt.

Okej, jag har ingen aning om varför det blir som det blir, bara att det blir som det blir. Följer med, så kanske jag lär mig något

[Tangband]

Hej,

startar en tråd kring detta ämne och har eg en fråga kring om det är särskilda egenskaper hos högtalaren (frekvensgång) som får ljudbilden att förflyttas bakåt respektive framåt i en traditionell stereo. Inspelningen är en sak där reverb/eko gör att rymd kan höras (ex Cantate Domino i kyrka). Men finns det andra egenskaper i tonkurvan som gör att ljudbilden flyttas bakåt? I min setup får jag känslan av att väggen försvinner och att muskihändelsen äger rum en bit bakom väggen. Lite inspelningsbetonat dock, vissa inspelningar hamnar närmare i rummet, men generellt hamnar de flesta en bit bakåt.

Mekanismer till detta?

Detdär låter som du har fixat en ganska rak jämn frekvensgång enligt Tooles principer.
Men glömt att kompensera det viktigaste stereosystemfelet vid 1,4 kHz . Har du provat att höja en aning vid den frekvensen ? Du kommer då att märka att vissa ljud på vissa inspelningar kan uppstå en bit framför högtalarna, såväl förskjutet en bit bakom.

[Thomas_A]

Hej,

startar en tråd kring detta ämne och har eg en fråga kring om det är särskilda egenskaper hos högtalaren (frekvensgång) som får ljudbilden att förflyttas bakåt respektive framåt i en traditionell stereo. Inspelningen är en sak där reverb/eko gör att rymd kan höras (ex Cantate Domino i kyrka). Men finns det andra egenskaper i tonkurvan som gör att ljudbilden flyttas bakåt? I min setup får jag känslan av att väggen försvinner och att muskihändelsen äger rum en bit bakom väggen. Lite inspelningsbetonat dock, vissa inspelningar hamnar närmare i rummet, men generellt hamnar de flesta en bit bakåt.

Mekanismer till detta?

Detdär låter som du har fixat en ganska rak jämn frekvensgång enligt Tooles principer.
Men glömt att kompensera det viktigaste stereosystemfelet vid 1,4 kHz . Har du provat att höja en aning vid den frekvensen ? Du kommer då att märka att vissa ljud på vissa inspelningar kan uppstå en bit framför högtalarna, såväl förskjutet en bit bakom.

Jo den där Shirley-kompensationen har jag jobbat med ända sedan mina första DIY-högtalare, har ungefär +/- 1,5 dB mellan 1 kHz och 10 kHz, se min medlemstråd. Lite mer energi mellan 1-2 kHz relativt 3-4 kHz och 8-9 kHz.

[Adhoc]

Hur djupet / avståndsuppfattningen funkar är svårast att hitta bra förklaringar och teorier till. Står en del här: https://www.ece.ucdavis.edu/cipic/spati ... ing/#range under punkt 2.6 här: https://www.academia.edu/7275281/ENHANC ... E_POSITION görs en test för att simulera olika djup / avstånd. Som jag fattar det, spelar rummet stor roll, hur högtalare är placerade i det samt hörbarheten av sekundära ljudkällor (reflektioner eller separata högtalare), tiden för dessa, varifrån och vilka frekvenser det handlar om är säkert också en del av "ekvationen".

[Thomas_A]

Om man utgår från en sal och mäter upp en röst på olika avstånd så bör väl det väl finnas en påverkan på amplitud vs frekvens då ration mellan direkt och reflekterat ljud skiljer sig? Eller?

[Tangband]

Hur djupet / avståndsuppfattningen funkar är svårast att hitta bra förklaringar och teorier till. Står en del här: https://www.ece.ucdavis.edu/cipic/spati ... ing/#range under punkt 2.6 här: https://www.academia.edu/7275281/ENHANC ... E_POSITION görs en test för att simulera olika djup / avstånd. Som jag fattar det, spelar rummet stor roll, hur högtalare är placerade i det samt hörbarheten av sekundära ljudkällor (reflektioner eller separata högtalare), tiden för dessa, varifrån och vilka frekvenser det handlar om är säkert också en del av "ekvationen".

Intressanta länkar
Ja, det är mycket som spelar roll vid sådana här undersökningar. Användes 1 eller 2 högtalare, för att ta en enkel fråga ?

[Tangband]

Om man utgår från en sal och mäter upp en röst på olika avstånd så bör väl det väl finnas en påverkan på amplitud vs frekvens då ration mellan direkt och reflekterat ljud skiljer sig? Eller?

Ja, och det torde i hög grad bero på HUR salen reflekterar ljudet. Och den påverkan blir mycket större med ökat avstånd till rösten.

[matssvensson]

Hur djupet / avståndsuppfattningen funkar är svårast att hitta bra förklaringar och teorier till. Står en del här: https://www.ece.ucdavis.edu/cipic/spati ... ing/#range under punkt 2.6 här: https://www.academia.edu/7275281/ENHANC ... E_POSITION görs en test för att simulera olika djup / avstånd. Som jag fattar det, spelar rummet stor roll, hur högtalare är placerade i det samt hörbarheten av sekundära ljudkällor (reflektioner eller separata högtalare), tiden för dessa, varifrån och vilka frekvenser det handlar om är säkert också en del av "ekvationen".

Kul frågeställning. Och första länken tycker jag med vad jag snappat upp om ämnet kan fungera som en introduktion till parametrar som påverkar hur vi bedömer avstånd med vår hörsel:
1. Hur starkt något låter i förhållande till vårt referenssystem av tidigare erfarenheter från hur saker låter på olika avstånd. Här ingår frekvens/amplitudvariationer i ljuden för olika avstånd där högfrekventa ljud dämpas mer vid ökat avstånd.
2. Förhållandet mellan direkt och reflekterat ljud. Ju starkare direktljud desto närmare upplever vi ljudet, med extremen hörlurslyssning men också kan utnyttjas av smalstrålande uppspelare som exempelvis stora hornsystem eller i ljudmiljöer med kraftig dämpning av reflekterat ljud.
3. Vad som händer med ljudet i respektive öra när vi rör på huvudet, där det händer relativt mycket vinkelmässigt med ljudet för ljudkällor nära huvudet och desto mindre för större avstånd.

Efter att ha skummat igenom även den andra länken reflekterar jag att testsystemet haft svårast att emulera närhet till ljudkällan när de försökt eliminera ljudnivån som parameter i testuppställningen. Vilket jag tycker rimmar väl med punkterna om avståndsbedömning i första länken. Kan man bara påverka mängden reflekterat ljud/efterklang i systemet blir det svårt att komma närmare än ingen påverkan på originalljudet.

Så jag tänker att en högtalare i ett stereosystem främst påverkar upplevelse av närhet/avstånd genom att frekvensmässigt betona/undertrycka områden för instrument som ska hamna längre fram/bak i mixen, samt genom hur högtalarens utstrålningsmönster skapar en kvot mellan direkt/reflekterat ljud i uppspelningsmiljön. Söker man en så neutral återgivare som möjligt blir då en god utgångspunkt ett högtalarsystem med en psykoakustiskt jämn tonkurva som samspelar med uppspelningsrummets akustiska egenskaper på ett konstruktivt sätt. Hur det i sin tur kan se ut beror på en massa faktorer och lösningsval .

mvh, mats

[Nattlorden]

3. Vad som händer med ljudet i respektive öra när vi rör på huvudet, där det händer relativt mycket vinkelmässigt med ljudet för ljudkällor nära huvudet och desto mindre för större avstånd.

Den är tyvärr en sådan som är högst omöjlig att köra något åt i en uppspelningsmiljö (med allt annat än enpersonslösning med sensorer på skallen och kraftfull snabb DSP)

[petersteindl]

3. Vad som händer med ljudet i respektive öra när vi rör på huvudet, där det händer relativt mycket vinkelmässigt med ljudet för ljudkällor nära huvudet och desto mindre för större avstånd.

Den är tyvärr en sådan som är högst omöjlig att köra något åt i en uppspelningsmiljö (med allt annat än enpersonslösning med sensorer på skallen och kraftfull snabb DSP)

Tänker du hörlurslyssning?

Mvh
Peter

[matssvensson]

Exakt. Vad jag förstår finns det sådana lösningar för hörlurslyssning som följer huvudrörelser och anpassar sig därefter. Och som därmed kan måla upp fullt trovärdiga fantomprojiceringar med både avstånd, djup och bredd. Har inte testat något sånt själv men det skulle var spännande.

/mats

[Nattlorden]

3. Vad som händer med ljudet i respektive öra när vi rör på huvudet, där det händer relativt mycket vinkelmässigt med ljudet för ljudkällor nära huvudet och desto mindre för större avstånd.

Den är tyvärr en sådan som är högst omöjlig att köra något åt i en uppspelningsmiljö (med allt annat än enpersonslösning med sensorer på skallen och kraftfull snabb DSP)

Tänker du hörlurslyssning?

Inte nödvändigtvis... men det blir ju lättare kodning då, för då vet man exakt var "högtalarna" är.

[Adhoc]

Exakt. Vad jag förstår finns det sådana lösningar för hörlurslyssning som följer huvudrörelser och anpassar sig därefter. Och som därmed kan måla upp fullt trovärdiga fantomprojiceringar med både avstånd, djup och bredd. Har inte testat något sånt själv men det skulle var spännande.

/mats

Googla t.ex Ville Pullki ocgh CIPIC så kan du få upp något matnyttigt om det. Jag tror Genelec saluför någon programvara för ca 5000 kr (om jag minns rätt) på det temat. En mobiltelefon som "scannar av" huvud/öron/bål behövs och kopplas ihop med programvaran / hörlurar .

[petersteindl]

Den är tyvärr en sådan som är högst omöjlig att köra något åt i en uppspelningsmiljö (med allt annat än enpersonslösning med sensorer på skallen och kraftfull snabb DSP)

Tänker du hörlurslyssning?

Inte nödvändigtvis... men det blir ju lättare kodning då, för då vet man exakt var "högtalarna" är.

Ok, förklara gärna hur du tänkt. Jag förstår inte vad du menar.

Vad gäller hörselns förmåga att höra ljudobjekt så kan man dela in detta i 2 olika fenomen, dels lokalisation som innebär riktning, dels avståndsbedömning. Det är 2 olika interna system/processer som fixar det.
Avståndsbedömningen har kognition och kognitiva processer som väldigt dominant parameter, det betyder tidigare inlärda processer med igenkänning baserat på minne.

Lokalisation d v s riktningshörandet är till stor del baserat på psykofysiska parametrar som följer fysikens lagar. Det är ITD = Interaural Time Difference, ITL som är Interaural Level Difference samt HRTF som inte är ett Interauralt fenomen utan ett monauralt fenomen. Interaural är differensen mellan öronen.

I stereofoniska inspelningar gjorda för högtalarlyssning så finns parametrarna Inter-Channel Differences att använda sig av som inspelningstekniker. Det är Inter-Channel Time Difference (löptidsstereo eller AB-teknik) och Inter-Channel Level/Amplitude Difference (Intensitetsstereo även kallad koincidensteknik). Det finns även inspelningsteknik där både löptidsskillnader och amplitudskillnader kodas och om man sätter vägningen dem emellan till 50/50 så kallas tekniken för Ekvivalensstereo. Vid de flesta multimikrofoninspelningar mixas ljudet ner till 2 kanaler genom så kallad pan-potting som innebär att man enkom har med Inter-Channel Level/Amplitude Difference och tidsskillnaden mellan kanalerna är noll d v s koincidens dem emellan.

HRTF som parameter är en kod som läggs på ljudvågorna då de når lyssnaren. Har man även med HRTF i inspelningen så räknas den som binaural/kunstkopf/konsthuvud och då är inspelningen tänkt för hörlurslyssning.
HRTF vid lyssning på högtalare blir konstant för alla olika inspelade instrument oberoende av deras tilltänkta fantomprojiceringar, eftersom högtalarna står still och man inte har en högtalare för varje instrument på tänkt instrumentplats. Där är en stor diskrepans mellan reella ljudkällor och fantomprojicerade ljudkällor. Jag förmodar att det är denna diskrepans du tänker på, men du får gärna förklara vad du menar.

Ämnet är mycket stort och man kan fördjupa sig hur mycket som helst.

Mvh
Peter

[Thomas_A]

Hm, jag tänker mig att hålla mig till originalfrågan kring just avstånd/djup och hur en källa klangligt förändrar sig med avståndet.

[goat76]

Det handlar väl helt enkelt om högtalarens förmåga att spela rent och inte "grumla" inspelningen med beslöjande distortion som annars i första hand främst påverkar de mindre framhävda elementen i inspelningen, kan jag tänka mig?

Förutsatt att man har en hyfsat bra högtalare som klarar av spela relativt rent så är det väl viktigt att ge denna ljud-uppspelare de rätta förutsättningarna och då gäller det att reducera de eventuella negativa effekter som lyssningsrummet kan orsaka, som även det "grumlar" och beslöjar det inspelade materialet. Detta genom akustikreglering samt att hitta den oprimala placeringen för sina högtalare som ger en lagom dos av rummets egna klang men att denna inte "tar över" och beslöjar för mycket av inspelningens eventuella rumsinformation.

Det eventuella djupet har mest att göra med hur inspelningen/mixningen är gjord. Detta görs med antingen rumsupptagande mikrofoner och/eller artificiellt pålagt reverb. I en inspelning med både närmickat och rumsupptagande mikrofoner så är det helt upp till hur dessa balanseras jämtemot varandra för att bestämma djup på enskilda ljudelement i mixen. I en A/B-inspelad musikhändelse får man det djup som mikrofonerna ger beroende på det fysiska avstånd dessa placerats på, man kan även här lägga till artificiellt reverb för att skapa ett ännu större djup om man så önskar.

Likt panorering där två högtalare i stereokonfiguration spelar ett identiskt ljud samtidigt men där ljudnivå-förhållandet sinemellan dessa ändras för att "dra" ljudobjektet mer åt det starkare hållet, så fungerar det ungefär likadant djupledes, genom att balansera en nära ljudupptagning och en mer avlägsen ljudupptagning av samma ljudkälla så bestämmer man djup och kan därmed ”dra” ljudobjektet djupledes i mixen genom nivåanpassningen mellan dem.
På så vis kan man under mixning laborera fram olika djup för olika instrument i mixen just för att skapa ett djup i stereomixen. I en A/B inspelning finns redan detta på ett naturligt sätt då de olika instrumenten redan befinner sig på fysiskt olika avstånd till mikrofonerna.
För mig är de mest imponerande inspelningarna en blandning av mikrofon-upptagningar där den huvudsakliga består av en stereokonfiguration typ A/B, men där även närmickad blandas in för ökad känsla av djup och där dessa närmickade inslagen kan varieras i styrka för att skapa ett större fokus på enskilda ljudelement. Exempel på det är Jazz at the Pawnshop där de enskilda instrumenten då och då under skivans gång får enskilt större fokusering vid "solos" genom att det närmickade spåret höjs en aning i mixen.

Så kortfattat har det väl med hur bra högtalaren är att förmedla de små detaljerna i ljudet och hur väl man lyckats implementerat dessa i sitt lyssningsrum... kanske?

[Conan]

Förmågan att uppfatta rymd och lokalisera en ljudkällas placering i den rymden, är beroende på några saker:

- Ljudkällans styrka i direktljudet i förhållande till efterklangen i rummet (mätt på lyssningsplats)

- Tid/fas på direktjudet kontra efterklangen

- Ljudkällans riktning i direktljudet i förhållande till riktningen från efterklangen i rummet (mätt på lyssningsplats)

- Lyssnarens fysiska "beskaffenhet" med huvud, ytteröron och bål som medför att vi kan uppfatta tids- och styrkeskillnader samt inkommande riktning på påstrålande ljudvågor

- Lyssnarens förmåga att avkoda dessa skillnader och relatera dessa till en tidigare upplevd (eller tillräckligt nära) verklighet (dvs ljud- kontra synintryck)

Vad är det då vi behöver för att kunna återge detta hyggligt väl med en tvåkanalsinspelning?

1. Att informationen finns inkodad på inspelningen tillräckligt väl

2. Att högtalarna är uppställda på ett tillräckligt bra sätt i lyssningsrummet

3. Att högtalarna spelar tillräckligt distorsionsfritt

4. Att lyssningsrummet inte bidrar med störande reflexer i kritiska ritningar som "förstör" informationen som den fina inspelningen tagit upp och de fina högtalarna har återgett

[bootstrap]

Exakt. Vad jag förstår finns det sådana lösningar för hörlurslyssning som följer huvudrörelser och anpassar sig därefter. Och som därmed kan måla upp fullt trovärdiga fantomprojiceringar med både avstånd, djup och bredd. Har inte testat något sånt själv men det skulle var spännande.

/mats

Det är inte auralization du tänker på? Akustikern Keith Yates använder det för att inte bara lyssna på akustiken i virtuella rum utan också hur kundens högtalare låter i det virtuella rummet. Nåt sånt iaf. Det var många år sen jag tittade på intervjun.

[jansch]

Jag tror man bör fundera på om man kan kan uppfatta avstånd (2 meter eller längre, inte väldigt korta avstånd) från EN ljudkälla om:

1. Om ljudet är en ren ton, med eller utan övertoner. Exempel: en sinuston i ett rum eller miljö där viss reflektion finns.
2. Om ljudet saknar "rumslighet", d vs att all efterklang kommer utifrån samma riktning. Exempel: Inspelad röst med pålagt reverb och med samma frekvensspektrum. Mono och en högtalare.
3. Samma som 2:an men där efterklangen/"reverben" har ett annat frekvensspektra än direktljudet. T.ex naturlig efterklang i ett rum
4. Ett välkänt ljud helt utan efterklang/rumslighet. Exempel: i ett ekofritt rum.
5. Ett för lyssnaren helt okänt ljud där man inte spontant associerar till ett känt ljud och avlyssnat i normal miljö. Exempel: korta tonstötar.

Spontant TYCKER JAG (har inget belägg annat än min uppfattning) att det inte går eller är mycket svårt att uppfatta avstånd till ett okänt ljud.

I både 1:an och 4:an ovan är det hopplöst att få uppfattning om avstånd.
2:an och 3:an ovan är "luriga" då i vissa fall är det lätt att uppfatta stora avstånd (borde kanske skriva skapa avstånd) , i andra fall svårt. Det verkar som om pålagd reverb med samma frekvensspektrum skapar rumslighet utan "djup"...oftast. Lyssnade/testade igår med röst, flygel och gitarr.

Det är ju jättelätt att återskapa ett inspelat ljud som har ett naturligt avstånd, t.ex. ett ljud från ett annat rum. Det är ju ofta, när man gör en inspelning hemma, att t.ex någon ringer på dörren. Lyssnar man sedan på inspelningen springer man till dörren - lurad. Spelar ingen roll om man lyssnar via enklare högtalare kopplade till pc:n eller hifi-anläggningen.


Mina funderingar......

[JM]

Ett gäng äldre audiofiler menade på att rörförstärkare kan få ljudet att skenbart komma från positioner framför högtalarna. Jag har själv aldrig upplevt detta trots jag ägt många olika rörförstärkare och högtalare. Finns det någon substans i påståendet?

JM

[JM]

Griesinger beskriver ofta i sina dragningar att närheten (proximity) i ljudet i vissa konsertsalat försvinner momentant vid förflyttning allt längre från orkestern. Ljudet växlar från tydligt och klart till grötigt och diffust på bara någon ytterligare stolsrad från scenen.
Att detta har med att laterala reflexer blir dominerande över direktljudet är sannolikt. Men varför denna plötsliga förändring i upplevelsen av ljudet?

JM

[Perfector]

En riktigt bra högtalare ska återge hela det inspelade rummet enligt mig.
Är det en totalinspelning av kör, klassisk musik eller något annat där man spelat in allt på en gång, så ska högtalaren återge det med placeringsprecision..
George Wright som spelar på Chicago Theatre organ, en orgel som används till stumfilm där kan jag höra hela rummet återgivet.
Jag har även haft besök av kunder på den tiden det begav sig som hade med sig material där det enligt konvolutet skulle finnas en kontrabas 2 meter till vänster om vänstra högtalaren.
Den återgavs så att han som spelade stod i mitt kök, 2meter till vänster om vänster och spelade.
Dessutom är mitt intryck att man ska kunna sitta som i en lokal ( inte nödvändigtvis i sweetspot) och höra alla instrument så som man skulle höra dom i den aktuella lokalen.

[Nattlorden]

George Wright som spelar på Chicago Theatre organ, en orgel som används till stumfilm där kan jag höra hela rummet återgivet.

Wow! Hur många nödutgångsskyltar är där?

[Tangband]

Allt annat än renodlade akustiska inspelningar utan reverb kan inte räknas som att inspelningen har autentiskt djup.
Det är bara en illusion då det läggs reverb på ett instrument.

...så att leta efter anläggningar som kan återge autentiskt ”djup” i ljudbilden är helt fruktlöst om man bara lyssnar på rock och pop.

Och inte heller klassisk musik inspelad efter konstens alla regler i en konsertsal kommer i närheten av verkligheten sedan, vid återgivning hemma med endast två kanaler.

Det krävs betydligt fler kanaler får att kunna kopiera konsertsalen hemma. - min åsikt.

Men illusionen kan bli rätt så bra med två kanaler, omän i betydligt mindre skala. Och i det fallet krävs en dämpad högtalarvägg för att få till ett ”öppet fönster” mot inspelningen. Själv söker jag efter en subjektiv illusion i återgivningen hemma, vilket inte innebär en filosofi efter ”öppet fönster ”. Jag accepterar därmed att ett normalt rum har ett avtryck i återgivningen, och är medveten om att rummet, och högtalarväggen , medverkar till en illusion av verkligheten.

[Tangband]

Ett gäng äldre audiofiler menade på att rörförstärkare kan få ljudet att skenbart komma från positioner framför högtalarna. Jag har själv aldrig upplevt detta trots jag ägt många olika rörförstärkare och högtalare. Finns det någon substans i påståendet?

JM

Tror inte det, möjligen handlar det om frekvensgångs skillnader i högtalarna på rätt ställen, som kan göra detta. En förstärkare kan inte skilja på akustik och intrument i en inspelning. Däremot kan förstärkare låta mer eller mindre tydligt.